Satt precis och tittade på partiledardebatten på kanal. Där var det unga människor som fick ställa tuffa frågor till partiledarna. Bland de här unga så fanns det en kille som var piercad i hela ansiktet som krävde ett jobb!
Då är min lilla fråga om man kan kräva att att sin personal ser ut på ett speciellt sätt?
Personligen hade jag nog inte anställt den här personen om arbetet varit i en affär eller liknande! Men det beror nog främst på att jag tycker det ser osmakligt ut med pinnar genom näsan osv.
Men vad tycker ni! Kan man se ut hur som helst och vara servitör exempelvis?
Det tyder på en något oklar omvärldsanalys när man medveten om att de flesta arbetsgivare lägger stor vikt vid personlig framtoning, väljer att försämra sina möjligheter och ändå reagera negativt på att anställningserbjudandena lyser med sin frånvaro.
Gäller det ett jobb som receptionist kan man knappast anställa flickan som alltid är hårdsminkad, bär fem kilo metall i ansiktet och har tatuerat in "ANVÄND MIG" i pannan. Gäller det däremot ett yrke som försäljning via telefon, programmerare eller andra typer som man aldrig vill se...
Å andra sidan så blev vår sångare ombedd att ta ur sin piercing i näsan när han jobbade. Har inte en aning om varför, men karln jobbar i alla fall som säljare för Tågkompaniet. Man brukar inte höra att han har en nosring direkt.
Det är ju fel att man ska behöva se ut på ett visst sätt för att få ett jobb som t ex säljare. Men i dagens alldeles på tok för intoleranta värld så går det ju inte att ha en säljare som ser ut som ni beskrivit ovan. Det är MYCKET tragiskt tycker jag, det handlar om frihet.
Det är ju fel att man ska behöva se ut på ett visst sätt för att få ett jobb som t ex säljare. Men i dagens alldeles på tok för intoleranta värld så går det ju inte att ha en säljare som ser ut som ni beskrivit ovan. Det är MYCKET tragiskt tycker jag, det handlar om frihet.
Har man valt att se ut på ett visst sätt får man väl stå sitt kast.
Jag skulle aldrig anställa någon som har halva ansiktet genomborrat med metall om denne någon kommer ha kundkontakt face-to-face.
Då får man helt enkelt vara beredd på lagerjobb och liknande.
Att kräva att få ett jobb känns bara extremt fånigt. :l
Det är MYCKET tragiskt tycker jag, det handlar om frihet.
Äh, skitsnack. Om jag som arbetsgivare väljer att inte anställa deppsyntharen med 4 kilo metallskrot i pallet så är väl det min jävla frihet.
Vill man se ut som ett nerknarkat luder från de sämsta kvarteren i Hamburg så får man väl lov att acceptera att vissa behandlar en annorlunda, så funkar världen och det är väl antagligen själva grejen, att provocera.
Jag vet inte vad jag ska säga. Det är diskriminering enligt mig. Det är gammaldags tänkande. Skulle jag vara mindre värd på något sätt för att jag ser annorlunda ut? Det ni säger är att man ska vara tvingad att se ut ut på ett visst sätt.. ..puh, det är chockerande. Det går emot allt vad demokrati och frihet står för, det är fascistiskt.
Är det något att sträva efter att inte få se ut hur man vill?
Är det då rätt inte att inte anställa fula eller tjocka personer?
Självklart inte och det är inte det jag menar heller, men om en person väljer att gå till en arbetsintervju medvetet utspökad enligt ett av samhället ej accepterat slag så gör denne ett AKTIVT val. En tjock eller ful människa har däremot inte tagit ett val att vara just så.
web00132 skrev:
Är det något att sträva efter att inte få se ut hur man vill?
Du får se ut precis hur som helst, jag bryr mig inte det minsta förrän den dagen du vill söka jobb på mitt (hypotetiska) företag, den dagen så bryr jag mig om personen som sitter mitt emot har fyra kilo stål i ansiktet, en indianhövdingskrud och rosa badbrallor, ty den dagen kommer jobbet gå till personen som var inne på intervju en timme tidigare, iklädd jeans och skjorta utan kroppsmodifieringar av stötande natur. Det är frihet.
Du får se ut precis hur som helst, jag bryr mig inte det minsta förrän den dagen du vill söka jobb på mitt (hypotetiska) företag, den dagen så bryr jag mig om personen som sitter mitt emot har fyra kilo stål i ansiktet, en indianhövdingskrud och rosa badbrallor, ty den dagen kommer jobbet gå till personen som var inne på intervju en timme tidigare, iklädd jeans och skjorta utan kroppsmodifieringar av stötande natur. Det är frihet.
Jag vet precis vad du menar, och jag håller med dig! I dagens samhälle med dagens normer om hur folk ska se ut så förstår jag varför man inte vill anställa någon som ser ut på det sätt som du beskriver. Men jag tycker att det är fel, jag tycker att vi borde ändra på vårt sätt att se på människors utseende. För det handlar ju inte om att jag skulle vara sämre på att utföra något jobb bara för att jag har indianskrud på mig, det handlar om folks fördomar mot folk som ser annorlunda ut.
För det handlar ju inte om att jag skulle vara sämre på att utföra något jobb bara för att jag har indianskrud på mig, det handlar om folks fördomar mot folk som ser annorlunda ut.
Du kan ju själv välja om du vill gå på anställningsintervjun iklädd propra kläder eller en indianskrud. Eftersom det är tämligen välkänt att det är en fördel att klä sig propert, kan man börja undra lite över din verklighetskontakt om du dyker upp i indianskrud eller pinne i näsan. Är man i så total avsaknad av social kompetens att man inte förstår detta enkla samband mellan klädsel och det intryck folk får av en, då kanske man faktiskt inte är så lämplig för ett jobb där man kommer i kontakt med människor.
Man kan också fråga sig vilka förväntningar man kan ha på den arbetssökande, om han vid en viktig anställningsintervju inte förmår bjuda till lite och anstränga sig en aning för att få jobbet. Kommer han då verkligen anstränga sig när han har jobbet?
Du kan ju själv välja om du vill gå på anställningsintervjun iklädd propra kläder eller en indianskrud. Eftersom det är tämligen välkänt att det är en fördel att klä sig propert, kan man börja undra lite över din verklighetskontakt om du dyker upp i indianskrud eller pinne i näsan. Är man i så total avsaknad av social kompetens att man inte förstår detta enkla samband mellan klädsel och det intryck folk får av en, då kanske man faktiskt inte är så lämplig för ett jobb där man kommer i kontakt med människor.
Har du inte förstått vad jag menar? Jag vet allt detta men jag tycker det är fel. Jag vill ändra på detta. Jag vill att folk ska bli respekterade OAVSETT hur dom ser ut.
Vem har bestämt vad som är propra kläder?
För mig handlar det om så mycket mer än att bara slippa frysa när jag tar på mig kläder, jag vill vara snygg efter mina normer. Just därför ser jag inte ut som någon Dressmann-tönt som många säkert skulle tycka bättre om på en anställningsintervju.
Det här borde ju egentligen också handla om frisyrer. Måste man vara klippt på ett visst sätt också?
Vill Du ha ett arbete där Du får möta klienter ur den breda allmänheten, måste Du acceptera att den generellt rådande uppfattningen om propert utseende och beteende, är vägledande för den som ska anställa Dig. Allt annat vore ur företagarens eller myndighetens perspektiv helt galet.
Jag förstår Din vision, men den förutsätter ett gigantiskt folkbildningsarbete där Du övertygar alla människor om att den som har ring i näsan. stor tuppkam och benbitar genom örsnibbarna, faktiskt kan vara kreativ och konstruktiv trots ett avvikande utseende.
Samhället förändras sakta, men lycka till.
Du har initiativet och ansvaret om Du vill att samhället ska omvärdera dessa företeelser.
Du kan inte bara sitta ned och kverulera.
Vill Du ha förändringar till stånd får Du väl sätta igång en opinion ;)
Har du inte förstått vad jag menar? Jag vet allt detta men jag tycker det är fel. Jag vill ändra på detta. Jag vill att folk ska bli respekterade OAVSETT hur dom ser ut.
Jag förstår precis vad du menar. Men tänk på att genom ditt klädval, visar du vilken respekt du känner inför andra.
web00132 skrev:
Vem har bestämt vad som är propra kläder?
För mig handlar det om så mycket mer än att bara slippa frysa när jag tar på mig kläder, jag vill vara snygg efter mina normer. Just därför ser jag inte ut som någon Dressmann-tönt som många säkert skulle tycka bättre om på en anställningsintervju.
Just det! Det är precis det saken handlar om. Kläder är inte enbart något man har på sig för att slippa frysa. Man sänder även ut signaler och budskap om vem man är. Arbetsgivaren kommer därför dra vissa slutsatser om dig som person, utifrån din klädsel. Arbetsgivaren kommer förmodligen tro att du är en vild ungdomsligist när du kommer med metallskrot och pinnar i näsan. Tydligen avsåg du att ge budskapet "Jag är jätteordentlig. Jag håller efter mitt metallskrot så det inte rostar. Pinnen i näsan är av äkta björk, och inte av något regnskogsträ, så jag är miljövänlig också." Tyvärr, arbetsgivaren fattade aldrig budskapet. Fördomsfullt? Kanske det. Men klädseln är inte särskilt annorlunda än språk i det avseendet. Du kan inte kalla någon "Idiot", och sedan skylla på att du har ett eget litet hemmagjort språk, på vilket "idiot" betyder "intelligent och klok person".
För det handlar ju inte om att jag skulle vara sämre på att utföra något jobb bara för att jag har indianskrud på mig, det handlar om folks fördomar mot folk som ser annorlunda ut.
Hm. Ta till exempel en Hemglassgubbe - hur mycket skulle han få sålt om han hoppade ur bilen och hade ansiktet genomborrat med diverse metallbitar? Ungarna skulle skrikande kuta hem till morsan och han skulle inte fått en pinne såld...
Om vi bortser ifrån piercing och andra kroppsförändringar.
Är det då rätt inte att inte anställa fula eller tjocka personer?
Även om de flesta säkert inte tycker att det är rätt ifall man frågar dem så är det ändå så att en person som avviker från normen på något sätt, t.ex genom övervikt, blir diskriminerad.
