Det är precis som innan Bildt. Så varför blir ens någon förvånad? Det gynnar vissa och inte andra. Men för att ge ett exempel på hur en verklighet ser ut.
Jag har en handikappad son på lite mer än 2 år. Funktionshindret har slagit hårt mot det motoriska. Han går på dagis och det är inte bara bra utan nödvändigt i terapeutisk synvinkel. Max 35tim/vecka med stödpersonal är det som gäller.
Så när jag ska söka jobb så ser det ut så här.
Hej, jag jobbar gärna men jag måste lämna 8 på dagis sen är det restid och jag måste åka så jag hinner tillbaka till dagis till 15. På torsdagar är det habiliteringssim så den dagen går bort. Sen är det botoxkliniken 2 gånger per år.
Till detta kommer ortopedkonsult två gånger per år, dessa besök med resa tar drygt 3 timmar. +resa till och från jobb. Ortopedtekniska (inte samma som kosulten) gör gipsavgutning vid första besöket, sen är det utprovning ett besök och slutligen leverans av de ortoser som behövs. För varje sak som ska has från ortopeden. Det är för fötterna, bålen och benen. Det blir minst 9 besök a 3tim +resa till och från jobb. Detta två gånger om året. Därtill kommer sjukgymnastik, korttidsinsatser i språkträning t.ex. två gånger i veckan. tis + fre 5 veckor i sträck som då också inte är möjliga att jobba.
Vidare kommer röntgen och nu blir det snart operation också.
Exakt vad som orsakade skadan är under utredning, men faktum att vi blev hemskickade från bb kan ha med saken att göra. Så det är en mekanisk skada det rör sig om.
Jag känner mig lite som Monty Python sketchen, men är det någon som tänker på mig i budgeten. Har inte arbetat sen 1999, har snart förbrukat 600 a-kasse dagar. Och den är ganska låg ändå.
Närmsta barnvakt är 70 mil och ingen bil. Bor två trappor upp utan hiss och det finns inga lediga bostäder som inte kostar fem miljoner. Att flytta innebär att min son bryter kontakten med ett 30 tal personer som då ska ersättas, sen är det hans kompisar på dagis också. Och det är konstaterat att för att funktionshindrade ska ha en möjlighet att vara en del av samhället så bör de ha samma social krets från start. För varje flytt är människorna runt äldre och fördomarna fler.
Jo sen fyller jag i papper efter papper för att få den hjälp man behöver. Man får räkna med nej och att överklaga. Det tar tid och kraft.
Det finns en hel del mer som jag inte orkar lista. Men vem vill anställa mig? Jo, jag är visionär och drömmare och ganska kass på allt praktiskt :) Utbildad att skriva drama, där finns ju jobben? Jo de finns om man är kompetent, vilket jag är. Men man måste ha tid att mingla runt på rätt ställen och stöta ihop med rätt människor. Och sen lite sinnesro, genom stabil ekonomi och en hyffsat fungerande verklighet där man inte måste slåss för allt och ständigt bli ifrågasatt.
Bil måste jag ha snart, för vissa hjälpmedel är stora av stål och väger 30 kilo. Den och barnvagn samtidigt på lokaltrafiken är inte helt lätt osv... osv... osv...
Allt är sant, och bökigare än då. Mitt barn är underbart, men världen runtom suger ganska rejält. Så alla idéer mottages gärna.
Hoppas också att oavsett er politiska inställning kan ni förstå min oro, det sög innan och nu är det antagligen inte bättre. Jag kan inte säga säkert, men varningsklockorna ringer i mitt öra i alla fall.
/j
