Någon som är bra på katter och hur de fungerar? Jag har en katt som jag haft i 15 år nu. Han börjar därför bli gammal och på senare dar har han slutat att äta helt och hållet. Han har helt enkelt tappat matlusten totalt. Innan var han hur pigg som helst, sprang som ett spjut, hoppade, skuttade och rullade runt. Men helt utan förvarning så blev han bara sjuk. Han bara lägger sig ner och struntar i allting. Lyfter man honom så sjunker han bara ner igen. Han vägde knappt 2 kilo innan men nu tror jag inte han väger mer än ett kilo. Det är tragiskt att se honom nu och jag överdriver inte om jag säger att det är ett skelett med skinn på. Lite muskler också men mer är det inte. Det finns ingen somhelst kraft i honom längre. Det är knappt att han orkar stödja på benen. Det räcker nästan att man vidrör honom med fingret så vinglar han till och lägger sig. Som en disktrasa. Ansiktet är väldigt bekymrat och hans ögon hänger, han ser alltså ut som att han just vaknat upp från en hundraårig sömn ifall man ska försöka göra en liknelse. Jag vet att det är väldigt långt gånget nu och jag fattar inte att han överhuvudtaget håller sig vid liv. Jag vet inte riktigt vad det är som håller honom vid liv. Han ser ut som han redan skulle vara död när man ser honom kropssmässigt. Men vad ska man göra, man vill ju gärna tro att det finns något hopp. Många menar säkert att det bara är en katt det handlar om, so what, skaffa en ny. Men jag menar, jag har haft honom i 15 år nu och jag tycker mycket om honom så det skulle inte vara direkt roligt att behöva gräva ner honom. Han är trogen och ingen annan katt skulle kunna ersätta honom. Jag vet att det låter fånigt men det är så. Det är en individ minst likka värdefull som något annat. Men jag vet att den dagen kommer också. Men kanske det finns något som kan få honom att få matlusten tillbaka. Som det är nu verkar det som att han känner på sig att något är på gång och att han inväntar det, jag vet inte. Men om han kan börja äta igen kanske denna känslan försvinner såsmåningom. Katter är ju känsliga djur så att han skulle friskna till är väl knappast troligt, men jag vill inte vara den som inte försökte iallafall. Någon som vet?
Jag skulle ta honom till en veterinär för undersökning. Det kan vara så att han är sjuk, har någon form av allvarlig åldersrelaterad sjukdom. Då kan han ha mycket ont och det tar på hans kropp. Avlivning låter hårt men om han har ont är det nog det humanaste att göra. Det kan vara att han har brist på några ämnen eller annat, det kan veterinären också märka.
Jag vet hur jobbigt det är med katter som blir sjuka och inte är som förr. Har en 16 årig katt som bor hos mina föräldrar. Han har jag haft sen jag var 6 år gammal och han är inte den han brukade vara. Men han har iaf inte ont :)
Lider med dig. Låter som när min katt dog vid runt 15-16 års ålder, tappade även balanssinnet, så det var tyvärr inte mycket annat att göra att ta honom till veterinären, där de undersökte honom och gav honom en spruta med något gift. De tog hand om kroppen.
Håller med erka - ta honom till veterinären! Och det direkt! Själv skulle jag aldrig låta det gå så länge ens, om det gällde min hund, innan jag kollade upp vad det kunde bero på hos veterinären! Det kan ju vara så att han har ont och lider, men inte kan visa det mer tydligt!
Jag förstår att du sörjer att han mår dåligt, ett djur är ju en mycket speciell individ, o om man som du levt med honom i så många år också :(
Ta upp honom och kläm lite och känn efter. Jag kanske är lite skadad som har iller men det kan ju faktiskt vara så att den stackarn har cancer. Undersök öronen också. Han kan ha öronskabb men det ska inte ge såna symptom.
Ska själv gå med min iller Oskar till veterinären och ge honom en rejäl undersökning eftersom jag misstänker öroninflammation och öronskabb och undrar hur han egentligen mår överhuvudtaget. Han har lustiga symptom. Han ligger och hänger hela dagarna, sover jämnt och verkar allmänt deppig och hängig. Men så kommer bubben (min flickväns iller) och vill leka och då springer han iväg som ett spjut och skriker som en bimbo...eller så hoppar han in när vi ska sova och klättrar på en, hur pigg som helst. Han har väl blivit en lat jävel på sista tiden :)
Jo, 15år är en lång tid men samtidigt har jag hört att vissa katter kan bli uppåt 30-35. Det är faktiskt sant. Men visst, det är väl inget generellt för alla katter direkt men eftersom han var så pigg och ungdomlig, han var i stort sett som en kattunge fast lite större, innan så tycker man väl att han gott kunde ha levt i en 7-8 år till :/ Men så är det med livet. Man lever ett antal år, sedan måste man springa vidare. Men som det är nu så vet jag inte om jag orkar med det själv. Jag ringde till en veterinär idag men det var telefonsvarare. På fredag åker jag till Göteborg så blir han inte bättre eller om man kan få reda på vad som är fel till på Torsdag så åker han. Vill inte låta någon annan ta hand om honom över helgen och sedan att han går och dör medans jag blir borta. Men det tär ju på en annan också, inte för att jag kommer i första hand här. Katten lider ju i första hand, men det tär verkligen på en annan psykiskt och behöva se honom i det skick han är i. Han ser verkligen deppig ut. Man får alla dessa tankar. Japp, 15 år men nu är det dags. Dagen som jag var rädd för, osv. Man undrar vad katten tänker på, känner han på sig att han ska dö, blir han deppig av det faktum att han inväntar döden. Blir han deppig av det faktum att han måste lämna mig eller min andra katt, de var som bröder. Antingen blir han bättre eller också åker han för detta är inte bra varken för mig eller för honom. Det är definitivt fel tillfälle att dra ut på tiden. Jag kommer minnas honom för den han var, jag älskar den katten, mina föräldrar också, jag bor hemma fortfarande. Min mamma är verkligen galen i den katten också så jag vet inte hur hon tar det. Men än sålänge verkar det som att hon förstår vad det handlar om ialafall. Men när han är borta så är han borta. Jag kommer minnas honom men jag behöver iallafall inte se honom längre.
EDIT: Vi har förövrigt diskuterat detta med cancer och möjligheten att han kan ha det. Ska göra ett nytt försök att få tag i veterinären imorgon. Vi ska undersöka honom ordentligt då först innan vi gör några beslut. Jag vill vara absolut säker på att det absolut inte finns någon minsta chans kvar innan jag bestämmer mig för det slutgiltiga. Men jag anar iallafall att det är vad som kommer att hända.
Jag kommer alltid minnas honom. De klara stora ögonen, hans närvaro vid sängkanten om nätterna, hans spinnande, GUD jag kommer att sakna honom. Han kommer alltid att fattas.
:(
Tråkigt att höra. Jag vet hur du känner dig, min katt som jag haft i 10 år dog i juni (dagen innan hans 11 års dag), har fortfarande svårt att sova på nätterna om jag tänker för mycket på honom.
Dock har sorgen lindrats lite av ett nytt litet energi knippe, en 7 månader gammal katt unge, som springer runt och busar dagarna i ända.
:) Men jag skaffar ingen mer katt iallafall. Jag skulle förmodligen bara se Sippan i honom. Jag skulle aldrig kunna ta till mig honom som jag tog till mig Sippan. Det är bara förjävligt att livet ska vara så grymt ibland. Jag lider verkligen med alla människor som upplever sorg i någon form i livet. Sorg är förmodligen det värsta en männsika kan uppleva. Jag kan inte ens tänka att han inte finns längre. Det existerar inte, jag kommer aldrig acceptera det, aldrig. Men jag är mycket tacksam för erat stöd, det värmer :)
Det finns utredningar som visar att katter som lever inomhus ofta blir mellan 12 och 15 år gamla, medan utekatter sällan blir mer än två år. Det är speciellt de okastrerade hankatterna som får ett kort och hetsigt liv.
Det bör också tas med, att katter blir uppåt 20 år är inte ovanligt. Som lite kuriosa: Världens äldsta katt (USA) blev 37 år 1.11.1958, enligt
Guinness Rekordbok. Data är säkrare för honkatten Ma (Devon, England) som
upp- nådde en ålder av 34 år, som somnade in 5/11 1957.
Min kisse, Tuzze, blir 15 år i nu i maj.. kastrerad hankatt och har alltid varit utekatt och än så länge frisk och kry.
Vill dock inte tänka på den dagen då det är dags för honom att lämna jordelivet..
Det finns utredningar som visar att katter som lever inomhus ofta blir mellan 12 och 15 år gamla, medan utekatter sällan blir mer än två år. Det är speciellt de okastrerade hankatterna som får ett kort och hetsigt liv.
Två år? Vad är det för pundare som skrivit det?
Katter ska vara ute, annars lever dom inte ett fullvärdigt liv. När jag var yngre och bodde hemma så hade min familj en honkatt som var ute så mycket det gick, hon blev 13 år gammal.
Nu har mina föräldrar tre katter, två honor och en hane och dom är också utekatter och trivs som fisken i vattnet med det, honorna är dock inte ute lika mycket som hankatten.
AndreasC, ta katten till veterinären. Tyvärr kan det nog vara t.ex njursvikt och det är inte så lättbotat, min familjs katt som jag skriver om ovan hade ungefär samma symptom och hon hade njurfel. Men även om det känns otroligt hemskt att avliva katten så är det ändå bättre än att den sakta dör av uttorkning/svält.
Jag vet hur jävla jobbigt det är att se sin katt må dåligt, det krossar ens hjärta.
Men han är ju redan död :( Jaja, jag börjar faktiskt så smått inse att han är borta. Det svider oerhört men jag börjar fatta vad det handlar om nu. Man får leva på minnena och som sagt, han blev strots allt 15 år gammal. Det är vid närmare eftertanke rätt lång tid. Men vad som är det jobbiga är ju att allt ska ta slut, så fort. Man vill ha mer. Men man får acceptera det, det måste man. Livet går vidare och jag tror man inser det förr eller senare. Han fick iallafall en fin gravplats :) I skogen. Där kommer han få vila ostört, vi äger marken där. En fin katt var han iallafall som jag kommer minnas sålänge jag lever. Men han är inte längre hos mig och jag kommer acceptera det precis som jag lär mig att aceptera allt annat i livet. Men det tar tid. Men jag har som sagt redan börjar acceptera det. Jag vet vart jag ska gå när jag vill minnas honom, och det är nog bra :)
269 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.6fe65c25
