PeW:
Tror du verkligen att det går att föra en seriös politik om det är val stup i kvarten?
Det där har jag ju tagit upp förut.
Men åter igen ska jag försöka förklara, så noggrant jag bara kan.
På ett större plan omfattande massor
med människor:
Selektiv direktdemokrati.
Dvs, partier blir valda till att besluta (som idag) av alla människor på jorden (inte som idag).
Dom partierna får, ska vi säga, 4 år på sig (tills nästa STORA val) att lägga fram förslag och komma överens med minoritetspartierna vilka förslag och beslut som ska läggas fram osv.
När ett beslut läggs fram till dom ledande personerna så läggs det samtidigt upp på en internet server, som vem som helst kan nå när som helst med i princip vad som helst; en telefon, en dator osv.
Ett partis makt avgörs ju i stora val om 4 år. Men imellan valen har alla människor rätt att byta partitillhörighet (sekundsnabbt) och på så sätt minska partiets makt och genomslagskraft vid beslutsfattande gentemot dom andra partierna. Och på så sätt öka något annat partis makt.
När väl ett beslut har lagts fram så ska det röstas om det.
Vi säger att parti 'A' har 500 miljoner människor med sig. Parti 'B' har 400 miljoner osv.
Om det då ska röstas om ett beslut så får då parti 'A' förtroendet av sina 500 miljoner anhängare att lägga sin röst på "rätt" beslut. Om dock några hundramiljoner anhängare av parti 'A' finner sitt partis röstning vid ett beslut "fel". Då kan dom specifikt vid en sådan ändra sin röst, men fortfarande vara med i partiet.
På så sätt är det inte alltid säkert att det parti med majoritet alltid vinner vid beslutsfattande, det gäller även att lägga fram bra och korrekta beslut.
Och vad som är korrekt kan 6 miljarder människor bättre avgöra än vad en enda eller ett begränsat fåtal gör:
1 person flyttar inte ett berg, 200000 gör det med enkelhet.
Lite klumpigt och kortfattat förklarat. Men jag anser att jag tidigare har gått igenom detta, kanske lite mer ytligt. Men mycket smidigare. Jag hoppas ni ändå förstår vad jag menar.
Fortsätter nedan...
Direktdemokrati gällande mindre grupper:
Företagen ska i framtiden inte längre kunna vara ett fåtals tillhörighet.
Ett företag ska i framtiden ägas av dess arbetare. Grovarbetare som chef.
Då tar vi det från början då.
Någon bestämmer sig en vacker dag att starta ett företag som producerar leksaker. Denna någon som startade företaget kan inget om leksaks produktion, dock är han bra på ekonomi och sköta företag.
Denna någon får nu heta Arne.
Arne söker nu leksaksproduktions-kunnig arbetskraft till sitt företag.
Han får napp. Tio stycken vill arbeta.
Dom bekantar sig sedan med varandra och med Arne och börjar så jobba på företaget. Efter en period på, låt oss säga, en månad blir dom delaktiga i företaget. Och företaget tillhör inte längre Arne, utan alla personerna som arbetar där.
Alla arbetarna (även Arne) är nu goda vänner, förutom Bengt som sa upp sig själv efter en vecka.
Arbetarna ska nu besluta vem som ska vara chef. Arne, som har en gedigen ekonomisk utbildning efter 4 år på högskola, är enda kandidat till posten som chef. Det ter sig naturligt tycker dom andra.
Var och en får lägga sin röst ifred för sig själv, anonymt. Arne fick alla röster, och blir så chef.
Allt är över på en kafferast.
Arbetet sätts åter igång och det håller på. Affärerna går bra och efter 6 månader inser Arne efter en massa kalkyler att nyanställning och expandering till lite större lokaler är nödvändigt. Han lägger då ihop all fakta och ger vid arbetsdagens slut det till sina medarbetare för att läsa igenom.
Dagarna efter lägger Arne fram beslutet att sänka lönen under 2 månader med 25% och att nyanställa 6 personer och flytta till en närbelägen större lokal.
Alla får nån dag på sig att tänka igenom och ta reda på mer fakta och information angående beslutet.
Eftersom det rör deras absoluta framtid så är alla arbetarna givetvis engagerade.
Beslutet går igenom, med röster för: 7 och emot: 2.
Dom två som inte får som dom vill får finna sig i vad majoriteten beslutat, eller lägga fram ett eget beslut. Eller säga upp sig. Dock är inte saken sådan i det här fallet. Det är ju en ganska liten arbetsplats och alla känner varandra, väldigt bra vid det här laget faktiskt. Dom är polare som tar en öl efter jobbet, oberoende om dom är leksaksmaskins mekaniker eller som Arne, just nu chef.
Nåväl. Dom byter lokaler, vilket kostar pengar ur företagets "kassakista".
Dom nyanställda anländer. Dom blir tvungna att jobba i en månad innan dom blir en del av företaget.
Under den tiden så kommer det fram att en av dom nyanställda stjäl från arbetsplatsen. Efter en snabb, välkontrollerad, omröstning så beslutar dom 10 personerna som är delaktiga i företaget att avskeda den personen.
Men eftersom dom fått sakerna tillbaka så väljer ingen att polisanmäla honom.
Tiden går och helt plötsligt har en månad gått. Dom nyanställda blir en del av företaget dom ochså.
En månad till går och allt har stabiliserats. Lönerna återgår till det normala. Och en liten fest hålls i fabrikslokalerna. Alla är glada och har trevligt. Dock märker alla att deras arbetskamrat och chef, Arne, dricker väldigt mycket alkohol.
En morgon kommer Arne dyngrak till jobbet. Det beteendet upprepas och det märks ochså att företaget inte fungerar som det ska. Inköp av råvaror sker inte i rätt tid och produktionen avstannar till och med under två dagar.
Alla arbetarna talar igenom problemet. En omröstning hålls och Arne blir uppsagd som chef.
Givetvis tycker alla synd om sin nära vän, och fd chef.
Arne förstår att han inte kan fortsätta som chef.
Men eftersom Arne faktiskt har utfört ett lysande jobb under sin tid då han höll sig nykter och skapat jobb åt 14 personer så lägger en av arbetarna fram beslutet att Arne ska kvarstå som chef. Tills han ordnat upp det här med sina spritproblem. Han ska även få en liten lön, som är högre än socialbidraget.
Dom pengarna ska han använda till att vila upp på ett vilohem. Det beslutet går igenom med en absolut majoritet.
Medans Arne vilar så sköter arbetarna affärerna bäst dom kan tills en vikarie som chef har hittats.
2 månader senare är Arne fullt återställd och återgår som chef.
Ja, så kan det se ut i min framtids vision.
Är det likt dagens Sverige tycker ni? Ja, kanske det. Men, ni får inte glömma. Sverige är en liten del av världen. Bara för att vi råkar leva i ett överflöd innebär det inte att alla andra gör det.
Vad är det som säger att Arne startade sitt företag i Sverige i min berättelse ovan. Kanske var det i Etiopien som han startade det. Något som inte är möjligt idag.
[Redigerat av Individen den 01 sep 2001]
