HiDensity skrev:
Detta håller jag inte med om. Varför skulle större resurser automatiskt leda till ineffektivitet? Går det att applicera den modellen på näringslivet också? Ju större ett företag blir, desto sämre blir det?
Nej; ett företag är självreglerande. Det effektiviteten upprätthålls genom att förtjänsten man får ut genom att jobba i företaget är kopplat till produktiviteten i de flesta fall. På mikroekonomisk skala så har företag vinstintresse, något som du borde veta; och därmed vill de ha nöjda kunder, och vinsten blir större ju större effektivitet det finns i företaget - marginalkostnaden blir alltså lägre för varje inviduell vara.
antipentA skrev:
UlfT:
Precis min poäng. Varken 0% eller 100% skatt är giltiga alternativ, och det gör frågorna "varför har vi inte.." rätt meningslösa. Vi har inte 100% eller 0% skatt för att det vore ineffektivt.
Ja, för frågan är var det optimala läget ligger:
- ...där man har en nivå som anser tillgodose det sociala skyddsnätets behov
- ...där de negativa effekterna av skatterna, såsom akademikerflykt, enorma marginaleffekter och överdriven byråkrati är minimerade
- ...beroende på vilken sida av maxima på laffer curve vi befinner oss.
antipentA skrev:
echoSwe:
Nej, jag utger mig inte för att ha en färdig lösning, utan endast en RIKTNING för strävan. Det handlar inte om "mer pengar till lärarutbildningen", utan snarare om rätt INRIKTNING på den. Det viktiga är att lära lärare hur man motiverar eleverna, för det är något som saknas rejält idag.
Nu har jag inte gjort nån vetenskaplig undersökning av exakt hur läget ser ut idag, vilka resurser som redan finns och vad som saknas, vad som används rätt, vad som används fel, hur utbildningarna för lärare ser ut, hur många obehöriga lärare vi har (det är många), hur intresset för lärarutbildningen ser ut osv osv. Jag har bara sagt vad vi bör sträva efter. Forskningen lämnar jag åt de som forskar om sådant.
Vad tycker du själv?
MAH [url skrev:
http://www.mah.se/templates/Page____11627.aspx\][år 2004] Antalet lärare i skolan utan pedagogisk högskoleutbildning har på sex år ökat från 12 procent till 22 procent. Yrkeslärare på gymnasieskolan är en stor grupp av dessa, där saknar många högskoleutbildning.
Lärare kan motivera eleverna genom olika saker. Bland annat att få bort stämpeln på folk som pluggar hårt hos klasskamraterna genom att till exempel göra det enklare att läsa gymnasiematte på grundskolan, få hjälp med naturämnen på en lite högre nivå än resten av klassen. Många lärare är karismatiska, men ibland träffar man de som är trötta på sina jobb. Sådana lärare bidrar inte till att få fler elever godkända.
För de mindre smarta eleverna, som inte klarar av att ha ett högt tempo så skulle jag dela in klasserna i två delar. En med hög nivå och en med lägre. Jag är medveten om att detta är kontroversiellt, med argumentet att det stämplar eleverna som "dåliga/korkade" eller "smarta", men i min erfarenhet så är denna stämpling ändå oundviklig i så pass blandade klasser som grundskolan har. När jag gick i grundskolan för 4 år sedan så var det jag och några andra som var i topp i klassen, medan rosengårdsungdomarna som åkte buss varje morgon till Limhamn satt längst bak i klassen och störde lektionerna; hela tiden. I tyskan däremot så hade vi en uppdelning i två grupper - nivå "ett" och nivå "två" där nivå ett var den sk. högpresterande som jag var i. Det var en riktigt bra grupp - och jag lärde mig verkligen verkligen mycket tyska i den gruppen, för sedan när jag kom till gymnasiet så kunde jag redan hela steg 3, som är första steget på gymnasiet, om jag inte minns fel. Så som sagt; gör det möjligt att dela upp klasserna. Detta kunde även fungera som en morot för elever (precis som betyg gör) att försöka klara att komma upp i den mer avancerade gruppen.
Därtill skulle jag säga - betyg i lägre årskurser - från kanske 5-an och uppåt. Den socialdemokratiska flumskolan som jag precis har gått igenom funkar inte; eller snarare - den fungerar inte optimalt.
Att göra det möjligt med betyg i tidigare årskurser kanske också skulle fungera som en väckarklocka för de elever som inte bryr sig om skolan; inte minst då i utsatta områden.
Invandrare med språkproblem är vanligt förekommande - lutar lite åt folkpartiets förslag här med spåktest för invandrare - med vardagssvenska, utan komplicerade ord som tex. specificitet. Detta skulle förmodligen hjälpa i skolorna också - men ändå räcker nog inte det. Invandrare bor fortfarande i förorterna med sina likar, och sedan bostadsbidraget för invandrare som ej fått asyl (tror jag det var) drogs in genom migrationsverket; för att få invandrare att istället flytta till mindre städer runt om i landet - så har ännu fler än tidigare valt att hyra in sig hos släktingar i storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm - detta skapar trångboddhet, sociala problem och utanförskap - (tex så kan ju inte dessa ungdomar bjuda hem klasskamrater)... Låt inandrarna ha sitt bo-bidrag... Kanske man kunde visa intervjuer med andra invandrarfamiljer som har flyttat till mindre städer och är glada där - på migrationsverket för nyanlända invandrare. Gör det också enklare att trygga sin egen försörjning genom borgarnas 10-punktsprogram. (se motionen: "Politik för arbete och välfärd 2005/06:m010"). Att vara en del av arbetslivet motverkar segregering.
Allt som allt, så tror jag att detta, om rätt utfört skulle leda till mindre sociala problem - mindre skolproblem - alltså mindre brott!
Varför fokuserar jag på invandrare? Eftersom 1) de är överrepresenterade, och 2) för att frågeställningen om skolproblem, som grogrund för brott, involverar invandrare samt familjer i utsatta områden/förorter, och jag tror inte att det handlar till så stor del om lärarna.





