105 svar · 4 882 visningar · startad av Danne V · sida 3 av 6
Två polare har var för sig två grabbar som är 10 respektive 11 år. Båda sönerna är lite drygt 130 cm (om jag inte minns fel), men väger så lite som 26-27 kilo (det minns jag däremot exakt), är väldigt smala över axlarna och riktigt ordentligt taniga. Egentligen bryr sig mina bekanta (alltså killarnas farsor) inte så mycket om detta. Lite bekymrade är dom förstås, men räknar med och hoppas att gra
Läs frågan i sin helhet →Tengblad skrev:
Du kanske skulle ta och inse att folk kanske har andra åsikter än dig :OO
Redigerat med anledning av webForums regler §4.
Synpunkter angående detta beslut, ta kontakt med JAreMANNEN alternativt forumledare@webforum.nu.
JAreMANNEN
Moderator, webForum
Danne V skrev:
Igår när vi (grabbarna och jag) satt och pratade, så berättade dom att deras dröm var att kunna se "normal" ut till sommaren. Kanske inte att växa på längden, det begrep dom kunde vara lite knepigt. Men att kunna lägga på 5-6 kilo muskler på rätt ställen i alla fall.
tror ändå att det bästa vore att få killarna att inse att de är normala trots allt.
Att alla kommer i olika former.
Det kanman göra under tiden läkaren gör sitt.
sgtpepper skrev:
Ehh, om man ligger 10 cm under meddellängden och väger bara 60% av medelvärdet så kanske det är en fysiologisk defekt som är orsaken och det ska man alltså inte åtgärda genom t.ex tillväxthormon tycker du, då det enbart är tecken på "snedvridna ideal".
Tycker du även att närsynta inte bör korrigera synen och att barn som föds harmynta inte ska få läppen ihopsydd etc?
ber danne v om ursäkt nu...
men vad ska man göra med de ungar som ligger åt andra hållet då?
Ingen i den här tråden vet nog bättre än läkarna vad som är rätt att göra, inte ens du. Men trots det verkar du redan ha diagnosticerat grabbarna och veta vad de behöver. Om frågan däremot hade gällt hur man övertalar föräldrarna att söka läkarhjälp hade jag inte haft något att invända.
Visserligen så har du inte sagt det rakt ut, men jag antar att folk i den här tråden tror att ditt mål inte är att grabbarna ska få tillväxthormoner utan att de ska må bättre, och att tillväxthormonerna eller dylikt istället är ett medel för att nå dit.
Så för att svara på den underförstådda frågan om hur man ska få grabbarna att må bättre:
Det finns en möjlighet att grabbarna ligger under det normala utan att det är något som helst fel i deras tillväxt. (Det är min sak att avgöra, men inte heller din, utan läkarnas. Jag bara påpekar att möjligheten finns.) Isåfall innebär det att de kanske inte har samma möjlligheter som andra att bli bra på sport. Om så är fallet tror jag att det är en bra idé att inte försöka pressa grabbarna för mycket, eftersom de har en hög sannolikhet att må sämre av att få högre krav än de kan nå upp till.
I det fallet är sporter där prestationen bedöms individuellt att föredra, som matti påpekade, t ex kampsport.
Men oavsett om de har något som kliniskt klassas som en tillväxtrubbing eller inte så har de enligt vad du säger lidit av det, och det kanske vore en idé att även föreslå någon form av psykoterapi för att hjälpa dem återfå självförotrende? (Även om de sedan får tillväxthormoner kan de behöva det för att reparera den skada som ev redan finns)
obelix skrev:
tror ändå att det bästa vore att få killarna att inse att de är normala trots allt.
Att alla kommer i olika former.
Det kanman göra under tiden läkaren gör sitt.
Och vad får dig att tro att föräldrarna inte gjort exakt det under de senaste åren? :OO
Alltså: Är det så helvetes omöjligt att hålla sig till trådens ämne? x(
Danne V skrev:
Och vad får dig att tro att föräldrarna inte gjort exakt det under de senaste åren? :OO
Alltså: Är det så helvetes omöjligt att hålla sig till trådens ämne? x(
du har ju själv skrivit att ungarna mår dåligt över hur de ser ut.
Det är en del av problemet, och föräldrarna har tydligen inte lyckats speciellt bra med att få upp deras självförtroende när det gäller deras utseende/kroppsform, eller tycker du det?
När det gäller kroppsfixering så funkar sällan ett magiskt grönt litet piller, det är oftast mer komplicerat än så.
Det verkar mer som om du fiskar efter ett svar som du kan leva med.
Vet du något om deras kosthållning, om de äter mycket eller lite? Man kan be en dietist se över deras vardagskost och se om man kan göra något åt deras undervikt genom den vägen.
Danne V skrev:
Och vad får dig att tro att föräldrarna inte gjort exakt det under de senaste åren? :OO
Alltså: Är det så helvetes omöjligt att hålla sig till trådens ämne? x(
Öh, jag tycker i och för sig att alla som har skrivit här håller sig till trådens ämne med tanke på att du ställer frågan "Vad finns att göra åt det" i rubriken, eller till och med det inte så specifika "Är det någon som vet något om detta?" efter ditt konstaterande om att de mår dåligt.
Jag hoppas inte det fanns något direkt allvar i meningen med att lägga på 5-6 kilo muskler på grabbar i 10-11-årsåldern, som väger knappt 30 kilo.
LeonL skrev:
Vet du något om deras kosthållning, om de äter mycket eller lite? Man kan be en dietist se över deras vardagskost och se om man kan göra något åt deras undervikt genom den vägen.
Dom äter normalt båda två. Jag vet att föräldrarna provat lite allt möjligt ganska länge, typ extra protein o kolhydrater.
LeonL skrev:
Öh, jag tycker i och för sig att alla som har skrivit här håller sig till trådens ämne med tanke på att du ställer frågan "Vad finns att göra åt det" i rubriken, eller till och med det inte så specifika "Är det någon som vet något om detta?" efter ditt konstaterande om att de mår dåligt.
Nonsens. Jag har t.o.m. förtydligat mig flera gånger. Fattar man inte vad jag frågar efter och att jag undanber mig "åsikter" så kan man antingen inte läsa innantill eller så går inte hissen ända upp.
nitro2k01 skrev:
Ingen i den här tråden vet nog bättre än läkarna vad som är rätt att göra, inte ens du. Men trots det verkar du redan ha diagnosticerat grabbarna och veta vad de behöver.
Inte alls. Jag har ingen susning om vilka möjligheter till hjälp som finns. Därav frågan.
nitro2k01 skrev:
Visserligen så har du inte sagt det rakt ut, men jag antar att folk i den här tråden tror att ditt mål inte är att grabbarna ska få tillväxthormoner utan att de ska må bättre, och att tillväxthormonerna eller dylikt istället är ett medel för att nå dit.
Hehe... nej, jag har sannerligen inte sagt det "rakt ut" eftersom det inte är vad jag frågar efter. Folk läser det dom tror att det står, tyvärr.
nitro2k01 skrev:
Så för att svara på den underförstådda frågan om hur man ska få grabbarna att må bättre:
Det finns en möjlighet att grabbarna ligger under det normala utan att det är något som helst fel i deras tillväxt. (Det är min sak att avgöra, men inte heller din, utan läkarnas. Jag bara påpekar att möjligheten finns.) Isåfall innebär det att de kanske inte har samma möjlligheter som andra att bli bra på sport. Om så är fallet tror jag att det är en bra idé att inte försöka pressa grabbarna för mycket, eftersom de har en hög sannolikhet att må sämre av att få högre krav än de kan nå upp till.
I det fallet är sporter där prestationen bedöms individuellt att föredra, som matti påpekade, t ex kampsport.
Men oavsett om de har något som kliniskt klassas som en tillväxtrubbing eller inte så har de enligt vad du säger lidit av det, och det kanske vore en idé att även föreslå någon form av psykoterapi för att hjälpa dem återfå självförotrende? (Även om de sedan får tillväxthormoner kan de behöva det för att reparera den skada som ev redan finns)
Jo, det verkar ju gå mot läkarebesök i alla fall. Psykoterapi tror jag blir för mycket. Jag tippar att dom kommer att må mycket bättre om dom ser att dom växt lite grann och blivit starkare.
Dryden skrev:
Jag hoppas inte det fanns något direkt allvar i meningen med att lägga på 5-6 kilo muskler på grabbar i 10-11-årsåldern, som väger knappt 30 kilo.
Jo, det är allvar. Men jag tror du tänker fel.
Du verkar tro att dom ser relativt normala ut nu. Det gör dom inte. Dom är väldigt taniga. 5-6 kilo muskler fördelade över hela kroppen skulle vara himmelriket för dom, även om dom fortfarande skulle se ganska klena ut. Tänk på att "muskler" inte automatiskt betyder "svällande biceps" utan faktiskt bara är vanligt kött.
Danne V skrev:
Jag tippar att dom kommer att må mycket bättre om dom ser att dom växt lite grann och blivit starkare.
Det går att växa och bli starkare på andra sätt än fysiskt också, låt dem inte glömma bort det. Hur var det nu, "ge en sockerbit till en sjuk och säg att det är ett mirakelpiller" (eller något i den stilen) så kommer personen genast att känna sig bättre. Kanske dags med lite placeboeffekt?
Danne V skrev:
fick nyss reda på längden på dom. En är 134, den andre är 135. Det är typ 9-10 cm under medelängd för deras åldrar. Deras vikt är ca 8-10 kg under normen, dvs ca 60%.
Vilken kurva går du efter?
Jag testade att knappa in lite data i den här tillväxtkurvan:
http://193.235.225.170/webkurvor/growthcharts.com
En pojke som på sin 10-årsdag mäter 134 cm och väger 26 kilo ligger visserligen i underkant av kurvan med förhållandet vikt/längd är okay (något underviktig).
Skulle pojken lägga på sig 6 kilo skulle han visserligen ha en mer normal vikt för sin ålder men förhållandet vikt/längd skulle bli det omvända. Han skulle t.ex. få ett BMI över normen.
Nu lägger jag mig i denna tråd. Tycker att det saknas sunt förnuft.
Hur ser matsituationen ut.
Ge grabbarna ordentligt med frukost ladda med bra kött mitt på dagen och något bra att fylla magen med på kvällen.
Det är naturen som sätter gränser vid orsak och verkan!
Så börja med kosten och rörelser!
Jag tror inte det går att bygga muskler på någon som är i den åldern.
Men eftersom jag inte vet så får jag väl inte skriva det heller, med tanke på att man bara ska skiva i tråden om man vet något... :OO
Danne V skrev:
Ingen av dom är sjuk på något sätt.
Det var därför jag skrev att man kan vänta till puberteten, jag kanske tolkade det fel men jag trodde att det menades att de redan hade varit hos doktorn och kollats upp. Självklart ska de till doktorn.
Visar det sig att de inte är sjuka eller onormala på något sätt så är det dags att snacka med killarna (och kanske föräldrarna), oavsett vad trådskaparen tycker om att jag tar upp det i denna tråden.
obelix skrev:
ber danne v om ursäkt nu...
men vad ska man göra med de ungar som ligger åt andra hållet då?
Det behandlar man redan. Det finns ett skäl till att folk i väl utvecklade länder inte blir lika långa som Robert Wadlow längre.
obelix skrev:
tror ändå att det bästa vore att få killarna att inse att de är normala trots allt.
Att alla kommer i olika former.Det kanman göra under tiden läkaren gör sitt.
Det handlar inte om att man ska in och göra avancerade förändringar eller operationer, det handlar om att (möjligtvis) tillföra en substans som kroppen under normala omständigheter tillverkar. Om den substansen inte tillverkas som den ska är det inte normalt, ergo onormalt.
Det kan jämföras med att inte ge insulin till en diabetiker.
Tengblad skrev:
Ja det är det ju någon som sagt något om?
Kan du inte försöka möta argumentet om att det är en bra bit under genomsnittet istället för att ge ett nonsens svar? Fast det hade ju inte varit första gången du inte gjorde det...
Lasp skrev:
Nu lägger jag mig i denna tråd. Tycker att det saknas sunt förnuft.
Hur ser matsituationen ut.
Ge grabbarna ordentligt med frukost ladda med bra kött mitt på dagen och något bra att fylla magen med på kvällen.
Det är naturen som sätter gränser vid orsak och verkan!
Så börja med kosten och rörelser!
Trevligt, när tänkte du börja bidra med sunt förnuft? Du kanske ska börja med läskunnighet först? Det har skrivits ett antal gånger att grabbarna äter som de ska.
Och precis som allt annar naturen gör så kan det slå fel ut eller ha en verkan som inte är att föredra. Det är därför vi ibland utan anldedning får missbildnigar och sjukdomar eller andra saker som är onaturliga.
Börja läs Lasp!
Självfallet har Web-tor rätt i att det är självbilden som är problemet.
Att vara lite mindre än genomsnittet är inte någonting som leder till dålig hälsa, så fysiologiskt är det inget problem i sig.
Visst kan tillväxthormon vara ett sätt att sätt att jobba med självbilden, och det är förmodligen den metod en läkare skulle föreskriva.
Tror du att det är rätta vägen fattar jag inte varför du frågar om det i ett forum.
Det är en läkare som måste avgöra om och vad som är lämpligt.
Om det inte skulle vara någon sjukdom som hämmar tillväxten så är det ju så att om det rör sig om en "brist på tillväxthormon" så är inte det ett problem i sig, utan det är fortfarande självbilden som blir själva problemet.
Visst verkar piller eller sprutor enklaste sättet att hantera deras dåliga självförtoende på, men att vara några procent kortare än genomsnittet är inte fel och det bästa är väl om man kan få dem att inse det?
Om du hade en dotter med bröst som var några % mindre än snittet och det störde henne skulle du försöka övertala henne att gå till en plastikkirurg?
Och dessutom om de inte är färdigvuxna som i detta fall...det är ju mycket möjligt att de växer ikapp under puberteten.
Om du frågade i ett forum om vilka metoder för bröstförstoring som var lämpligast för din tonårsdotter, skulle du bli förvånad och upprörd för att vissa sade att det kanske är självbilden man skall jobba på istället?
Lasp skrev:
Ge grabbarna ordentligt med frukost ladda med bra kött mitt på dagen och något bra att fylla magen med på kvällen.
Det är naturen som sätter gränser vid orsak och verkan!
Så börja med kosten och rörelser!
Efter det som Danne skrivit tvivlar jag på att det funkar för att gå upp i vikt (och naturligtvis inte för att öka i längd. ;))
Jag kan som sagt var äta precis vad som helst och hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Det är bara när jag varit riktigt sjuk som jag gått ner i vikt och då har jag fått jobba hårt i några månader för att komma tillbaka till min normalvikt.
Jag har gått från ett fysiskt tungt jobb (lyfte i snitt 2 ton/dag i flera år) till att sitta i kontorsstol hela dagarna, utan att gå upp eller ner ett gram i vikt. En viss del av mänskligheten funkar på det här sättet.
Poteta skrev:
Jag tror inte det går att bygga muskler på någon som är i den åldern.
Jodå, jag säger bara Richard Sandrak. :l
