BBendroMedlem sedan jan. 20013 039 inlägg
Robban skrev:
joel_joel88 skrev:
Synd om dom som verkligen försöker hitta ett jobb men inte får något p.ga av arbetsbrist inom det yrket eller att sina meriter inte räcker till.
Vad hindrar dessa från att söka jobb inom andra yrken? Eller skola om sig till ett yrke där det behövs folk? Allt är bättre än att sitta i ett permanent bidragsberoende.
Det håller jag med om och det sker i stor utsträckning idag. Arbetsförmedlingen kan kräva att man söker jobb på annan ort och gör så också. Dock kan viss hänsyn tas till om ens partner har jobb på orten exempelvis innan det ställs krav på att familjen skall flytta. Annars riskerar man ju bara att flytta över arbetslösheten från ena partnern i förhållandet till den andra. Eller skall vi kräva att familjer splittras?
Ett problem är också att det är svårt att få jobb även efter att man omskolat sig. Särskilt om man passerat 35 vid tidpunkten för arbetslösheten. Det är inte alltid bara upp till en själv...det är andra faktorer som påverkar också.
RikardMedlem sedan dec. 199917 055 inläggBendro, jag undrar, har du redan bestämt dig för vad jag tycker?
Med tanke på hur många och långa åsikter du utvecklar och därefter insinuerar som att det skulle vara mina så börjar jag undra.
Jag hoppar, tills vidare, över att detaljkommentera ditt svar tills det är utrett - med ett undantag.
Bendro skrev:
Om vi inte kan hjälpa de svaga i samhället...vad är det då för mening med att överhuvudtaget ha ett socialt skyddsnät? Då kan vi lika gärna montera ner det helt och hållet så får var och en klara sig själv efter bästa förmåga.
Bendro skrev:
Min åsikt är att om man säger nej till att donera så skall man inte vara berättigad till organ. En enkel och i mina ögon rättvis inställning då den tar hänsyn till allas personliga inställning och respekterar den fullt ut.
Källa.
Vad skulle hända om den sistnämnda åsikten gällde skatt och bidrag också?
BBendroMedlem sedan jan. 20013 039 inlägg Tja, dom enda som idag kan "säga nej" till att betala skatt är väl de som är rika nog för att skatteplanera så de blir nolltaxerade. Och dessa människor lever väl inte på bidrag i någon större utsträckning?
Jag har inte bestämt mig för någonting utan försöker förstå hur du tänker baserat på vad du säger. Och sen ställer jag frågor baserat på den tolkningen. Har jag tolkat dig fel skall du givetvis påpeka det så jag kan be om ursäkt. Uppfattar du det som insinuationer så har du helt misstolkat mig...det är frågeställningar inget annat. Jag håller ju till och med med dig i sånt som att det är fel hur folk idag förtidspensioneras på löpande band. Delar till mångt och mycket din oro för läget men är oense med dig om lösningen.
När du väljer att besvara en fråga om du tror det blir fler jobb för att vi sänker a-kassan med:
"Jag tror på fullt allvar att vi har begränsade resurser och att statens finanser är sämre än man vill påstå." gör jag tolkningen att det inte är jobben i sig som är i fokus. Om inte annat kändes det svaret väldigt undvikande.
Frågan tycker jag var relevant eftersom den uppkom baserat på detta uttalande från dig:
"Jag tror att de flesta vill jobba, men jag tror inte att lika många är intresserade av att jobba om det inte lönar sig att jobba. A-kassa ska vara en temporär ersättning. Idag har vi tyvärr låtit det bli ett levebröd för många.
Är det att sparka på dem som ligger att försöka få ut dem i arbetslivet igen? "
Richard skrev:
A-kassan och fackavgift är två skilda saker. Alfakassan som är den A-kassa jag är ansluten till betalar jag 690:- till per halvår. På 30 år är det 41.400:- (exkl. ränta)
Vad jag har lärt mig så måste man vara med i ett fack och betala en viss summa per år, och då har man rätt till a-kassa om man blir arbetslös. Har jag fel?
Hur fungerar det då clarkbones? Vill gärna veta.
BBendroMedlem sedan jan. 20013 039 inlägg Man kan vara med i enbart a-kassan. Är man med i facket så är man automatiskt med i deras a-kassa, men man kan välja att gå ur facket och bara stå kvar i kassan. Kolla bara först för jag har för mig att en del fack kräver att du skall ha varit medlem i 6 månader först.
Eller man kan som exempelvis Rikard vara med i Alfakassan som (om jag fattat rätt) inte är kopplad till något fackförbund alls.
Re: J. Rönnberg skriver...
Åh, en alldeles egen tråd, det är inte varje dag.
Nu till svaren.
1. Om man inte vill jobba hittar man alltid vägar att slippa oavsett om ersättningen är 60 procent eller 80 procent. Skillnaden ligger i att för den som vill jobba, men inte får något jobb, av olika anledningar, är det stor skillnad på om man får 60 procent eller 80 procent.
2. Utgår från att du menar rent ekonomiskt. Visst ska man kunna leva på sin lön. Samtidigt ska man ha en trygghet i att om man blir arbetslös ska man inte behöva gå från hus och hem på grund av att man inte har någon inkomst.
3. Ifråga om ROT-avdrag och ”pig-avdrag” har jag ingen åsikt då jag inte är tillräckligt insatt i vilka positiva effekter detta ger. Såg på TV för ett tag sen att i Finland, som har en typ av avdrag för hushållsnäratjänster (vilket ord) och där hade det, enligt inslaget, kostat mer än det smakat. Men som sagt är jag inte tillräckligt insatt i frågan.
4. Läst något om att det var 50 procents risk att bromsen skulle sätta in. Själv tycker jag att omgörningen av pensionssystemet till det vi har idag var fel. Sen är frågan hur ett bättre system skulle kunna se ut.
RikardMedlem sedan dec. 199917 055 inlägg
Bendro skrev:
Tja, dom enda som idag kan "säga nej" till att betala skatt är väl de som är rika nog för att skatteplanera så de blir nolltaxerade. Och dessa människor lever väl inte på bidrag i någon större utsträckning?
Det jag med de två citaten vill ta fram är din åsikt. I ena fallet anser du att det ska vara öga för öga, tand för tand, men inte i andra. Tycker du att det är ett solidariskt sätt att se på samhället? Jag gör det inte.
Bendro skrev:
Så det är inte jobben som är viktiga alltså. Bra att veta. Tidigare var det viktigt att hjälpa folk ut i arbete men eftersom du själv inte verkar tro på att sänkt a-kassa löser det problemet är det bara en besparing man är ute efter sen får folk klara sig bäst dom vill?
Det jag menar är att vi har begränsade resurser. Om vi måste välja mellan att försöka skapa nya jobb eller att bibehålla bidragsnivåerna tror jag att nya jobb är det viktigaste. Risken är annars överhängande att bidragsberoendet ökar och då slutar det med hela systemet kollapsar. Negativ prioritering kallas det. Jag vill inte behöva göra prioriteringen, men om jag måste är jag beredd att fatta såna beslut, ja.
Bendro skrev:
Så med andra ord om man inte är politiskt aktiv eller har en färdig paketlösning skall man tiga still?
Absolut inte. Men om du går tillbaka till ditt allra första inlägg i den här tråden så insinuerar du med ditt inlägg att jag sparkar på dem som ligger. Att du så tidigt dömer ut mig, som jag uppfattar det, förvånar mig, vilket jag också klargjorde i mitt svar till dig. Trots det uppfattar jag det som att du fortsätter i samma stil.
Bendro skrev:
Konkret förslag? Visst....se till att de regler vi har efterlevs så att de som behöver hjälp får det och de som klarar att jobba jobbar.
Hur då?
RikardMedlem sedan dec. 199917 055 inlägg Re: Re: J. Rönnberg skriver...
J. Rönnberg skrev:
Om man inte vill jobba hittar man alltid vägar att slippa oavsett om ersättningen är 60 procent eller 80 procent. Skillnaden ligger i att för den som vill jobba, men inte får något jobb, av olika anledningar, är det stor skillnad på om man får 60 procent eller 80 procent.
Helt klart, men tror du att viljan att söka jobb skiljer sig om vi talar om 0% resp. 100% ersättning?
J. Rönnberg skrev:
Utgår från att du menar rent ekonomiskt. Visst ska man kunna leva på sin lön. Samtidigt ska man ha en trygghet i att om man blir arbetslös ska man inte behöva gå från hus och hem på grund av att man inte har någon inkomst.
Oavsett hur länge du är arbetslös?
Re: Re: Re: J. Rönnberg skriver...
Rikard skrev:
J. Rönnberg skrev:
Om man inte vill jobba hittar man alltid vägar att slippa oavsett om ersättningen är 60 procent eller 80 procent. Skillnaden ligger i att för den som vill jobba, men inte får något jobb, av olika anledningar, är det stor skillnad på om man får 60 procent eller 80 procent.
Helt klart, men tror du att viljan att söka jobb skiljer sig om vi talar om 0% resp. 100% ersättning?
Som sagt, om man inte vill jobba så hittar man andra vägar. För den som söker jobb men inte får är det skillnad om man får 0 procent eller 100 procent. Jag kan inte tala för andra, men jag kan se till mig själv. När jag var arbetslös sökte jag jobb i stort sätt varje dag och det hade inte spelat roll hur mycket jag fått i ersättning. Dock finns det mycket mer att kräva av arbetsförmedlingen både när det gäller kontroll och hjälp.
Rikard skrev:
J. Rönnberg skrev:
Utgår från att du menar rent ekonomiskt. Visst ska man kunna leva på sin lön. Samtidigt ska man ha en trygghet i att om man blir arbetslös ska man inte behöva gå från hus och hem på grund av att man inte har någon inkomst.
Oavsett hur länge du är arbetslös?
Bara för man är arbetslös länge betyder inte att ens omkostnader sjunker. Att bli arbetslös är ett hårt slag mot de flesta och man ska inte bli mer straffad bara för att man inte får jobb trots att man försöker.
OOrmbunkeMedlem sedan dec. 200410 inlägg Arbetsförmedlingen drog nyligen in större delen av stödet som man fick tidigare om man som arbetslös hittade ett jobb på en annan ort och var tvungen att flytta. Flyttkostnader kan ju bli ganska stora om man inte har tillgång till bil eller om man ska flytta långt bort. Det här tycker jag var dåligt eftersom det gör det svårare för folk att flytta dit jobben finns. Då hade det varit bättre att sänka a-kassan och behålla ett generöst flyttstöd.
BBendroMedlem sedan jan. 20013 039 inlägg
Rikard skrev:
Bendro skrev:
Tja, dom enda som idag kan "säga nej" till att betala skatt är väl de som är rika nog för att skatteplanera så de blir nolltaxerade. Och dessa människor lever väl inte på bidrag i någon större utsträckning?
Det jag med de två citaten vill ta fram är din åsikt. I ena fallet anser du att det ska vara öga för öga, tand för tand, men inte i andra. Tycker du att det är ett solidariskt sätt att se på samhället? Jag gör det inte.
Så du kan inte se skillnaden mellan att inte kunna bidra till samhället genom att arbeta och betala skatt, och på att välja att inte bidra genom att neka till att donera organ?
Rikard skrev:
Bendro skrev:
Så det är inte jobben som är viktiga alltså. Bra att veta. Tidigare var det viktigt att hjälpa folk ut i arbete men eftersom du själv inte verkar tro på att sänkt a-kassa löser det problemet är det bara en besparing man är ute efter sen får folk klara sig bäst dom vill?
Det jag menar är att vi har begränsade resurser. Om vi måste välja mellan att försöka skapa nya jobb eller att bibehålla bidragsnivåerna tror jag att nya jobb är det viktigaste. Risken är annars överhängande att bidragsberoendet ökar och då slutar det med hela systemet kollapsar. Negativ prioritering kallas det. Jag vill inte behöva göra prioriteringen, men om jag måste är jag beredd att fatta såna beslut, ja.
Då är vi tillbaka till min fråga. Tror du att sänkt a-kassa genererar nya arbetstillfällen?
Rikard skrev:
Bendro skrev:
Så med andra ord om man inte är politiskt aktiv eller har en färdig paketlösning skall man tiga still?
Absolut inte. Men om du går tillbaka till ditt allra första inlägg i den här tråden så insinuerar du med ditt inlägg att jag sparkar på dem som ligger. Att du så tidigt dömer ut mig, som jag uppfattar det, förvånar mig, vilket jag också klargjorde i mitt svar till dig. Trots det uppfattar jag det som att du fortsätter i samma stil.
Jag anser att ett förslag som innebär att man sänker bidragen för sjuka och arbetslösa är att sparka på de som redan ligger. Det är inget personligt omdöme om dig utan min åsikt gällande det specifika förslaget.
Något som inte har framkommit i den här debatten är att jag är för många av de andra delarna av moderaternas förslag som du ju länkade till i början av tråden. Till exempel hårdare regler för sjukskrivning....krav på intyg vid sjukskrivning...förbättring av vård och rehabilitering etc. Det jag vänder mig mot, vilket väl torde ha framgått med all önskvärd tydlighet, är indragningen av bidragen. För att föreslå en sådan åtgärd och slåss för den så hårt måste man utgå från att folk fuskar och att lite press på plånboken kommer att få dom tillbaka igen. Jag är ledsen men jag kan inte se det på annat sätt. För om folk inte fuskar och stannar hemma i onödan så skulle väl knappast minskningen av sjukbidraget hjälpa eller hur? Eller menar du att målet är att få folk som fortfarande är sjuka att börja arbeta?
Det är en beklaglig människosyn tycker jag eftersom man vill anamma den på hela befolkningen och därmed stämpla hela befolkningen som fuskare.
BBendroMedlem sedan jan. 20013 039 inlägg Re: Re: Re: J. Rönnberg skriver...
Rikard skrev:
J. Rönnberg skrev:
Utgår från att du menar rent ekonomiskt. Visst ska man kunna leva på sin lön. Samtidigt ska man ha en trygghet i att om man blir arbetslös ska man inte behöva gå från hus och hem på grund av att man inte har någon inkomst.
Oavsett hur länge du är arbetslös?
Om man skall ha en gräns Rikard....vad händer när den gränsen är passerad?
Kan föresten påpeka att det finns en gräns redan idag när det gäller a-kassan. Men det utgår jag från att du vet så jag antar att du måste mena att det skall finnas en yttre gräns när inga fler bidrag överhuvudtaget skall betalas ut? Rätta mig om jag har fel.
I så fall, vad händer med den arbetslöse när den gränsen är passerad?
Bendro, väl talat och sunda åsikter.
BBendroMedlem sedan jan. 20013 039 inlägg
Ormbunke skrev:
Arbetsförmedlingen drog nyligen in större delen av stödet som man fick tidigare om man som arbetslös hittade ett jobb på en annan ort och var tvungen att flytta. Flyttkostnader kan ju bli ganska stora om man inte har tillgång till bil eller om man ska flytta långt bort. Det här tycker jag var dåligt eftersom det gör det svårare för folk att flytta dit jobben finns. Då hade det varit bättre att sänka a-kassan och behålla ett generöst flyttstöd.
Vilket förutsätter att man får jobb på annan ort...och att man kan flytta utan att splittra upp en familj. För det lär ju inte löna sig för samhället att maken får jobb på ny ort om det innebär att frun då blir arbetslös på den nya orten.
Så för en minoritet skulle det vara ett bra förslag...för majoriteten en försämring. Däremot tycker jag det är beklagligt att flyttbidraget tagits bort för jag tror det helt klart underlättar för de som kan flytta att söka jobb på annan ort.
legisMedlem sedan juli 20044 453 inläggMen Bendro. Det du säger är alltså att staten har som skyldighet att försörja arbetslösa, oavsett hur länge de behöver gå arbetslösa och oavsett om de valt det själv eller ej?
Du tycker alltså att det inte finns den minsta skyldighet för individen att faktiskt planera för en eventuell framtida arbetslöshet? För mig är det självklart att det är ett bidrag som kan fås under en begränsad tid och absolut inte någon försörjningsmetod. För mig är det därför också självklart att jag måste tänka lite själv och kalkylera att jag någon gång eventuellt kan bli arbetslös.
Detta gör att jag investerar en viss del av min lön varje månad på olika sätt. Det är fonder, försäkringar, löneavstående, aktier etc. Jag har ingen megalön, den är högst normal. Det är detta som är framtiden. Staten kan inte försörja invånare med pengar som inte finns!
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
joel_joel88 skrev:
Men om man t ex är 50 år gammal, då är det ta mig fan inte lätt att få sig ett jobb. Min far har sökt jobb länge, på dom flesta säger dom att han är för gammal. Det finns inte heller mycket med jobb i Värmland där jag bor. Enligt vad jag har hört så är det stor arbetslöshet i hela sverige.
Bendro skrev:
Ett problem är också att det är svårt att få jobb även efter att man omskolat sig. Särskilt om man passerat 35 vid tidpunkten för arbetslösheten. Det är inte alltid bara upp till en själv ...
Mina egna erfarenheter (som naturligtvis är lika begränsade som alla andras personliga erfarenheter, skall väl tilläggas) säger att det väldigt ofta handlar om vilka jobb man är beredd att ta, och vilka uppoffringar man är beredd att göra.
Är t.ex. en väldig brist på förskollärare just nu. Hur kommer det sig, om det nu inte finns några jobb att söka?
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
Robban skrev:
joel_joel88 skrev:
Men om man t ex är 50 år gammal, då är det ta mig fan inte lätt att få sig ett jobb. Min far har sökt jobb länge, på dom flesta säger dom att han är för gammal. Det finns inte heller mycket med jobb i Värmland där jag bor. Enligt vad jag har hört så är det stor arbetslöshet i hela sverige.
Bendro skrev:
Ett problem är också att det är svårt att få jobb även efter att man omskolat sig. Särskilt om man passerat 35 vid tidpunkten för arbetslösheten. Det är inte alltid bara upp till en själv ...
Mina egna erfarenheter (som naturligtvis är lika begränsade som alla andras personliga erfarenheter, skall väl tilläggas) säger att det väldigt ofta handlar om vilka jobb man är beredd att ta, och vilka uppoffringar man är beredd att göra.
Är t.ex. en väldig brist på förskollärare just nu. Hur kommer det sig, om det nu inte finns några jobb att söka?
Tja, brist på kompetens, brist på erfarenhet tex.
Sedan kan inte alla jobba med sånt.
