"De flesta som röker hasch slutar för att de upptäcker att de blir korkade. Det är Thomas Lundqvists erfarenhet."
Denna inledande sats beskriver inget annat än att TLs erfarenheter. Att man sedan talar om "de flesta" ter sig inte minst märkligt då TL inte på något sätt bedrivit forskning som ens omfattar en bråkdel av "de flesta". Man kan väl mer korrekt beskriva det som att ”TLs hypotes är att de flesta...”
"Thomas Lundqvist berättar om en nätdiskussion med en hiv-positiv person i ett annat land, som just nu håller på att sluta med hasch."
Anledningen till att han ens berättar om det här är pga. att personen i fråga måste ses som unik. Långt fler HIV och cancerpatienter börjar att bruka cannabis pga. dess unika positiva egenskaper. Det är aptithöjande, det dämpar illamående (en vanlig bieffekt av cellgiftsbehandling), milt smärtstillande osv. Dämpningen av illamåendet och förbättrandet av aptiten är självklara faktorer för att förlänga en HIV eller cancerpatients liv. Självklart så finns det patienter som inte ens vill genomgå cellgiftsbehandling, pga. biverkningarna, det är dock ett eget val och knappast något speciellt. Man kan inte tvinga människor till en svår medicinsk behandling.
"Debatten om cannabis är rörig, tycker Thomas Lundqvist. Ofta blandar man ihop politiska, psykologiska och medicinska aspekter i viljan att framhäva en viss åsikt. Många som diskuterar saknar dessutom kunskaper om drogens effekter på psykiska funktioner, och de beroendeskapande effekterna."
Debatten är väldigt rörig, det har TL fullkomligt rätt i. Vad han inte nämner är att röran i debatten främst beror på TLs egna vapenbröder. Att drogmotståndarna inte drar sig för att dra gamla avlivade myter som i ett mantra gör debatten oerhört arbetsam och uttröttande. Den som vill ha ut något vettigt av den officiella debatten ger snart upp. Personligen så anser jag att TL själv är den största kålsuparen i just detta avseende. Han är en psykolog som i mångt och mycket uttalar sig om cannabis medicinska effekter. Hans psykologiska teser vore nog.
"Ett av de psykologiska "områden" där cannabis slår hårdast rör självkännedomen, säger Thomas Lundqvist. Förmågan att reflektera och bearbeta intryck försämras. De flesta som använder drogen vanemässigt märker detta och slutar, eller minskar ned. För andra kan det leda till en ond cirkel - förmågan att reflektera kan försvinna innan personen hunnit reagera på sitt eget beteende, och då lyckas han eller hon kanske inte bryta missbruket."
Få se nu..."De flesta som använder drogen vanemässigt märker detta och slutar, eller minskar ned." En självreglerande drog? Det har jag aldrig hört om förut men för de flesta borde det låta väldigt bra.
Exemplet med en ond cirkel osv. är inget unikt för cannabis, inte på något vis. I praktiken så kan människor missbruka i princip allt som finns i vår omgivning. Symtomen är i likartad för alla typer av missbruk. En anorektiker eller matmissbrukare har exakt samma oförmåga till självreflektion. Det är en av de aspekter som gör ett missbruk komplicerat. Att det för en matmissbrukare inte initialt är maten som är problemet är allmän kännedom. Detsamma gäller cannabis men tyvärr är det få som ens vill erkänna det.
"Till sist känner man sig "normal" först när man är påverkad."
Samma sak gäller detta påstående. Jag förstår inte vad han vill vinna på att återigen definiera ett missbruk. Detta gäller allt missbruk.
"Undersökningar visar att drygt en fjärdedel har testat hasch eller marijuana en till fyra gånger, när de går i gymnasiets årskurs två. Av dessa fortsätter en av fem att använda cannabis, säger Thomas Lundqvist. Tre år senare har mer än 90 procent av dem slutat - troligen just på grund av att de märker att de håller på att förlora kontrollen över sina intellekt."
Att en person som TL talar om att 90% av cannabismissbrukarna slutar efter tre år borde skapa en mindre jordbävning hos drogmotståndarna, vad är deras roll när missbruket är självsanerande? Hur kan 90% sluta pga. att de känner att de blir korkade när förmågan till självreflektion försvinner med cannabisbruket? Det är absolut inget argument som talar för ett förbud mot cannabis hur som helst.
"Det finns två grupper bland dem som fortsätter. Den största gruppen är de som vi kallar de "rekreationella", de som använder drogen då och då, kanske någon gång i månaden. Sedan finns de som använder den på ett självreglerande sätt, för att reglera psykologiska eller sociala brister - och av dem går mellan en tredjedel och hälften in i ett långvarigt narkotikamissbruk."
Konstigt, inga siffror här utan man talar bara om den största gruppen, plötsligt så har vi "en tredjedel" av en okänd siffra som fortsätter in i ett tungt missbruk. Att varken cannabis eller någon annan drog eller substans är lämplig för att reglera psykologiska eller sociala brister är självklart. Detta är precis vad s.k. "harm reduction" syftar till att informera om, trots det är det något som den Svenska antidrogmaffian stark motsätter sig.
"De som är i riskzonen för att utveckla svårare missbruksproblem är till exempel unga med inlärnings- och beteendehandikapp som inte får rätt förståelse och stöd, de som tidigt har utagerande och antisocialt beteende, de som tidigt haft problem med oro och ängslan, de som lever i otrygga miljöer med stora växlingar i vuxenomhändertagandet."
Återigen ett påstående som påvisar att det inte är drogen som är problemet för de svåra missbrukarna. Man får ofta höra att personer med problem flyr med hjälp av droger. Är det då så konstigt att folk agerar därefter? Vore det inte bättre att satsa resurserna på att informera dessa grupper om att droger kan förvärra deras problem, snarare än att fungera som en lösning? Om jag har problem och har fått lära mig sedan barnsben att människor med problem flyr undan i drogernas värld så är det ju lätt att dra egna slutsatser. Säg som det är istället säger jag!
"Den rådande debatten utgår från den rekreationella gruppen, menar han. De unga som är i riskzonen får hjälp av debatten att ljuga för sig själva. För mig är det brist på solidaritet med de mer svaga och utsatta."
Ett påstående som gör mig förbannad! En restriktiv narkotikapolitik är allt annat än solidarisk för de svaga och utsatta. Antidrogmaffian tycker att det är ok att offra missbrukares liv för att hålla på deras principer, det är knappast något de sticker under stolen med. De motsätter sig sprututbytesprogram, receptföreskrivna substitut för tex. heroin och annat som beviserligen räddar liv. Sluta hyckla!
