Jag undrar hur man kan göra för att lära sig det svenska språket bättre. Jag har klara brister inom grammatiken, mitt ordförråd är inte alls vad jag önskar och min meningsuppbyggnad är katastrofal. För att inte tala om att jag säkerligen särskriver relativt ofta.
Jag var dum nog att inte vara ambitiös nog på svenskalektionerna förrän de sista månaderna av skolan. Så nu vill jag över sommaren lära mig mer, för det är himla kul att kunna, för att inte tala om hur bra det är. Är SAOL något att ha? Finns det fler böcker som någon kan tipsa om?
Läs böcker. (Inga tråkiga böcker, utan exempelvis romaner.)
Surfa mycket på webForum. Majoriteten av medlemmarna här har ett perfekt språk, och vet verkligen hur man skall uttrycka sig för att få fram det rätta budskapet.
Du kommer att, förmodligen omedvetet, att lära dig mycket om grammatik/stavning - det svenska språket i allmänhet.
Boken "Svenska skrivregler" är säkert ett hett tips, om än trist.. ;) Att läsa mycket och välskrivna böcker och samtidigt försöka reflektera över språket kan nog hjälpa. (Usch vá trist det lät :) )
Nej, nej, det är bra, fler trista tips! Det är lugnt, boken kan vara dödstrist, jag kommer vara mycket på landet i sommar, här kan jag ändå bara leka med vårat modem och kolla på myrornas krig på fyran, så jag läser mer än gärna en tråkig bok, bara jag lär mig något.
Ni säger att det är bra att läsa välskriva böcker. Några tips? :)
Jag instämmer med föregående talares uppmaning: läs böcker!
Svenska var väl inte mitt favoritämne i skolan och jag var heller inte så ambitiös. Men jag hade inga problem med meningsuppbyggnader, särskrivningar och grammatik, så jag gick ju ut skolan med MVG i svenska, engelska och franska.
Jag har alltid läst mycket böcker, ända sen jag var liten, och jag tror det är det som är hemligheten. Jag lärde mig egentligen aldrig svenska i skolan, utan jag kunde det redan.
Gå till närmsta bibliotek och berätta för bibliotikarien vad du är intresserad av att läsa för sorts böcker så visar de dig till rätt hylla och ger dig några tips.
Jag kan säga dig detta: för ca två år sedan var jag inte alls bra på svenska. :e Men sedan fick jag upp ögonen för en viss författare, och läste alla hans böcker i en serie. Hans sätt att beskriva saker motiverade mig att få ut mer av språket.
Hur som helst, det finns säkert andra sorters böcker som du gillar. :e
Här har du tips på lite litteratur ang. särskrivningar: Länk
Meningsuppbyggnader och särskrivningar är något som man inte kan lära sig genom en eller flera regler. Dessa måste tränas upp, genom att bl.a. använda skriftspråket ofta. Hur pass bra man är på att ta emot dessa oskrivna normer beror på personlighet. Det finns ingen i världen som behärskar ett språk helt - det finns heller inget som är "fel", dock nåt som är "korrekt". (Fredrik Lindström ;))
Jag tror även att det inte finns något som säger hur en korrekt meningsuppbyggnad bör vara, men givetvis måste man skriva grammatiskt korrekt, så att andra människor förstår. Alla har sitt eget sätt att bygga upp meningar på, vissa bättre, andra sämre.
Se på mina meningar till exempel. Jag är en sådan som gärna använder kommatecken och semikolon. ;)
Men när det gäller meningsuppbyggnad så kan du tänka på att texten inte bör vara osammanhängande.
Tro dock inte på allt jag säger(skriver?), mina s.k. "tips" brukar inte leda någonstans, men oftast hjälper dem lite grann. :e
No offense; men hur kan du tycka att romaner är tråkiga? :o Du har uppenbarligen inte läst en enda Mankell-bok. ;) :p
r\ Se på mitt inlägg. Ett typiskt fall där jag inte delar in texten i stycken på ett bra sätt. Kolla luften mellan raderna. ;)
r2\ Du frågade efter boktips, så här kommer en rekommendation! :e Henning Mankells 'Den femte kvinnan' är så j-a bra! Den måste läsas, även om den kan vara lite medeltjock. Och spännande är den också - om man gillar kriminalromaner. :OO
Jag instämmer med föregående talares uppmaning: läs böcker!
Svenska var väl inte mitt favoritämne i skolan och jag var heller inte så ambitiös. Men jag hade inga problem med meningsuppbyggnader, särskrivningar och grammatik, så jag gick ju ut skolan med MVG i svenska, engelska och franska.
Jag har alltid läst mycket böcker, ända sen jag var liten, och jag tror det är det som är hemligheten. Jag lärde mig egentligen aldrig svenska i skolan, utan jag kunde det redan.
Gå till närmsta bibliotek och berätta för bibliotikarien vad du är intresserad av att läsa för sorts böcker så visar de dig till rätt hylla och ger dig några tips.
Jag har nästan aldrig tyckt om böcker. Men nu blev jag osäker på en sak, heter det verkligen "ända"? Betyder inte det bak? Som sagt, jag kan inte så mycket inom svenskan, jag vill lära mig mer, delvis vanliga ord, men också lite mer avancerade ord som underlättar när man skall uttrycka sig ibland. För att inte tala om meningsuppbyggnad.
Jag kan säga dig detta: för ca två år sedan var jag inte alls bra på svenska. :e Men sedan fick jag upp ögonen för en viss författare, och läste alla hans böcker i en serie. Hans sätt att beskriva saker motiverade mig att få ut mer av språket.
Hur som helst, det finns säkert andra sorters böcker som du gillar. :e
Här har du tips på lite litteratur ang. särskrivningar: Länk
Meningsuppbyggnader och särskrivningar är något som man inte kan lära sig genom en eller flera regler. Dessa måste tränas upp, genom att bl.a. använda skriftspråket ofta. Hur pass bra man är på att ta emot dessa oskrivna normer beror på personlighet. Det finns ingen i världen som behärskar ett språk helt - det finns heller inget som är "fel", dock nåt som är "korrekt". (Fredrik Lindström ;))
Jag tror även att det inte finns något som säger hur en korrekt meningsuppbyggnad bör vara, men givetvis måste man skriva grammatiskt korrekt, så att andra människor förstår. Alla har sitt eget sätt att bygga upp meningar på, vissa bättre, andra sämre.
Se på mina meningar till exempel. Jag är en sådan som gärna använder kommatecken och semikolon. ;)
Men när det gäller meningsuppbyggnad så kan du tänka på att texten inte bör vara osammanhängande.
Tro dock inte på allt jag säger(skriver?), mina s.k. "tips" brukar inte leda någonstans, men oftast hjälper dem lite grann. :e
No offense; men hur kan du tycka att romaner är tråkiga? :o Du har uppenbarligen inte läst en enda Mankell-bok. ;) :p
r\ Se på mitt inlägg. Ett typiskt fall där jag inte delar in texten i stycken på ett bra sätt. Kolla luften mellan raderna. ;)
r2\ Du frågade efter boktips, så här kommer en rekommendation! :e Henning Mankells 'Den femte kvinnan' är så j-a bra! Den måste läsas, även om den kan vara lite medeltjock. Och spännande är den också - om man gillar kriminalromaner. :OO
Tack. Kul att du lägger ner så mycket tid på mig :) Det känns så i alla fall. Jag får väl rota lite i pappas bokhylla - han läser mycket Mankell. Romaner är äckliga, jag bara tycker det, men om det kan förbättra mitt svenska språk skall jag banne mig läsa ett par.
Men man säger väl "enda sedan jag var liten"? Jag kom att tänka på det nu :q
Ja, man kanske säger 'enda sedan jag var liten', men man skriver 'ända sedan jag var liten'. Ungefär som 'vid den yttersta änden av min livstid då jag föddes'. (Oj vad knäppt det låter. :p)
Min ordbok menar:
endeenda ensam i sitt slag, bara en; vard. äv. endaste (förstärkande): inte en endaste en
Aha okej, så när man skriver: "Jag vet inte en enda som skulle göra något sådant" är det korrekt, men inte om man säger "Jag har läst böcker ända sedan jag var 10 år gammal". Eller missförstod jag något kolossalt nu?
Aha okej, så när man skriver: "Jag vet inte en enda som skulle göra något sådant" är det korrekt, men inte om man säger "Jag har läst böcker ända sedan jag var 10 år gammal". Eller missförstod jag något kolossalt nu?
Nej, nej, nej. Det jag menade var att man kan uttala ord på olika sätt. I dina två meningar är båda korrekta. :)
Aha okej, så när man skriver: "Jag vet inte en enda som skulle göra något sådant" är det korrekt, men inte om man säger "Jag har läst böcker ända sedan jag var 10 år gammal". Eller missförstod jag något kolossalt nu?
Nej, nej, nej. Det jag menade var att man kan uttala ord på olika sätt. I dina två meningar är båda korrekta. :)
Svenska B i gymnasiet var ett utav de mest tråkiga ämnen jag har haft. Till synes ändlösa lektioner om Dostojevskijs (stavning?) Brott och straff och annat trams av Shakespeare. Att läsa om författare är bland det tråkigaste jag vet och litteraturhistoria ligger mig svinkallt om hjärtat.
Nä, tacka vet jag Svenska A där man fick skriva själv och reflektera över olika händelser och dylikt i skrift. Först då kan man börja relatera till det Fakesp... förlåt, Shakespeare, skrev.
Nåja, till några konkreta tips. Som redan sagts - så läs, läs och läs. Jag personligen är beroende av att läsa; morgontidningen, böcker, facklitteratur/tidsskrifter och framför allt Internet. Jag vet inte hur många timmar jag spenderat framför Internet och bara läst. Artiklar, nyheter, forumdebatter och allt annat.
Och sist men inte minst; skriv själv och analysera andras texter - men kopiera inte "stilen" de skriver med! Man kan skriva på flera sätt förutom byråkratsvenskan.
Jag kan varken byråkratsvenska eller har någon egen stil. Låt oss se på hur jag kan lära mig byråkratsvenskan först så jag får en hyffsad uppfattning om det svenska språket :) ;)
Med byråkratsvenska så menar jag att skriva efter svenska språkmyndigheters regler och rekommendationer. Jag menar med andra ord att text inte behöver vara 100 % korrekt enligt dessa regler.
Men för att bryta mot reglerna måste du först lära dig dem, precis som med alla andra konstarter.
Jag kan varken byråkratsvenska eller har någon egen stil. Låt oss se på hur jag kan lära mig byråkratsvenskan först så jag får en hyffsad uppfattning om det svenska språket :) ;)
Att du överhuvudtaget skriver i ett diskussionsforum visar att du har en egen stil. Man upptäcker kanske inte det unika i sin stil, men den är alltid din egen.
Sedan finns det ju en massa olika stilar, som luNaRzzpråket tiLL eXeMPel *ler*, sedan finns det ju de som uppenbarligen vill få ut så många icke nödvändiga, således onödiga ord, som möjligt.
262 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e