Matti
Många ungdomar vill kanske påverka samhället de lever i?
Hmm... men det behöver man inte rösträtt för! Det går ju, som t.ex. CyberPet tidigare har framhållit, att påverka utan att ha rösträtt. Det går till exempel att påverka de som ska rösta!
Om man höjer myndighetsåldern / rösträttsåldern visar man att man inte tar ungdomar på allvar - att man skiter i deras åsikter.
Tolkar jag dig rätt innebär det att alla som inte har rösträtt har man visat att man skiter i? :q
Varför ska man i sådantfall sätta gränsen vid 15? Varför inte 12 eller kanske än tidigare? :q
Inget illa menat Matti, du är en av de mest mogna "fjortisar" §e jag har mött. :)
bughawk
Motivera...
Som sagt, det är svårt att motivera. Men, tar vi en grupp på 2000 personer så lovar jag dig att det är ytterst få frågor alla är rörande överens i. I övriga fall kommer man att ha olika åsikter. I de senare fallen nödgas man ibland fatta beslut där alla inte kommer att tycka om det beslut som fattas. Röstandet i Sverige är en sådan sak. Jag kan ärligt säga att jag tillhör den "minoritet" på c:a 25% som kom i kläm i senaste valet... ;)
Enligt ditt system så ska man ju inte bli myndig förrän man är 21. Så om jag som 20-åring går och rånar en bank så är det alltså mina föräldrar som ska åka dit för det? Tycker inte att det verkar sunt...
Du förstod mig helt rätt. Om föräldrarna har ett större ansvar för sina barns handlingar tror jag att de även kommer att medverka mer i att lära ut t.ex. rätt och fel som jag tycker att dagens ungdomar är fruktansvärt dåliga på. (om jag får generalisera... ;))
Som jag tidigare nämnde skälet till att jag gärna skulle vilja se just 21 som en lämplig myndighetsålder är för att de flesta inte har förmågan att klara sig själva (utan föräldrarnas stöd) förrän vid den åldern.
Det kan jag delvis hålla med om, frågan är i hur stor grad man ska uppfostra någon överhuvudtaget. Information och fri åsiktsbildning är något jag anser vara mer passande än "uppfostran" (med vissa undantag..)
Naturligtvis ska vi framhålla den fria åsiktsbildningen. Men! Uppfostran är nog så viktigt. Vad många glömmer bort är att det kanske du och jag tar för självklart inte är självklart för de barn som växer upp idag.
Jag blev skrämd när jag fick höra, av min styvmor som är lågstadielärare, att sådana basala saker som att torka diskbänken och skära bröd numera "lärs ut" i skolan. Herregud!? Det är väl ändå något föräldrarna måste ta ansvar för? Tyvärr är det inte ovanligt, och jag är övertygad om att "den fria åsiktsbildningen" och var och en måste få göra vad han/hon vill ligger till grund för detta. Jag vill inte på något sätt stoppa detta, men däremot tycker jag att man behöver ta ett grep om situationen innan det barkar utför totalt.
Jag ska ärligt säga att jag lider med de som - i sin uppfostran - inte får lära sig att stryka/tvätta/diska/städa/"mecka" m.m. Hur ska de klara sig när de flyttar hemifrån?
Tyvärr har jag sett exempel på det också. Ett fall är en person som var socialbidragstagare i 7 år! Han hade inte "lust" att jobba - han var ju inte van hemifrån. Vad kostar inte det svenska skattebetalare?
Du har aldrig stött på det faktum att barn och föräldrar inte alltid kommer bra överrens?
Jo, jag hade själv det så för c:a 6 år sedan. Märkligt nog ansåg jag ändå att myndighetsåldern skulle höjas trots detta faktum...
Men det faktum att de kan bestämma så pass mycket som de kan gillar jag inte. Inte alls, faktiskt.
Det kanske en nyttig erfarenhet/prövning. Livet är sådant. Det kanske låter klyschigt men så är det faktiskt. Det finns ganska mycket i livet man inte gillar, men som min kära styvfar säger - och det ligger något i det - ibland "får man gilla läget". :l
[Redigerat av Rikard den 05 mar 2001]
[Redigerat av Rikard den 05 mar 2001]