Låter som samma princip som italienare när dom kör på kurviga bergsvägar. Hålla så hög fart det bara går och tuta innan kurvorna så man kan brassa järnet där med :)
Obevakade järnvägsövergångar sätter jag en rejäl slant på, när man åker rälsbuss (eller vad de heter egentligen ;)) hörs det rätt väl att de tutar ofta.
Dessutom tutar de när de kör söder om Rocksjön här i stan och där vet jag att motionsspåret korsar järnvägen.
Nu är Tydal här i alla fall, så nu ska ni få svar :-)
För er som inte vet så är jag lärare på SJ och utbildar lokförare och annan personal. Och så kör jag förstås tåg ibland också.
För järnvägen finns liksom för vägtrafiken vägmärken. Dessa ser dock annorlunda ut. Exempelvis är hastighetsbegränsningar gula och runda, med svarta siffror. Ett annat exempel som ni säkert sett men inte tänkt på (men som ni kommer att lägga märke till nu när jag berättar det) är små vita skyltar med svarta siffror, eller blå skyltar med vita siffror, som sitter på stationer. Dessa brukar vanligtvis ha talen 050, 100, 150 och liknande. De talar om hur lång plattformen är fram till dit. Med andra ord, kör man ett tåg som är 110 meter långt så vet man att man ska köra förbi 100-skylten en liten bit för att vara säker på att hela tåget stannar vid plattformen.
Men så har vi också en skylt av samma form som "lämna företräde", fast den är svart i mitten och vit i kanterna. Den talar om att man ska tuta där och man ska tuta i tre sekunder. Dessa skyltar brukar vara uppsatta före obevakade järnvägsövergångar där sikten är skymd. I dessa fall sitter det en liten gul skylt under med ett svart V. Då ska man tuta två gånger.
Sen tutar man ju också om något står i vägen. Eftersom stoppsträckan är så lång (1-2 km beroende på typ av tåg, hastighet och väglag) är det ju enda chansen. Man bromsar ju instinktivt, men man vet att det inte hjälper.
På nya järnvägar, där hastigheten är hög har man inga obevakade järnvägsövergångar, så där är det ovanligt att tågen tutar. Däremot på äldre, kurvigare och långsammare banor förekommer det ofta. Jönköping-Vaggeryd är ett typexempel på det.
Då var det ju som många redan gissat, tuta i förebyggande syfte...
Jo, det är mest bara så det används nuförtiden, men förut fanns det fler användningsområden, före mobiltelefonens tid. Om man till exempel ville ha tag i konduktören kunde man tuta två gånger när man stod still. Och var det rött i en signal så tutade man för att uppmärksamma tågklareraren på att man var där så han kunde ändra till grönt. Men numera är det ju datorstyrt från driftledningscentraler i stället (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hallsberg, Gävle, Ånge och Boden) så då hör de ju inte om man tutar utan man får ringa i stället.
Men det finns fortfarande en del stationer där det sitter tågklarerare på plats och styr växlar och signaler. Exempelvis Nässjö, Hässleholm, Alvesta och Värnamo.
Kanske lite OT men har ibland klurat på hur kommunikationen mellan tåg och driftledning m.m sköts ? via radio ?
Mobiltelefon. Behöver man tillstånd eller rapportera fel så ringer man. Vill man bara ha upplysningar, exempelvis var andra tåg befinner sig (om de är sena) eller telefonnummer till andra tåg, så skickar man ett SMS och får svar direkt tack vare ett datorsystem jag konstruerat.
265 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.e96017d9