Arbete och kön

Det är redan idag så att unga män tar ut pappa-ledighet. Detta utan några lagkrav. Det kommer säkert bli ännu vanligare i framtiden. Därför tror jag att även unga män kommer möta samma problematik i takt med att arbetsgivarna ser denna utveckling. Tyvärr är det omöjligt att undvika diskriminering av den typen mot unga. Jag menar, hur bevisar man att de inte fick jobbet därför att arbetsgivaren var rädd för att de skulle vara mamma/pappa-lediga?

Det lär vara så att om män fortsätter att ta ut en ökande del av föräldraledigheten på samma sätt som man gjort de senaste åren så kommer det att vara jämlikt år 2100. Med tanke på att det fortfarande är så att män tar ut betydligt mindre andel av föräldraledigheten låter det troligt. Jag tror att delad föräldraledighet är den enda lösningen, desutom är det bättre för barnen. Mamma blir gladare, för hon har möjlighet till en karriär, pappa blir gladare för han får en paus från det övertidjobb som just småbarnspapapor är överrepresenterade mde. Och barnen blir glada över glad föräldrar och över att få tid med sin pappa också.

Om risken är lika stor att män som kvinnor kommer vara föräldralediga kan ju inte arbetsgivarna välja bort någon av dem. De kan möjlligen välja bort alla kvinnor under 45 och alla män under 60, men vilka ska de då anställa, enbart kvinnor över 45?
Män är ju fertila mycket längre liksom...

UlfT. Det är klart att det går att driva diskrimineringsärenden där en person antas inte ha fått jobbet pga att arbetsgivaren antog att hon(han) skulle skaffa barn. Om personen misstänker den typen av diskriminering kan hon anmäla det (JämO eller facket) och om det finns skäl att anta att någon särbehandling skett vidtar nästa steg. Arbetsgivaren måste då bevisa att särbehandlingen inte hade något med personens antagna barnskaffar-planer att göra.

Har arbetsgivaren då tex frågat om personen funderar på att skaffa barn eller är gravid lär han riskera att bli fälld. Kan han visa att han trodde den arbetssökande var steril eller helt ointresserad av barn, eller visa att barnledighet inte anses vara ett hinder på arbetsplatsen har han en god chans att frias.

Idag räknas sådan diskriminering som könsdiskriminering och är förbjuden enligt jämställdhetslagen.

Moonwolf skrev:

Jag tror att delad föräldraledighet är den enda lösningen, desutom är det bättre för barnen.

Jag stöder helt klart en mer jämställd situation vad gäller föräldraledigheten. Jag glades i förrgår av beskedet att moderaterna har anammat förslaget om att den med lägst lön ska få en skattelättnad på 3000:- när den andra parten är hemma.

Däremot undrar jag om det finns bevis för att det är bättre för barnen att pappa och mamma är hemma lika länge eller att den ena parten är hemma längre?

Rikard skrev:

Jag glades i förrgår av beskedet att moderaterna har anammat förslaget om att den med lägst lön ska få en skattelättnad på 3000:- när den andra parten är hemma.

Tur att det där inte hinner införas under tiden vi är föräldralediga för då hade vi förlorat på att jag tar ut ledighet eftersom Sanna har högre lön. ;)

Om man vill uppmuntra pappor att vara hemma längre med sina barn bör man nog börja med att ändra reglerna så att man inte måste ta ut föräldrapenning fem dagar i veckan (utan att förlora sin SGI) efter att barnet fyllt ett år. Av naturliga skäl är det ju pappan som är hemma denna tid.

Moonwolf skrev:

Det lär vara så att om män fortsätter att ta ut en ökande del av föräldraledigheten på samma sätt som man gjort de senaste åren så kommer det att vara jämlikt år 2100. Med tanke på att det fortfarande är så att män tar ut betydligt mindre andel av föräldraledigheten låter det troligt. Jag tror att delad föräldraledighet är den enda lösningen, desutom är det bättre för barnen. Mamma blir gladare, för hon har möjlighet till en karriär, pappa blir gladare för han får en paus från det övertidjobb som just småbarnspapapor är överrepresenterade mde. Och barnen blir glada över glad föräldrar och över att få tid med sin pappa också.

Låt oss inte ha förutfattade meningar om vad mamma eller pappa kan vilja ha nu, det finns många kvinnor som vill ha som karrirär att vara hemmafruar och ta hand om barnen och jag känner folk som känner för att det är vad dom vill istället för att få både barn och karriär.

Barnledigheten borde få delas upp 100% enligt föräldrarnas önskan, staten borde inte lägga sig i mera än att den ger ledigheten.

His Divine Shadow skrev:

Låt oss inte ha förutfattade meningar om vad mamma eller pappa kan vilja ha nu, det finns många kvinnor som vill ha som karrirär att vara hemmafruar och ta hand om barnen och jag känner folk som känner för att det är vad dom vill istället för att få både barn och karriär.

Barnledigheten borde få delas upp 100% enligt föräldrarnas önskan, staten borde inte lägga sig i mera än att den ger ledigheten.

Jag håller med!!

Moonwolf skrev:

Det lär vara så att om män fortsätter att ta ut en ökande del av föräldraledigheten på samma sätt som man gjort de senaste åren så kommer det att vara jämlikt år 2100.

Jag medger att jag har dålig koll på statistiken gällande denna fråga. Ser jag till min egen arbetsplats, är det redan idag så att män tar ut flera månaders föräldraledighet helt frivilligt när de får barn. Men det kan ju naturligtvis vara så att min arbetsplats är unik.

Moonwolf skrev:

UlfT. Det är klart att det går att driva diskrimineringsärenden där en person antas inte ha fått jobbet pga att arbetsgivaren antog att hon(han) skulle skaffa barn. Om personen misstänker den typen av diskriminering kan hon anmäla det (JämO eller facket) och om det finns skäl att anta att någon särbehandling skett vidtar nästa steg. Arbetsgivaren måste då bevisa att särbehandlingen inte hade något med personens antagna barnskaffar-planer att göra.

Har arbetsgivaren då tex frågat om personen funderar på att skaffa barn eller är gravid lär han riskera att bli fälld.

Ja, om han verkligen har ställt den frågan, då håller jag med om att det är lätt att bevisa. Men om arbetsgivaren någonsin har hört talas om att just en sådan fråga riskerar att få honom fälld, då lär han nog akta sig för att ställa den frågan. Alltså blir det svårt att bevisa något annat än i de fall då det handlar om uppenbart korkade arbetsgivare. Sådana finns iofs, så det är självklart att vi får läsa om sådana fall i tidningen då och då. Men i majoriteten av alla fall där man kan misstänka att diskriminering har förekommit, tror jag faktiskt inte det går att bevisa någonting.

His Divine Shadow skrev:

Låt oss inte ha förutfattade meningar om vad mamma eller pappa kan vilja ha nu, det finns många kvinnor som vill ha som karrirär att vara hemmafruar och ta hand om barnen och jag känner folk som känner för att det är vad dom vill istället för att få både barn och karriär.

Barnledigheten borde få delas upp 100% enligt föräldrarnas önskan, staten borde inte lägga sig i mera än att den ger ledigheten.

Det är du som har förutfattade meningar. Med mitt förslag skulle män och kvinnor ha lika möjligheter att välja om de vill göra karriär eller vara hemma med barnen. Det kallar jag valfrihet.

Staten lägger sig i en massa saker när det gäller vad man får göra med barn i en familj, varför skulle just föräldrakontakten vara undantagen? Det är barnens behov som staten i först hand bör tillgodose, inte föräldrarnas. Barn har behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, det har vi redan lagfäst i och med att vi anser att gemensam vårdnad b var ahuvudregeln vid skilsmässor.

Men visst, jag kan hålla med om att föräldrar som själva vill välja bort faderskontakten för sina barn visst kan få ha rätt att vara lediga. Själva föräldrapenningen är dock ett ekonomiskt bidrag, där bör staten ha rätt att bestämma vad den vill subventionera.

Web-Tor skrev:

Tur att det där inte hinner införas under tiden vi är föräldralediga för då hade vi förlorat på att jag tar ut ledighet eftersom Sanna har högre lön. ;)

Om man vill uppmuntra pappor att vara hemma längre med sina barn bör man nog börja med att ändra reglerna så att man inte måste ta ut föräldrapenning fem dagar i veckan (utan att förlora sin SGI) efter att barnet fyllt ett år. Av naturliga skäl är det ju pappan som är hemma denna tid.

Nja, nu var ju förslaget könsneutralt, så idiotiska är inte ens moderaterna:-)
Annars håller jag med, att reglerna är lite stelbenta borde kanske ändras. Men vilka är de"naturliga skälen" för att modern ska vara hemma hela första året? Hos oss delade vi 50/50 första året, det gick utmärkt. Finns det verkligen mödrar som heltidsammar sina barn i ett år? Är det verkligen bra för barnen?

Moonwolf skrev:

Det är barnens behov som staten i först hand bör tillgodose, inte föräldrarnas. Barn har behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, det har vi redan lagfäst i och med att vi anser att gemensam vårdnad b var ahuvudregeln vid skilsmässor.

Jo, men finns det någon forskning som påvisar att barn mår bäst av 50/50, 75/25 eller 100/0 - oavsett åt vilket håll det nu splittas?

Det finns forskning som går ut på att "bevisa" att barn av "naturliga skäl" behöver ha modern hemma hos sig hela det första året. Någon forskning som faktiskt har tagit reda på hur dessa barn senare mår i jämförelse med barn som haft både mamma och pappa hemma lika mycket första året /tre åren känner jag däremot inte till.

Men att de fäder som tidigt tar ut en längre period av föräldrapenning får en bättre kontakt med barnen redan från början har man börjat förstå, och det låter väl rätt rimligt. Då är det rimligt att tänka sig att de också tar ut fler VAB-dagar och håller bättre kontakt vid en eventuell skilsmässa.

Har funderat över en märklig inkonsekvens förresten. Man talar från konservativt håll gärna om problemet med alla dessa frånvarande fäder, när det gäller ungdomskriminalitet. Mammorna antas helt enkelt inte ha auktoritet nog att fostra unga pojkar, och skuldbeläggs därmed. Samtitigt är man inte alls lika mån om att fäderna verkligen ska ta sin del av ansvaret, och de frånvarande fäderna skuldbeläggs inte i lika hög grad. Logik?

De flesta som har erfarenhet av barn inser att det enda fäder inte kan göra är att amma. Allt annat gör båda lika bra/dåligt. Det är social fostran, normer och allmän ovilja (och föralldel även kvinnors makt över familjen) som gör att män väljer bort skötsel av små barn.

Moonwolf skrev:

Det är barnens behov som staten i först hand bör tillgodose, inte föräldrarnas. Barn har behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, det har vi redan lagfäst i och med att vi anser att gemensam vårdnad b var ahuvudregeln vid skilsmässor.

Trots det saknas en barnbalk i Sverige. Vi har en föräldrabalk, men det finns ingen barnbalk. :)

Jag är lite osäker här, men jag har för mig att det finns studier som påvisar att barn mår bäst av att inte uppleva "gemensam vårdnad". De mår bättre av att bo heltid hos den ena föräldern om än täta besök kan och bör göras hos den andra.

Rikard skrev:

är lite osäker här, men jag har för mig att det finns studier som påvisar att barn mår bäst av att inte uppleva "gemensam vårdnad". De mår bättre av att bo heltid hos den ena föräldern om än täta besök kan och bör göras hos den andra.

Begreppet 'gemensam vårdnad' har inte direkt med boendeformen att göra, utan är en juridisk status. Föräldrabalken medför inte bara rättigheter utan även skyldigheter i barnets intresse. Det finns lika många teorier och undersökningar om vad som är bäst för barnen som det finns psykologer (fritt citat fr en barnpsykolog i Uppsala). Det sunda förnuftet säger naturligtvis att det är bättre för barnen om de vuxna håller sams och är lyhörda för barnets behov, vilka kan variera beroende på vilka individer såväl barnen är som de vuxna. En mamma är inte automatiskt bättre än en pappa och vice versa. Tillsammans kan de däremot komplettera varandra.

Moonwolf skrev:

Det är du som har förutfattade meningar. Med mitt förslag skulle män och kvinnor ha lika möjligheter att välja om de vill göra karriär eller vara hemma med barnen. Det kallar jag valfrihet.

Tyvärr, ditt förslag = mera tvångslagar = mindre valfrihet = dåligt.
Jag baserar detta på ditt uttalande:

Jag tror att delad föräldraledighet är den enda lösningen, desutom är det bättre för barnen

Vilket för mig starkt antyder att du vill att lagen ska dela föräldraledighet 50/50.

Jag tror inte alls på att det hela tiden är det bästa eller att barnen skulle lida av att mamma eller pappa går till jobbet en större del av tiden för dom ses nog ändå, praktiskt taget alla av oss har växt upp på detta vis och vi är nog helt normala och inte led vi nu heller som barn av att den ena parten arbetade om dagarna. Jag tycker detta är alldeles för komplicerat att styra med svepande lagar, det ska behandlas på en "case-by-case" basis där föräldrarna själva får göra upp det schema dom tycker är bäst.

Staten lägger sig i en massa saker när det gäller vad man får göra med barn i en familj, varför skulle just föräldrakontakten vara undantagen? Det är barnens behov som staten i först hand bör tillgodose, inte föräldrarnas. Barn har behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, det har vi redan lagfäst i och med att vi anser att gemensam vårdnad b var ahuvudregeln vid skilsmässor.

Staten borde ha en policy att blanda sig så lite som möjligt i människors liv.
Barn får och har en nära och god kontakt med sina föräldrar även om den ena parten arbetar och inte tar ut föräldraledighet, dom försvinner inte ur deras liv för den delen, min farsa arbetade och morsan arbetade hemma och jag led inte alls, min syster har mammaledigt och hennes man arbetar, deras barn har lika bra kontakt med både mor och far.

Men visst, jag kan hålla med om att föräldrar som själva vill välja bort faderskontakten för sina barn visst kan få ha rätt att vara lediga. Själva föräldrapenningen är dock ett ekonomiskt bidrag, där bör staten ha rätt att bestämma vad den vill subventionera.

Nej staten ger ut skattebetalarnas pengar, inte sina egna, staten har inga egna pengar överhuvudtaget, endast pengar vi anförtrott staten att hantera på det sätt vi vill.
Och dom väljer inte heller bort faderskontakten, det är ett patenterat absurdt idé eftersom människor brukar komma hem efter jobbet till sin familj och sina barn.

PeW skrev:

Begreppet 'gemensam vårdnad' har inte direkt med boendeformen att göra, utan är en juridisk status.

Ah! Det har du rätt i. Varannanveckaboende hade varit mer korrekt term tror jag. Tack för påpekandet. :)

PeW skrev:

Föräldrabalken medför inte bara rättigheter utan även skyldigheter i barnets intresse.

I Norrköping, för något år sedan, slogs två föräldrar om att slippa ta hand om den 13-åriga dottern. Jag tror inte att föräldrabalken täcker den typen av skyldigheter man skulle vilja se då.
Uppropet att det borde finnas en barnbalk hämtar jag från personal i förskolor. Det är de som har efterfrågat det mest med anledning av att föräldrabalken sätter föräldrarna i centrum, som jag har uppfattat det. Men du får gärna peka på att ställen som påvisar att så inte är fallet. :)

Moonwolf skrev:

Men vilka är de"naturliga skälen" för att modern ska vara hemma hela första året? Hos oss delade vi 50/50 första året, det gick utmärkt. Finns det verkligen mödrar som heltidsammar sina barn i ett år? Är det verkligen bra för barnen?

Det finns flera anledningar till att många (däribland vi) vill dela upp föräldraledigheten i två delar och inte byta av flera gånger. Framförallt är det ju så arbetsgivarna vill ha det eftersom det är svårt att planera arbetet om man kommer och går flera gånger under 1-2 år. Det är betydligt enklare att planera för en längre, sammanhängande ledighet. Där har arbetsgivaren dessutom stöd av lagen som kan begränsa föräldraledigheten till tre perioder.

Om man då delar föräldraledigheten i två delar är det naturligt att mamman tar första delen eftersom hon:
1. Precis fött barnet
2. Ammar

Bara för att mamman är hemma dom första 10-12 månaderna behöver ju inte betyda att hon ammar hela perioden.

Rikard skrev:

I Norrköping, för något år sedan, slogs två föräldrar om att slippa ta hand om den 13-åriga dottern. Jag tror inte att föräldrabalken täcker den typen av skyldigheter man skulle vilja se då.
Uppropet att det borde finnas en barnbalk hämtar jag från personal i förskolor. Det är de som har efterfrågat det mest med anledning av att föräldrabalken sätter föräldrarna i centrum, som jag har uppfattat det. Men du får gärna peka på att ställen som påvisar att så inte är fallet. :)

Jag är alltså inte emot en barnbalk. Hur man tolkar föräldrabalken kan ju kanske skilja från fall till fall, men enligt en i vårdnadsärenden, juridiskt skolad person, som jag talat med är det föräldrarnas skyldighet att tillse barnets bästa. Att som vuxen sätta sig själv i centrum före barnet är inte att tillse barnets bästa.

Om båda föräldrarna vill "slippa" sitt barn är det ett fall för sociala myndigheter. Om en av föräldrarna vill slippa sitt barn eller inte är kapabel att ta hand om det, bör väl den andre föräldern ta vid.

Förskolor har ju en utmärkt insyn i barns vardag och de får ju se både det ena och det andra. Men, å andra sidan är de inte alltid utbildade i frågan utan ibland läggs privata värderingar utifrån egna åsikter med i bilden varpå saker och ting kanske inte alltid blir som det egentligen är. Detta får jag ifrån att ha tidigare i livet varit tillsammans med förskolepersonal och av vad jag då fick veta så diagnostiserade de på den förskolan, alltifrån damp till misshandel på helt lösa grunder - trots att de inte besitter kompetens att avgöra sådant - vilket fick en del tragiska följder för både barn och föräldrar :l

Nu är det gudskelov inte alltid så och man får väl hoppas att dagispersonal för det mesta är proffesionella. Det senare tycker jag mig märka med min dotters dagis ivf.

Huruvida det är lämpligt eller olämpligt med varannat boende, så beror nog det helt på situationen. Det medför ju en hel del krav på föräldrarna vad det gäller samarbete m.m..

Rikard skrev:

Trots det saknas en barnbalk i Sverige. Vi har en föräldrabalk, men det finns ingen barnbalk. :)

Jag är lite osäker här, men jag har för mig att det finns studier som påvisar att barn mår bäst av att inte uppleva "gemensam vårdnad". De mår bättre av att bo heltid hos den ena föräldern om än täta besök kan och bör göras hos den andra.

Japp, det är helt korrekt. Alla studier jag har hittat som gjorts på vetenskaplig grund kommer till den slutsatsen. Speciellt för barn under tre år och speciellt då det finns samarbetssvårigheter mellan föräldrarna. Det är dessutom det som Barnombudsmannen förespråkar på grundval av samma undersökningar.

Artikel + en bunt med källhänvisningar
http://www.bo.se/adfinity.aspx?pageid=4158

Jag tycker att det är mycket olyckligt med den vilja som finns att lagstadga om delad föräldraledighet, av många skäl. Dels anser jag att det inkräktar på individens valfrihet och dels undrar jag på vilket sätt det skulle vara till "barnets bästa". Hur definierar man egentligen "barnets bästa" och vad ingår i det begreppet?

I vissa fall borde det, enligt min mening, vara till barnets bästa att slippa sina biologiska föräldrar, t.ex. vad gäller missbrukare, de som misshandlar sina barn eller den andra föräldern osv.
Det jag menar är att det inte alls är självklart att det är för barnets bästa att lagstadga om delad föräldraledighet.
Frågan är mycket mer komplex än så.

His Divine Shadow skrev:

Tyvärr, ditt förslag = mera tvångslagar = mindre valfrihet = dåligt.
Jag baserar detta på ditt uttalande:

Jag tror att delad föräldraledighet är den enda lösningen, desutom är det bättre för barnen

Vilket för mig starkt antyder att du vill att lagen ska dela föräldraledighet 50/50.

Just det. Är lagstiftning per definition dåligt eller ? Menar du att avsaknad av lagar är det som bäst garanterar valfrihet? Om vi ska helt avreglera det hela kanske vi bör fundera över vad UTEBLIVEN föräldrapenning och rätt till förälldraledighet innebär, är det valfrihet? För det är det som just lagen ger oss....

His Divine Shadow skrev:

Jag tycker detta är alldeles för komplicerat att styra med svepande lagar, det ska behandlas på en "case-by-case" basis där föräldrarna själva får göra upp det schema dom tycker är bäst.

Jag fårga råterigen, varför är just detta något som staten (dvs kollektivet) inte bör ha en åsiktom? Vi (dvs staten) har åsikter om barnaga (förbjudet), skola (skolplikt), försörjning (försörjningstvång), missbruk (tvågnsvård), barns ekonomi (visst egeninflytande från 16 års ålder) osv. Eller menar du att föräldrar i ALLT ska få själva bestämma över sina barn? Staten har åsikter om vad föräldrar gör med sina barn för att staten anser att man har ett kollektivt ansvar för alla barn, som varandes svagare individer. Jag tycker den tanken är riktig.

His Divine Shadow skrev:

Staten borde ha en policy att blanda sig så lite som möjligt i människors liv.

Den i vissa brogerliga kretsar väl spridda uppfattningen att Sverige är ett förmyndarsamhäle stämmer inte om man jämför med andra länder. USA har tex en mängd lagar på delstatsnivå som reglerar oerhört privata saker, som sexualliv tex. Sverige har itne heller den grad av antiterroristlagar som både USA och Strobrittanien har, som tillåter betydligt mer kontroll av privatpersoner på lösa grunder.
Så länge staten inte berörs av enskilda människors handlande bör den såklart inte lägga sig i. Men, det är mycket av privatpersoners handlande som berör andra människor, och därmed staten.

His Divine Shadow skrev:

Nej staten ger ut skattebetalarnas pengar, inte sina egna, staten har inga egna pengar överhuvudtaget, endast pengar vi anförtrott staten att hantera på det sätt vi vill.

På det sättet kan man säga att inga aktiebolag använder sina egna pengar, bara aktiespararnas pengar. Felet du gör är att du ser staten som en separat enhet. Staten är de facto vi, alla tillsammans. Att kollektivet gemensamt via representativ demokrati beslutar om vad man vill göra med sina pengar känns rätt okey för mig.