90 svar · 4 519 visningar · startad av magnusfeldth · sida 5 av 5
Inatt vandaliserades flera bilar i Vänersborg, bland annat min mammas bil. Kom polisen? Tog de några fingeravtryck? Var CSI-teamet där? I helskotta! Jag vill ha en polisstat. Jag vill att polisen skall vara som 7eleven, en i varje gatuhörn. Mitt förslag är att lägga ner militären (nej, vi kommer inte i krig, och skulle det hända kan man fråga USA om de vill bomba fienden så löser det sig nog) oc
Läs frågan i sin helhet →Moonwolf skrev:
USA är tex inte ett mer demokratiskt land efter 11sept.Tvärtom,man har rejält inskränkt de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Det är ju inte som en följd av utökat antal poliser som de har inskränkt dessa saker. Men visst är det sant att det inte finns något direkt samband mellan antalet poliser och graden av demokrati.
Rikard skrev:
Återigen New York visar på en betydligt lägre brottsstatistik än Sverige.
Källa?
Det jag kan utläsa ut SCB/BRÅ samt New York State Statitistics visar på följande siffror (rapporterade brott, 2001):
Mord/dråp
- 971 st (NY State)
- 892 st (Sverige)
Våldtäkt
- 3 448 st (NY State)
- 2 084 st (Sverige)
Rån
- 37 717 st (NY State)
- 8 538 st (Sverige)
Källor:
BRÅ (Excel-dokument)
New York Statistical Yearbook (1-2-3-dokument)
Källa: http://www.polistidningen.org/start/article.cfm?Art_ID=719
Polistidningen skrev:
Är brottsligheten i absoluta tal lägre i New York än i Sverige? Låt oss, i full medvetenhet om att brottsstatistik är en knepig materia, jämföra Sverige (9 miljoner invånare) med New York (8,1 miljoner invånare).
New York hade 2003 598 mord. Samma år hade Sverige, enligt Brottsförebyggande rådet, 189 mord. New York hade 1 875 våldtäkter och Sverige 2 565. Grov misshandel: 18 764 i New York mot 65 177 i Sverige. Inbrott: 29 207 i New York och 122 700 i Sverige. Samtliga siffror utom mord visar på mindre brottslighet i storstaden New York än i det rätt glesbefolkade Sverige. Hundratusentals människor färre blir brottsoffer i New York. Siffrorna borde åtminstone leda till en fundering kring om vi har något att lära.
Låt mig även förtydliga att det jag hänvisar till rör New York City (c:a 8 miljoner invånare), inte New York State som har c:a 19 miljoner invånare. :)
sgtpepper skrev:
Källa?
Det jag kan utläsa ut SCB/BRÅ samt New York State Statitistics visar på följande siffror (rapporterade brott, 2001):
Mord/dråp
- 971 st (NY State)
- 892 st (Sverige)Våldtäkt
- 3 448 st (NY State)
- 2 084 st (Sverige)Rån
- 37 717 st (NY State)
- 8 538 st (Sverige)
Eftersom det rör sig om rapporterade brott finns det en mängd faktorer att tänka på. Dels att de kan vara fler än antalet verkliga (eftersom alla rapporterade brott inte slutar i fällande dom). Men när det handlar om grövre våldsbrott är detväl ingen större skillnad. Men det kan också vara fler brott, eftersom det alla begångna brott inte anmäls. Detta torde inte gälla rån och mord i någon större utsträckning, om det inte är så att polisen tex har dåligt med resurser att ta upp anmälningar i vissa fattigare områden i NY eller att personer i vissa klasser/områden helt enkelt inte litar på polisen och därför inte anmäler. Men om man antar att det inte är så är siffrorna intressanta.
Men just när det gäller sexualbrott finns det ju en risk att det finns stora mörkertal. Risken ökar sannolikt om offret har svårt att få rätt och om risken för stigmatisering är stor. Här kan det finnas stora skillnader mellan NY och Sverige, som ger mindre mörkertal i Sverige. De siffrorna säger därmed kanske inte så mycket.
Moonwolf skrev:
Men just när det gäller sexualbrott finns det ju en risk att det finns stora mörkertal. Risken ökar sannolikt om offret har svårt att få rätt och om risken för stigmatisering är stor. Här kan det finnas stora skillnader mellan NY och Sverige, som ger mindre mörkertal i Sverige. De siffrorna säger därmed kanske inte så mycket.
Intressant att du säger att det KAN finnas skillnader. Spekulationer som du sedan tar till intäkt för att det nog är bättre i Sverige. Spekulationer bör man avstå ifrån om man inte på något sätt kan backa upp dem med fakta. Lika gärna som du kan ha rätt kan du helt fel. Själv har jag ingen aning om hur det ligger till i detta fall.
clarkbones skrev:
Intressant att du säger att det KAN finnas skillnader. Spekulationer som du sedan tar till intäkt för att det nog är bättre i Sverige. Spekulationer bör man avstå ifrån om man inte på något sätt kan backa upp dem med fakta. Lika gärna som du kan ha rätt kan du helt fel. Själv har jag ingen aning om hur det ligger till i detta fall.
Om du läser mitt inlägg en gång till ser du att det finns en tydlig osäkerhetsmarkör i och med att jag skriver att siffrorna kanske inte säger så mycket.
Det är du som just nu spekulerar om vad jag anser.
Om man vill resonera om vilka fakta som talar för en bättre anmälningsfrekvens för sexualbrott i Sverige tror jag att faktorer som:
*mindre sexualskräck
*mindre sterotypa könsroller
*bättre jämställdhet
*ett generellt aktivt arbete inom polis/socialvård/sjukvård för att skapa goda relationer med brottsoffer vid sexualbrott
talar för att det är så.
De argument som talar för en bättre anmälningsfrekvens i USA är kanske att man tex är bättre på att hantera etniska skillnader och har kanske tillgång till sjputspetsprojekt, eftersom man är en stor nation med stor ekonomi till forskning.
Kontentan av mitt inlägg var att det är generellt sett svårt att dra garanterade slutsatser utifrån antalet rapporterade brott. Vilket jag antar att du instämmer i?
Moonwolf skrev:
Kontentan av mitt inlägg var att det är generellt sett svårt att dra garanterade slutsatser utifrån antalet rapporterade brott. Vilket jag antar att du instämmer i?
Hur ska man dra slutsatser då? Du varierar i dina åsikter mellan att man måste kunna peka på resultat i undersökningar för att kunna dra slutsatser, medan du i nästa inlägg säger att man inte kan dra slutsatser baserat på resultat i undersökningar. Hur ska du ha det?
Det handlar ju om att analysera resultaten korrekt, då måste man känna till vilka krav man bör ställa på en undersökning, vilka eventuella felkällor det kan finnas och hur man ska hantera dem för att kunna ut läsa ett resultat. Rent vetenkspaligt tillvägagångssätt, om vi ska ta det lite förenklat.
I det här fallet handlar
det alltså bla om att veta om skillnaden mellan olika termer som "rapporterade brott", "åtalade brott", "dömda brott" och veta att detta inte är detsamma som "begånga brott".
Jag har alltså sagt att man visst kan dra resultat av de rapporter sgtpepper hänvisade till, men jag drar inte riktigt samma slutsatser utan hänvisar till de felkällor som kan finnas och efterlyste en analys av dem.
Felkällor finns det ju alltid. Detta är dock inte baserat på en viss procent, utan det är ju trots allt faktiska siffror. Givetvis finns det saker som aldrig syns i systemet eftersom de kanske inte rapporteras. Det tar ju trots allt inte sanningen ifrån de siffror som faktiskt finns. Statistisk sannolikhet i detta fallet bör inte appliceras. Tolka siffrorna olika kan man göra, men att på något sätt säga att de siffror som presenteras är osäkra är ju ganska irrelevant. Speciellt eftersom de faktorer du sedan tar upp är oerhört svåra att mäta och i vissa fall kanske även omöjliga att mäta.
Jag säger inte att siffrorna är osäkra. Jag säger att man måste titta på vad siffrorna egentligen avser. Det är som sagt stor skillnad på begågna brott (som var det som vi talade om) och rapporterade brott. Det var alltså inte felkällor i form av problem med statistiska felmarginaler jag talade om utan felkällor som handlar om att man tolkar data fel.
Ni som vill ha en "polisstat" borde ju hoppa och studsa av lycka nu... Än en gång har polisen slagit till i full styrka och med en offensiv taktik i samband med en rätt obetydlig händelse och därmed trissat upp stämningen till sådan grad att människor kunde ha skjutits ihjäl. Jag syftar givetvis på det som hände i Ronna:
- http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=461337&previousRenderType=6
"En 30-årig väktare, som på grund av sitt yrke vill vara anonym, såg hela händelseförloppet på nära håll.
- Jag har jobbat nära polisen i många år och har mest bra erfarenheter. Men det här är det värsta jag någonsin sett. Vem som helst hade kunnat avstyra det tjafs som startade bråket, om man bara haft lite is i magen och agerat professionellt. I stället går de loss med batonger på helt oskyldiga människor. Jag är lika chockad som ursinnig, säger han."
[...]
"Maikel Yakob, 20, som också var där, är säker på att det kommer att ta lång tid att smälta det som hände.
- Man såg på dem [polisen] att de kände sig utmanade, de var inte rädda. De sa åt oss att "vi är övermakten". De slog sönder en polares mobil bara för att han tog bilder. För mig känns det skit, jag älskar Sverige för jag lever här, men då kan de inte få behandla mig så här. Vi har ingen bankomat, ingen post. Våra vägar blir lagade sist av allas, och alla skriver skit om oss. Räcker inte det?"
Personer med avvikande bakgrund och som har mindre tillgångar än genomsnittet ska visst därför bli slagna sönder och samman av polis i kravallmundering som tveklöst borde haft bättre saker att göra. Fler poliser - utan en lösning av de bakomliggande samhälleliga problemen - kommer tveklöst leda till fler sådana här händelser. Det är bara en tidsfråga innan fullskaliga raskravaller bryter ut i Sverige, och förhoppningsvis blir det en väckarklocka.
Vi kan inte ha mer segregering, inhuman immigrationspolitik, bostadsbrist, undermålig utbildning, massarbetslöshet... Att få poliser är annat än infödingar förbättrar inte heller: "Polisvärvning av invandrare blev en flopp".
