Ingen "amnesti" för apatiska barn

Re: Ingen "amnesti" för apatiska barn

obelix skrev:

Men sedan så har vi detta.

Ministern underströk att alla fall även i fortsättningen måste prövas individuellt. Hon varnade för att lyfta fram ett speciellt sjukdomstillstånd och särbehandla det. Det skulle, enligt Holmberg, öka risken för att ännu fler flyktingbarn blir apatiska.

Går det att fejka detta tillstånd?

Vi får se om Blårand hoppar in här. Jag minns att han länkade till ett dokument där många anställda på flyktingförläggningar nästan var inne på den teorin. Kanske inte direkt att det handlade om fejk. Men att barnen och deras familjer kunde vara mindre motiverade att förbättra detta tillstånd, just därför att det tillståndet kunde fungera som argument för fast uppehållstillstånd. Men tolka nu för allt i världen inte det här som någon anklagelse om att det handlar om fejk. Motivationen att bli botad, hänger säkert direkt ihop med den spända situation de befinner sig i. Då kan nog inte vården göra så mycket.

obelix skrev:

Det optimala vore att dom som bestämmer kunde få tummen ur och behandla deras ärenden fortare.
Ett sätt vore kanske att ge dom som fått vänta tex 3-4 år automatiskt upphålstillstånd.

Det tror jag också är en bra idé. Helst skulle jag se att det går ännu fortare. För barn, framförallt mindre barn, är 3-4 år en mycket lång tid. De hinner rota sig i Sverige långt dessförinnan. Förmodligen skulle man behöva reducera möjligheterna till att överklaga utvisningsbeslut för att det ska fungera.

Re: Re: Ingen "amnesti" för apatiska barn

UlfT skrev:

Vi får se om Blårand hoppar in här. Jag minns att han länkade till ett dokument där många anställda på flyktingförläggningar nästan var inne på den teorin. Kanske inte direkt att det handlade om fejk. Men att barnen och deras familjer kunde vara mindre motiverade att förbättra detta tillstånd, just därför att det tillståndet kunde fungera som argument för fast uppehållstillstånd. Men tolka nu för allt i världen inte det här som någon anklagelse om att det handlar om fejk. Motivationen att bli botad, hänger säkert direkt ihop med den spända situation de befinner sig i. Då kan nog inte vården göra så mycket.

Det är därför jag vill att dom ska vara i vården, där kan dom troligen inte simulera detta på samma sätt dom kanske kan göra hemma.

Re: Re: Re: Ingen "amnesti" för apatiska barn

obelix skrev:

UlfT skrev:

Vi får se om Blårand hoppar in här. Jag minns att han länkade till ett dokument där många anställda på flyktingförläggningar nästan var inne på den teorin. Kanske inte direkt att det handlade om fejk. Men att barnen och deras familjer kunde vara mindre motiverade att förbättra detta tillstånd, just därför att det tillståndet kunde fungera som argument för fast uppehållstillstånd. Men tolka nu för allt i världen inte det här som någon anklagelse om att det handlar om fejk. Motivationen att bli botad, hänger säkert direkt ihop med den spända situation de befinner sig i. Då kan nog inte vården göra så mycket.

Det är därför jag vill att dom ska vara i vården, där kan dom troligen inte simulera detta på samma sätt dom kanske kan göra hemma.

Poängen är att det kanske inte direkt handlar om simulering. Det kanske snarare handlar om mindre motivation att bli frisk. Och den motivationen kan hänga ihop med deras situation, vilken inte förändras av vårdvistelse.

Re: Re: Re: Re: Ingen "amnesti" för apatiska barn

UlfT skrev:

obelix skrev:

UlfT skrev:

Vi får se om Blårand hoppar in här. Jag minns att han länkade till ett dokument där många anställda på flyktingförläggningar nästan var inne på den teorin. Kanske inte direkt att det handlade om fejk. Men att barnen och deras familjer kunde vara mindre motiverade att förbättra detta tillstånd, just därför att det tillståndet kunde fungera som argument för fast uppehållstillstånd. Men tolka nu för allt i världen inte det här som någon anklagelse om att det handlar om fejk. Motivationen att bli botad, hänger säkert direkt ihop med den spända situation de befinner sig i. Då kan nog inte vården göra så mycket.

Det är därför jag vill att dom ska vara i vården, där kan dom troligen inte simulera detta på samma sätt dom kanske kan göra hemma.

Poängen är att det kanske inte direkt handlar om simulering. Det kanske snarare handlar om mindre motivation att bli frisk. Och den motivationen kan hänga ihop med deras situation, vilken inte förändras av vårdvistelse.

det jag kanske lite otydlilgt menade var att man på så sätt skiljer bort dom som är apatiska på riktigt, med dom andra.

Klart som korvspad att de ska vara kvar om advekata undersökningar ger vid handen att de behöver vård. Vad har en minister för kompetens att avgöra om barnen fejkar? Sen är det ju fan i mig skamligt att de ens hamnat i det tillståndet från början vilket då som jag förstått det beror på den inhumana och oacceptabla behandlingen familjen utsätts för i väntan på asyl. 3-4 år är för länge även det. Kan vi inte ställa tillräckligt med resurser till förfogande för att ordna upp saken inom max ett halvår bör vi nog se över resurserna och korta ned beslutsvägarna. Räcker inte resurserna bör vi diskutera med exempelvis FN om alternativ som att rekommendera flyktingarna till något annat land som klarar att bibehålla en human nivå för så här får det bara inte gå till!

Skäms på er ni byråkrater/politiker som inte kan ta ansvar. x(

Jag hörde mitt namn ropas? :)

Enkäten "Enkät angående asylsökande barn som vårdats på barnpsykiatrisk klinik under år 2003" hittar ni här:
http://www.lakarforbundet.se/upload/Barn som gett upp.doc

Citat 1 ur enkäten skrev:

...Dilemmat är att ju sämre barnet mår, desto kraftfullare intyg kan skrivas och krav ställas på snabbt besked. En förälder uppmanade oss gång på gång att ”se hur dålig han är, skriv till Migrationsverket om detta!”

Citat 2 ur enkäten skrev:

...Vad som gör det extremt svårt att arbeta med denna grupp är … att de inte har något att vinna på att börja må bättre. Tvärtom kan man ana att de hoppas på att själva asylprocessen och möjligheterna att få stanna ökar eftersom de inte mår bra. Patienterna kan således ha en relativt sett svag motivation då det gäller att kämpa för ett tillfrisknande (…)

Citat 3 ur enkäten skrev:

...De asylsökande barnen ät starkt överrepresenterade på de flesta enheter. På vissa ställen är stundtals mer än hälften av platserna upptagna av denna barngrupp.

Här har jag en liten kommentar i debatten.
I vissa fall tar de asylsökande upp mer än hälften av platserna inom barn och ungdomspsykiatrin (BUP). Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar, och att vi Sverige idag har barn och ungdomar som mår mycket dåligt, är helt klart. Om man som förälder vill hjälpa sitt barn att må bättre och då kontaktar BUP, så kan man i normala fall räkna med en väntetid på ca 1 - 2 år innan barnet får träffa en psykolog och kan få profesionell hjälp.

I insändare och debattartiklar, speciellt från politiker och olika organisationer, får man uppfattningen att Sverige har obegränsade resurser inom detta område, och att de som är sjuka självklart ska ha vård och uppehållstillstånd för hela famljen.

Men när nu resurserna är så pass väldigt knappa inom detta område, är det då riktigt att asylsökande i vissa fall tar mer än av vårdplatserna inom BUP:s olika områden, eller bör vi först se till vårt eget behov innan vi hjälper barn från andra länder? För om vi ska ta emot asylsökande från stora dela av världen som är i behov av psykologisk hjälp, hur mycket resurser inom område blir det då kvar till oss själva?

Tror även att detta fenomen kan undergräva välfärdssamhället. Anledningen till att vi betalat världens högsta skatt, är för att vi ska ha en bra skola, omsorg, sjukvård och andra förmåner. Om nu dessa förmåner i allt för stor utsträckning inte går till oss utan till asylsökande som inte bidragit med en enda skattekrona, är jag rädd för att människor i framtiden kommer att säga nej till höga skatter och välfärdstanken, då de ändå inte får den omsorg som de betalat skattepengar för. Se inom BUP som exempel, där i vissa fall över 50% av resurserna går till asylsökande, samtidigt som de egna barnen mår fruktansvärt dåligt, men får vänta i ca 1-2 är innan de kan räkna med att få vård.
Får man inte valuta för sina skattepengar, tror jag att folk i lägden kommer att tappa förtroendet för världfärdstanken som grundas på höga skatter och hög omsorg, och istället söka andra alternativ som privata försäkringar och dylikt, och det vinner ingen på. Bara en tanke sådär i största allmänhet.

När det gäller simulering och fejkningar av åkommor, tror jag tyvärr att föräldrar i bland kan lägga en så stor press på sina barn, då barnet vet att de i sig själva är avgörande för om familjen ska få uppehållstillstånd eller ej, att barnet bara av detta kan må så dåligt att det blir apatiskt, tyvärr.

Vad det gäller skatter och vad pengarna går till har inte jag något emot att hälften av resurserna går till asylsökanden. De är människor de med. Förhoppningsvis är det fler än jag som tänker så. Men jag har ingen lust att betala skatt för att låta människor lida genom att vänta år ut och år in på ett besked om de får stanna eller inte.

När det gäller simulering och fejkningar av åkommor, tror jag tyvärr att föräldrar i bland kan lägga en så stor press på sina barn, då barnet vet att de i sig själva är avgörande för om familjen ska få uppehållstillstånd eller ej, att barnet bara av detta kan må så dåligt att det blir apatiskt, tyvärr.

Det kan vara hursomhelst med det. Med korta beslutsvägar och klara besked inom ett halvår blir pressen mindre på såväl vuxna som barn, hur pressen än uppstår.

Kalla fakta (har jag för mig) har tagit upp detta ämne och det va väldigt intressant. En massa bortförklaringar av politiker, som försökte skylla på vård och andra specialister inom olika områden, samt att fenomenet i sig var nytt och unikt för Sverige. I programmet visar det sig att det finns färdiga vårdprogram i bl.a. UK som mycket väl kan appliceras på barnen i Sverige.

Sen har vi ju då den aspekten som blårand tog upp. Vem ska stå för kostnaden? Eller man kanske ska ställa frågan, varför ska svenska skattebetalare stå för denna kostnad?

För att vi kan, säger säkert många men jag skulle säga tvärtom. Vi kan inte, vilket nedbrytningen av välfärdssamhället, inkluderat vården, visat det senaste decenniet.

Om detta är en politisk fråga tycker jag den faktiskt ska flyttas till EU och sedan kan det beslutas om anslag/fördelning av resurser där. Sverige känner sitt ansvar mycket p.g.a. historiska orsaker. Problemet är att vi idag inte klarar av att axla detta ansvar.

Re: Ingen "amnesti" för apatiska barn

obelix skrev:

Det optimala vore att dom som bestämmer kunde få tummen ur och behandla deras ärenden fortare.
Ett sätt vore kanske att ge dom som fått vänta tex 3-4 år automatiskt upphålstillstånd.

De som väntat i över 6 månader bör få automatiskt upphållstillstånd i Sverige. Efter denna tidsperiod så har man oftast börjat få ett liv med kontakter i Sverige, att frånta dem detta är fel.

När köerna har kortats av så bör myndigheterna inriktiga sig på att se till att köerna inte blir lika långa igen. Principen bör egentligen vara att man skall behöva vänta max 6 månader. Om man inte har fått avvisningsbesked inom denna tidsperiod så bör man få uppehållstillstånd i Sverige.

Blårand skrev:

Enkäten "Enkät angående asylsökande barn som vårdats på barnpsykiatrisk klinik under år 2003" hittar ni här:
http://www.lakarforbundet.se/upload/Barn som gett upp.doc

Citat 1 ur enkäten skrev:

...Dilemmat är att ju sämre barnet mår, desto kraftfullare intyg kan skrivas och krav ställas på snabbt besked. En förälder uppmanade oss gång på gång att ”se hur dålig han är, skriv till Migrationsverket om detta!”

Att föräldrar uppmanar läkare att se hur dålig deras barn är och att de vill ha igenom ett intyg till Migrationsverket är väl dock inte så konstigt. Som förälder är din främsta uppgift att ta hänsyn till hur ditt barn mår och verkligen kämpa för det du tror är bäst för ditt barn.

Blårand skrev:

Citat 2 ur enkäten skrev:

...Vad som gör det extremt svårt att arbeta med denna grupp är … att de inte har något att vinna på att börja må bättre. Tvärtom kan man ana att de hoppas på att själva asylprocessen och möjligheterna att få stanna ökar eftersom de inte mår bra. Patienterna kan således ha en relativt sett svag motivation då det gäller att kämpa för ett tillfrisknande (…)

Det klart att man inte har något att vinna på att bli bättre om det innebär att risken att bli utvisad ökar. När människor blir sjuka för att de hotas att utvisas till sitt hemland så måste våra myndigheter kanske börja tänka om och sluta tro att det inte är någon fara för dem att återvända.

Blårand skrev:

Här har jag en liten kommentar i debatten.
I vissa fall tar de asylsökande upp mer än hälften av platserna inom barn och ungdomspsykiatrin (BUP). Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar, och att vi Sverige idag har barn och ungdomar som mår mycket dåligt, är helt klart. Om man som förälder vill hjälpa sitt barn att må bättre och då kontaktar BUP, så kan man i normala fall räkna med en väntetid på ca 1 - 2 år innan barnet får träffa en psykolog och kan få profesionell hjälp.

I insändare och debattartiklar, speciellt från politiker och olika organisationer, får man uppfattningen att Sverige har obegränsade resurser inom detta område, och att de som är sjuka självklart ska ha vård och uppehållstillstånd för hela famljen.

Men när nu resurserna är så pass väldigt knappa inom detta område, är det då riktigt att asylsökande i vissa fall tar mer än av vårdplatserna inom BUP:s olika områden, eller bör vi först se till vårt eget behov innan vi hjälper barn från andra länder? För om vi ska ta emot asylsökande från stora dela av världen som är i behov av psykologisk hjälp, hur mycket resurser inom område blir det då kvar till oss själva?

Jag tycker att hela ditt resonemang är upprörande.

Vi har långa köer inom BUP och det är väldigt knappa resurser, ja, men med detta som anledning så anser jag inte att det är rätt att prioritera bort asylsökande barn och lämna dem ensamma. För att minska köerna inom BUP så borde man istället satsa större resurser på just denna verksamhet. För att ta fram pengar till detta så måste man kanske även prioritera ner annan verksamhet, men även minska byråkratins kostnader.

Blårand skrev:

Tror även att detta fenomen kan undergräva välfärdssamhället. Anledningen till att vi betalat världens högsta skatt, är för att vi ska ha en bra skola, omsorg, sjukvård och andra förmåner. Om nu dessa förmåner i allt för stor utsträckning inte går till oss utan till asylsökande som inte bidragit med en enda skattekrona, är jag rädd för att människor i framtiden kommer att säga nej till höga skatter och välfärdstanken, då de ändå inte får den omsorg som de betalat skattepengar för. Se inom BUP som exempel, där i vissa fall över 50% av resurserna går till asylsökande, samtidigt som de egna barnen mår fruktansvärt dåligt, men får vänta i ca 1-2 är innan de kan räkna med att få vård.

Får man inte valuta för sina skattepengar, tror jag att folk i lägden kommer att tappa förtroendet för världfärdstanken som grundas på höga skatter och hög omsorg, och istället söka andra alternativ som privata försäkringar och dylikt, och det vinner ingen på. Bara en tanke sådär i största allmänhet.

När det gäller simulering och fejkningar av åkommor, tror jag tyvärr att föräldrar i bland kan lägga en så stor press på sina barn, då barnet vet att de i sig själva är avgörande för om familjen ska få uppehållstillstånd eller ej, att barnet bara av detta kan må så dåligt att det blir apatiskt, tyvärr.

Välfärdstanken förutsätter inte höga skatter till att börja med. Detta kan bevisas genom att det finns andra länder som har betydligt bättre välfärd än Sverige och trots det lägre skatt. Sök efter "välfärd" på http://www.svensktnaringsliv.se/ så hittar du rapporten om detta.

Det finns idag väntetider som är mycket högre än 2 år inom BUP. Som jag tidigare sagt så måste det satsas större resurser på BUP, men det får inte ske på bekostnad av att man drar in hjälpen till flyktingbarnen som är i stort behov av hjälp.

Justice skrev:

Jag tycker att hela ditt resonemang är upprörande.

[...] För att minska köerna inom BUP så borde man istället satsa större resurser på just denna verksamhet. För att ta fram pengar till detta så måste man kanske även prioritera ner annan verksamhet, men även minska byråkratins kostnader.

Om det vore så enkelt så vore det nog redan gjort vid det här laget. Hursomhelst bör man självklart prioritera svenska barn när resurserna, av en eller annan anledning, inte räcker till.

Justice skrev:

Jag tycker att hela ditt resonemang är upprörande.

Vi har långa köer inom BUP och det är väldigt knappa resurser, ja, men med detta som anledning så anser jag inte att det är rätt att prioritera bort asylsökande barn och lämna dem ensamma. För att minska köerna inom BUP så borde man istället satsa större resurser på just denna verksamhet...

Roligt att se lite nya personer komma in här på forumet, så att det blir lite nya tankegångar och ideér. :)

Håller med dig om att ansvariga politiker bör satsa mer pengar på psykiatrin, framförallt inom BUP så att köerna där kan kortas.
Däremot tror jag inte det är hållbart att som det nu blivit i vissa fall, att asylsökande barn tar upp mer än hälften av de vårdplatser som finns. Hur vi än vrider och vänder på det, så räcker inte vården till alla de behov som finns i landet, och då bör de egna medborgarna har viss form av företräda till de få eftertraktade platserna som finns inom BUP. Alternativt att man bestämmer på förhand att en specifik procent (exempelvis 10%) av resurserna ska gå till asylsökande, och att dessa resurser sedan fördelas bland enbart de asylsökande barnen.

För om asylsökande tar majoriteten av resurserna inom BUP, kommer de som betalar skatter och är med och finansierar verksamheten, att förr eller senare och ledsna och kräva förändringar. Då är jag tyvärr rädd för att privata försökringar och egna avgifter i framtiden kommer att bli vanligare inom vården. För det är ju trots allt bättre att betala avgifter och försäkringar för att få vård, än att betala världens högsta skatter som går till vården, och sedan får man inte ta del av resurserna?

Se Nadina som exempel, den synskadade lilla flickan som det skrevs om mycket för något år sedan. Där tyckte många att hon och hennes familj skulle få stanna i sverige då hennes vård inte fanns i hemlandet. Men om alla som inte kan få tillräcklig vård i sina hemländer skulle få uppehållstillstånd och vård i Sverige, var hamnar vi då? Lägger man sedan till det att många även vill att de psykiskt sjuka barnen och dessa familjer, alla ska få uppehållstillstånd och vård i Sverige, samt att alla gömda flyktingar/asylsökande som finns i Sverige skulle få amnesti och upphållstillstånd även de, så inser vi nog snabbt att resonemanget inte håller ihop, även om det är godhjärtat.

Vi ska inte vara osolidariska med de asylsökande, men vi måste nog sätta gränser, både för vår egen och för deras skull. Vi kan inte oavsett hur godhjärtade vi än är, ta hand om alla som behöver vård, omsorg och trygghet.

Skarre skrev:

Om det vore så enkelt så vore det nog redan gjort vid det här laget.

Uppenbarligen finns det mer att göra, när nära hälften av myndigheternas förvaltningskostnader är ren overhead. Det innebär 85 miljarder i overhead. Varje år.

Genom att se över vilka myndigheter som behöver finnas kvar samt effektivisera verksamheten så skulle man kunna frigöra stora resurser att anända på annat.

http://www.esv.se/pressinfo/pressmeddelanden/pressarkiv/pressmedelanden/5.95b8a10268a7a2688000177.html

Blårand skrev:

För om asylsökande tar majoriteten av resurserna inom BUP, kommer de som betalar skatter och är med och finansierar verksamheten, att förr eller senare och ledsna och kräva förändringar. Då är jag tyvärr rädd för att privata försökringar och egna avgifter i framtiden kommer att bli vanligare inom vården. För det är ju trots allt bättre att betala avgifter och försäkringar för att få vård, än att betala världens högsta skatter som går till vården, och sedan får man inte ta del av resurserna?

Vården bör ges till dem som har störst behov. Inte till dem som har betalat högst skatt. Håller du nog med om när det gäller "svenskar" misstänker jag? Så varför inte också när det gäller asylsökande? Är inte de lika mycket värda?

Robban skrev:

Vården bör ges till dem som har störst behov. Inte till dem som har betalat högst skatt. Håller du nog med om när det gäller "svenskar" misstänker jag? Så varför inte också när det gäller asylsökande? Är inte de lika mycket värda?

Jo, det är riktigt och jag håller med dig om att behovet ska styra vården. Vården bygger till stora delar på skattepengar, och får man då som skattebetalare inte del av vården, så är något fel.

Vi ska ha en bra omsorg och ett bra socialförsäkringssystem. Men detta kan inte vara ett globalt system, utan bör gälla oss som är medborgare i Sverige. Ett annat exempel på vad som kan ske är när äldre anhörigflyktingar kommer till Sverige, och nästan omedelbart får ta del av äldreomsorg i form av hemtjänst eller äldreboende, samtidigt som de som arbetat sedan de var 15 år i vissa fall inte får plats inom äldreomsorgen. Även om vi ska vara generösa mot flyktingar och asylsökande, så måste vi trots allt inse att våra socialförsäkringssystem inte byggda för att vara globala, även om vi gärna så önskar.

Den svenska vården inom BUP bör i första hand gå till svenska medborgare. Vi ska dock vara solidariska med asylsökande och flyktingar som behöver hjälp och stöd, men jag tycker som sagt att det är fel att denna grupp ibland tar mer än 50% av resurserna.

Eller så bygger vi ut vården ifall den inte räcker ;)

PeW skrev:

Eller så bygger vi ut vården ifall den inte räcker ;)

Det skulle vara underbart om pappskallarna som bestämmer inte fick för sig att skära ner hela tiden.

Var på en föreläsning i Östersund, där sa föreläsaren (som jag inte kommer ihåg namnet på) att det bästa vore att låta bli att skära ner när det gick runt (personalmässigt), utan att anställa fler, för då är man bättre förberedd när det verkligen behövs.

Och ju fler anställda det finns, desto bättre "rykte/status" kommer vårjobben att få.
För då behöver man inte slita ihjäl sig för att göra sitt jobb.

Blårand skrev:

Även om vi ska vara generösa mot flyktingar och asylsökande, så måste vi trots allt inse att våra socialförsäkringssystem inte byggda för att vara globala, även om vi gärna så önskar.

Skall vi låta människor ligga och dö då, bara för att de inte betalar skatt i Sverige? Gäller det även svenskar som inte betalar skatt och t.ex. västerländska turister. Eller gäller det bara flyktingar?

Robban skrev:

Skall vi låta människor ligga och dö då, bara för att de inte betalar skatt i Sverige?

Nej, men ska vi låta de ungdomar som mår psykiskt dålig här i Sverige avstå från vård, samtidigt som en stor del (ibland även majoriteten) av vårdplatserna går till icke svenska medborgare? Är det rätttvisare?

Resurserna inom BUP är mycket begränsade, och man skulle önska att ansvariga politiker satsade mer på denna vård. Men så länge de inte gör det så kommer behovet av vård vara väldigt mycket större än vårdplatserna, och då måste man prioritera. Vilka ska stå kvar i kön, vilka ska få vård och vilka ska inte få vård? Ingen lätt fråga, men jag för min del tycker nog att svenska medborgare nog bör ha förtur till svenska vårdplatser, även om vi självklart även ska hjälpa flyktingar och asylsökande efter de resurser som finns.

Robban skrev:

Genom att se över vilka myndigheter som behöver finnas kvar samt effektivisera verksamheten så skulle man kunna frigöra stora resurser att anända på annat.

Det är jag fullständigt övertygad om, och jag hävdade aldrig motsatsen.