Jag har noga läst igenom vad alla skrivit, men på grund av tidsbrist hinner jag inte kommentera allting.
Beatbox skrev:
Ingen har dött av lumpen och det gäller nog dig och Individen ska ni nog se.
Min brorsa gjorde lumpen. På morgon strax innan en militärövning satt han kring bordet och käkade mat med resten av soldaterna i hans grupp. Däribland en viss person som senare under dagen råkade glömma bort att säkra (eller vad man nu säger) sin AK5, laddad med riktiga skott. Trött efter dagens strapatser klev denna person in i en väntande PBV 401. Någonting gick snett, en salva eller två gick in i magen på killen och färdades rakt upp igenom hans kropp. Han föll i koma och avled någon vecka därefter.
Vad var det du skrev Beatbox? Har verkligen ingen dött i lumpen? Det händer ofta, kanske inte årligen men då och då i alla fall. Siffran på de antal värnpliktiga som skadar sig (allvarligt) i lumpen är desto högre och kostar samhället (eller snarare staten) enorma summor. Mentala skador är inte lika lätta att se, men de finns. Simulerar man krig i diverse övningar så finns det en stor risk att man även ger personer men för livet, och inte bara i form av avsprängda händer eller brutna ben...
Beatbox skrev:
Om befälets uppgift är att beordra folk att utföra saker.... varför tror du att du är bättre på att göra det än befälet som kanske har 10-15 års erfarenhet att göra detta ?
Absolut. Det vore alldeles utmärkt att ha en person med 10-15 års erfarenhet "bakom spakarna".
Det man skulle kunna göra är att ha anställda befäl, de rekommenderas av Försvarsmakten. Om inte de meniga klarar av fanskapet så ska de få avsätta honom. Risken med att tvinga folk ut i lumpen (och krig, om den dagen kommer) är att de avsätter folk endast för att jäklas och sinka. Det problemet borde dock lösas om man gjorde tjänstgöringen frivillig, för då skulle de som inte vill ha något med lumpen att göra inte heller göra den. Har jag inte rätt?
Beatbox skrev:
Ett befäl finns till för att underlätta. Du som underordnad ska inte behöva bry dig i sådana frågor som ansvar och sådant.
Det ska inte behöva göra det hela tiden heller, men om de vill påverka så ska de ges chansen. Alla vet vi att makt "korrumperar", militären är inget undantag.
Beatbox skrev:
Det handlar om att överleva och motivera människor att göra sitt bästa i pressade situationer.
Ja, ledarna gör ett viktigt jobb och alla personer kan inte ha exakt samma uppgift. I stressiga och farliga situationer så ska befälet inte kunna avsättas, utan detta tar man upp efter stridens hetta (om det nu behövs).
Beatbox skrev:
I en krissituation kan man inte ta hänsyn till om t ex du är missnöjd med ett beslut.
Nej, men efteråt. Då kan man de eventuella överlevarna se tillbaka på vad som gick fel/rätt och eventuellt besluta ifall de vill ha en ny ledare eller liknande. På så vis förbättrar man. Dåliga ledare filtreras bort och behöver icke mera göra sig besvär (som ledare över den gruppen).
-
sgtpepper skrev:
Jag kan förstå att det är jobbigt för er att slita sig från datorn och mamsingen i hela två (!) dagar för att mönstra, fy bubblan så läskigt och jobbigt.
Jag börjar ärligt talat bli less på dig sgtpepper. Du lägger dig in i diskussionen då och då med något kort och ytterst irrelevant inlägg. Näe du, knip käft om du ändå inte ska/kan diskutera.
-
stefan skrev:
Att det inte är troligt är inte ett argument som håller - historien har visat oss att verkligheten lätt överträffar de mest vilda fantasier/mardrömmar...
Invaderas Sverige så är det av en anledning, inte för att hänsynslöst mörda alla människor. Möjligtvis en bieffekt och ett sätt att motivera ockupationen, men knappast huvudorsaken. Målen är alltid att ockupera naturresurser, arbetskraft eller landområden (för sitt eget folk som fått det lite för trångt i hemlandet).
Att fienden skulle vara som Fienden i böcker som Härskarringen håller inte. Det är sagor, och fantasier. Det hör icke till verkligheten.
Nu kanske du vill börja dilla om Hitler osv, men det som gjorde att tyskarna drog ut i krig var naturresurser och livsrum. (Säg livsrum på tyska.) Att tiotals miljoner civila mördades var en bieffekt (och motivation?), och ingenting som kunde öka tyskarnas makt på något sätt. Om Sverige hade blivit anfallet av tyskarna så hade vi gått under, även fast vi "drog ihop oss som en (liten) igelkott" (mot en anstormande tysk stridsvagn?) - dvs försvarade oss med militära medel. Detta hade endast förvärrat situationen, för då hade tyskarna haft en anledning att sätta hårt mot hårt. Använder vi vapen använder de vapen. Använder vi inte vapen så använder de inte heller vapen (i samma utsträckning).
stefan skrev:
Jag skulle kunna tänka mig att en snygg fasad hålls mot soldaterna samtidigt som man stöder den svenska gerillan så mycket man kan.
Exempel: Hur mycket gerillakrig blev det efter tyskarnas maktövertagande i länder som Norge, Danmark och Frankrike? Inte mycket. Vissa motståndsgrupper spelade dock en viktig roll med att sinka arbetet, vägra lyda order och utföra sabotage. Någon egentlig militär gerilla fanns dock inte, och merparten av folket varken visste hur eller var särskilt motiverade att göra motstånd. Deras liv försämrades ju inte så mycket ändå, och återgick till det "normala" efter att det militära motståndet hade upphört.
stefan skrev:
Jag tänker inte "tipsa" om hur man slipper loss, men en normalbegåvad människa borde inte har några problem med att lista ut det.
Vissa har ändå problem med det, däribland min brorsa (fast det var ju några år sedan).
stefan skrev:
Gissa vad ingen grupp vill göra? Hur har du tänkt lösa det utan högre befäl och utan att någon grupp gör något de inte vill?
Det måste bli gjort, det vet alla. Kan de inte komma överens så får helt enkelt ett majoritetsbeslut avgöra saken. Om det är en krissituation som kräver snabba beslut så får, ett av grupperna valt befäl, avgöra saken.
-
UlfT skrev:
Sverige är ett demokratiskt land.
Det innebär att vi själva väljer vilka som ska bestämma.
Det stämmer tills viss del. Endast offentlig makt utgår ifrån folket, marknaden är dock till mycket stor del befriad från demokratins ok och behöver enbart följa lagarna - eller leta kryphål i dem.
UlfT skrev:
Skulle det vara så att en potentiell ockupationsmakt skulle vara bättre för oss än den regering vi har, då skulle vi frivilligt kunna välja dem som makthavare. En ockupation med krig skulle således vara helt onödigt.
Om inga större förändringar sker (om ockupanterna inte är så väldigt obehagliga) så är den mentala effekten på folket inte så betytande för ett fortsatt motstånd. Det var på så vis jag menade det. Knappast att någon vill att Sverige ska bli ockuperat, men om det inträffar och inte mycket mer händer än att vi får lite nytt folk på maktpositioner, så kommer nog knappast folket bli så väldigt engagerat att göra motstånd. (Det sistnämnda gäller dock endast om de inte fått utbildning i civilt försvar och vet hur de ska handskas med ockupationsmakten.)
UlfT skrev:
Om ockupationsmakten väljer att ockupera oss, utan att lyssna till vad vi vill, då är ockupationsmakten sämre än vår demokratiskt valda regering, just därför att den inte tar hänsyn till vad vi vill. Det är därför ockupationsmakten måste bekämpas.
Exakt. Jag tror dock inte att så väldigt många kommer orka bekymra sig om det när det väl händer, och att börja bekymra folket om det när väl ockupationen är ett faktum är förmodlige lite sent påtänkt.
UlfT skrev:
En sak till. Du betraktar strejker etc som en framkomlig väg för att bekämpa en ockupationsmakt. Jag vill hävda att det beror på omständigheterna.
Japp, och det finns oändligt med scenarion. Det är just därför vi behöver utbildning om sånt här, jag vet inte hur jag ska agera om det blir krig - vet du? (Jo, infinna dig vid närmaste kasern och få lite utrustning och dö i leran en vecka senare blabla...)
UlfT skrev:
Det är inte säkert att syftet med ockupationen är att utnyttja våra företag.
Då syftet är det så ska vi bland annat strejka, om situationen tillåter det.
UlfT skrev:
Då kanske det inte gör dem något att ockupationen är kostsam.
Om ockupationen är kostsam så väcks opposition i hemlandet. En kostsam och icke (ens på sikt) inkomstbringande ockupation är knappast långvarig.
UlfT skrev:
Det kan också vara så trivialt som att de är ute efter våra malmtillgångar. Då kan de sparka alla svenska strejkande gruvarbetare, och anställa gruvarbetare från deras eget folk.
Ett till scenario...
Jo men om de är ute efter våra malmtillgångar så kan de enklast köpa malmen av oss, men låt oss säga att de gör det på det svårare sättet: Ockuperar oss. Då kan vi ta kontakt med grupper i fiendens hemland som inte vill se någon ockupation, då kan strejker i stället sättas in där. Malm behöver järnvägstransporter, järnvägar är ett enkelt mål för svensk dynamit - ditlagd av utbildade aktivister. Snabba reparationer kräver arbetare som är snabbt på plats, dessa är så klart svenskar och är då även utbildade i att strejka - eller om situationen är sådan: Sinka arbetet så mycket det bara går. Vad ska fienden med några isolerade malmgruvor i norra Sverige till, med sprängda järnvägar runt omkring och ett tiotusental strejkande arbetare i hemlandet?
Detta är dock bara ett scenario i mängden.