Web-Tor skrev:
Det är just rättssystemet som är problemet i det här fallet. Från domen:
Det är bevisat att målsäganden tvingats till samlag och handling jämförlig med samlag
Det är alltså inte brist på bevis som gör att de åtalade männen slipper straff. Dom slipper straff eftersom:
1. Männen haft sex med kvinnan tidigare.
2. Kvinnan var full.
3. Det går inte att bevisa att männen förstod att de våldtog kvinnan.
I Sverige är det alltså inte olagligt att våldta en kvinna om du:
1. Haft sex med personen tidigare.
2. Ser till att supa henne riktigt packad.
3. Är dum i huvudet.
Säg inte att rättsystemet fungerar bra på den här punken. x(
1. Jag har inte sagt att det fungerar "bra" alls. Jag har sagt att det är enormt svårt att bevisa våldtäkt.
2. Det är INTE bevisat att det är en våldtäkt. Om det vore det, så hade dom åkt in.
Jag märker ofta att folk som diskuterar juridik inte riktigt förstår hur domstolarna jobbar och hur dom måste tolka lagarna. Utan att vara mästrande (hoppas jag innerligt) så tänkte jag därför ge en väldigt, väldigt kort beskrivning av vad som gäller.
Rekvisit
Varje lag i brottbalken beskriver en rad "rekvisit", dvs de "delar" som lagparagrafen består av. Exempel: paragrafen för stöld (som jag hoppas jag kommer ihåg rätt):
"Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år."
Rekvisiten är bl.a. "olovligen", "tager", "annan", "tillhör", "tillägna".
Objektiva rekvisit
Åklagaren tittar på brottet och den misstänkte och gör en "objektiv" bedömning för att se om rekvisiten är uppfyllda. Uppfattade verkligen den misstänkte att det var "olovligen"? Uppfattade han/hon att han verkligen "tog" prylen, och inte bara lånade? Uppfattade han/hon att det var någon annans tillhörighet? Hade han/hon för avsikt att "tillägna" (behålla) prylen eller sälja och behålla pengarna?
När åklagaren kommit fram till att vartenda rekvisit är täckt, så åtalar han. Om han tycker att ett enda rekvisit INTE är täckt, så åtalar han knappast.
Subjektiva rekvisit.
Under rättegången ska domstolen bedöma än en gång om åtalet möter rekvisiten igen. Den här gången kallas dom för "subjektiva" eftersom man bedömer mer utifrån vad den åtalade begrep.
Om vi fortsätter med stöldparagrafen och rekvisitet "olovligen" som exempel:
Uppfattade den åtalade att det var "olovligen"? Om han t.ex. lånat gräsklipparen av grannen under flera år, men den här gången inte kunde fråga eftersom grannen var bortrest, så kanske han trodde att det var OK att använda den ändå.
Uppsåt
Vi slänger inte folk i fängelse om dom gör dumheter av misstag (eh...det finns förresten undantag, men det tar vi en annan gång). Man säger att den åtalade ska ha "uppsåt" till varje rekvisit som beskriv i paragrafen.
"Uppsåt" finns i tre variantar (och numera även en fjärde som är en slags undervariant): direkt, indirekt och eventuellt. Se här för en kort beskrivning av skillnaderna: http://sv.wikipedia.org/wiki/Uppsåt
Domstolen försöker alltså bedöma om den åtalade hade någon form av uppsåt till ALLA rekvisiten i lagtexten. Anser dom att det saknas uppsåt till ett enda rekvisit, så uppfyller inte åtalet vad som krävs, och den åtalade släpps.
När det gäller våldtäkter så är det alltså enormt svårt att styrka uppsåt och som jag skrivit tidigare, så kan man inte börja sänka beviskraven. Det är förjäkligt, men ett nästan olösligt problem.
EDIT: Jag har förenklat extremt mycket, och säkert gjort nåt fel i beskrivningen. Men det är inte avsett som nån kurs i juridik, utan bara en slags "guide" från nån som läste juridik för länge, länge sen. Ber redan nu om ursäkt för eventuella misstag....