I en värld av kapitalism

De må vara hänt, men då har man heller inga ursäkter, är man så j-vla korkad att man försätter sig i svåra situationer för att man är "för fin" för att få hjälp, så skall man ha det svårt.

Det handlar inte om att vara korkad i många fall, det handlar inte om att vara för fin heller..

Har tex kollat upp den allmäna åsikten om att få soc. bidrag den sista tiden?

Får man det så är man en äcklig parasit i många ögon...

Nej jag vet, man måste slåss för sin rätt (tyvärr), till och med för den rätt som står på svart och vitt på papper. Men det hjälper inte att lägga sig ner och "dö", det blir inte bättre för det, har man ingen annan som kan hjälpa en, så finns det massor med frivilliga organisationer som kan hjälpa en på traven, om inget annat så åtminstode lyssna och peppa en att gå vidare. Har man bara viljan så går det, har man inte det, så spelar det ingen roll vad man gör för då vill inte personen komma ur sitt problem, och då är det lönlöst att lägga tid och resurser på personen, bättre att vänta tills personen insett vad han/hon sysslar med och själv är villig att ta sig ur sitt problem.

För många är soc. den sista utvägen, och den enda utvägen...
det är inte alltför många som känner till dom olika organistionerna...
Dessutom, har dom fått nej av soc. så tror dom att det är ett nej eftersom soc borde veta vad som är rätt och inte, oavsett om dom har sagt nej av rätta orsaker eller inte...

Nej det är klart, man kan inte beräkna alla faktorer som kan gå fel, men i 99% av fallen så beror det på att man lever över sina tillgångar, folk som tar dyra lån för att ha råd att åka på semester och sedan betal 14-20% ränta på dessa pengar, samma sak för att ha råd med julklappar till sina barn.

Hört talas om ensamstående mammor som tex jobbar inom vården?

Har tex kollat upp den allmäna åsikten om att få soc. bidrag den sista tiden?

Får man det så är man en äcklig parasit i många ögon...

Om man bryr sig mer om vad folk tycker och tänker, än ser till så man klara sig, så får man f-n ta och skylla sig själv.

Hört talas om ensamstående mammor som tex jobbar inom vården?

Japp, känner några, de har skurit ner sina kostnader, sover själv i vardagsrummet, medan barnen får dela på 1 rum. Sålt bilen och åker kommunalt, jobbigt men billigare. Så det går att anpassa utgifter efter inkomster om man bara är beredd att sänka sin och barnens standard.

- M

Om man bryr sig mer om vad folk tycker och tänker, än ser till så man klara sig, så får man f-n ta och skylla sig själv.

Det handlar inte alltid om vad man tror att folk tycker och tänker...

För många är det något "nedärvt" från sina föräldrar att man ska inte gå til soc...
Skammen blir för stor, vilket är svårt för oss som inte har det så att begripa...

Japp, känner några, de har skurit ner sina kostnader, sover själv i vardagsrummet, medan barnen får dela på 1 rum. Sålt bilen och åker kommunalt, jobbigt men billigare. Så det går att anpassa utgifter efter inkomster om man bara är beredd att sänka sin och barnens standard.

För att kunna skära i sina utgifter så måste man ha något att skära i, vilket inte alla har...
Det är inte alla som har bil, eller möjlighet att byta ner sig i lägenhetstorlek...

det är lätt att sitta och säga att det bara är att göra si eller så annars så får man skylla sig själv, när man inte har barn, eller hamnat i den sittsen själv.
Jag har själv gjort det för många gånger tyvärr, men jag har haft tur i oturen att se den sidan när den är som värst för många gånger, dels genom släkt, vänner och genom jobbet...

Det finns rapporter om att det finns fattiga familjer i Sverige, och antalet minskar inte utan ökar...

och iom att dom ökar så kommer antalet ungdommar på glid att öka tyvärr...

Det är inte alla som har bil, eller möjlighet att byta ner sig i lägenhetstorlek

I just det här fallet som tråden handlar om så hade ju kvinnan en 4:a.

Web-Tor skrev:

Det är inte alla som har bil, eller möjlighet att byta ner sig i lägenhetstorlek

I just det här fallet som tråden handlar om så hade ju kvinnan en 4:a.

Jo, men även om man ska byta inom samma bolag så kan anmärkningar vara en orsak till att det inte går att byta...

Då hade det varit en bra idé att byta till något mindre innan hon fick några anmärkningar.

Web-Tor skrev:

Då hade det varit en bra idé att byta till något mindre innan hon fick några anmärkningar.

Det är inte alla som är synska... §jr ;)

Du har absolut ingen erfarenhet av att nåt går så åt skogen att du har svårt att greppa sanningen va?

Det är inte alla som är synska...

Man behöver väl inte vara synks för att veta hur mycket pengar man har på banken? Hon hade ju bott i lägenheten i 17 år så hon borde ju veta hur hög hyran var. Det kan väl knappast ha kommit som en överraskning?

Du har absolut ingen erfarenhet av att nåt går så åt skogen att du har svårt att greppa sanningen va?

Inte när det gäller att betala hyran.

Inte när det gäller att betala hyran.

:birp

Web-Tor skrev:

Det är inte alla som är synska...

Man behöver väl inte vara synks för att veta hur mycket pengar man har på banken? Hon hade ju bott i lägenheten i 17 år så hon borde ju veta hur hög hyran var. Det kan väl knappast ha kommit som en överraskning?

Du har absolut ingen erfarenhet av att nåt går så åt skogen att du har svårt att greppa sanningen va?

Inte när det gäller att betala hyran.

Det är lite det jag menar...

det är lätt att ha en åsikt om detta om man aldrig har varit i samma sitts...

Vad många inte tror, förrän dom är där själva, är att det ibland inte behövs speciellt mycket för att det ska gå åt skogen.
Att hamna där kan alla göra, frågan är bara vad som behövs för att man ska göra det...

Och i andras ögon så kan det ibland vara fjantiga saker som gör att man hamnar där...

Det är möjligt att jag är kall och empatilös, men någon måtta får det väl ändå vara på ursäkterna? Just det här med att bli erbjuden hjälp men bara skita i den och åka iväg på nån konferens, där går min gräns för vad som är försvarbart i alla fall. Jag tycker att det här "det-är-synd-om-människor" har gått över alla gränser i Sverige och inte verkar det fungera särskilt bra heller, den svenska folkhälsan är ju katastrofalt usel om man får tro statistiken...

NETwork skrev:

Det är möjligt att jag är kall och empatilös, men någon måtta får det väl ändå vara på ursäkterna? Just det här med att bli erbjuden hjälp men bara skita i den och åka iväg på nån konferens, där går min gräns för vad som är försvarbart i alla fall. Jag tycker att det här "det-är-synd-om-människor" har gått över alla gränser i Sverige och inte verkar det fungera särskilt bra heller, den svenska folkhälsan är ju katastrofalt usel om man får tro statistiken...

Hur just hon har gjort och varför har jag ingen aning om...

Men jag vet många som har gjort liknande pga att dom inte klarat av den situation som uppstått, dom har helt enkelt stoppat huvudet i sanden...
Det har blivit för mycket helt enkelt.

Jag menar inte att det är så hos alla, men det är vanligare än vad man kan tro tyvärr...

obelix skrev:

Men jag vet många som har gjort liknande pga att dom inte klarat av den situation som uppstått, dom har helt enkelt stoppat huvudet i sanden...
Det har blivit för mycket helt enkelt.

Jag menar inte att det är så hos alla, men det är vanligare än vad man kan tro tyvärr...

Ok, kanske är det så. Men då är ju frågan, är "stoppa-huvudet-i-sanden" en giltig ursäkt att slippa ta ansvar för sina handlingar? Jag tycker inte det i alla fall. Som jag skrev tidigare, man kan flytta fram gränsen för hur mycket som helst, det kommer alltid att finnas människor som tangerar den ändå... och jag tror faktiskt inte ens att vi gör dessa människor en tjänst genom att flytta fram dessa gränser. Tvärtom tror jag nästan att det kan kännas skönt att faktiskt få ta konsekvenserna av sina handlingar så att det får ett slut!

NETwork skrev:

Ok, kanske är det så. Men då är ju frågan, är "stoppa-huvudet-i-sanden" en giltig ursäkt att slippa ta ansvar för sina handlingar? Jag tycker inte det i alla fall. Som jag skrev tidigare, man kan flytta fram gränsen för hur mycket som helst, det kommer alltid att finnas människor som tangerar den ändå... och jag tror faktiskt inte ens att vi gör dessa människor en tjänst genom att flytta fram dessa gränser. Tvärtom tror jag nästan att det kan kännas skönt att faktiskt få ta konsekvenserna av sina handlingar så att det får ett slut!

En snabb liten fråga...

Tycker du att psykiskt sjuka är ansvariga för sina handlingar?

Tycker du att psykiskt sjuka är ansvariga för sina handlingar?

Betydligt mer än idag i alla fall. Jag har också den åsikten att psykisk sjukdom diagnostiseras lite för lätt och för ofta idag... vad är psykisk sjukdom?

NETwork skrev:

Tycker du att psykiskt sjuka är ansvariga för sina handlingar?

Betydligt mer än idag i alla fall. Jag har också den åsikten att psykisk sjukdom diagnostiseras lite för lätt och för ofta idag...

Det är inte så lätt att få en diagnos, om det inte är en klumpig allmänläkare som är inblandad...

Men om man testas inom psykiatrin så är det nog lättare för en kamel att komma igenom det brömda nålsögat...

vad är psykisk sjukdom?

Bra fråga faktiskt...

För mig så är det allt från en tillfällig depression till demens (psykogeriatriska sjukdommar tror jag det kallas...)

Det omfattar mycket och är på olika plan och nivåer...

Vissa saker klarar man av själv, vissa gånger behöver man hjälp på att ta sig tillbaka till livet igen...

Och vissa saker återhämtar man sig aldrig ifrån...

NETwork skrev:

obelix skrev:

Men jag vet många som har gjort liknande pga att dom inte klarat av den situation som uppstått, dom har helt enkelt stoppat huvudet i sanden...
Det har blivit för mycket helt enkelt.

Jag menar inte att det är så hos alla, men det är vanligare än vad man kan tro tyvärr...

Ok, kanske är det så. Men då är ju frågan, är "stoppa-huvudet-i-sanden" en giltig ursäkt att slippa ta ansvar för sina handlingar? Jag tycker inte det i alla fall. Som jag skrev tidigare, man kan flytta fram gränsen för hur mycket som helst, det kommer alltid att finnas människor som tangerar den ändå... och jag tror faktiskt inte ens att vi gör dessa människor en tjänst genom att flytta fram dessa gränser. Tvärtom tror jag nästan att det kan kännas skönt att faktiskt få ta konsekvenserna av sina handlingar så att det får ett slut!

Nu handlar det väl inte om att inte ta konsekvenser av sitt handlade - överlag. Jag vet ingen som det gått åt skogen för i livet och då erhållit stöd från samhället utan att till slut ta konsekvensen och "gjort rätt för sig". Visst finns det dem som hamnar riktigt utför även med hjälp, men det finns dem som det faktiskt vänt för - med.

Som obelix så tydligt lagt fram det, så kan vem som helst av oss hamna i obalans - permanent eller tillfälligt. Vart gränsen för det går för var och en är ointressant och hur respektive reagerar under en obalans är inte heller något man kan förutse. Det finns nog lika många varianter som det finns individer.

Jag ser den här damens agerande som ett steg på vägen innan hjälp. Att hon tackade nej en gång bör inte utesluta hjälp längre fram, då det i mångt och mycket handlar om att komma till insikt med problemet. Men det är ju en del av saken, en annan del är hennes barn. Förmodligen har de redan varit med om en del med sin mor och på så sätt redan "tagit konsekvensen" många gånger om... tyvärr är väl de, de som minst behövt ta konsekvensen för moderns agerande.

PeW skrev:

Som obelix så tydligt lagt fram det, så kan vem som helst av oss hamna i obalans - permanent eller tillfälligt.

Vad man inte får glömma bort är det att bara för att man själv tycker att en sak är självklar, eller att det är obegripligt att reagera på ett visst sätt för en sak, så innebär inte det att det är på samma sätt för andra...

Ta tex maskrosbarn...
Dom kan överleva och bli normala trots en uppäxt som är vidrig...

sedan så har vi dom om kan bli helt knäckta för att deras föräldrar har skiljt sig...

Varje människa är en unik individ och reagerar på olika sätt på olika situationer...

Det som är självklart för dig, kan vara ett oöverstiglilgt hinder för någon annan...