MmuskotMedlem sedan jan. 20027 905 inlägg
legis skrev:
Summan är irrelevant, det är tankesättet som spelar roll. Det ska inte ses som en förmån, det är helt enkelt nödvändigt och man får anpassa sin ekonomi därefter.
Det är väl klart som korvspad att summan är relevant. Tankesättet spelar ju ingen roll om man inte kan lägga undan mer än ett par kronor i månaden. Typiskt skitsnack från folk som inte förstår hur knapert vissa personer/familjer kan ha det.
Gladh skrev:
Jag må vara väldigt trångsynt och naiv, men jag är ganska övertygad om att det finns folk i: Strömstad, Gävle, Sandviken, Hässleholm och Norrköping som KAN både söka och arbeta med dessa uppgifter varesig man är 20 år och högutbildad, eller 55 och arbetslös industri arbetare.
Att klara av att söka eller utföra ett arbete är ju iofs. inte samma sak som att verkligen få en anställning. Tyckte att jag tidigare i tråden läste siffror som gjorde gällande att det står tretton arbetslösa i "kö" till varje ledigt jobb i Sverige. Stämmer dessa siffror kommer ju majoriteten ändå stå arbetslösa hur mycket de än söker.
obelix skrev:
clarkbones skrev:
När företaget där min farsa arbetade la ner verksamheten i Stockholm, stod han inför valet att bli arbetslös eller flytta till Göteborg. Eftersom han insåg att hans möjligheter var små att få ett nytt jobb i Stockholm så veckopendlade han till Göteborg under ett par år. Det var väl knappast optimalt, men han klagade inte för det och vi andra i familjen överlevde vi med. Det var ingen katastrof för vår familj. Man får liksom anpassa sig efter förutsättningarna och göra det bästa av situationen istället för att låta staten ta ansvar för ens liv.
Och om dom märker att det inte funkar?
Det är inte alla som klarar av att leva så.
Anpassa sig efter förutsättningarna är det som gäller. Det är ändå Sverige vi talar om, inte ett land där arbetslöshet betyder ingen mat på bordet. Bor man stort och dyrt kan man flytta till något mindre. Finns många sätt att spara pengar. Jag hade inga problem med att överleva på studiemedlen när jag pluggade och det är ju som bekant inga stora summor.
Man kan inte bara säga "Alla klarar inte av att leva så".
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
clarkbones skrev:
Anpassa sig efter förutsättningarna är det som gäller. Det är ändå Sverige vi talar om, inte ett land där arbetslöshet betyder ingen mat på bordet. Bor man stort och dyrt kan man flytta till något mindre. Finns många sätt att spara pengar. Jag hade inga problem med att överleva på studiemedlen när jag pluggade och det är ju som bekant inga stora summor.
Man kan inte bara säga "Alla klarar inte av att leva så".
Visst får man anpassa sig, men att förvänta att den ena helt enkelt ska anpassa sig till att ta hand om jobb, hem och barn helt själv under veckorna är att ta i.
Det kan även vara ekonomiska förhinder om gör att det inte funkar, eller att deras förhållande helt enkelt inte klara av detta.
Och jag tycker att man inte kan jämföra eget valda studier med sjukdom eller arbetslöshet, det blir snett och fel.
legisMedlem sedan juli 20044 453 inlägg
muskot skrev:
Det är väl klart som korvspad att summan är relevant. Tankesättet spelar ju ingen roll om man inte kan lägga undan mer än ett par kronor i månaden. Typiskt skitsnack från folk som inte förstår hur knapert vissa personer/familjer kan ha det.
Skitsnack? Vad vet du om min ekonomi? Vad vet du om hur många hundralappar jag har kvar att leva för i månaden? Inte något alls, så din kommentar är ju skitsnack om nåt. I alla tider har det varit en självklarhet att man måste spara på nåt sätt för att kunna klara sig när sämre tider kommer. Var tror du uttrycket "den som spar han har" kommer ifrån? Oavsett summan så är det tankesättet som gäller. Det enda som fått svenskarna att slappa till sig är den socialdemokratiska politiken som har invaggat alla i falsk trygghet. Inser man inte att man bör få till en plan för att kunna spara undan en del så är man ute på hal is och kommer med säkerhet att få det väldigt jobbigt när de svårare tiderna kommer.
MmuskotMedlem sedan jan. 20027 905 inlägg Jag vet inte ett dyft om din ekonomi, men dina uttalanden får mig att misstänka att du inte är en låginkomstagare. Rätta mig gärna om jag har fel.
Det är klart att det är bra och tryggt att spara pengar, men att säga att summan är irrelevant tycker jag är skitsnack. I alla fall om man innan skrivit att man bör spara så mycket att man ska kunna leva på pengarna den dag man står utan arbete. Påminner mig lite om det det gamla klassiska citatet "Om folket inte har något bröd, varför äter de inte bakelser?".
SirPeterMedlem sedan feb. 200115 571 inläggMed risk för att sticka ut hakan så är det i nio fall av tio folk som inte har en aning om hur det är att behöva vända på vartenda krona som uttalar sig om att det minsann inte har någon betydelse om hur mycket man tjänar eller hur hög en a-kassa eller ett bidrag bör vara. Det vore troligtvis en ganska bra lärotid för dem att verkligen behöva ha det på det sättet ett tag för att de skall fatta hur det är tror jag.
Och för att ingen skall känna att jag hoppar på dem så har jag inte nämnt något eller några namn och därmed får den eller de som känner sig träffade ta åt sig bäst de vill. ;)
legisMedlem sedan juli 20044 453 inlägg Jag har levt på 5000 i månaden under mer än 4 år, varav 3000 gått till hyra. Till det kommer sen allt annat som räkningar, mat, försäkringar, eventuellt nöje etc. Jag kunde ändå lägga undan en liten slant, så kasta skit hur mycket ni vill. Mina kommentarer riktar sig till alla, men tankeställaren ligger i att utnyttja bra perioder genom att spara under den tiden. Befinner du dig redan i skiten är det självklart försent.
Tydligen missade både muskot och SirPeter min poäng så jag ska försöka förklara det en gång till. Pengasumman är irrelevant med tanke på att det är själva sparandet jag vill belysa. Jag kommenterar inte sjävla summan för det är tankesättet jag vill få fram; Att det är dags att börja tänka på att spara medan man kan och inte förlita sig på att staten står för försörjningen om saker skulle gå åt helsike.
Hoppas det går fram denna gången.
legisMedlem sedan juli 20044 453 inlägg Japp SirPeter, jag kände mig träffad av din kommentar eftersom jag är den ende som tagit upp aspekten med att man ska se om sitt eget hus. Jag uppfattade det som att det var det du kommenterade och svarade därefter.
SirPeterMedlem sedan feb. 200115 571 inlägg Om du läser mitt inlägg igen så ser du på första raden att det står "i nio fall av tio" och där hamnar troligtvis en del personer. ;)
Och nej, du är inte den enda som har tagit upp det där i den här tråden.
BBendroMedlem sedan jan. 20013 039 inlägg
legis skrev:
Jag har levt på 5000 i månaden under mer än 4 år, varav 3000 gått till hyra. Till det kommer sen allt annat som räkningar, mat, försäkringar, eventuellt nöje etc. Jag kunde ändå lägga undan en liten slant, så kasta skit hur mycket ni vill. Mina kommentarer riktar sig till alla, men tankeställaren ligger i att utnyttja bra perioder genom att spara under den tiden. Befinner du dig redan i skiten är det självklart försent.
Tydligen missade både muskot och SirPeter min poäng så jag ska försöka förklara det en gång till. Pengasumman är irrelevant med tanke på att det är själva sparandet jag vill belysa. Jag kommenterar inte sjävla summan för det är tankesättet jag vill få fram; Att det är dags att börja tänka på att spara medan man kan och inte förlita sig på att staten står för försörjningen om saker skulle gå åt helsike.
Hoppas det går fram denna gången.
Inte illa. Leva på 1000:- per månad och lyckas skrapa ihop ett sparkaptial som trygghet till på köpet.
Nu spånar jag bara lite..men med tanke på de övriga utgifterna du tog upp gissar jag att du i snitt inte kunde spara mer än runt 100:- per månad? Det ger alltså 4800:- sparade på fyra år, inte inräkat räntan. Det visar ju bara att summorna spelar roll. Jag tycker du har helt rätt inställning till sparande och att man har ett ansvar för att se över sin egen ekonomi. Men om man inte kan lägga undan betydligt mer än en hundralapp eller två i månaden, och det finns det många barnfamiljer som inte kan, så kommer sparkaptialet att ta slut jävligt snabbt vid en arbetslöshet om man skall räkna med att "inte förlita sig på staten" utan skall klara sig helt själv.
En allmän fråga till er som är positiva till förslaget att dra in på sjuk- och arbetslöshetsbidrag på grund av att det saknas pengar......är ni för de större skattesänkningar som nämns i debatten emellanåt? För i så fall är det ju inte en fråga om att flytta pengar från a-kassan till arbetsplatsalstrande åtgärder utan bara ett sätt att finansiera skattesänkningarna.
/r Var ute med hunden och fick lite frisk luft. Såg då att jag räknat fel...2000:- per månad blir det givetvis. Det ändrar ju mitt antagande om dina möjligheter att spara, men inte andemeningen i inlägget i övrigt.
legisMedlem sedan juli 20044 453 inlägg
Bendro skrev:
Inte illa. Leva på 1000:- per månad och lyckas skrapa ihop ett sparkaptial som trygghet till på köpet.
Nu spånar jag bara lite..men med tanke på de övriga utgifterna du tog upp gissar jag att du i snitt inte kunde spara mer än runt 100:- per månad? Det ger alltså 4800:- sparade på fyra år, inte inräkat räntan. Det visar ju bara att summorna spelar roll.
Japp, på den tiden blev det några hundralappar men tankesättet sitter kvar vilket jag kommer ha nytta av den dagen jag måste leta nytt jobb. Summan spelar roll om man ska se till hur mycket man ska spara, men det är återigen inte det jag vill komma åt.
Bendro skrev:
Jag tycker du har helt rätt inställning till sparande och att man har ett ansvar för att se över sin egen ekonomi. Men om man inte kan lägga undan betydligt mer än en hundralapp eller två i månaden, och det finns det många barnfamiljer som inte kan, så kommer sparkaptialet att ta slut jävligt snabbt vid en arbetslöshet om man skall räkna med att "inte förlita sig på staten" utan skall klara sig helt själv.
Jag har inte sagt att man ska klara sig helt själv, det jag säger är att staten tillhandahåller ett bidrag, inte en försöjningsmetod. Med bidraget och dina egna ihopsparade pengar ska du kunna klara dig bra. Dessutom tycker jag det är helt fel inställning när man säger att hundralapparna inte spelar någon roll. Det som kommer att hända då om du skulle börja få en hyffsad lön är att du uppgraderar dina levnadsvanor istället för att avsätta en större summa till sparande. Är sparande däremot en del av din ekonomi redan så kommer du mest troligt att ta hänsyn till det vid en eventuell löneförhöjning och uppgradera sparandet också/istället.
Bendro skrev:
En allmän fråga till er som är positiva till förslaget att dra in på sjuk- och arbetslöshetsbidrag på grund av att det saknas pengar......är ni för de större skattesänkningar som nämns i debatten emellanåt? För i så fall är det ju inte en fråga om att flytta pengar från a-kassan till arbetsplatsalstrande åtgärder utan bara ett sätt att finansiera skattesänkningarna.
Skattesänkningar har många andra fördelar. Till exempel att du faktiskt får behålla en större del av din lön så du kanske slipper behöva förlita dig på eventuella bidrag från staten.
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
obelix skrev:
Det kan även vara ekonomiska förhinder om gör att det inte funkar, eller att deras förhållande helt enkelt inte klara av detta.
Så om någon inte vill söka jobb som innebär ett ekonomiskt avbräck så är det samhällets skyldighet att försörja den personen för all framtid? Där är kärnfrågan, som jag ser det.
Vi måste helt enkelt bestämma oss för vad det sociala skyddsnätet skall användas till. På vilken nivå vi skall lägga oss? Skall det användas som en sista utväg för att hindra att folk slås ut, hamnar på gatan och svälter ihjäl? Eller skall det användas till att hålla uppe folks ekonomiska nivå så att de kan behålla sina hus, bilar och båtar? Där har du de två extremfallen. Vad har samhället råd med? Var på skalan skall vi lägga oss?
Observera - påstår varken att det sista alternativet gäller idag, eller att det första alternativet skall gälla i morgon. Det är två extremfall, ingenting annat.
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
Robban skrev:
obelix skrev:
Det kan även vara ekonomiska förhinder om gör att det inte funkar, eller att deras förhållande helt enkelt inte klara av detta.
Så om någon inte vill söka jobb som innebär ett ekonomiskt avbräck så är det samhällets skyldighet att försörja den personen för all framtid? Där är kärnfrågan, som jag ser det.
Vi måste helt enkelt bestämma oss för vad det sociala skyddsnätet skall användas till. På vilken nivå vi skall lägga oss? Skall det användas som en sista utväg för att hindra att folk slås ut, hamnar på gatan och svälter ihjäl? Eller skall det användas till att hålla uppe folks ekonomiska nivå så att de kan behålla sina hus, bilar och båtar? Där har du de två extremfallen. Vad har samhället råd med? Var på skalan skall vi lägga oss?
Observera - påstår varken att det sista alternativet gäller idag, eller att det första alternativet skall gälla i morgon. Det är två extremfall, ingenting annat.
Det är skillnad på få mindre betalt, och att inte ha råd.
Du har inte tänkt på att det kan bli dubbla hyror, resor m.m. om en person i en familj jobbar på annan ort?
Att det kan bli en ekonomisk katastrof.
Sedan måste jag fråga två frågor till dig Robban, vilka tror du jag tänker på?
Dom som har möjlighet att ta ett jobb, men som struntar i det, eller dom som inte kan?
Dom som är verkligt sjuka och i behov av sina ersättningar, eller dom som inte är det?
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
legis skrev:
Jag har levt på 5000 i månaden under mer än 4 år, varav 3000 gått till hyra. Till det kommer sen allt annat som räkningar, mat, försäkringar, eventuellt nöje etc. Jag kunde ändå lägga undan en liten slant, så kasta skit hur mycket ni vill. Mina kommentarer riktar sig till alla, men tankeställaren ligger i att utnyttja bra perioder genom att spara under den tiden. Befinner du dig redan i skiten är det självklart försent.
Tydligen missade både muskot och SirPeter min poäng så jag ska försöka förklara det en gång till. Pengasumman är irrelevant med tanke på att det är själva sparandet jag vill belysa. Jag kommenterar inte sjävla summan för det är tankesättet jag vill få fram; Att det är dags att börja tänka på att spara medan man kan och inte förlita sig på att staten står för försörjningen om saker skulle gå åt helsike.
Hoppas det går fram denna gången.
En sak du glömmer bort är att det är olika dyrt beroende på var i landet du bor.
Vi i Borås har tex ett par av Sveriges billigaste butiker när det gäller tex kläder och mat.
Medans om man bor i norrland så kan det vara motsatta.
Det är lätt att stirra sig blind på att jag har minsan klarat det.
Även jag har lyckats trolla med knäna, vi var två vuxna som hade runt 7000 i månaden att leva på, då hade vi egen lägenhet.
Och vi hade inte så mycket mer att ta hänsyn till än oss själva.
Men det blir en helt annan situation om man har barn, är sjuk, har långt till jobbet eller om man är i behov av bil för att nämna ett par exempel.
Man måste se utanför sin egna inskränkta ram, se hur andra har det.
SirPeter skrev:
Med risk för att sticka ut hakan så är det i nio fall av tio folk som inte har en aning om hur det är att behöva vända på vartenda krona som uttalar sig om att det minsann inte har någon betydelse om hur mycket man tjänar eller hur hög en a-kassa eller ett bidrag bör vara. Det vore troligtvis en ganska bra lärotid för dem att verkligen behöva ha det på det sättet ett tag för att de skall fatta hur det är tror jag.
Och för att ingen skall känna att jag hoppar på dem så har jag inte nämnt något eller några namn och därmed får den eller de som känner sig träffade ta åt sig bäst de vill. ;)
Jag vänder på varje krona, eller euro i mitt fall, jag är definitivt för lägre ersättningar och mindre skatter, pengarna får då direkt gå till egen ficka och ger mer ansvar år var person att ta hand om sin egen ekonomi.
Man behöver bara se på sverige som ett exempel på hur man inte ska ha det, folk har skämtat här att om man vill ha en betald semester är det bara att flytta till sverige och leva på a-kassa en stund.
legisMedlem sedan juli 20044 453 inlägg
obelix skrev:
En sak du glömmer bort är att det är olika dyrt beroende på var i landet du bor.
Vi i Borås har tex ett par av Sveriges billigaste butiker när det gäller tex kläder och mat.
Medans om man bor i norrland så kan det vara motsatta.
Det är lätt att stirra sig blind på att jag har minsan klarat det.
Även jag har lyckats trolla med knäna, vi var två vuxna som hade runt 7000 i månaden att leva på, då hade vi egen lägenhet.
Och vi hade inte så mycket mer att ta hänsyn till än oss själva.
Men det blir en helt annan situation om man har barn, är sjuk, har långt till jobbet eller om man är i behov av bil för att nämna ett par exempel.
Man måste se utanför sin egna inskränkta ram, se hur andra har det.
Men Obelix, oavsett vilka exempel jag drar upp så kan du alltid komma med undantag. Ta du fram en metod som fungerar till 100% för alla. Klarar du det så är jag den första som röstar dig till statsminister. Att kalla det inskränkt när man refererar till vad man själv har lyckats med tycker jag bara är oförskämt.
Det är folk som konstant står för uttryck som "det går inte", "det är omöjligt", "jag kan inte", "det är orättvist" osv som verkligen gör mig oroad och ibland förbannad. Fram med visionerna, positivt tänkande, livsglädje med hopp om att kunna klara sig själv etc. Svenskarna är nog bland de mest negativa i världen. Det är inte konstigt att Sverige är likvärdigt med hög självmordsstatistik för amerikanerna.
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
legis skrev:
Men Obelix, oavsett vilka exempel jag drar upp så kan du alltid komma med undantag. Ta du fram en metod som fungerar till 100% för alla. Klarar du det så är jag den första som röstar dig till statsminister. Att kalla det inskränkt när man refererar till vad man själv har lyckats med tycker jag bara är oförskämt.
Det är folk som konstant står för uttryck som "det går inte", "det är omöjligt", "jag kan inte", "det är orättvist" osv som verkligen gör mig oroad och ibland förbannad. Fram med visionerna, positivt tänkande, livsglädje med hopp om att kunna klara sig själv etc. Svenskarna är nog bland de mest negativa i världen. Det är inte konstigt att Sverige är likvärdigt med hög självmordsstatistik för amerikanerna.
Vet du varför?
Jo, det verkar nämligen vara så att folk bara tänker på bästa föhållandena, dom glömmer bort dom som inte kan eller har möjligheten.
Vi som ständigt påpekar att det inte funkar för alla, och att det blir att sparka på dom som ligger, vi behövs.
För de flesta som tycker att det är ett jättebra tänker inte på dom, eller så skiter dom i dom för att dom lever i den vanföreställningen att dom aldrig kommer at hamna där.
SirPeterMedlem sedan feb. 200115 571 inlägg
His Divine Shadow skrev:
Jag vänder på varje krona, eller euro i mitt fall
Vi menar nog inte riktigt samma sak på den punkten misstänker jag. Hade du varit tvungen att leva som jag menar så hade du inte kunnat posta ditt inlägg ens.
Tja skulle jag förlora min dator skulle jag inte ha råd med en ny, denna dator är jävligt gammal och vissa delar är såpass gamla att dom är från 1996.
Kommer ändå inte undan det faktum att sveriges system är skräp och har ställt sverige i en jävligt svår situation.
