Tappat lusten..

[jofawe]

.. jag har kommit till den punkt i mitt fotograferande då jag bara står och stampar.
Får inte till bilderna som jag vill, får massa strul med utrustningen och allt blir bara halvdant.

Är det nån som har tips på hur fan jag ska ta mig ur det här?

[Dryden]

Följer tråden med största intresse då jag själv är i samma situation sedan allt för lång tid tillbaka.

Ibland får man dock sina ryck och beger sig ut på rundor och det slutar ofta med bilder man blir nöjd med, men problemet för mig är att jag "inte orkar". Framförallt när man är hemma, Östersund har man redan sett en miljon gånger genom kameralinsen. Dessutom tror jag mig se sambandet mellan ett kravlöst fotograferande på fritiden till när det trillade in lite uppdrag som folk ville att man skulle göra gratis. Då tvärdog all inspiration för min del.

Så ja, jag skriker också ut ett desperat rop på hjälp. Jag har nämligen planerat ny utrustning till nyår, hjälper det tro?

[jofawe]

Jag vet inte om ny utrustning hjälper.. har ju själv hyfsat ny och visst, i början var allt jättekul och bra igen, men det tog kanske .. 2-3 månader så var jag tillbaka.

Intressant samband du ser där, det är samma som jag upptäckt också.
Sen jag fick in ett par välbetalda jobb förra sommaren så har alla "gratisjobb" som jag tidigare älskade att göra blivit tråkiga och .. nej .. jag vet inte.

Jag har märkt att jag gärna skyller på utrustningen när jag vet att det faktiskt är jag själv som ligger bakom bilden.. :|

[Bendro]

Brukar du fota något speciellt motiv? I så fall byt. Om du fotar mycket människor, ge dig på natur eller arkitektur t.ex. Något som får dig att tänka i andra banor bildmässigt.

Eller så får du göra som jag har gjort i perioder. Lägg kameran på hyllan och pyssla med något annat kreativt ett tag. Förr eller senare kommer lusten till bildskapande tillbaka.

[Dryden]

Jag har testat att lägga kameran på hyllan och pysslat med annat, typ geocaching (som ändå kan ge inspiration till bilder när man är ute i naturen), men det är vid väldigt få tillfällen som lusten kommer tillbaka. Jag skulle i och för sig kunna byta inriktning och fota människor istället (då jag fotar mycket natur i vanliga fall) men då känns utrustningen alldeles för skruttig för att man vill fortskrida med vettig efterredigering senare. Och bara en sån sak som jag just gjorde - att skylla på något annat - är ju verkligen ett tecken på att saker och ting kanske inte står rätt till i den kreativa delen av skallebonken ovanför halsen.

Tyvärr skapar ju det vacklande fotointresset ringar på vattnet, i det här fallet tappar man (eller i alla fall jag) Photoshop-vana. Det jag har testat det senaste är att fördjupa mig i mitt befintliga bildarkiv (som ändå sträcker sig till 2002) och redigera befintligt material. Det har givit mig småkickar att vilja fota igen.

Kontentan, uppdragsfotograferingen borde ha sporrat mig åt att vilja fota mer och bättre men det blev en tvärtomupplevelse istället, en kameratrotsålder, att göra tvärtom. När folk ber om att man ska ta med kameran så gör jag det inte. Bara för att jag inte själv känner för det. Kamerafjortis. Typ.

[jofawe]

En av mina vänner gav mig denna länk efter att jag hade beklagat mig hos honom (han är även den som såg till så jag blev publicerad i Metro osv ..)
Zack Arias - Transform

Följt av detta blogginlägget av samma kille
How many of you are standing on the dock?

Snacka om spot on som jag känner mig nu..

Jag har försökt ändra inrikting, vanligtvis fotar jag ju klubb-bilder, fest (inte att förväxla med vimmel..), jag har tagit min sämsta kamera och satt på ett enkelt manuellt objektiv och gett mig ut i timmar, men inte har jag kommit hem med några kioskvältarbilder för det.
Är det min egen strävan om att vara "bäst" som gått för långt? Känner jag mig omkörd av andra, yngre, bättre förmågor?
Är det att alltid vara omgärdad av samma människor? (klubbsverige är ganska litet trots allt, och visst, när jag var i holland på en fest som var på en strand så levde jag ut, det blev skitbra bilder och alla älskade mig, men .. såfort jag var tillbaka i sverige så föll det igen).
Kan det vara att jag försöker FÖR mycket?

[Nicrosoft]

Håller med Bendro, byt motiv eller acceptera faktum... Lusten kommer igen när du minst anar det.

Försök att hitta rätt inställningar redan i kameran så det inte blir så mycket ps efteråt. Det tycker jag gör det lite roligare att fota, sen vill jag ändå ha möjlighet att pilla med en raw-fil så oftast blir det raw+jpg i kameran.

[Phorpher]

Det går i vågor för mig också.

Ett tips är att inte bara "gå ut och fota." Bestäm dig att idag ska jag fota närbilder på kottar eller reflektioner i metall och så går du ut och gör det.

Att bara gå ut och fota utan något mål funkar sällan bra för mig. jag måste ha en specifik uppgift att fota.

Ett annat tips är det som liknar Nicros. Ställ kameran i manuellt läge och använd inget annat. Då måste du jobba mycket mer med inställningar för att få till det bra.

[Dryden]

Tänkvärd film och blogginlägg.

Kan det vara att jag försöker FÖR mycket?

Det kan vara så, fast tvärtom (?!).

Själv har jag två riktigt fina egentagna bilder (den här och den här) i 70x100 hängandes på väggarna här och det är skitbra samtalsämne när någon är hemma första gången. Då äger man, och jag älskar bilderna och kan nog påstå att det är några av de bästa kompositionerna jag åstadkommit. Men det är ungefär sedan dess skapelsedatum som jag också tappat lusten och inspirationen. Kan det vara så att jag idag inte kan se mig själv producera något bättre eller mer kreativt som gör att jag inte ens försöker. Ska jag rent av plocka ner bilderna och slippa se dem på ett tag?

Manuellt kameraläge kör jag alltid. Alltid. Annars är det bra tips Phorpher, man måste nog sätta ett mål för vad man vill åstadkomma. Själv går jag ibland ut "bara för att fota" och kommer hem med - tomt minneskort. Eftersom jag inte hittade något intressant objekt. Eftersom jag inte hittade tillräckligt med inspiration för att ta den klockrena bilden. Eftersom jag visste att "idag tar jag inte en sån bild igen, så då kan jag lika gärna skita i det". Snacka om ett gravt misshandlat självförtroende i det här avseendet.

[b242569]

Gör dig av med kameran (om det är möjligt och den fungerar kan du försöka sälja den). Jag har då klarat mig bra utan kamera de senaste 10 åren!

[Lasp]

Jomen det är viktigt att diskutera varför man tappar lusten, det gör man nog förr eller senare till det mesta!
Så försök att finna nya vinklar, eller mer press genom uppdrag, men byt bort det som känns jobbigt.
Vore jag inte så snål, och hade väggarna fulla, skulle jag nog beställa de två exen som Dryden visar upp. De räcker länge till egot. Så Ni andra matcha det. Ta fram tävlingsmänniskan i dig! Dvs. den som vill åstadkomma något!

[Dryden]

Jag är helt övertygad om att det finns bättre bilder i olika kategorier än de jag har tagit men som Lasp just konstaterade så fyller ju bilderna jag har hängandes här hemma en ego-funktion. Jag mår bra när jag ser dem (fan vad jag är bra som åstadkommit sådan kvalitet, varav den ena bilden kom tio-tio i en tävling med 280 deltagare). Men jag vill bli bättre, åstadkomma mer men det blir sjukt svårt när man tycker att det bara är jobbigt. När det faktiskt inte är mer jobbigt nu än när jag faktiskt tog dem.

Har jag blivit lat? Kan det vara så att jag är så rädd för att inte kunna ta en minst lika bra bild att jag helt enkelt avstår för att inte förlora mot mig själv eller se den nedlagda tiden som bortkastat (när den inte är det)?

Men som den gamla klyschan säger så måste man ju våga förlora för att kunna vinna. Man borde kanske applicera det konceptet oftare. Men att plocka ner bilderna - är det lösningen? Konsekvensen skulle kunna bli att "börja om" och hitta nya objekt att hänga på väggen. Det borde väl kunna sporra mig att ge mig ut "i farvattnen" igen?

[Zaiman]

Jag tror på att ge sig själv en utmaning. Ge dig ett uppdrag att fota något du inte fotat tidigare och i uppdaget begränsa möjligheterna.

Exempel: Idag ska du fotografera en hund. Begränsningen i uppdaget kan vara att jag bara får använda ett objektiv. Inget annat får tas med när du ger dig ut på uppdaget. Nu har du gett dig själv en utmaning att fixa bra bilder med begränsad utrustning. Och ett motiv som bryter det mönster du fotograferat tidigare.

Det kan vara så att lusten inte kommer tillbaka av uppdaget i sig, men du får andra infallsvinklar till din egen utveckling.

Och jag tror även att pengarna tog bort en del av din glädje tyvärr. Men det går att hitta tillbaka..

Sidospår:
Jag har haft samma "problem" med min andra hobby dykning. Det har varit ett par år som det kännts sådär, mediåkert och ingen glädje. Men så i vintras började suget komma tillbaka lite smygandes. Jag hoppad på några kurser som assisterande, och då kom det tillbaka. Suget! Nu har jag bokat in både Norge och Röda Havet.

Så mitt andra tips blir, ta det lungt. Ge inte upp det kommer tillbaka.

[Danny]

ta en paus, gör nåt helt annat några månader. Sedan kan du komma tillbaka med nyvunnen (?) inspiration

[Dryden]

Ja, men även om man kan ta pauser och pyssla med annat ett tag så är jag såpass nyfiken att jag vill ha ett svar på frågan varför det har blivit så här. För även om jag kanske får inspirationen tillbaka så är jag inte så sugen på att landa i samma frysbox igen om några år. Är det så enkelt att pengarna dödade glädjen? Att kraven på att man SKA göra något tar död på energin? Borde det inte vara tvärtom?

Tanken är god, men ett (ytligt) svar om att "lägga sakerna på hyllan ett tag" hjälper bara en bit (för mig i alla fall). Som ett plåster. Som sagt, jag vill inte sopa era tips under mattan.