Men det korta vokalljudet i gammal finns väl för att det finns två konsonanter efter vokalen? I såfall är det ju ganska logiskt att man bara behöver skriva ett m i gamla :)
Men det korta vokalljudet i gammal finns väl för att det finns två konsonanter efter vokalen? I såfall är det ju ganska logiskt att man bara behöver skriva ett m i gamla :)
Den förklaringen är helt korrekt. Alltså inte det minsta konstigt. :)
Med tomten och tomten är det inget konstigt, det är ju samma ord. Mannen med luvan är ju från början den lilla gubben som finns på tomten (området kring huset), alltså tomt-gubben eller tomte-gubben, som med tiden har blivit bara "tomten". Sedan har det namnet bestått i Sverige även sedan figuren kombinerats med St. Nikolaus/Santa Claus och blivit jul-tomten.
Men det korta vokalljudet i gammal finns väl för att det finns två konsonanter efter vokalen? I såfall är det ju ganska logiskt att man bara behöver skriva ett m i gamla :)
OKay!
Kom att fundera på:
dam och kam, där uttalas kam som i damm.. och dam som i gam! :e :OO
Långa och korta M är svårt.
Eftersom jag bor i närheten av Helsingborg vet jag att det heter
Ramlösa med samma M som i samlag.
Min syster som bor i Västmanland tycker att detta är konstigt tills vi härförleden åkte förbi Ramnäs. Då höll hon med om M éns betydelse. Kan inte vara lätt att lära sig sånt?
Långa och korta M är svårt.
Eftersom jag bor i närheten av Helsingborg vet jag att det heter
Ramlösa med samma M som i samlag.
Min syster som bor i Västmanland tycker att detta är konstigt tills vi härförleden åkte förbi Ramnäs. Då höll hon med om M éns betydelse. Kan inte vara lätt att lära sig sånt?
När vi ändå är inne på M så kan vi väl ta N också då ;)
Bara ett N före D och T. Ex. sand, sant, kant
Vissa ord har på något konstigt sätt två N före S: bränns, känns.
Ett N i slutet på ordet in och sammansättningar av ordet. Ex. inuti, inom
Orden innan och inne är dock inga sammansättningar!
Nu när ni har funderat en stund på hur den lilla ekorren bar sig åt kanske jag ta och avslöja hur det ligger till. Efter konsultation med Natur och Kulturs sagobok "Min skattkammare" från 1950 så lyder texten "Hoppa han på tallegren". Alltså på, inte från. Vilket gör att konststycket inte blir så svårt. I alla fall inte när man är ekorre.