Hm, förlåt Individen. Jag känner mig medskyldig. Dock så skriver jag oftast inlägg som inte går att rikta till någon speciell utan är mer allmänt, som nu.
Angående människors natur.
Själv umgås jag mest med egoistiska wannabe IT-miljonärer, förutom Teacup och familjen, i princip.
Det jag har noterat under diverse projektarbeten är att de egoistiska och konkurrensinriktade, totalitära typerna lyckas förstöra mer än vad de hjälper.
Alltså om en projektledare står med piskan i handen händer dels att motivationen försvinner, man får ett avstånd till det man utvecklar, man känner sig inte delaktig, utan mer som en slav. Och dels att vissa projektledare, chefer osv har svårt att förstå att även arbetare behöver en viss vila, och att man inte kan arbeta hur mycket som helst utan paus, utan att arbetet blir lidande.
Vad jag vill komma fram till är att mina erfarenheter är att folk arbetar mer harmoniskt, och kanske mer effektivt om man tilldelas mer förtroende och frihet, inom vissa ramar kanske. Ramar som bäst bestämms demokratiskt.
Jag tror som Teacup på att frihet och sunt förnuft (vad nu det är egentligen) smittar av sig, liksom förtryck också smittar av sig. Frågan är väl hur långt man kan sträcka sig när det gäller frihet.
Måste vi verkligen ha pappa staten som vakar över oss och hjälper oss med saker som den tycker vi behöver, eller kanske staten bara ska hantera nödvändiga saker som Fridolf brukar påpeka?
Jag kan relatera till ett personligt exempel, dock i lite mindre skala än staten. Det handlar om folk som är överbeskyddande. Själv har jag lite svårt för sådana människor eftersom min uppfostran har varit ganska frihetlig. Jag tycker att överbeskyddande i det fallet nedvärderar min förmåga att tänka själv och passiviserar mig så att jag får svårt att klara vissa saker själv.
Sätter man upp fokuset och relaterar till staten som överbeskyddare så kan jag se att en del anser att staten och makten ska fixa till saker åt en, man anser inte kunna göra det själv.
Som exempel kan jag ta feministdebatten som var här för ett tag sedan, jag ansåg att det var hur lätt som helst att - som individ - agera på ett feministiskt sätt, dvs tänka på hur man ser på pojkar och flickor osv.
Jag ansåg att folk väntar för mycket på direktiv från ovan, tex att staten ska kvotera in tjejer på vissa positioner. Det anser jag fel eftersom förtryck inte kan bekämpas med mer förtryck, i detta fallet har jag upplevt att männen istället känner sig förtryckta.
Usch vad mycket det blev, undra om nån orkar läsa, undra om jag orkar svara på all kritik jag lär få. Måste tänka på sånt också, hehe.
------------------
"Freedom is merely privilege extended unless enjoyed by one and all" - (Billy Bragg)
[Redigerat av Icaros den 17 jan 2002]