Bendro skrev:
På vilket sätt skulle jag förakta dem bara för att en av "våra" knäppgökar gjort något som fått fart på "deras" knäppgökar?
Att stå för yttrandefriheten är inte samma sak som att förakta varken muslimer eller kristna.
Okej, jag menade inte att det nödvändigtvis är du som visar förakt. Men för många muslimer och kanske kristna är karikatyrer av de här slagen detsamma som att visa förakt. Att i det läget försvara karikatyren (oavsett anledning) är detsamma som att försvara föraktet, (såvida det inte kommer en dementi eller förklaring). Jag (och du som jag förstått det) vill gärna ha en debatt, en dialog som för världen framåt mot fred och demokrati. Utifrån det behövs det öppenhet, en öppenhet som är svår att få om parterna är bittra på varandra.
Jag tar inte upp mordhot och hot om våld för att påstå att det är något du förespråkar.
Ok, tack :)
Utan för att det ligger i grunden för de här diskussionerna. Det var nämligen rädslan för reprisalier som avskräckte när bilderna skulle ställas ut. Det är grundproblemet och det är därför jag återkommer till det. Att troende reagerar starkt när någon gör något nedvärderande med deras ikon har jag full förståelse för. Och de har all rätt att protestera och säga att de inte tycker om det. Men när det går från protester till hot eller våld och när beslutsfattare och konstnärer i vårt land påverkas av detta p.g.a rädsla då har vi ett problem.
DET är för mig det viktiga i de här diskussionerna.
Jag förstår det och jag håller med om att det är viktigt att ta ställning för yttrandefriheten. Men det är dessvärre lite för lätt att blanda ihop korten. Dvs om de extrema som kommer med sina hot får "gehör" och deras röst överröstar alla andras fredliga protester så tillvida att även de fredliga blir ett "hot", ja då tar jag mig friheten att protestera och lägga mig i ;)
Jag önskar att de fredliga kristna, de fredliga muslimerna säger ifrån och sparkar ut huliganerna. Dessvärre ser jag också att deras motivering för att göra så, minskar då de själva blir föremål för misstänksamhet, förakt och missaktning. Man skulle kunna säga att media spelar de extrema (oavsett sida) rätt i händerna. De får vad de vill: kaos, misstänksamhet och uppslutning i de egna leden. Intoleransen ökar på bägge sidor.
För mig är det (kanhända naivt och dumt) då en självklarhet att man vänder sig till alla icke-extrema: förklarar och upplyser. Typ: I sverige har vi yttrandefrihet och som Volitare sa: "I do not agree with what you have to say, but I'll defend to the death your right to say it.". Vi kommer inte ändra på det. Men om någon känner sig orättfärdigt bemött är vi de första att beklaga.
Det har inget med att gå mordhotande huliganer till mötes att göra, det handlar om att upplysa världen där de fanatiska är en liten liten grupp. Att få de passiva att lyssna och ta ställning emot huliganerna, snarare än att ansluta sig till dem.


