Konsumentrådur Ekonomi, Juridik, Företagande & Marknadsföring
72 svar · 13 531 visningar · startad av Mattias Nordin · sida 3 av 4
Hej, Jag undrar lite vad som är tillåtet att lägga ut på nätet. Jag genoförde ett båtköp enligt konstens regler och blev blåst av kriminella personer. Jag har deras telefonnummer, namn och personnummer. Nu vill jag publisera detta på internet så att andra, som har för vana att göra som jag, googlar på deras uppgifter har chans att bli varnade. "C" är i detta fall en "målvakt" som har så mycket
Läs frågan i sin helhet →När det gäller straff för grövre brott sjunker "avskräckningskoefficienten" dramatiskt och progressivt. Den som gör sig skyldig till grov stöld skiter i princip i ifall han får 4 eller 5 år.
Jag håller med dig i det mesta men gissar (har inga som helst belägg mer än mitt egna förnuft ;)) att de som utövar grova brott helt enkelt räknar med att inte åka fast. Storleken på straffet spelar ju ingen roll eftersom man inte tänker åka fast ändå.
Vissa brottslingar har ju med ett långt fängelsestraff i beräkningen, men som det skrevs, de skiter i om de får 4 eller 8 år.
Det stora problemet är våra "vaneförbrytare". De som inte lever i nån konstig bubbla där kriminalitet är något häftigt. Här pratar vi om "tjuv-benke" som begår "småbrott" (inbrott, bilstölder, kopparstölder etc). Brott som direkt drabbar privatpersoner och troligtvis kostar en hel massa pengar. "Tjuv-benke" är en sån som kommer begå brott tills han ställer ut tofflorna för gott.
Eftersom vi har ett system där tidigare brottslighet inte vägs in så kommer med andra ord "Tjuv-benke" vara ute efter 6 månader, utvilad och redo för att fortsätta göra det han gjort i alla år.
Det man skall titta på är kanske inte vad det kostar att gripa och lagföra honom, utan hur mycket han kostar den tid han är ute och gör det han är bäst på.
Den här typen av filurer åker ju sällan dit. Säg att han gör 9 inbrott men grips och döms för det 10:e. Dessa 10 inbrott har då kostat samhället en hel del pengar i form av eventuell Polisutredning, försäkringsutbetalning mm.
Ofta finns det ju nån form av missbruk med i bilden. Så om man nu kallar det för kriminalvård så borde ju målbilden vara att "patienten" är frisk när han skrivs ut. Visar det sig ett par månader senare att han fått ett återfall, så kanske man måste sätta in en längre "vårdperiod" för att säkerställa att han verkligen är frisk.
Jag är generellt inte för hårdare straff. Men för personer som tillbringar lika mycket, eller mer tid inlåsta som de tillbringar i frihet så kanske bästa lösningen är långa vistelser innanför murarna.
Jag vill veta eftersom du räknade ihop vad det kostar att ha en person sittande på en öppen anstallt i två år. Hur ofta kan en person tas av polis och bli fälld av en domstol innan det blir "lönsamt" att personen sitter inne? Räcker det med en gång per år, två gånger, tre gånger ...?
För att förtydliga min egen ståndpunkt så är jag alltså emot längre frihetsberövande straff (i de flesta fall). Som jag tolkar dig så är du för. Det är intressant att du tar upp att det kan vara mer samhällsekonomiskt lönsamt att hålla någon frihetsberövad i två år än att behålla dagens straffskalor och riskera att han återvänder till domstol och fängelse. Jag anar att du tänker dig något system där man använder en persons historik med rättsväsendet för att förutspå framtida "besöksfrekvens" och att detta då ska ligga till grund för strafflängden för att maximera samhällsbesparingarna.
Jag ser ett par problem med ditt resonemang - dels blir det ett system liknande det som finns i USA (third-strike-out) där man kan få livstid för snatteri (vilket i mina ögon är bisarrt, även om man gjort sig skyldig till två förseelser tidigare - uppenbarligen fungerar det inte avskräckande heller eftersom regeln tillämpas i praktiken). Ett annat problem är att samma resonemang leder till att det bästa, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, vore dödsstraff för vissa typer av återfallsförbrytare. Jag vet inte om det var så du menade eller om du bara spann vidare på mitt resonemang - för förtydligandets skull så ville jag lyfta fram fallen där det inte var lönsamt med längre straff för småbrottslingar som återkommer ofta, även om jag är öppen för att det, samhällsekonomiskt, kanske kan vara det i vissa fall.
För att förtydliga min egen ståndpunkt så är jag alltså emot längre frihetsberövande straff (i de flesta fall). Som jag tolkar dig så är du för.
Då tolkar du mig fel, jag har inte tagit ställning för eller emot långre frihetsberövande straff.
Eftersom du påstod att det kostar 1.2 milijoner att sitta på en öppen anstalt i två år. Då vill jag veta vad det kostar att fånga och dömma en person till att sitta på en öppen anstalt, detta för att kunna jämföra.
Men kan du inte svara på frågan så kan du inte.
Det kanske är trots allt bra att inte kasta in alla förbrytare i finkan på långa straff, även om de är åtefallsförbrytare.
Givetvis måste man se till brottets grad.
Någon myntade att, vissa förbrytare inte spärras in pga att de löper större risk att bli grövre brottslingar efter de suttit inne en längre tid.
"brottslingar tenderar att lära andra brottslingar små elaka saker.. , sedan bygger de upp kontakter inom den kriminella världen."
Det stora problemet är våra "vaneförbrytare". De som inte lever i nån konstig bubbla där kriminalitet är något häftigt. Här pratar vi om "tjuv-benke" som begår "småbrott" (inbrott, bilstölder, kopparstölder etc). Brott som direkt drabbar privatpersoner och troligtvis kostar en hel massa pengar. "Tjuv-benke" är en sån som kommer begå brott tills han ställer ut tofflorna för gott.
På vilken grund är just den profilen du beskriver "det stora problemet"? Problem för vem eller vilka? Hur definerar du "problem"? Jag tror nämligen att du hittat på det där själv.
Eftersom vi har ett system där tidigare brottslighet inte vägs in så kommer med andra ord "Tjuv-benke" vara ute efter 6 månader, utvilad och redo för att fortsätta göra det han gjort i alla år.
Jodå, eventuellt tidigare brottslighet vägs delvis in i domstolarnas bedömning. Den som döms första gången får ofta en lindrigare påföljd än en återfallsförbrytare.
Det man skall titta på är kanske inte vad det kostar att gripa och lagföra honom, utan hur mycket han kostar den tid han är ute och gör det han är bäst på.
Nej. Man borde se till den totala kostnaden på alla plan, dels de du nämner men även de som åsamkas hans/hennes egen familj osv. Och eftersom den absoluta majoriteten av förbrytare kommer från trasiga uppväxtförhållanden ska man sätta dom i relation till hur mycket det skulle ha kostat att ge honom/henne en vettig, trygg uppväxt.
Men kan du inte svara på frågan så kan du inte.
Jag har redan svarat på din fråga - jag har aldrig sett eller hört att det skulle finnas någon liknande uträkning och jag personligen tvekar också till att om en sådan skulle finnas, att den då skulle tillföra något meningsfullt. Om du är så intresserad av dessa siffror föreslår jag att du själv letar upp/räknar ihop en summa, personligen tror jag som sagt inte att det skulle visa något meningsfullt på grund av väldigt individuella förutsättningar och fall så jag förstår inte varför du menar att jag ska hitta siffror som du är intresserad av åt dig?
R: Vill även påpeka att påståendet om kostnaden i öppen anstalt inte är mitt, utan är en uträkning baserad på Kriminalvårdens uppgifter för genomsnittlig kostnad per intagen per dygn 2009 i öppen anstalt över 730 dagar (365*2), vilket tydligt framgick. Du kan enkelt kontrollera källan om du tror att jag hittat på något, liksom du själv kan göra huvudräkningen...
På vilken grund är just den profilen du beskriver "det stora problemet"? Problem för vem eller vilka? Hur definerar du "problem"? Jag tror nämligen att du hittat på det där själv.
Det jag menar är att den lilla (ja de är inte så många) klick som begår majoriteten av alla inbrott, kabel/kopparstölder etc är ett problem i den mening att deras "obotliga brottslighet" kostar övriga samhället en massa pengar samt att de tar resurser från rättsväsendet som skulle kunna användas till en massa andra "viktigare" saker, tex se till att ungdomar inte blir återfallsförbrytare.
och nej jag har inte hittat på "tjuv-benke" det är han och hans likar som begår majoriteten av sveriges inbrott och liknande.
Alla brott kostar pengar, för någon, någonstans, även om fallet läggs ner så har det ju kostat pengar. Dels för polisen, men främst för brottsoffret och deras försäkringsbolag (för att inte tala om det psykiska lidandet)
Jodå, eventuellt tidigare brottslighet vägs delvis in i domstolarnas bedömning. Den som döms första gången får ofta en lindrigare påföljd än en återfallsförbrytare.
Det är jag medveten om. Men det är tydligen sällsynt att en återfallsförbrytare av typen ovan ens döms till det maxstraff som finns för brottet, varken andra, tredje eller tionde gången h*n döms
Det är jag medveten om. Men det är tydligen sällsynt att en återfallsförbrytare av typen ovan ens döms till det maxstraff som finns för brottet, varken andra, tredje eller tionde gången h*n döms
Kategoriskt och felaktigt uttalande. Mord är ett exempel på brott där maxstraff förekommer. Ett annat straffrättsligt område med frekvent höga utdömda straff är narkotikabrotten. Att det sedan finns andra områden där det är en lägre frekvens på höga utdömda straff innebär inte att det är sällsynt att återfallsförbrytare döms till maxstraff.
Bakgrunden är att man tittar på annat än enbart om man är återfallsförbrytare eller inte. Säg att "Tjuv-Benke" tidigare sysslat med stöld men sedan blir tagen på bar gärning vid ett rån. Vid domstolsförhandlingarna framkommer att Benke tidigare straffats för stöld ett antal gånger - givetvis är inte en upptrappning till rån bra. MEN samtidigt ser man kanske också att det var ett förhållandevis milt rån, angränsande så milt att bedömning ska ske enligt 8 kap. 5§ 2st. BrB (milt hot, lite våld, mindre belopp osv.). I det fallet är det i min mening rätt att "Tjuv-Benke" (trots att han av vissa redan dömts ut som en förbrytarmänniska vilken bäst förvarats inlåst till han ställer ut tofflorna för gott) döms till ett mildare straff än en person som gör sig skyldig till ett rån som precis gränsar till vad som är att anse som grovt rån.
Jag har redan svarat på din fråga - jag har aldrig sett eller hört att det skulle finnas någon liknande uträkning och jag personligen tvekar också till att om en sådan skulle finnas, att den då skulle tillföra något meningsfullt.
Jag ville ha det för att jämföra. Du skrev att kostnaden för att någon sitter inne kostar "fantastiskt mycket" men "det finns många brottslingar som ofta åker in och ut utan att brotten kostat samhället särskilt mycket".
Jag ville kvantifiera "fantastiskt mycket" och "ut utan att brotten kostat samhället särskilt mycket" så att man kan jämföra om det är någon skilland, det skulle vara meningsfyllt om inte så för debattens skull.
Att bara slänga ut sig att ett altrnativt kostar X antal kronor men inte ange vad alternativen kostar är rätt meningslöst, speciellt om jämför dom två.
Det är som att säga att bil A kostar 200 000 som är fantastiskt mycket jämfört med bil B som jag inte vet vad den kostar och därför är allternativen bättre eftersom dom är billigare.
Det jag menar är att den lilla (ja de är inte så många) klick som begår majoriteten av alla inbrott, kabel/kopparstölder etc är ett problem i den mening att deras "obotliga brottslighet" kostar övriga samhället en massa pengar samt att de tar resurser från rättsväsendet som skulle kunna användas till en massa andra "viktigare" saker, tex se till att ungdomar inte blir återfallsförbrytare.
och nej jag har inte hittat på "tjuv-benke" det är han och hans likar som begår majoriteten av sveriges inbrott och liknande.
OK. Från att "tjuv-benke" skulle vara "det största problemet" (för Sverige då antar man), så har du tack och lov backat tillbaka. Rent polisiärt är antagligen den typen av skurkar tämligen lätta att handskas med och kostar nog ganska lite att utreda i jämförelse med t.ex. organiserad brottslighet och ligor som lever på bl.a. vapen- och narkotikahandel, trafficking osv och som nog fan är ett avsevärt större problem än vad din imaginäre "tjuv-benke" är.
Det är jag medveten om. Men det är tydligen sällsynt att en återfallsförbrytare av typen ovan ens döms till det maxstraff som finns för brottet, varken andra, tredje eller tionde gången h*n döms
Om det är "sällsynt" beror det väl i så fall på att gärningen inte nått upp till de rekvisit som krävs.
Alltså: Jag har alls inget emot att skitstövlar blir inlåsta. Men jag reagerar på att Svenne Banan (som på sin höjd snattade på Konsum i sin ungdom) sitter och gapar över hårdare straff - totalt omedveten (och ointresserad av att få veta) att det i princip inte har någon avgörande preventiv inverkan alls när det gäller brott med typ mer än ett par år som lägst i straffskalan.
Som jag skrivit tidigare: Om vi såg till att dom som redan i koltåldern ligger i farozonen får en trygg och hyfsat uppväxt och skolgång, så skulle vi slippa an massa elände. Men vi vuxna som har möjligheten att påverka detta genom opinion och allmänna val skiter i det. Vi vill hellre ha bredare motorvägar och en tusing extra i lädret varje månad och bryr oss inte att vi skickar in kidsen i en skolmiljö under 9 år (eller mer) som vi själva inte skulle acceptera under en sketen vecka på konferens.
Kategoriskt och felaktigt uttalande. Mord är ett exempel på brott där maxstraff förekommer. Ett annat straffrättsligt område med frekvent höga utdömda straff är narkotikabrotten. Att det sedan finns andra områden där det är en lägre frekvens på höga utdömda straff innebär inte att det är sällsynt att återfallsförbrytare döms till maxstraff.
notera nu att jag pratar om "småtjuvar". Hur många "återfallsmördare" har vi?
Inte så många va? notera nu att jag menar någon som suttit av ett längre straff för mord, och sen kommer ut och begår ett nytt mord kort efteråt.
Danne V skrev:
Alltså: Jag har alls inget emot att skitstövlar blir inlåsta. Men jag reagerar på att Svenne Banan (som på sin höjd snattade på Konsum i sin ungdom) sitter och gapar över hårdare straff - totalt omedveten (och ointresserad av att få veta) att det i princip inte har någon avgörande preventiv inverkan alls när det gäller brott med typ mer än ett par år som lägst i straffskalan.
Med andra ord kan vi med andra ord spara en massa pengar genom att inte låsa in dem alls ;) Korta straff avskräcker ju inte, och de blir ju inte "rehabiliterade" av att sitta inne heller.
notera nu att jag pratar om "småtjuvar". Hur många "återfallsmördare" har vi?
Inte så många va? notera nu att jag menar någon som suttit av ett längre straff för mord, och sen kommer ut och begår ett nytt mord kort efteråt.
Notera att jag exemplifierade med mord och narkotikabrottslighet som två områden där generellt höga straff utdöms, inte enbart mord. Notera vidare att jag säger att det finns andra områden där så inte är fallet, där kan man väl exemplifiera med snatteri om man så önskar. Notera till sist att jag försökte förklara varför med att man måste ta andra hänsyn (åtminstone som lagstiftningen ser ut idag) än enbart återfallsbrottslighet och att det ofta är därför straffen inte ligger högre än vad de gör.
Jag ville ha det för att jämföra. Du skrev att kostnaden för att någon sitter inne kostar "fantastiskt mycket" men "det finns många brottslingar som ofta åker in och ut utan att brotten kostat samhället särskilt mycket".
Jag ville kvantifiera "fantastiskt mycket" och "ut utan att brotten kostat samhället särskilt mycket" så att man kan jämföra om det är någon skilland, det skulle vara meningsfyllt om inte så för debattens skull.
Att bara slänga ut sig att ett altrnativt kostar X antal kronor men inte ange vad alternativen kostar är rätt meningslöst, speciellt om jämför dom två.
Det är som att säga att bil A kostar 200 000 som är fantastiskt mycket jämfört med bil B som jag inte vet vad den kostar och därför är allternativen bättre eftersom dom är billigare.
Jag förstår vad du är ute efter, men vad jag avser är samhällskostnaden för brotten inte för processen. Om vi ska leva i ett rättssamhälle med skydd även för den som begått brott så tycker jag att det principiellt är felaktigt att tumma på det skyddet för att det blir billigare att bara kasta in folk i fängelse. I så fall finns det ingen mening att ha domstolsprocesser, det är ju mer samhällsekonomiskt lönsamt att bara anta att en åtalad är skyldig.
Vidare fasthåller jag fortfarande att det är min uppfattning att endast ett fåtal brottslingar står för den största delen av processkostnaderna - den som tas på bar gärning för snatteri på ICA, kallas till förhör hos polisen, inte häktas och döms efter en process om en eller två timmar i tingsrätten bör rimligen inte kosta samhället särskilt mycket i det processuella avseendet - medan den som mördade Olof Palme kostat samhället extremt mycket (utan att ha något att jämför med, utan enligt mina värderingar) i samma avseende. Av just denna anledning tycker jag att uppgiften som du efterfrågar blir meningslös, även i diskussionen, eftersom skillnaderna mellan olika brott och olika förövare är så stora.
Med andra ord kan vi med andra ord spara en massa pengar genom att inte låsa in dem alls ;) Korta straff avskräcker ju inte, och de blir ju inte "rehabiliterade" av att sitta inne heller.
Jag konstaterar att du försöker göra dig lustig och ger ett så fjantigt svar att du antagligen inte har en susning om straff och straffteori alls, utan är just en sån där Svenne Banan som "vet allt" ändå.
Straffets existens bygger inte bara på att ett samhälle försöker spara pengar. Dess funktioner är flera. Inom straffteorin pratar man bl.a. om vedergällning, inkapacitetsteorin, proportionalitetsteorin, allmänprevention, och individualprevention.
Ett straff har alltså inte bara som syfte att "bestraffa" (dvs vedergällning), utan att fungera som bl.a. en "varning" för allmänheten osv.
Danne: jag är mycket VÄL medveten om hur straff är tänkta att fungera. Ja jag försökte mig på en liten lustighet där, men ändå med ett visst underliggande allvar. Det finns ju faktiskt folk som seriöst anser att man inte skall låsa in folk ö.h.t.
(Tackar även för lågvattenmärket i debatten där du snabbt sätter en etikett på mig utan att ha en susning om vem jag är vilken utbildning jag har)
jag har väl för fanken aldrig påstått att det primära syftet med fängelsestraff skulle vara att man sparar pengar. Det jag hela tiden sagt/menat är att man skulle kunna spara en hel del resurser (som förvisso kostar pengar) men främst psykiskt lidande för brottsoffer, om man såg till att vissa personer sitter inlåsta och får den kriminalVÅRD de behöver för att inte begå nya brott så fort de kommer ut igen.
Jag har bekanta som arbetar inom olika delar av "rättsmaskineriet" och de delar uppfattningen att det finns "hopplösa fall" som borde sitta inlåsta på långtid. Det KAN ju ha nånting att göra med att de tröttnat på att anhålla/gripa/(åtala) samma person flera ggr om året
[...]Det KAN ju ha nånting att göra med att de tröttnat på att anhålla/gripa/(åtala) samma person flera ggr om året
Det förändrar inte det faktum att man i så fall skulle ådöma vissa personer strängare straff än befogat utifrån brottet de begått på grund av sannolikheten för framtida brottslighet (hur hög den än må vara så är det fortfarande inte ett faktum - förutsatt att ingen här fortfarande tror på "förbrytarmänniskan" som genetiskt programmerad kriminell) vilket innebär ett frångående från dagens oskyldighetspreskription. Alternativet är att man ser det som en skärpning av straffsatserna för återfallsbrottslighet vilket kommer att lämna väldigt många svåra gränsdragningsfrågor (inte minst hur mycket straffet ska skärpas per gång, på vilket sätt skärpning ska ske, hur mycket hänsyn ska fortsättningsvis tas till det enskilda brottet, ska vi ha motsvarighet till "third-strike-out"). Risken blir att man istället får orimliga straffsatser som innebär att en person som begått flera, mindre allvarliga, brott får ett straff som är hårdare än en person som begått ett betydligt svårare brott. Om man vidare tar hänsyn till det faktum att längre straff inte har någon påvisad preventiv effekt och att Kriminalvården redan idag är hårt ansatt vad gäller antalet intagna i förhållanden till antalet platser så ställer jag mig tveksam till tanken. Jag är dock beredd att hålla med dig i vad du säger avseende vårdande inslag inom Kriminalvården, dessa lämnar en hel del att önska - men återigen så är det väldigt mycket lättare att hitta brister i dagens system än att komma på något som skulle fungera bättre. Om du har några sådana idéer så är jag mycket intresserad av att lyssna, själv saknar jag tyvärr uppslag.
Danne: jag är mycket VÄL medveten om hur straff är tänkta att fungera. Ja jag försökte mig på en liten lustighet där, men ändå med ett visst underliggande allvar. Det finns ju faktiskt folk som seriöst anser att man inte skall låsa in folk ö.h.t.
(Tackar även för lågvattenmärket i debatten där du snabbt sätter en etikett på mig utan att ha en susning om vem jag är vilken utbildning jag har)
jag har väl för fanken aldrig påstått att det primära syftet med fängelsestraff skulle vara att man sparar pengar. Det jag hela tiden sagt/menat är att man skulle kunna spara en hel del resurser (som förvisso kostar pengar) men främst psykiskt lidande för brottsoffer, om man såg till att vissa personer sitter inlåsta och får den kriminalVÅRD de behöver för att inte begå nya brott så fort de kommer ut igen.
Ber om ursäkt om jag hade fel och att du verkligen har lite koll på det här. Men dina inlägg ger faktiskt inte det intrycket. Tvärtom.
Jag har bekanta som arbetar inom olika delar av "rättsmaskineriet" och de delar uppfattningen att det finns "hopplösa fall" som borde sitta inlåsta på långtid. Det KAN ju ha nånting att göra med att de tröttnat på att anhålla/gripa/(åtala) samma person flera ggr om året
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att poliser, åklagare och andra till slut blir trötta på att möta samma ansikten gång på gång. Men deras bekvämlighet är fullständigt irrelevant för samhällets politiska vilja att försöka skapa en vettig balans mellan de olika straffteoretiska faktorerna jag nämnde tidigare (individualprevention, allmänprevention, vedergällning osv).
Det är jobbigt att jobba och faktumet att dom har ett gäng "stamkunder" ingår i deras jobbeskrivning vare sig dom gillar det eller inte - precis som alla andra yrkesmänniskor måste dras med en viss del oönskade arbetsuppgifter. So what?
Jag är dock beredd att hålla med dig i vad du säger avseende vårdande inslag inom Kriminalvården, dessa lämnar en hel del att önska - men återigen så är det väldigt mycket lättare att hitta brister i dagens system än att komma på något som skulle fungera bättre. Om du har några sådana idéer så är jag mycket intresserad av att lyssna, själv saknar jag tyvärr uppslag.
Bara ett par kommentarer i anslutning till ditt inlägg:
Det lustiga (eller snarare lite pinsamma) är att samma personer som gapar om hårdare straff ofta zoomar in på ordet "vård", försöker göra sig lustiga över terminologin och i samma andetag som dom kräver hårdare straff också efterlyser denna "vård". Det ger anledning till några reflexioner:
1. Ett frihetsberövande är nämligen ALLTID ett straff, oavsett om mediatränade byråkrater och/eller politiker en gång i tiden döpte det till "vård". Termen är alltså irrelevant. Man kunde lika gärna kalla det för "kurs" eller "förvaring" eller "läger". Det viktiga är ju HUR den inlåsta individen behandlas, vilka möjligheter h*n får osv.
Detta raljerande över termen "vård" stör mig alltså, eftersom kritikerna alltså hellre diskuterar själva termen än vad som egentligen möter den intagne under strafftiden.
2. När man då (ofta utan nämnvärd kunskap i ämnet) kritiserar "vården" gör man det i svepande, allmänna ordalag eftersom man sällan har en aning om vad som erbjuds och vad som - i så fall - saknas. Jag, precis som du, skulle gärna vilja höra konkreta (eller principella) förslag. Tyvärr händer det extremt sällan.
3. När man då kritiserar, vad jämför man med? Jag skulle vilja påstå att Sverige har en av världens mest "humana" kriminalvård, på alla plan.
4. Sen kan man undra hur "väl" folk som ena minuten raljerar över termen "vård" och efterlyser (den påstådda) avsaknaden av densamma och nästa minut agiterar för längre (dvs hårdare) straff egentligen funderat över problemet.
Bara ett par kommentarer i anslutning till ditt inlägg:
Det lustiga (eller snarare lite pinsamma) är att samma personer som gapar om hårdare straff ofta zoomar in på ordet "vård", försöker göra sig lustiga över terminologin och i samma andetag som dom kräver hårdare straff också efterlyser denna "vård". Det ger anledning till några reflexioner:
Det enda pinsamma jag kan se i den här situationen är att du replikerar utan att ha läst vad jag skriver. Jag motsätter mig hårdare straff i samtliga inlägg jag gjort i den här tråden, om än med lite olika argumentation baserat på vilka argument jag bemött. Läs om och läs rätt eller sluta åtminstone göra dylika påhopp utan att ha den blekaste aning om vad du pratar om.
1. Ett frihetsberövande är nämligen ALLTID ett straff, oavsett om mediatränade byråkrater och/eller politiker en gång i tiden döpte det till "vård". Termen är alltså irrelevant. Man kunde lika gärna kalla det för "kurs" eller "förvaring" eller "läger". Det viktiga är ju HUR den inlåsta individen behandlas, vilka möjligheter h*n får osv.
Fängelse heter väl fängelse? Det gjorde det åtminstone sist jag läste BrB. Myndigheten som är ansvarig heter däremot Kriminalvården. För förtydligandets skull så använder jag alltså ordet vård som en samlande term för hur individen bemöts, omhändertas och vilka möjligheter han får till vårdande insatser (vilka du kanske skulle kalla lägereldsliknande eller något annat fint, vilket är helt upp till dig - men jag anser att det är insatser av vårdande karaktär och att ordet vårdande är naturligt att använda) för att förebygga återfall i brottslighet. Jag ser därför inte vad du vill föra fram, men du får gärna utveckla vad du vill säga på ett sätt så att jag förstår och kan bemöta det.
Detta raljerande över termen "vård" stör mig alltså, eftersom kritikerna alltså hellre diskuterar själva termen än vad som egentligen möter den intagne under strafftiden.
Jag har inte börjat diskutera termen, det var du som gav diskussionen den vinkeln. Jag kritiserar bristerna inom de vårdande inslag som finns för personer som faller inom Kriminalvårdens ansvar (notera: myndighetens ansvar). För mig är det självklart att allt som syftar till att rehabilitera och stötta dessa människor på ett sätt som gör att återfall i brottslighet kan stävjas bör falla in under samlingsnamnet vårdande inslag - i detta ligger följaktligen stora delar av Kriminalvårdens arbete; allt från bemötande av individen till olika möjligheter som ges.
2. När man då (ofta utan nämnvärd kunskap i ämnet) kritiserar "vården" gör man det i svepande, allmänna ordalag eftersom man sällan har en aning om vad som erbjuds och vad som - i så fall - saknas. Jag, precis som du, skulle gärna vilja höra konkreta (eller principella) förslag. Tyvärr händer det extremt sällan.
Här är vi ju slående överens. Möjligen har du en annan åsikt om huruvida Kriminalvården gör ett tillfredsställande jobb idag än den jag har (jag är som sagt beredd att säga att de vårdande inslagen lämnar en del att önska, men att det är svårt att se hur det ska gå att göra det bättre). Att jag inte har några konkreta idéer om hur en förbättring ska ske behöver inte vara detsamma som att jag inte kan kritisera det system som finns idag - jag kan ju till exempel kritisera bensinbilar utan att ha en aning om hur man ska tillverka en miljövänligare bil.
3. När man då kritiserar, vad jämför man med? Jag skulle vilja påstå att Sverige har en av världens mest "humana" kriminalvård, på alla plan.
Jag kan inte uttala mig generellt för alla som kritiserar kriminalvården, men när jag kritiserar så jämför jag inte med andra länder - det är för mig tämligen meningslöst; säg att alla länder i världen hade varit diktaturer, men att Sverige varit den "mest humana" (här avrättades bara en femtedel så många på grund av politiska brott) - i den situationen kan man ju säga att den svenska diktaturen är bra sett i förhållande till övriga världen, men objektivt sett så är det kanske inte det bästa styrelsesättet för medborgarnas väl. På motsvarande sätt kan Kriminalvården kanske då slå sig för bröstet (jag vågar inte uttala mig om detta, men om du har rätt så bör de ju kunna det) i förhållande till andra länders motsvarande myndigheter - men det förändrar inte det faktum att objektivt sett så är svenska fängelser överbelagda, många "fängelsekunder" får vänta på att få börja avtjäna sina straff, insatserna för att stävja återfallsbrottslighet fungerar inte på ett tillfredsställande sätt (enligt mig) osv. Det är således en slags utopi som jag jämför med när jag kritiserar fångvården - jag tror knappast att det är rimligt att komma hela vägen, men jag tror att det är viktigt att man inte slutar att sträva framåt (även om man är bäst i världen - det kan ju bero på mycket annat än att man själv faktiskt är så himla bra).
4. Sen kan man undra hur "väl" folk som ena minuten raljerar över termen "vård" och efterlyser (den påstådda) avsaknaden av densamma och nästa minut agiterar för längre (dvs hårdare) straff egentligen funderat över problemet.
Det här har jag redan svarat på en gång tidigare i det här inlägget. Jag bemödar mig bara att ytterligare en gång säga; läs först, skriv sedan.
