50 svar · 1 527 visningar · startad av Kvarner
Det kan vara extremt farligt att ingripa vid pågående brott vilket tyvärr orsakat att folk knappt vågar ingripa då en kvinna blir misshandlad i en full tunnelbanevagn.
Har du någonsin ingript vid brott?
Har som tur aldrig behövt ingripa vid något pågående brott...
Ja, jag har fått ingripa några gånger. Inga våldsbrott än lyckligtvis, utan mest nionde kapitlet i järnvägslagen. Ett brott som tyvärr straffas med döden ibland.
tydal skrev:
nionde kapitlet i järnvägslagen.
Nu blir man ju såklart lite nyfiken på vad det kapitlet säger :q
Har tyvärr(som tur är) aldrig haft "nöjet".
Esen skrev:
tydal skrev:
nionde kapitlet i järnvägslagen.
Nu blir man ju såklart lite nyfiken på vad det kapitlet säger :q
Spåröverträdelse antar jag. Vandraomkring längs tågspåren och tro att det inte är någon fara.
vild gissning från min sida, inget jag är säker på
M.Cheraghi skrev:
Esen skrev:
tydal skrev:
nionde kapitlet i järnvägslagen.
Nu blir man ju såklart lite nyfiken på vad det kapitlet säger :q
Spåröverträdelse antar jag. Vandraomkring längs tågspåren och tro att det inte är någon fara.
vild gissning från min sida, inget jag är säker på
Okey, Låter ju ganska troligt nu när man läser det igen och eftersom Tydal även skriver: "Ett brott som tyvärr straffas med döden ibland."
Re: Ingripande vid brott
Kvarner skrev:
Det kan vara extremt farligt att ingripa vid pågående brott vilket tyvärr orsakat att folk knappt vågar ingripa då en kvinna blir misshandlad i en full tunnelbanevagn.
När det rör sig om en full tunnelbanevagn kommer ett annat fenomen in i bilden som kallas för social proof. Vem ska hjälpa kvinnan? Jag? Nä, varför just jag? Jag står ju inte närmast. Och inte är jag särskilt stark heller. Han som står där borta ser mycket kraftigare ut. Men varför gör han inget? Och varför gör inte den som står närmast någonting? Äh, det kanske inte är så farligt ändå. Jag menar, ingen reagerar ju på det. Hade det varit ett riktigt överfall hade ju någon hjälpt henne. Vi är ju så många här.
Jag har aldrig varit tvungen att ingripa vid något brott. :)
Re: Re: Ingripande vid brott
tydal skrev:
Kvarner skrev:
Det kan vara extremt farligt att ingripa vid pågående brott vilket tyvärr orsakat att folk knappt vågar ingripa då en kvinna blir misshandlad i en full tunnelbanevagn.
När det rör sig om en full tunnelbanevagn kommer ett annat fenomen in i bilden som kallas för social proof. Vem ska hjälpa kvinnan? Jag? Nä, varför just jag? Jag står ju inte närmast. Och inte är jag särskilt stark heller. Han som står där borta ser mycket kraftigare ut. Men varför gör han inget? Och varför gör inte den som står närmast någonting? Äh, det kanske inte är så farligt ändå. Jag menar, ingen reagerar ju på det. Hade det varit ett riktigt överfall hade ju någon hjälpt henne. Vi är ju så många här.
Sen beror det ju också lite på hur just den situationen ser ut...
Det finns ju lite olika sorters misshandel...
Ja, nionde kapitlet handlar mycket riktigt om det...
"Utan ett järnvägsföretags tillstånd får inte någon beträda spårområdet för järnväg utom på platser där det klart framgår att allmänheten har tillträde."
Sedan har vi ju mina befogenheter: (jag är befattningshavare i säkerhetstjänst)
"En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssystem får från järnvägssystemet avlägsna den som överträder förbudet, den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är absolut nödvändigt får befattningshavaren omhänderta sådana personer. Om så sker skall polisen omedelbart underrättas. Omhändertagna får hållas kvar till dess att de har överlämnats till polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande, dock längst sex timmar."
"För att verkställa en åtgärd enligt ovan får befattningshvaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Våld får tillgripas endast när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form användas som kan förväntas leda till det avsedda resultatet. Våld får inte brukas längre än som är absolut nödvändigt."
Re: Re: Re: Ingripande vid brott
Esen skrev:
Sen beror det ju också lite på hur just den situationen ser ut...
Jo, hur man uppfattar situationen är den ena faktorn. Om man känner sig utpekad är den andra. Konstigt nog har man som offer större chans att få hjälp om det bara är en åskådare jämfört mot om det är 20. När man är omgiven av andra människor och hamnar i en okänd situation där man inte vet hur man ska agera, vad gör man då? Jo, man tittar på vad de andra gör och så gör man likadant. Och om de andra inte gör något? Om alla är lika osäkra och tittar på de andra? Ja, då blir ju resultatet att ingen gör nåt...
Man upptäckte det här fenomenet på 60-talet och trodde då också först att människorna förändrats och inte längre ställde upp för varandra. Att man inte brydde sig om sin medmänniska. Men lyckligtvis har vi ju människor som inte alltid bara tar det där självklara för givet, utan de vill undersöka saken. De kallas forskare. Saken undersöktes och man gjorde experiment och kom fram till att det hade att göra med det här som kallas för social proof. Kort sagt, vet man inte vad man ska göra så kollar man hur de andra gör och härmar. Ofta funkar det bra, men ibland blir det riktigt illa.
Kitty Genovese hette tjejen som satte igång det hela då på 60-talet genom att bli mördad medan 40 personer tittade på från sina vardagsrumsfönster. 40 helt vanliga människor. Ingen ingrep. Ingen ringde ens polisen. Inte förrän efter några timmar, men då var det ju så dags.
Sök efter kitty genovese på Google så hittar ni mer intressant om detta.
Hm jaha då ska man skryta lite då, jag ingrep i början av sommaren vid ett pågående brott, en tonårskille höll på att bli rånad av ett gäng som tryckt upp han mot väggen i en gångtunnel då jag passerade förbi, jag gick in i gänget, tog killen under armen och gick iväg med honom, utan att se mig om.
Killen var mycket tacksam efteråt, det kändes bra :)
Reefer skrev:
Hm jaha då ska man skryta lite då, jag ingrep i början av sommaren vid ett pågående brott, en tonårskille höll på att bli rånad av ett gäng som tryckt upp han mot väggen i en gångtunnel då jag passerade förbi, jag gick in i gänget, tog killen under armen och gick iväg med honom, utan att se mig om.
Killen var mycket tacksam efteråt, det kändes bra :)
Bra gjort!! :bire
Jag har ingripit, kommer nog att göra det...
Men jag väljer tillfälle väl.
Tror jag att det är risk för mig själv avstår jag och ringer hellre polis och iaktar så jag kan vittna istället...
obelix skrev:
Jag har ingripit, kommer nog att göra det...
Men jag väljer tillfälle väl.
Tror jag att det är risk för mig själv avstår jag och ringer hellre polis och iaktar så jag kan vittna istället...
Samma här, har också ingripit och kommer fortsätta göra det, men som sagt, det gäller att välja sina tillfällen...
:stefan: skrev:
Samma här, har också ingripit och kommer fortsätta göra det, men som sagt, det gäller att välja sina tillfällen...
Blir lite less på att man får höra att när man väljer att inte ingripa så har man brist på civilkurage. x(
Det är viktigt att tänka på sin egen säkerhet men vart går gränsen för feghet?
Det finns ett allmänt intresse av civilkourage. Det betyder inte att man skall springa in i en kulkärve .
