Vänsterpartiet ett kommunistparti?

Individen;

Teoretiskt: Jag är frihetlig socialist. Jag är anarkist-isk. Jag är realist.

Frihet och Socialism utgör en contradiction in terms, traditionell socialism förnekar människors personliga frihet på bekostnad av kollektivets, men det visste du säkert redan.

Annars så utmärker sig väl knappast libertarianismen för att vara särskilt konkret: Några flummiga idéer om sådana självklarheter att tvång är dåligt. Då förespråkar jag hellre anarkismen, som inte bara ser till individens självklara frihet från tvång i alla dess former, utan även vill få människor att verkligen skapa ett nytt samhälle (eller förbättra det nuvarande), och som alla vet berör samhället många människor, alltså är det kollektivistiskt.

Med tanke på att libertarianer spårar sina rötter tillbaka till den klassiska liberalismen som har rötter i Perikles Grekland, romerska tänkare som Cato och Cicero, renässansens upplysning med tex Thomas av Aquino samt mer moderna tänkare och utformare såsom John Locke, Adam Smith, och nu i vår tid Karl Popper och Milton Friedman så känns benämningen "flum" ganska malplacerad i det här sammanhanget, läs gärna på innan du slänger ur dig den typen av dumheter Individen.

Det viktigaste är i alla fall avskaffandet av den privata äganderätten till produktionsmedlen med mera.

Ja, jo.... men fortfarande har jag inte fått nått svar på vad som skulle bli bättra i samhället jämfört med nu.

Visst, mindre beslut kan man ta på arbetsplatsen utan att chefen eller någon liknande högre uppsatt behöver bry sig, redan i dag. Nu menade jag dock inte småbeslut som inköp av kaffe till kontorets kaffekokare, jag menade sådana beslut som att tillsätta en ny representant till någon av företagets många arbetarråd, något som förövrigt inte existerar i dag. Utan nu finns det i stället styrelser som beslutar, och ägare som tar mycket av profiten. Styrelsen borde involvera fler personer, så kallade representanter, ombud eller något roligare ord om möjligt, som ska kunna tillsättas och avsättas med omedelbar verkan. Känns verkligen som om jag skrivit detta så många gånger förut...

Det känns verkligen som att du är ute också cyklar veranda gång. Du har ju själv erkännt att du inte vet så mycket om hur företag funkar pga att du aldrig jpbbat. Och vad du fått denna djupa insikt om företag är och förblir ett mysterium. Jag (och säkert många andra) känner inte igen mig i det du säger.

bewern! Nu är det så, ja i verkligheten du vet, att inte alla har råd att köpa aktier för tiotusentals, miljontals eller miljardtals kronor. Aktieinköp i sådana små mängder (upp till, tja..låt oss säga 10 000 kronor) är enbart för det kortsiktiga vinstsyftets skull; köpa, sälja dyrare. Aldrig någonsin har jag sett att folk köper aktier i sådan liten skala för att öka sin makt över företaget.

Du måste väl ändå ha haft det med i dina beräkningar?

Dessutom borde makt inte avgöras i hur mycket pengar man har. Så var våran demokrati utformad förr i tiden. Att rika mäns röster var mer värda än fattigas. Varför förespråkar du inte ett sådant röstsystem inom våran parlamentariska demokrati när du försvarar det inom företagen?! Svara på den frågan.

bewern skrev:

Idag finns det arbetstagarrepresentanter som sitter med i styrelserna på de flesta större företag. Dessa är utsedda av fack-medlemmarna i fack-klubben på företaget. Styrelsen/ägarna har, såvitt jag vet, inget med att göra vem/vilka som blir utsedd.

Ok. Det visste jag redan. Nu är det så att den där representanten inte representerar arbetarna på företaget, utan fackföreningen, som i sin tur representerar sina medlemmar (och i LO's fall, även, eller till störst del SAP, och med tanke på att de flesta fackanslutna tillhör LO...).

Låt oss säga att en styrelse utgörs av tio individer. Nio är utsedda av aktieägarna, det vill säga det lilla fåtal som äger en absolut majoritet av aktierna i företaget, och en är utsedd av medlemmarna i fackföreningen.

Jag drar snabbt slutsatsen att den där sista personen inte har mycket att säga till om. Jag drar även slutsatsen att alla de arbetare som inte är fackanslutna inte har någon representant i styrelsen. Slutligen drar jag slutsatsen att den där fackföreningsrepresentanten inte kan dras tillbaka på omedelbar verkan, och även om den där representanten nu skulle kunna det så skulle nio tiondelar av makten fortfarande ligga i händerna på de individer som aktieägarna utsett.

Bristfälligt!

bewer skrev:

Jag har aldrig hört talas om att fack-ombuden fått några fallskärmar.

Inte? Dags att öppna öronen då! Efter en mycket snabb sökning med Google så fann jag en mängd exempel. Nedan följer ett urval namn på personer inom LO som fått några feta fallskärmar:

• Hans Karlsson, f.d. avtalssekretare, totalt fyra miljoner kronor i fallskärm ("samt en jäkla massa kaffebröd").
• Ingalill Landqvist, f.d. tredje ordförande, totalt 952 160 kronor i fallskärm ("samt en jäkla massa kaffebröd").
• Bertil Jonsson, f.d. LO-ordförande, totalt 2 181 420 kronor i fallskärm ("samt en jäkla massa kaffebröd").

Angående "representant", och att döma av Beatbox tidigare uttalanden, så borde man även räkna att ägarna och styrelsen representerar sina arbetare. Grövre exempel på fallskärmar, omfattande astronomiska summor, kan inom näringslivet återfinnas.
-

Reefer skrev:

Frihet och Socialism utgör en contradiction in terms, traditionell socialism förnekar människors personliga frihet på bekostnad av kollektivets, men det visste du säkert redan.

Jag vill hävda att det inte alls är något "contradiction in terms" (det luktar Thatcher om det uttrycket). Innerst inne så visste jag nog vad du tyckte om det hela, om det är så du menar.

Mitt uttalande om att den klassiska liberalismen är ytterst "flummig" står jag fast vid. Det finns knappast något konkret i det hela. Tron på att en ohämmad marknad där enskilda individer snabbt koncentrerar sin makt och förtrycker andra, skulle vara nyckeln till ett lyckosamhälle där alla levde i lycka och välstånd utan tvång är ytterst felaktig. Det har gång på gång visats sig, inte minst med keynesianism, att restriktioner är ett måste för att skapa en relativt välfungerande ekonomi enligt marknadsekonomisk modell, och det förutsätter att det finns en stark centralmakt som kan införa dessa restriktioner. Är man liberalist är man för staten och dess restriktioner, eller så är man för ett samhälle som rättar sig efter betongdjungelns lag.

Klassisk, eller tidig, liberalism skapar en ackumulation och koncentration av kapital och makt, det i sin tur ger upphov till socialliberalism, modernare liberalism och konservatism som gör gällande att staten måste få ett ökat inflytande på kapitalisternas bekostnad. Hur jag än vänder och vrider på det så handlar det bara om vilka som ska styra oss, staten eller kapitalisterna. Jag föredrar ingetdera!

Inga konkreta idéer om hur människor ska kunna leva sin liv utan tvång existerar inom liberalismen, om man bortser från den felaktiga tron om en ohämmad marknad. Bara vackra ord och fraser finns, som i huvudsak formats ur munnarna på välgödda fransmän under upplysningstidens strålande dagar...
-

Beatbox skrev:

Ja, jo.... men fortfarande har jag inte fått nått svar på vad som skulle bli bättra i samhället jämfört med nu.

Klart det skulle bli bättre. Demokratin skulle inte enbart gälla över de offentliga delarna av ett samhälle, utan även över ekonomin, och inte genom omvägar som stat eller parti!

Klart det skulle bli bättre. Demokratin skulle inte enbart gälla över de offentliga delarna av ett samhälle, utan även över ekonomin, och inte genom omvägar som stat eller parti!

Jo, men VAD skulle bli bättre. Skulle skolan bli mer rättvis eller skulle fler ha möjligheten att flytta ut på landet om dom ville det. Jag ser inte hur ett nytt politiskt system skulle ändra på saker. Jag har svårigheter att se det framför mig bara.

Dagens maktförhållanden, eller snarare de kommande (som kommer göra en revolution, eller "radikal förändring" nödvändig, och i och med det; möjlig) är väldigt hämmande för såväl den fria individen som de fria sammanslutningarna av individer.

Med ett "friare" samhälle skulle naturligtvis en mängd saker och ting förbättras. I skolorna skulle eleverna (beroende på årskurs) och lärarna ges större frihet att fatta lokalt gällande beslut, det skulle öka effektiviteten. Har själv haft en lärare som sagt något i stil med det här våran första lektion: "Ok, den här kursen är tråkig och meningslös, det är något skolverket har hittat på att vi lärare ska lära ut till er, men vi får försöka göra den så uthärdlig som möjligt".

Det låter ju väldigt bra, men jag tror att klyfftorna i samhället skulle öka. De fattiga förblir fattiga medans de med drivkraft kommer att kunna lyckas ännu bättra pga att det inte finns något "motstånd". Det motstånd som finns idag är till för att försöka göra ett så rättvist samhälle som möjligt.

Alla ges lika stor makt på alla plan i samhället (även, och mest viktigt, i det ekonomiska). Diverse klyftor, som mellan fattig och välmående, kommer naturligtvis att finnas. Att klyftorna skulle öka köper jag inte.

Om man plockar bort ett överhängande system som hindrar maktkissbruk och läggar ansvaret på individen istället. Om du i dagens system ser en massa "maktgalningar", hur skulle då inte ett direktdemokratiskt system se ut ?

bewern! Nu är det så, ja i verkligheten du vet, att inte alla har råd att köpa aktier för tiotusentals, miljontals eller miljardtals kronor. Aktieinköp i sådana små mängder (upp till, tja..låt oss säga 10 000 kronor) är enbart för det kortsiktiga vinstsyftets skull; köpa, sälja dyrare. Aldrig någonsin har jag sett att folk köper aktier i sådan liten skala för att öka sin makt över företaget.

Du måste väl ändå ha haft det med i dina beräkningar?

Med ditt system så skulle alla få aktier av ett värde, tja låt säga, 10 000 kronor om det ska va rättvist för alla. Det betyder att alla i detta land äger en liten del av varje företag. Då har man alltså 8 miljoner delägare och då skulle det personliga inflytandet öka då eller ?. Eller hade du tänkt att bara de anställda skulle äga ? Det är ju väldigt rättvist mot de som inte har nått jobb.

Nu utgörs ju inte hela Sverige av ett enda stort företag med cirka 8 miljoner anställda. Det utgörs av en mängd företag, en mängd avdelningar och så vidare, och dessutom av kommuner, organisationer...

Om man skulle ta och vara lite syndikalistisk. Ekonomin och den producerande delen av samhället är den absolut viktigaste aspekten. Den utgör helt enkelt stommen i samhället, och den delen bör just därför vara mest demokratiserad och socialiserad. Den arbetande delen av befolkningen får då också mer inflytande över samhället i stort än den icke-arbetande. Fast arbetslösheten ska minskas och så gott som försvinna. Endast den del av befolkningen som inte är fysiskt eller mentalt kapabla till att arbeta arbetar inte heller. I dag hålls många arbetslösa som ett sätt för staten att kontrollera ekonomin, i syfte att till exempel hålla inflationen nere.

Fler ska få arbete, arbetstiden förkortas och arbetet göras bekvämare. Detta är inte helt och hållet kompatibelt med marknadsekonomin, och därför bör man finna ett annat ekonomiskt system, eller åtminstone förändra det marknadsekonomiska till sådan grad att det inte längre krävs några centralt styrda restriktioner för att få det att gå runt.

Hur som helst. Arbetet är endast en del av samhället, även om det är den viktigaste delen. Om man nu finner ett sätt att överleva utan att behöva arbeta så finns det andra platser att få inflytande i. Kommunerna, stadsdelarna, bostäderna med mera ska även demokratiseras.

Att vi i framtiden skulle få en bunt maktmissbrukare... Kanske det stämmer, men hellre så många "maktmissbrukare" som möjligt än en handfull, som dessutom kan kategoriseras under "supermäktiga maktmissbrukare A-Ö".

Individen:

Mitt uttalande om att den klassiska liberalismen är ytterst "flummig" står jag fast vid. Det finns knappast något konkret i det hela. Tron på att en ohämmad marknad där enskilda individer snabbt koncentrerar sin makt och förtrycker andra, skulle vara nyckeln till ett lyckosamhälle där alla levde i lycka och välstånd utan tvång är ytterst felaktig. Det har gång på gång visats sig, inte minst med keynesianism, att restriktioner är ett måste för att skapa en relativt välfungerande ekonomi enligt marknadsekonomisk modell, och det förutsätter att det finns en stark centralmakt som kan införa dessa restriktioner. Är man liberalist är man för staten och dess restriktioner, eller så är man för ett samhälle som rättar sig efter betongdjungelns lag.

Klassisk, eller tidig, liberalism skapar en ackumulation och koncentration av kapital och makt, det i sin tur ger upphov till socialliberalism, modernare liberalism och konservatism som gör gällande att staten måste få ett ökat inflytande på kapitalisternas bekostnad. Hur jag än vänder och vrider på det så handlar det bara om vilka som ska styra oss, staten eller kapitalisterna. Jag föredrar ingetdera!

Inga konkreta idéer om hur människor ska kunna leva sin liv utan tvång existerar inom liberalismen, om man bortser från den felaktiga tron om en ohämmad marknad. Bara vackra ord och fraser finns, som i huvudsak formats ur munnarna på välgödda fransmän under upplysningstidens strålande dagar...

Du brukar vara duktig på att kunna formulera och uttrycka dina åsikter men här visar du upp en total brist på kunskap i politisk idehistoria och i synnerhet liberalismens, och uppvisar också det vid det här laget så välkända förakt och nedlåtenhet för åsikter som du inte delar.

En sak tänker jag dock kommentera;

Inga konkreta idéer om hur människor ska kunna leva sin liv utan tvång existerar inom liberalismen

Förstå du egentligen vad du skriver här? och isåf; är du inte riktigt klok? leva sina liv? ska någon tala om för människor om hur dom ska leva sina liv? behöver du någon som talar om för dig hur du ska leva ditt liv? ni socialister förnekar er inte (för det är vad du är), du talar om "frihetlig socialism" (jag slår vad om du har minst en bok i din ägo skriven av Noam Chomsky) men för eller senare kommer totalitarismens fula ansikte fram, som i ovan citerade mening.

Inte för att jag tror att du kommer att läsa det, för du vet redan allt om allting ( :OO ), men här kan du läsa upp dig på vad liberalism är och vad den står för

http://www.liberalismen.com/

Nedlåtenhet är väl att ta i. Snarare är jag provokativ, som man brukar vara i en diskussion för att locka till fortsatt diskussion. Ursäkta om jag tog i för mycket på något sätt. Jag möter själv många provokativa inlägg här på forumet, och bemöter dem inte med att enbart kalla dem "nedlåtande". Fast det är ju upp till dig att inte besvara och kommentera.

När jag skrev "Inga konkreta idéer om hur människor ska kunna leva sin liv utan tvång existerar inom liberalismen" menade jag att liberalismen saknar konkreta idéer om hur människor ska kunna leva sina liv, tillsammans, utan tvång. Visst kan jag ha fel, liberalismen har säkert många sådana idéer. De mest betydande, satta i handling, ser vi dock dagligen, och inte är det något statslöst lyckosamhälle vi ser heller för den delen.

Du verkar tro att socialism alltid är totalitaristisk, vilket är ett tydligt tecken på att du saknar kunskap om ämnet. Kolla in den här sidan, där finns nämligen en drös mer eller mindre intressanta texter som ganska bra speglar mina åsikter. Inte för att jag tror att du kommer läsa det...

Nåväl. Ska ta itu med din länk innan jag går och lägger mig. Får se hur långt jag kommer.

(Jag äger ingen bok av Noam Chomsky, har inte särskilt avvikande klädsel och har ENDAST vid ett tillfälle druckit rödvin ur vänster hand.)

(Är lite trött, glömmer säkert mycket. Tror jag får återkomma med någon sorts resumé i morgon.)

Nu har jag läst merparten av texten i Liberalismen.com 's artiklar. Hittills bara om tänkarna John Locke och Adam Smith.

Det jag fortfarande vill anmärka på är att i en sann laissez-faire-ekonomi så roffar ett litet fåtal människor åt sig större delen av kapitalet, och med den makten. När det har hänt betyder makten allt, och idéerna om de mänskliga rättigheterna, tynar bort. Även om en nattväktarstat finns så kan den knappast, för då är det inte längre en laissez-faire-ekonomi, inverka på marknaden och åtgärda den koncentration av makt som ligger till grund för fattigdom och de enorma klasskillnaderna. Vad för nytta ger åsiktsfrihet när man inte ens kan stava till det och är för rädd om sitt jobb (det enda som räddar en från regelrätt svält) att faktiskt göra någonting åt situationen... Extrema exempel möjligen.

Människor anställs och avskedas inte enbart på grund av deras arbetsinsats värde. Många är dem som avskedats eller fått lägre lön med mera enbart på grund av deras yttrande av åsikter. Arbetsköparen behöver utåt sett inte ha någon persons åsikter som motivation till dennas avskedande, utan kan dölja motivet med att pengar inte finns för fortsatt anställning etcetera. Att vissa människor har den absoluta makten att besluta över massor med människors enda källa till ett drägligt liv känns inte bättre för att man lappar den idén med några halvflummiga idéer om individualism.

Att en individ inte skulle få roffa åt sig mer än denna kan bruka... Enligt liberalismen ska vissa individer förbehålla sig privelegiet, tack vare deras materiella ägodelar, att köpa arbetskraft. Den lönnfeta kapitalisten i toppen kan maximera profiten med hjälp av sin armé av arbetare som gör arbetet åt denna.

Mer kommer i morgon, som sagt... Jäspar.

Reefer skrev:

(jag slår vad om du har minst en bok i din ägo skriven av Noam Chomsky)

VAFAN, dissar du Chomsky? ;)

Congratulations, you just made the list. :e Das Rote Arme fraktionen Zwei mobiliserar snart. Be afraid, very afraid. :e

Individen skrev:

bewern! Nu är det så, ja i verkligheten du vet, att inte alla har råd att köpa aktier för tiotusentals, miljontals eller miljardtals kronor. Aktieinköp i sådana små mängder (upp till, tja..låt oss säga 10 000 kronor) är enbart för det kortsiktiga vinstsyftets skull; köpa, sälja dyrare. Aldrig någonsin har jag sett att folk köper aktier i sådan liten skala för att öka sin makt över företaget.

Det jag tog upp var att det räcker med en post (10 eller 100 aktier) för att ha rätt att få komma in på bolagets årsmöte. Visst kan du ha hur många du vill, men det räcker med en post. Väl där har du rätt att fråga ledningen/styrelsen frågor, lägga fram motioner, rösta för/emot motioner och till och med starta ett misstroendevotum mot styrelsen. Alltså, allt det du ville att arbetarna skulle få rätt till. Det behövs alltså inga stora pengar, och absolut ingenting i närheten av de summor du pratar om.

Individen skrev:

Du måste väl ändå ha haft det med i dina beräkningar?

Nej! Jag talade om och menade rätten att vara med på företagets årsmöte, inget annat.

Individen skrev:

Dessutom borde makt inte avgöras i hur mycket pengar man har. Så var våran demokrati utformad förr i tiden. Att rika mäns röster var mer värda än fattigas. Varför förespråkar du inte ett sådant röstsystem inom våran parlamentariska demokrati när du försvarar det inom företagen?! Svara på den frågan.

Det som jag har tagit upp handlar om att alla kan vara med och bestämma i ett företag, med den politik som finns redan idag, med dom lagar och regler som finns idag och med dom möjligheter som redan finns idag. Och det till en summa som för många är mindre än den skatt man betalar på en timmes lön. Det var vad jag ville visa på. Det finns därmed , som jag kan se det, ingen egentlig anledning att byta system/politik bara för att den enskilde anställde ska kunna vara med och bestämma på det sätt du vill. Tyvärr kan jag inte svara bättre än så.

Individen skrev:

bewern skrev:

Idag finns det arbetstagarrepresentanter som sitter med i styrelserna på de flesta större företag. Dessa är utsedda av fack-medlemmarna i fack-klubben på företaget. Styrelsen/ägarna har, såvitt jag vet, inget med att göra vem/vilka som blir utsedd.

Ok. Det visste jag redan. Nu är det så att den där representanten inte representerar arbetarna på företaget, utan fackföreningen, som i sin tur representerar sina medlemmar (och i LO's fall, även, eller till störst del SAP, och med tanke på att de flesta fackanslutna tillhör LO...).

Och detta betyder? Representanten representerar? Facket! Och vilka är med i facket? Jo, dom anställda (ja inte alla, men de flesta) på företaget! Så vilka är representerade? Jo, dom (flesta) anställda!

Individen skrev:

Låt oss säga att en styrelse utgörs av tio individer. Nio är utsedda av aktieägarna, det vill säga det lilla fåtal som äger en absolut majoritet av aktierna i företaget, och en är utsedd av medlemmarna i fackföreningen.

Och eftersom du köpte din aktie, representerar dom dig också.

Individen skrev:

Jag drar snabbt slutsatsen att den där sista personen inte har mycket att säga till om.

Det kan jag hålla med om, men mycket mer än inget. Denne kan vara en böld i ar***t på dom andra.

Individen skrev:

Jag drar även slutsatsen att alla de arbetare som inte är fackanslutna inte har någon representant i styrelsen.

De har valmöjligheten att gå med i facket, eller stå utanför.

Individen skrev:

Slutligen drar jag slutsatsen att den där fackföreningsrepresentanten inte kan dras tillbaka på omedelbar verkan, och även om den där representanten nu skulle kunna det så skulle nio tiondelar av makten fortfarande ligga i händerna på de individer som aktieägarna utsett.

Och eftersom du har köpt en aktiepost, är du representerad av de där nio.

Individen skrev:

Bristfälligt!

Men bättre än ditt förslag.

Individen skrev:

bewer skrev:

Jag har aldrig hört talas om att fack-ombuden fått några fallskärmar.

Inte? Dags att öppna öronen då! Efter en mycket snabb sökning med Google så fann jag en mängd exempel. Nedan följer ett urval namn på personer inom LO som fått några feta fallskärmar:

• Hans Karlsson, f.d. avtalssekretare, totalt fyra miljoner kronor i fallskärm ("samt en jäkla massa kaffebröd").
• Ingalill Landqvist, f.d. tredje ordförande, totalt 952 160 kronor i fallskärm ("samt en jäkla massa kaffebröd").
• Bertil Jonsson, f.d. LO-ordförande, totalt 2 181 420 kronor i fallskärm ("samt en jäkla massa kaffebröd").

Och alla nämnda var fackpampar som satt i LO-borgen vad jag förstår. Ingen satt väl som arbetstagarrepresentant i ett företags styrelse när fallskärmarna skrev? Eller löstes ut?

Fanns det fallskärmar?

Individen :

Nu utgörs ju inte hela Sverige av ett enda stort företag med cirka 8 miljoner anställda. Det utgörs av en mängd företag, en mängd avdelningar och så vidare, och dessutom av kommuner, organisationer...

Du svarade inte på ägandefrågan. Om produktionsmedlen (det låter som nått hämtat från tidigt 1800-tal) ska fördelas på alla så betyder ju det att man sin individ inte har mer att säga till än idag gällande hur företaget ska styras. Du glömmer också bort att företag inte behöver va speciellt stora föränn utlänska placerare äger delar av företaget pga att det börjar vara för dyrt att lägga ner alla dom pengarna själv. Varför får jag intrycket av att någon tror att expansion av företag skulle bli gratis om man införde direktdemokrati ?

Människor anställs och avskedas inte enbart på grund av deras arbetsinsats värde. Många är dem som avskedats eller fått lägre lön med mera enbart på grund av deras yttrande av åsikter.

Ja, jo... man är ansträlld för att utföra en uppgift. Denna uppgift får man tilldelad av företaget. Företaget betalar för att man ska utföra uppgiften.

Om du vill leka kung och styra exakt vad du ska göra... gå med i lottakåren eller någonannan ideéll förening om du vill ha total kontroll.

-> Individen

Nu har jag läst lite på din socialistiska sida: http://www.demalt.org/demalt-se.html

Synpunkter:

Makten över samhället bör ligga hos vanliga människor, i deras egna demokratiska institutioner. En sådan direkt demokrati måste grunda sig på folkförsamlingar i byar, städer och stadsdelar, där alla medborgare kan mötas, diskutera och fatta beslut tillsammans.

Det är därför vi har systemet med riksdags-, landstings- och kommunalval. Då har vi ett system där olika saker kan styras på olika nivåer. Hur inblandad den vanlige väljaren själv är, beror helt på hur mycket han engagerar sig politiskt. Även i ett frihetligt socialistiskt samhälle skulle du behöva engagera dig för att få inflytande. Inte heller där skulle du kunna påverka genom att bara ligga på soffan. Men ok, du har nämnt att du tycker det är obehagligt att ställa dig upp och säga din mening i en församling där det finns moderater. Så din lösning är väl att demokratin ökar om man eliminerar moderaterna ;)

Kapitalismen koncentrerar enorma rikedomar i händerna på ett fåtal näringslivstoppar, koncernchefer och aktiespekulanter, samtidigt som den systematiskt genererar otrygghet, fattigdom, klasskillnader och miljöförstöring.

Kapitalismen innebär frihet för den som vill, att starta ett eget företag och konkurrera med andra företag, eller att vara anställd på de företag som finns. Vissa lyckas bättre än andra. Det påverkar naturligtvis den egna ekonomin. Jag kan inte se något uppenbart fel i det. Angående otrygghet och fattigdom, har de flesta länder ett system med socialhjälp åt de mest utsatta grupperna. Angående miljöförstöring bekämpas den bättre med lagar och förbud mot miljöförstörande verksamhet, än genom socialism. Bättre att ta itu med problemen direkt istället för att drömma om andra samhällssystem. Visst, långt ifrån alla dessa problem har fått någon tillfredsställande lösning inom kapitalismen. Men detta gäller även socialismen.

De ekonomiska resurserna bör kommunaliseras och underställas direkt folklig kontroll.

Nu är vi där igen. Din totala nonchalans mot äganderätten. Om jag själv startar ett eget företag, då är det jag som äger det. Jag kan själv välja att sprida ägandet genom att släppa ut aktier, låta folk bli delägare, etc. Men du vill att samhället ska gå in och ta över ägandet, vare sig jag vill det eller ej. Vad är det för demokrati? Ska samhället gå in och överta ägandet av din dator också? Jag tycker det är rimligt att man bestämmer över det man själv äger. Det är inget odemokratiskt i det. För övrigt kommer det socialistiska receptet innebära att makten blir total för den politiska eliten. Alltså ännu mindre inflytande åt de som i likhet med dig inte engagerar sig och röstar.

Vänsterpartiet har vettiga ståndpunkter, något av det som jag tyckte bäst om var deras drogpolitiska program. De vill inte att privatpersoner ska kunna tjäna pengar på andras misär. de vill åt langarna men ser inte på missbrukarna så allvarligt juridiskt sett

Det ska alltid finnas ett alternativ till fortsatt droganvänding