Arbete och kön

PeW skrev:

Rikard skrev:

I Norrköping, för något år sedan, slogs två föräldrar om att slippa ta hand om den 13-åriga dottern. Jag tror inte att föräldrabalken täcker den typen av skyldigheter man skulle vilja se då.

Om båda föräldrarna vill "slippa" sitt barn är det ett fall för sociala myndigheter. Om en av föräldrarna vill slippa sitt barn eller inte är kapabel att ta hand om det, bör väl den andre föräldern ta vid.

Föräldrabalken täcker detta, i och med att FB 6:1-2a§§ innehåller tvingande regler som säger att barnet står under vårdnad av sin/a föräldrar, och vilka förpliktelser som följer på vårdnadsavsvaret. I föräldrabalken kap. 6 §1 står: "Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller anna kränkande behandling."
Vidare står det i FB 6:2a :" Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge."

En förälder kan ansöka om att få enskild vårdnad, några möjligheter att själv avsäga sig vårdnaden finns öht inte, inte med mindre än att man adopterar bort barnet.

Men visst kunde man fokusera mer på barnens rättigehter i lagen, främst är det dock praxisen som är problemet tror jag. Själva lagtexterna är ganska tydliga, med flera kapitel som reglerar barns rättigheter gentemot föräldrar.

Just det. Är lagstiftning per definition dåligt eller ? Menar du att avsaknad av lagar är det som bäst garanterar valfrihet? Om vi ska helt avreglera det hela kanske vi bör fundera över vad UTEBLIVEN föräldrapenning och rätt till förälldraledighet innebär, är det valfrihet? För det är det som just lagen ger oss....

Ja, lagstiftning är ett nödvändigt ont och jag betackar mig för dina svartvita analogier där det är allt eller inget. Eller annat trams som inte har nått att göra med frånga om hur föräldraledigheten ska delas ut, vi diskuterar det och jag tänker inte nappa på dina försök att styra bort diskussionen från detta.

Jag fårga råterigen, varför är just detta något som staten (dvs kollektivet) inte bör ha en åsiktom? Vi (dvs staten) har åsikter om barnaga (förbjudet), skola (skolplikt), försörjning (försörjningstvång), missbruk (tvågnsvård), barns ekonomi (visst egeninflytande från 16 års ålder) osv. Eller menar du att föräldrar i ALLT ska få själva bestämma över sina barn? Staten har åsikter om vad föräldrar gör med sina barn för att staten anser att man har ett kollektivt ansvar för alla barn, som varandes svagare individer. Jag tycker den tanken är riktig.

Fel fråga, varför är detta något som staten ska ha nån åsikt om? Och igen så svarar jag inte på dina irrelevanta allt eller inget teorier eftersom vi endast diskuterar hur föräldraledighet ska uppdelas, ingeting annat.

Den i vissa brogerliga kretsar väl spridda uppfattningen att Sverige är ett förmyndarsamhäle stämmer inte om man jämför med andra länder. USA har tex en mängd lagar på delstatsnivå som reglerar oerhört privata saker, som sexualliv tex. Sverige har itne heller den grad av antiterroristlagar som både USA och Strobrittanien har, som tillåter betydligt mer kontroll av privatpersoner på lösa grunder.
Så länge staten inte berörs av enskilda människors handlande bör den såklart inte lägga sig i. Men, det är mycket av privatpersoners handlande som berör andra människor, och därmed staten.

Sverige är ett förmyndarsamhälle, andra länders brister är inte relevanta, det är ingen ursäkt för att sjunka ännu djupare och införa mera tvångslegalisering som skulle rent utsagt vara dålig och alldeles för strikt.

På det sättet kan man säga att inga aktiebolag använder sina egna pengar, bara aktiespararnas pengar. Felet du gör är att du ser staten som en separat enhet. Staten är de facto vi, alla tillsammans. Att kollektivet gemensamt via representativ demokrati beslutar om vad man vill göra med sina pengar känns rätt okey för mig.

Nej, det är rätt att se på staten som en separat enhet. Det är en enhet som ska ses på med misstanke och misstro, man ska aldrig låta sig luras in felaktiga tankegångar som att fabror staten är nånting bra och vi ska alla hjälpa till att göra det lätt för den och blablabla. Staten är ett nödvändigt ont som ska ges så lite makt som bara möjlgt för att den ska kunna sköta dom saker som vi har utsett den till att sköta.

hypatia skrev:

Hur definierar man egentligen "barnets bästa" och vad ingår i det begreppet?

En av de grundläggande principerna vid bedömningen av vad som är ett visst barns bästa är just tillgången till en nära och god kontakt med båda föräldrarna. det är ett mycket tungt argument i vårdnatstvister.
Om det handlar om vårdnadsärenden ser man också på tex:
*Behovet av kontinuitet (att få behålla dagis, vänner etc. Viktigast vid bedömning av mindre barn.)
*Barnets vilja (viktigare vid äldre barn)
*Risken att barnet utsätts för övergrepp (här bör påpekas att en förälder som misshandlat sin fd partner inte automatiskt antas vara olämplig, om ingen misshandel mot barnet föreligger.)

hypatia skrev:

I vissa fall borde det, enligt min mening, vara till barnets bästa att slippa sina biologiska föräldrar, t.ex. vad gäller missbrukare, de som misshandlar sina barn eller den andra föräldern osv.
Det jag menar är att det inte alls är självklart att det är för barnets bästa att lagstadga om delad föräldraledighet.
Frågan är mycket mer komplex än så.

Jag tycker att det frågor du berör snarare handlar om vårdnad, inte föräldraledighet. Olämpliga föräldrar bör inte ha vårdnaden om sina barn, det finns redan lagar som reglerar detta. Därmed riskerar vi inte heller att de är hemma med dem om vi delar föräldrarpenningen.

Mvh/ Moonwolf, jur. stud.

His Divine Shadow skrev:

Ja, lagstiftning är ett nödvändigt ont och jag betackar mig för dina svartvita analogier där det är allt eller inget. Eller annat trams som inte har nått att göra med frånga om hur föräldraledigheten ska delas ut, vi diskuterar det och jag tänker inte nappa på dina försök att styra bort diskussionen från detta.

Det var du som styrde bort från ämnet, genom att mellan raderna börja ifrågasätta om lagar var bra.

His Divine Shadow skrev:

Fel fråga, varför är detta något som staten ska ha nån åsikt om? Och igen så svarar jag inte på dina irrelevanta allt eller inget teorier eftersom vi endast diskuterar hur föräldraledighet ska uppdelas, ingeting annat.

Tja, om du inte vill diskutera så kan jag inte tvinga dig.

His Divine Shadow skrev:

Sverige är ett förmyndarsamhälle, andra länders brister är inte relevanta, det är ingen ursäkt för att sjunka ännu djupare och införa mera tvångslegalisering som skulle rent utsagt vara dålig och alldeles för strikt.

Så Sverige är ett förmynarsamhälle bara sådär, för att du tycker det? Det är inget riktigt bra argument tycker jag.

His Divine Shadow skrev:

Nej, det är rätt att se på staten som en separat enhet. Det är en enhet som ska ses på med misstanke och misstro, man ska aldrig låta sig luras in felaktiga tankegångar som att fabror staten är nånting bra och vi ska alla hjälpa till att göra det lätt för den och blablabla. Staten är ett nödvändigt ont som ska ges så lite makt som bara möjlgt för att den ska kunna sköta dom saker som vi har utsett den till att sköta.

Det här börjar likna rena konspirationsteorier :-)). Varför ska man se på staten som något nödvändigt ont, vore total anarki idealtillståndet eller? Det finns alltid brister i demokratin när en majoritet beslutar om vad den kollektivt vill göra, på bekostnad av minoriteten. Men, med de brister den har, jag tycker nog ändå att demokrati är det bästa sättet at styra ett land. Vad tycker du är bästa sättet?

Det var du som styrde bort från ämnet, genom att mellan raderna börja ifrågasätta om lagar var bra.

Det var inte meningen att det skulle bli diskussionens centra, det var mera tänkt som en bilaga till varför jag inte tycker att föräldraledigheten ska med lag delas up 50/50.

Tja, om du inte vill diskutera så kan jag inte tvinga dig.

Det är inte riktigt det vi diskuterar.

Så Sverige är ett förmynarsamhälle bara sådär, för att du tycker det? Det är inget riktigt bra argument tycker jag.

Det är inte ett argument, utan en opinion i detta fall.

Det här börjar likna rena konspirationsteorier :-)). Varför ska man se på staten som något nödvändigt ont, vore total anarki idealtillståndet eller? Det finns alltid brister i demokratin när en majoritet beslutar om vad den kollektivt vill göra, på bekostnad av minoriteten. Men, med de brister den har, jag tycker nog ändå att demokrati är det bästa sättet at styra ett land. Vad tycker du är bästa sättet?

Demokrati såklart, vad tror du egentligen? Jag vill ha en liberal demokrati där staten har så lite inflytande som möjligt över människors liv och lagarna är få och människor har större friheter och större ansvar, lite som USA i vissa fall och lite som Holland i andra för att nämna exempel.

Det är inte konspirations teorier heller, möjligen paranoia om att ge staten makt, när man väl gett regeringen makten är det svårt att ta tillbaka den.

Moonwolf skrev:

Jag tycker att det frågor du berör snarare handlar om vårdnad, inte föräldraledighet. Olämpliga föräldrar bör inte ha vårdnaden om sina barn, det finns redan lagar som reglerar detta. Därmed riskerar vi inte heller att de är hemma med dem om vi delar föräldrarpenningen.

Mvh/ Moonwolf, jur. stud.

Det är mycket möjligt att lagstiftningen täcker detta, men om den gör det i praxis skulle jag bli mycket förvånad.

De exempel jag känner till visar snarare på motsatsen. Barn som fosterhemsplaceras återförs till sina biologiska föräldrar som de inte känner, våldsamma föräldrar får vårdnaden om barn osv osv... Jag tror att även du känner till många sådana fall utan att jag länkar till dem.
I vårdnadstvister är annat än gemensam vårdnad till de biologiska föräldrarna mycket ovanlig. Mycket olämpliga föräldrar har kvar vårdnaden om sina barn när de är fosterhemsplacerade och man slutar aldrig hoppas att de ska "bättra" sig i stort sett oavsett vad föräldrarna har utsatt barnet för tidigare.

Jag tycker att det i allra största grad har med delningen av föräldrapenningen att göra. Så länge praxis är att de biologiska föräldrarna per definition är "barnens bästa" och helst exakt lika mycket, tycker jag inte att vi ska lagstifta om delad föräldrapenning.

Dessutom anser jag som många andra i tråden att det inkräktar på individens valfrihet och det är naturligtvis en prioriteringsfråga som värderas olika. Men jag tror inte att det är till barnens bästa att lagstifta om delad föräldraledighet så länge praxis i vårdnadsfrågor ser ut som den gör.

Moonwolf skrev:

PeW skrev:

Rikard skrev:

I Norrköping, för något år sedan, slogs två föräldrar om att slippa ta hand om den 13-åriga dottern. Jag tror inte att föräldrabalken täcker den typen av skyldigheter man skulle vilja se då.

Om båda föräldrarna vill "slippa" sitt barn är det ett fall för sociala myndigheter. Om en av föräldrarna vill slippa sitt barn eller inte är kapabel att ta hand om det, bör väl den andre föräldern ta vid.

Föräldrabalken täcker detta, i och med att FB 6:1-2a§§ innehåller tvingande regler som säger att barnet står under vårdnad av sin/a föräldrar, och vilka förpliktelser som följer på vårdnadsavsvaret. I föräldrabalken kap. 6 §1 står: "Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller anna kränkande behandling."
Vidare står det i FB 6:2a :" Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge."

En förälder kan ansöka om att få enskild vårdnad, några möjligheter att själv avsäga sig vårdnaden finns öht inte, inte med mindre än att man adopterar bort barnet.

Men visst kunde man fokusera mer på barnens rättigehter i lagen, främst är det dock praxisen som är problemet tror jag. Själva lagtexterna är ganska tydliga, med flera kapitel som reglerar barns rättigheter gentemot föräldrar.

Ja det var väl ungefär det jag ville komma fram till. Den förälder som verkar på ett sätt som sätter denne själv i fokus före barnet, kan ifrågasättas i sin föräldraroll. Fb är alltså mer skyldigheter än rättigheter för föräldrarna. Det går inte heller att säga att det alltid är bäst med si eller så i vårdnadsfrågor. Det finns en hel del argument till både det ena och det andra. Därför bör vårdnadsfrågor utredas för sig och inte generaliseras, med stöd från fb och då eventuellt en bb samt självfallet utifrån om föräldern är lämplig eller ej.

Delad föräldrapeng har såväl fördelar som nackdelar. Frågan är om det ena väger upp det andra.

hypatia skrev:

Moonwolf skrev:

Jag tycker att det frågor du berör snarare handlar om vårdnad, inte föräldraledighet. Olämpliga föräldrar bör inte ha vårdnaden om sina barn, det finns redan lagar som reglerar detta.

Det är mycket möjligt att lagstiftningen täcker detta, men om den gör det i praxis skulle jag bli mycket förvånad.

De exempel jag känner till visar snarare på motsatsen. Barn som fosterhemsplaceras återförs till sina biologiska föräldrar som de inte känner, våldsamma föräldrar får vårdnaden om barn osv osv...

Vist finns det mängder med exempel på fall som utifrån sett verkar handla om olämliga föräldrar som ändå har vårdnaden om sina barn. Man ska dock komma ihåg att den utredning som socialtjänsten alltid gör är sekretessbelagd och att man som utomstående sällan får alla fakta.
Och det förekommer också upprörda tidningsartiklar om föräldrar som blivit av med sina barn, trots att de är lämpliga. Inte heller där får läsaren alla fakta.

Att det är viktigt att barnet har en livlång, god och nära relation med minst en vuxen vet man däremot. Oftast kan det antas vara en biologisk förälder. Men rent principiellt håller jag med dig, det biologiska föräldraskapet är i juridiskt hänseende överskattat. Likaså föräldrars rätt i förhållande till barns rätt. Det är exempelvis föräldrar som kan kräva umgängesrätt, inte barn.

hypatia skrev:

Jag tycker att det i allra största grad har med delningen av föräldrapenningen att göra. Så länge praxis är att de biologiska föräldrarna per definition är "barnens bästa" och helst exakt lika mycket, tycker jag inte att vi ska lagstifta om delad föräldrapenning.

Menar du att det blir fler fäder som är hemma med sina barn om man delar föräldrapenningen och att fäder i högre grad är olämpliga? På något annat sätt kan jag inte läsa ditt inlägg. Jag tycker det är en högst otrevlig åsikt i så fall och undrar om du har några vetenskapliga belägg för den.

hypatia skrev:

Dessutom anser jag som många andra i tråden att det inkräktar på individens valfrihet...

Vilken individ, barnet eller föräldrarnas?
Skulle barnet välja bättre familjeekonomi istället för att få vara hemma med pappa hälften av tiden, om det själv fick välja? Det finns ju inga familjer som hamnar under fattigdomsstrecket, även om de väljer att låta den högavlönade stanna hemma.

Det är ju klart att föräldrarna bestämmer, sen beror det ju på hur mycket värde dom lägger vid barnets önskemål.

Dessutom tror jag inte barnen faktiskt ser på det som du, deras farsa är hemma varje dag hursomhelst, dom kan t.om. föredra morsan eftersom dom är vana med att hon ska vara hemma, så vad gör man då om man farsan måste vara hemma, kanske t.om. emot sin vilja och barnen gråter och vill ha mamma osv?

His Divine Shadow skrev:

Det är ju klart att föräldrarna bestämmer, sen beror det ju på hur mycket värde dom lägger vid barnets önskemål.

Dessutom tror jag inte barnen faktiskt ser på det som du, deras farsa är hemma varje dag hursomhelst, dom kan t.om. föredra morsan eftersom dom är vana med att hon ska vara hemma, så vad gör man då om man farsan måste vara hemma, kanske t.om. emot sin vilja och barnen gråter och vill ha mamma osv?

Samma som det omvändna. Den förälder (mamma eller pappa) som är hemma bör ju rimligtvis ha en sådan nära kontakt med sitt barn att barnet känner sig tryggt. Annars är det nog ingen mening med att föräldern (mamma eller pappa) är hemma med sitt barn. Så visst bör det finnas en valfrihet, samtidigt som att det behövs ett stöd från samhället till att jämställa föräldraledigheten, tror jag - för barnets skull.

PeW skrev:

Samma som det omvändna. Den förälder (mamma eller pappa) som är hemma bör ju rimligtvis ha en sådan nära kontakt med sitt barn att barnet känner sig tryggt. Annars är det nog ingen mening med att föräldern (mamma eller pappa) är hemma med sitt barn. Så visst bör det finnas en valfrihet, samtidigt som att det behövs ett stöd från samhället till att jämställa föräldraledigheten, tror jag - för barnets skull.

Eftersom allt flera pappor lämnar hemma med sina barn tror jag det stödet finns och kommer att öka och tycker därför att extra lagstiftning är helt onödigt. Jag skulle tycka detsamma även om så inte var fallet för det är faktiskt upp till en själv och ingen annan.

Moonwolf skrev:

Menar du att det blir fler fäder som är hemma med sina barn om man delar föräldrapenningen och att fäder i högre grad är olämpliga? På något annat sätt kan jag inte läsa ditt inlägg. Jag tycker det är en högst otrevlig åsikt i så fall och undrar om du har några vetenskapliga belägg för den.

Jag förstår inte hur du kan dra den tolkningen ur mitt inlägg. Jag har hela tiden pratat om hur man per defnintion säger att det är de biologiska föräldrarna som är barnets bästa och att jag inte är så säker på att det alltid är så. I de allra flesta fall är det säkerligen så, men för mig räcker de fall där det inte är det för att hävda att man inte ännu mer ska lagstifta om vem som ska ta ut föräldrapenningen.

Moonwolf skrev:

Vilken individ, barnet eller föräldrarnas?

Jag är ju inte så säker på att det är för barnens bästa att lagstifta om vem som ska ta ut föräldrapenningen. För övrigt har knappast barnet någon valfrihet i den här frågan, så visst är det föräldrarnas valfrihet det handlar om. :)

En högst personlig åsikt som jag inte har ett enda belägg för är att man inte bör tvinga fram eller kvotera fram ett större engagemang hos fäderna. Det kommer, IMHO, tveklöst att gå ut över barnen.

Det måste växa fram frivilligt kombinerat med hårda krav på att arbetsgivare inte ska kunna hindra en pappa att vara hemma med sitt barn om det är så familjen har valt att lösa föräldraledigheten.

Moonwolf skrev:

Skulle barnet välja bättre familjeekonomi istället för att få vara hemma med pappa hälften av tiden, om det själv fick välja? Det finns ju inga familjer som hamnar under fattigdomsstrecket, även om de väljer att låta den högavlönade stanna hemma.

Och vips så kom lönefrågan in i bilden på ett, enligt mig, fördomsfullt sätt. Vem säger att det är mannen som tjänar mer? Jag har en mycket god inkomst och rent ekonomiskt var det inte alls bra att jag var föräldraledig.

Jag hävdar fortfarande att det inte är det bästa för barnet om man lagstadgar om vem som ska ta ut föräldraledigheten så länge det per definition är det biologiska föräldrarna som är "barnets bästa". Detta helt oavsett inkomst eller kön.

His Divine Shadow skrev:

PeW skrev:

Samma som det omvändna. Den förälder (mamma eller pappa) som är hemma bör ju rimligtvis ha en sådan nära kontakt med sitt barn att barnet känner sig tryggt. Annars är det nog ingen mening med att föräldern (mamma eller pappa) är hemma med sitt barn. Så visst bör det finnas en valfrihet, samtidigt som att det behövs ett stöd från samhället till att jämställa föräldraledigheten, tror jag - för barnets skull.

Eftersom allt flera pappor lämnar hemma med sina barn tror jag det stödet finns och kommer att öka och tycker därför att extra lagstiftning är helt onödigt. Jag skulle tycka detsamma även om så inte var fallet för det är faktiskt upp till en själv och ingen annan.

Jo jag håller med. Men i en hel del yrken finns det fortfarande fördomsfullhet mot att män engagerar sig i sina barn.. även om den trenden nu håller på att vända så tar det tid (för 40&50-talisterna att gå i pension?).

Som redan nämnts finns det ju fall där en person är ovillig till eller olämplig för att vara hemma med barnen. Dessa bör ju inte tvingas till det - speciellt för barnens skull.

hypatia skrev:

Det måste växa fram frivilligt kombinerat med hårda krav på att arbetsgivare inte ska kunna hindra en pappa att vara hemma med sitt barn om det är så familjen har valt att lösa föräldraledigheten.

Och i möjligaste mån göra det ekonomiskt betydelselöst om det är modern eller fadern som är frånvarande. Här behöver vi jämna ut klyftorna med morötter (subventionering) inte piskor (lagstiftning).

hypatia skrev:

Moonwolf skrev:

Menar du att det blir fler fäder som är hemma med sina barn om man delar föräldrapenningen och att fäder i högre grad är olämpliga? På något annat sätt kan jag inte läsa ditt inlägg. Jag tycker det är en högst otrevlig åsikt i så fall och undrar om du har några vetenskapliga belägg för den.

Jag förstår inte hur du kan dra den tolkningen ur mitt inlägg. Jag har hela tiden pratat om hur man per defnintion säger att det är de biologiska föräldrarna som är barnets bästa och att jag inte är så säker på att det alltid är så. I de allra flesta fall är det säkerligen så, men för mig räcker de fall där det inte är det för att hävda att man inte ännu mer ska lagstifta om vem som ska ta ut föräldrapenningen.

Men om det inte är så du tänker förstår jag inte alls. Vad har uttaget av föräldrapeningen med biologiska föräldrars lämplighet vid vårdnad att göra? Kan du inte utveckla, jag förstår verkligen inte kopplingen.

hypatia skrev:

Jag är ju inte så säker på att det är för barnens bästa att lagstifta om vem som ska ta ut föräldrapenningen. För övrigt har knappast barnet någon valfrihet i den här frågan, så visst är det föräldrarnas valfrihet det handlar om. :)

Vad jag ville visa är att mycket av resonemangen kring vad som är bra för barnen egentligen handlar om vad föräldrarna själva godtyckligt tycker är bra för familjen. Jag är ytterst tveksam till att det är för barnens bästa om en familj väljer att modern är hemma hela tiden, enbart med hänsyn till att famlijen då får bättre ekonomisk standard. Det finsnsvärden för barnet som då förbises.

hypatia skrev:

En högst personlig åsikt som jag inte har ett enda belägg för är att man inte bör tvinga fram eller kvotera fram ett större engagemang hos fäderna. Det kommer, IMHO, tveklöst att gå ut över barnen.

Hur menar du då?

hypatia skrev:

Och vips så kom lönefrågan in i bilden på ett, enligt mig, fördomsfullt sätt. Vem säger att det är mannen som tjänar mer? Jag har en mycket god inkomst och rent ekonomiskt var det inte alls bra att jag var föräldraledig.

Givetvis behöver inte mannen var den som tjänar mest. Jag resonerade utifrån hur det ser ut i majoriteten av fallen, det är inte fördomsfullt tycker jag.
Men, du var alltså hemma mer än hälften av tiden, trots att ni förlorade på det ekonomiskt? Om det inte är en för privat fråga, hur kom det sig? Det låter ju som ett irrationellt val.

hypatia skrev:

Det måste växa fram frivilligt kombinerat med hårda krav på att arbetsgivare inte ska kunna hindra en pappa att vara hemma med sitt barn om det är så familjen har valt att lösa föräldraledigheten.

Som sagt, på frivillig väg har man de senaste tio åren kommit mycket kort bit. Om det fortsätter i samma takt får barnen lika tillgång till sina fäder som sina mödrar år 2100. Det är idag förbjudet för arbetsgivare att hindra fäder från att ta ut föräldraledighet och diskriminera hemmavarande småbarnspappor, hur skulle man skärpa de reglerna menar du?

PeW skrev:

Som redan nämnts finns det ju fall där en person är ovillig till eller olämplig för att vara hemma med barnen. Dessa bör ju inte tvingas till det - speciellt för barnens skull.

Om vi tänker oss att denna ovilliga förälder är en kvinna, bör hon då tex få överlåta sina två månader till fadern?

Jag tror att samhället ser ganska olika på ovilliga mödrar och ovilliga fäder. Fadern anses inte olämplig eller ansvarslös om han inte vill vara hemma med sina barn, medan en moder som säger detsamma betraktas som oerhört ansvarslös. Det är värt att tänka på när man funderar på vad man menar när man tycker att ovilliga föräldrar inte ska tvingas ta hand om sina barn.

(Om vi nu bortser från den vårdplikt som ju samtliga föräldrar har enligt föräldrabalken...)

Jo jag tror som du, fast det strider mot min inställning. Ser inte det som en könsfråga eftersom både man och kvinna kan vara likställda som föräldrar - beroende på vilka de är som individer och eventuellt hur fullmatade de är med traditioner och fördomar, förstås.

Jag tror inte det är bra att dela in det här med föräldraledighet i köns-fack. Båda föräldrarna är viktiga för barnet, även i riktigt unga år.

PeW skrev:

Jo jag tror som du, fast det strider mot min inställning.

Strider det mot din inställning att tro som jag? ;)

Instämmer, hur bra förälder man är har inget med kön att göra.

Njäe.. :r

Jag uttrycker mig som en planta ibland. Det här var ett sådant tillfälle. Men du förstår nog vad jag menar ändå? ;)

Äsch, det är inget fel på plantor. Där är könet tom ännu mindre särskiljande ;)