Jag tycker du får lite fel förslag. Om någon som jag sett som en bror dyker upp och ger mig en kärleksförklaring så skulle jag nog backa och säga att jag bara känner syskonkärlek.
Ge henne tid... Skicka en bukett röda rosor tillsammans med ett brev med det du skrev först. Bestäm en mötesplats några dagar senare på ett trevligt fik eller något sådant.
Var tydlig med att hon kan komma utan att känslorna är besvarade. Att ni kan få en trevlig pratstund ändå på tu man hand.
Då kanske hon hinner omvärdera sina syskonkänslor... och att du får ett annat svar än det du tror.
Var lite uppvaktande och romantisk...
Jag skulle känna efter ordentligt innan jag svarade.
Lycka till.
Obesvarad kärlek och tunga beslut
34 svar · 2 554 visningar · startad av Koplik · sida 2 av 2
Frågan, av Koplik
Hej! Det har hänt några gånger nu att jag har haft funderingar eller tagit beslut som jag behöver bolla lite med men inte vill diskutera för mycket med nära vänner eller familj, då har jag vänt mig till wF och därmed fått en public opinion. Nu är jag tillbaka med ytterligare en sådan fundering, av mer klassisk karaktär. Mitt liv går just nu igenom lite förändringar, som jag ser som väldigt posi
Läs frågan i sin helhet →spango skrev:
Bättre att hon säger jag gillar dig också, men... och känner sig taskig ett litet tag
Den för Koplik relevanta innebörden i jag gillar dig också, men... är densamma som innebörden i jag ser på dig som en bror. Budskapet från tjejens sida är och har varit tydligt: jag vill inte ha ett förhållande med dig. Men visst, fair enough, om ett telefonsamtal eller ett brev kan få honom att glömma henne fortare så är det väl bra.
Jag vet i alla fall vad som inte fungerar och det är att lätta hjärtat på fyllan med massa folk runtomkring. Been there, done that. Fick dessutom nobben på köpet, och jag var väl kanske inte riktigt beredd på det (ni vet, spriten gav mig ju självförtroendet för stunden... ;) ). Hade ångest flera månader efteråt och vi kunde knappt prata med varandra efter den händelsen. Sedan flyttade jag och fick aldrig någon bra chans att reparera det. Idag, snart åtta år senare, är nog detta fortfarande något av det klumpigaste jag gjort.
Nu (finally) är det gjort.
Igår så berättade jag (som Dryden, på fyllan) vad jag kände för tjejen.
Det gick som väntat, och hon berättade att hon älskade mig som en bror, sedan så gick det lite snett då hon fick för sig att jag var bisexuell då det stog så på min profil på ett community. Om det var jag som klantat mig eller om någon "vän" hade tagit sig in på mitt konto och "lekt" vet jag inte. Dock så blev jag helt vansinnig när hon tog upp det. Hon kände sig väl obekväm med situationen och böt därmed ämne.
Hursomhelst så har jag säkert en fraktur i höger hand då jag var tvungen att lägga min negativa energi i näven och drämma till en stenpelare. Tydligen så armbågade jag den med då jag har ett djupt jack i den.
Hursomhelst var det ett billigt pris för att få avslut på allt. Tog betydligt längre tid än det borde gjort, men det var ju en ganska invecklad situation.
Jag tror jag vågade riskera steget nu för att jag inte alls känner lika mycket som jag gjorde förut, känslorna avtog med tiden förmodar jag.
Så nu kan man äntligen sätta punkt på denna tråd :)
Billigt, men inte särskilt begåvat? Du tog med andra ord inte till dig något av det jag skrev ovan. ;)
Det kommer tillbaks igen, det kan jag lova dig. Det är bara att vänta på det.
Att ta sådana här saker på fyllan är ingen bra idé. Aldrig.
Egentligen.. varför gå som katten kring het gröt och göra allt så dramatiskt vid ett enda (eller två) tillfällen? Finns nog inget mer avtändande (såvitt jag förstått) än när det finns ett "kanske" i luften och så ska då allt "ventileras"... förstår att det varit och är hur jobbigt som helst för dig, men å andra sidan så kanske det även är "fel" när det måste komma till såna här dramatiska punkter. Om hon hade varit mer intresserad av dig hade hon nog redan visat det.. och under tiden är det sällan lönt att gå och våndas. Bättre att istället visa dina känslor på ett glatt och ödmjukt sätt, utan att ens fundera på att fråga henne. Det slutar ju bara på två sätt: endera vinner du hennes hjärta eller så tröttnar du och går vidare. Men för guds skull.. vad du än gör så undvik att vara full i hennes närhet, det om något lär förstöra allt och visa aldrig besvikelse. Om du trots allt inte kan låta bli, så låt bli! Vet inte hur många gånger jag hört av olika tjejer hur patetiskt de tycker att grinande och självömkande fulla grabbar är.. likväl som att de flesta inte uppskattar "Påflugna" grabbar.. bättre att försöka vara cool och rycka på axlarna åt saken :)
Pew sammanfattar det hela på ett föredömligt sätt. Been there, done that även på den punkten.
Håller med både PeW och OverRide (och kanske fler, men har inte läst alla inlägg). Själv är jag numera en gammal gubbe. Men redan som ung var jag ful som stryk med kropp som en säl, utrustning som en hamster och snudd på utfattig.
Trots det hade jag avsevärt större framgång bland damerna än någon annan jag kände eftersom jag uppvaktade dom, visade uppriktigt intresse för dom utan att för ett ögonblick bli en full, dreglande, självutplånande nörd. Ingen dam (i alla fall extremt få) gillar en snubbe som bara ger upp efter en misslyckad framstöt.
Du kommer nog att fundera på damen ifråga igen. Då tycker jag att du ska börja uppvakta. Det finns miljoner sätt, men du ska tammesjuttsingen visa att du har klass (tänk "James Bond") och inte bär dig åt som en tolvåring efter sin första mellanöl.
Under en längre period så har jag berättat för en nära vän om en tjej som jag träffat över en fika i ett större sällskap. Det var nått som hände första gången vi sågs.
Jag har sedan länge dragit mig för att ta kontakt med risk för att bli feltolkad och känna mig bortgjord.
Men till slut så tvingade han mig nästan att ta kontakt och det visade sig att hon hade varit precis på samma sätt, men ingen av oss hade vågat ta det första steget.
Nu är det absolut inget som jag ångrar då det blev ett mycket trevligt gensvar från henne! ;)
Jag har flera gånger ställt mig frågan varför man hela tiden ska ha ångest över en fråga till någon som bara innebär ett Ja eller Nej :q Värre är det egentligen inte.... ;)
Danne V skrev:
Själv är jag numera en gammal gubbe. Men redan som ung var jag ful som stryk med kropp som en säl, utrustning som en hamster och snudd på utfattig.
Riktigt så ful är du väl inte? Självkritisk är du ju i alla fall :e
filippo skrev:
Jag har flera gånger ställt mig frågan varför man hela tiden ska ha ångest över en fråga till någon som bara innebär ett Ja eller Nej :q Värre är det egentligen inte.... ;)
Jo, det är värre, det vet nog de flesta.
Det handlar ju inte om att du frågar vilket fotbollslag damen gillar. Det handlar ju om att du ber om kritik, och att det är just kritik från någon som du är förälskad i. Hade det varit kritik från mej eller Nisse i Kiosken, så hade det ju varit skit samma vad vi sa, eller hur...
Dessutom ställer du tjejen i en jäkligt taskig situation. Hon är kanske inte så verbal, eller ens beredd att svar på en så intrikat fråga. Hon kanske inte ens vet, och inte vill hon såra dig heller.
Grejen är ju att man måste "sälja" sig. Förlåt jämförelsen, men det handlar om att marknadsföra sig på ett bra sätt innan man kläcker ur sig frågan i så fall (om man nu ens behöver ställa den. Jag tror inte jag någonsin frågat alls...).
När man "marknadsfört sig" tillräckligt länge så känner man ju vartåt det barkar och kan väl läsa tecknen. Eller så är tjejen så försigkommen att hon ser till att man fattar...
Danne V skrev:
Håller med både PeW och OverRide (och kanske fler, men har inte läst alla inlägg). Själv är jag numera en gammal gubbe. Men redan som ung var jag ful som stryk med kropp som en säl, utrustning som en hamster och snudd på utfattig.
Trots det hade jag avsevärt större framgång bland damerna än någon annan jag kände eftersom jag uppvaktade dom, visade uppriktigt intresse för dom utan att för ett ögonblick bli en full, dreglande, självutplånande nörd. Ingen dam (i alla fall extremt få) gillar en snubbe som bara ger upp efter en misslyckad framstöt.
Du kommer nog att fundera på damen ifråga igen. Då tycker jag att du ska börja uppvakta. Det finns miljoner sätt, men du ska tammesjuttsingen visa att du har klass (tänk "James Bond") och inte bär dig åt som en tolvåring efter sin första mellanöl.
Danne, jag håller återigen med dig! Man får försöka vara "anständig". Sedan ska jag väl inte sticka under stol med att jag säkerligen också gjort mina missar. Men jag undviker alkohol för det mesta (förutom när jag sitter och kollar på fotboll med välbekanta) för alkohol kan ha en fördärvande effekt när det gäller mycket.
Det vet jag själv, det var faktiskt för någon månad sedan en tjej talade om för mig att hon "älskade mig". Men då jag vet att hon inte tyckte precis så (visst hon tycker om mig säkerligen, men hon älskar mig inte på det viset), och hon sa det för att hon var på fyllan. För mig så finns det inte mycket som är så "avtändande" som för berusade människor.
Det blir ingen kraft bakom orden som sägs.
Men för att ta ett exempel som är rakt motstridigt detta, det finns ju få exempel när det lyckats. (?)
Det var en bekant till mig som bodde uppe i Stockholm, han hade en bekant som hade åkt in på Maria Ungdom (är namnet korrekt?). Hur som helst är det en avdelning för människor som är för berusade av alkohol och andra substanser. Hur som helst, så fick dennes kompis ett ragg på just detta ställe, klockan kvart i fem på morgonen, efter någon fest. Det kallar jag kvart i fem ragg! :birp Tydligen så håller det ihop än idag, men det är nog ytterst sällsynt att det man säger på fyllan, får någon större "tyngd".
Tänk om det sedan får barn, och barnen undrade hur det träffades, undra vad man svarar då? ;)
Jo, det handlar om att markandsföra sig. Men oftast så finns det väl någon grund till att du "träffar" denna människa. Det är ju sällan helt obekanta människor och då när man kommit så långt på vägen så är det ändå ett ja eller nej det handlar om.
Det låter inte alls svårt men av kraftig egen erfarenhet så vet jag att det blir jävligt torrt i munnen och det är inte många ord som kommer av sig självt. :r
Man kanske helt enkelt oftast gör det så mycket svårare än det är, krånglar till det och det är då som det blir så oerhört fel, eller?
Compusa skrev:
Riktigt så ful är du väl inte? Självkritisk är du ju i alla fall :e
Heh... nä, så jäkligt är det väl inte. Kanske en 5:a på en 10-gradig skala - sedd från rätt vinkel i lagom dunkel. Sant. Jag är sannerligen aldrig varit nån fotomodell.
Vad jag bara vill göra tydligt är att "uppvaktningen" har kommit i skymundan bakom dagens rubriker om botox och silikon. Redan som 16-åring puttrade jag runt på min motorcykel och hälsade på damer, utrustad med humor, 500 olika ämnen att snacka om och en färdiggrillad kyckling från Konsum och fick jättebra respons.
En del av dom "relationerna" utvecklades till små äventyr, medan andra stannade vid vänskap (som ibland höll i sig flera år). Poängen var att alltid se till att kunna umgås enskilt med damer, bjuda på fika, bio, en båttur, osv.
EDIT: Det kanske är läge för ett nytt forum? Typ "Hjärtespalten"? :)