122 svar · 3 289 visningar · startad av Mold · sida 2 av 7
Vad finns det för bevis för att (v) ännu skulle vara ett kommunistparti? Förutom VPK-historien då?
Läs frågan i sin helhet →Vänsterpartiet är idag det socialdemokratin var för ca 15-20 år sedan innan de vred om åt höger.
Fel, SAP gav upp tankarna på "socialisering" av produktionsmedlen i tidigt 1900-tal (en stor del av förklaringen till deras parlamentariska framgångar), det har inte VP gjort.
Individen skrev:
De är dock inte kritiska till statssocialismen och vill se ett ökat statligt ägande, som de efter en viss punkt i programmet (där en kortare förklaring ryms in) fortsättningsvis kallar för "samhälleligt ägande".
Reefer skrev:
Självfallet, dom vill på sikt att alla produktionsmedel ägs "samhälleligt", dvs av staten, det framgår ganska tydligt även om dom försöker linda in det.
"I partiprogrammet talas det om samhälleligt ägande
utan närmare precisering. En rimlig definition av samhälleligt
ägande är att det innefattar statligt, kommunalt
och landstingskommunalt ägande. Ägandeformer som också kan sammanfattas i begreppet offentligt ägande.
Förutom samhälleligt ägande finns begreppen kollektivt och gemensamt ägande. Båda begreppen innefattar samhälleligt/offentligt ägande men är vidare än så och inrymmer dessutom olika former av löntagar/arbetarägande, kooperativt ägande och till exempel fackföreningsägande."
Hämtat från vansterpartiet.se
Förtydligande (?!): populistiska "Idéologier är ju nått som förändras med tiden." ;)
Idéologier som inte ändrar sig är dömda att misslyckas. Marxism direkt från boken utan att omarbetas är tämligen värdelös i dagens samhälle. Idéologierna var utformade för dåtidens system. Dagens gäller för det system vi har nu.
web00132 skrev:
Individen skrev:
De är dock inte kritiska till statssocialismen och vill se ett ökat statligt ägande, som de efter en viss punkt i programmet (där en kortare förklaring ryms in) fortsättningsvis kallar för "samhälleligt ägande".
Reefer skrev:
Självfallet, dom vill på sikt att alla produktionsmedel ägs "samhälleligt", dvs av staten, det framgår ganska tydligt även om dom försöker linda in det.
"I partiprogrammet talas det om samhälleligt ägande
utan närmare precisering. En rimlig definition av samhälleligt
ägande är att det innefattar statligt, kommunalt
och landstingskommunalt ägande. Ägandeformer som också kan sammanfattas i begreppet offentligt ägande.
Förutom samhälleligt ägande finns begreppen kollektivt och gemensamt ägande. Båda begreppen innefattar samhälleligt/offentligt ägande men är vidare än så och inrymmer dessutom olika former av löntagar/arbetarägande, kooperativt ägande och till exempel fackföreningsägande."
Hämtat från vansterpartiet.se
Angående samhälleligt ägande, om det är statligt, kommunalt eller landstingsägt, det är i alla dessa fall ett antal politiker som bestämmer över det. Visst, de är folkvalda, men vilka alternativ har vi att välja mellan? Ger det oss någon reell makt över företagen?
De andra ägandeformerna, tex kooperativt ägande, faller helt och hållet utanför "statligt" ägande. Men det anser jag inte att man kan gå till val på. Visst kanske det är en ideologisk fråga om man föredrar kooperativt ägande framför det vanligaste i en marknadsekonomi. Men staten har inte med saken att göra. Det ska vara individerna själva som bestämmer om de vill gå med i ett kooperativ och starta ett företag som de äger tillsammans.
Beatbox skrev:
Idéologier som inte ändrar sig är dömda att misslyckas. Marxism direkt från boken utan att omarbetas är tämligen värdelös i dagens samhälle.
Jaha? Jag tycker att marxism överlag är rätt värdelöst, oavsett om det är omarbetat eller ej. ;)
Vi äro eniga :)
Idéologier som inte ändrar sig är dömda att misslyckas. Marxism direkt från boken utan att omarbetas är tämligen värdelös i dagens samhälle. Idéologierna var utformade för dåtidens system. Dagens gäller för det system vi har nu.
Nämn gärna någonting i marxismen som inte kan utföras idag.
T ex så hade vanliga dödliga arbetstagare relativt lite att säga till om. Ett helt annat ekonomiskt läge rådde. Befolkningen va en bråkdel i storlek jämfört med idag. Att avskaffa staten känns väldigt förlegat. Företag är längre inte ett hot utan en möjlighet till såväl personlig utveckling som meningsfull sysselsättning.
Bara för att befolkningen har ökat så kan man fortfarande avskaffa staten, eller åtminstone kraftigt minska dess inflytande, och fortfarande få ett samhälle att fungera väl. På 1800-talet fanns inget utbyggt telefonnät, kommunikationen skedde med post, möjligen telegraf och så vidare. Nu i dag kan man på en millesekund fömedla extrema mängder information till ofattbart många människor, världen har i det avseendet krympt. En samordnande administration, men icke beslutsfattande, är ett av många alternativ till en stat.
Företagen i sig är absolut inget hot, det anser så vitt jag vet inte marxister eller för den delen syndikalister etcetera. Det är snarare sättet som företagen styrs, och hur mycket makt arbetaren har gentemot tjänstemannen och direktören.
Apropå meningsfull sysselsättning. Limma gympadojor fjorton timmar om dagen för några dollar är väl en av alla de där "meningsfulla sysselsättningarna" och "personliga utvecklingen" som våra heroiska företag skänker oss? ;) (Jaja, det är inte så i Sverige...men kunde inte låta bli.)
Staten syfte kanske inte är detsamma som det var för 100 år sedan. T ex så fanns ingen form av välfärdssystem som förvaltades av staten etc.
Företagen i sig är absolut inget hot, det anser så vitt jag vet inte marxister eller för den delen syndikalister etcetera. Det är snarare sättet som företagen styrs, och hur mycket makt arbetaren har gentemot tjänstemannen och direktören.
Jag är tjänsteman själv så jag har en hum om "det maktmissbruk" du talar om. *Ironi*
Apropå meningsfull sysselsättning. Limma gympadojor fjorton timmar om dagen för några dollar är väl en av alla de där "meningsfulla sysselsättningarna" och "personliga utvecklingen" som våra heroiska företag skänker oss?
Om vi ska ta och hålla oss till Sverige som omväxling så stämmer inte mycket av det du skrev ovan.
Fö den delen så funkar inte företag som på 1800-talet direkt. För att bli effektivast så är det bäst om alla drar åt samma håll och det lyckas man inte med genaom enbart toppstyrning.
Individen;
Bara för att befolkningen har ökat så kan man fortfarande avskaffa staten, eller åtminstone kraftigt minska dess inflytande, och fortfarande få ett samhälle att fungera väl.
Inser du att iom den åsikten så uppvisar du påvisbara likheter med libertarianernas syn på staten vs övriga samhället?
Har du förresten här på wF i detalj förklarat var du står ideologiskt? att säga anarkist betyder inte så mycket i dagsläget -är du pacifistisk anarkist? individualistisk? anarko-syndikalist?... skulle vara intressant att veta.
Beatbox skrev:
För att bli effektivast så är det bäst om alla drar åt samma håll och det lyckas man inte med genom enbart toppstyrning.
Du placerar det på så sätt att toppstyrning inte är uteslutet, du anser alltså att toppstyrning är något användbart och som bör förekomma. I hur stor grad säger du inte, så jag låter vidare kommentarer om det vara osagt. Hur som helst så är toppstyrning då en liten grupp styr en förhållandevis stor grupp människor utan att hänsyn till dessa och deras rättigheter, med andra ord på ett diktatoriskt sätt.
Beatbox som tidigare förklarat att hierarkier är någonting nödvändigt och bra, och att makt inte alltid är av ondo...
-
Reefer. Det finns likheter. Är du förvånad?
Teoretiskt: Jag är frihetlig socialist. Jag är anarkist-isk. Jag är realist. (Vad jag mer specifikt tycker går nog att finna i forumet, använd sökfunktionen.)
"Libertarianist" är jag dock inte. Viktigast är väl att jag inte vill att produktionsmedlen ska förbli i privat ägo. Annars så utmärker sig väl knappast libertarianismen för att vara särskilt konkret: Några flummiga idéer om sådana självklarheter att tvång är dåligt. Då förespråkar jag hellre anarkismen, som inte bara ser till individens självklara frihet från tvång i alla dess former, utan även vill få människor att verkligen skapa ett nytt samhälle (eller förbättra det nuvarande), och som alla vet berör samhället många människor, alltså är det kollektivistiskt.
Många olika former av anarkismen finns naturligtvis, och alla dess idéer utgör bara grunden, som tidigare nämnt (i någon annan tråd).
Du placerar det på så sätt att toppstyrning inte är uteslutet, du anser alltså att toppstyrning är något användbart och som bör förekomma. I hur stor grad säger du inte, så jag låter vidare kommentarer om det vara osagt.
En kombination är bäst. Hur ska jag någonsin konna förstå mig på hur hela organisationen ska drivas ? Däremot så kan jag mycket väl påverka min arbetssituation. Jag vill åter igen påpeka att en ledare inte är en diktator som är ute efter att straffa folk hela tiden. En väldigt dålig företagsledare kanske gör det, men och andra sidan så överlever nog inte företaget så länge.
Det är ingenting som säger att en inhuman företagsledare skulle vara dålig på att göra affärer.
Du behöver inte förstå dig på hur hela organisationen ska drivas. Ni är många som tillsammans förstår er på. Dessutom gäller eran direkta demokrati i huvudsak över det som direkt gäller er. Förstår du? Man behöver alltså inte vända sig till chefen för minsta lilla grej på arbetsplatsen. Man beslutar själva, utan att göra omvägar.
Individen skrev:
Det är ingenting som säger att en inhuman företagsledare skulle vara dålig på att göra affärer.
Och hur hånga arbetare skulle stanna kvar i det företaget? Inga eller få arbetare resulterar i att företaget fungerar dåligt. Oavsett hur bra företagsledaren är.
Individen skrev:
Man behöver alltså inte vända sig till chefen för minsta lilla grej på arbetsplatsen.
Och det gör vi idag? Var då någonstans?
Individen skrev:
Man beslutar själva, utan att göra omvägar.
Och precis det gör jag redan idag. I ett superkommerciellt Amerikanskt företag. Och då är jag en vanlig arbetare på golvet.
Om man skulle besluta sig för ett omvälvande beslut skulle varken jag eller du kunna ta på eget bevåg. Oavsett vilken typ av företag man jobbar i. Men de små besluten kan man göra redan idag.
Du behöver inte förstå dig på hur hela organisationen ska drivas. Ni är många som tillsammans förstår er på. Dessutom gäller eran direkta demokrati i huvudsak över det som direkt gäller er. Förstår du?
Och skillnaden mot nu skulle vara ? Vadå ? Jag bestämmer i allra högsta grad över min arbetsdag. Det är kanske LITE väl magstarkt att frövänta sig att man själv ska bestämma exakt vad man ska göra då någonannan betalar för det. Om man vill göra det så brukar det vara ideéllt jobb.
Meningen är ju att det inte ska finnas några som betalar för andras arbete. Man arbetar på arbetsplatser som man själva, tillsammans äger och kontrollerar, och får (förhoppningsvis) ut en vinst, inte en "lön".
Visst, mindre beslut kan man ta på arbetsplatsen utan att chefen eller någon liknande högre uppsatt behöver bry sig, redan i dag. Nu menade jag dock inte småbeslut som inköp av kaffe till kontorets kaffekokare, jag menade sådana beslut som att tillsätta en ny representant till någon av företagets många arbetarråd, något som förövrigt inte existerar i dag. Utan nu finns det i stället styrelser som beslutar, och ägare som tar mycket av profiten. Styrelsen borde involvera fler personer, så kallade representanter, ombud eller något roligare ord om möjligt, som ska kunna tillsättas och avsättas med omedelbar verkan. Känns verkligen som om jag skrivit detta så många gånger förut...
Det viktigaste är i alla fall avskaffandet av den privata äganderätten till produktionsmedlen med mera.
Kan tilläggas att en del principer, eller lagar om man så vill, borde inrättas. Exempelvis ska ombuden inte ges några privilegier, mer än deras arbetsinsatser skänker dem. Fallskärmar på hundratals miljoner kronor, aldrig mer.
Individen skrev:
Meningen är ju att det inte ska finnas några som betalar för andras arbete. Man arbetar på arbetsplatser som man själva, tillsammans äger och kontrollerar, och får (förhoppningsvis) ut en vinst, inte en "lön".
Om man äger aktier i företaget man jobbar i, så är man med och äger företaget, och därmed har man (om än så liten) medbestämmande. Om företaget går bra får man aktieutdelning, annars inte.
Individen skrev:
Nu menade jag dock inte småbeslut som inköp av kaffe till kontorets kaffekokare, jag menade sådana beslut som att tillsätta en ny representant till någon av företagets många arbetarråd, något som förövrigt inte existerar i dag.
Idag finns det arbetstagarrepresentanter som sitter med i styrelserna på de flesta större företag. Dessa är utsedda av fack-medlemmarna i fack-klubben på företaget. Styrelsen/ägarna har, såvitt jag vet, inget med att göra vem/vilka som blir utsedd.
Individen skrev:
Utan nu finns det i stället styrelser som beslutar, och ägare som tar mycket av profiten. Styrelsen borde involvera fler personer, så kallade representanter, ombud eller något roligare ord om möjligt, som ska kunna tillsättas och avsättas med omedelbar verkan. Känns verkligen som om jag skrivit detta så många gånger förut...
Som jag sa: köp aktier i företaget du jobbar i, så får du vara med och bestämma. Om företaget går bra, får du aktieutdelning.
Arbetstagar-representanten kan du vara med och avsätta, gå till fack-klubben och klaga. De andra i styrelsen: Äg aktier, och kräv sedan att de andra i styrelsen avsätts.
Individen skrev:
Kan tilläggas att en del principer, eller lagar om man så vill, borde inrättas. Exempelvis ska ombuden inte ges några privilegier, mer än deras arbetsinsatser skänker dem. Fallskärmar på hundratals miljoner kronor, aldrig mer.
Jag har aldrig hört talas om att fack-ombuden fått några fallskärmar. På sin höjd lite kaffebröd vid styrelsemötena.
Om det är de andra i styrelsen du menar, ja återigen köp aktier, bli delägare i företaget, och säg din mening till styrelsen. Övertyga så många andra aktieägare som möjligt om att du har rätt. Då får du kraft bakom orden.
Alla aktiebolag har bolagsstyrelse (det är det lag på). Om man äger aktier (det räcker med en enda aktie, blir inte så dyrt då), har man rätt att gå på bolagsmötet (det är det lag på). Då kan man ställa styrelsen mot väggen. Även ställa en misstroendevotum mot styrelsen om de godkänner fallskärmar(det kan man göra, fullt lagligt).
Vad mer behöver du lagar för?
