34 svar · 2 554 visningar · startad av Koplik
Hej!
Det har hänt några gånger nu att jag har haft funderingar eller tagit beslut som jag behöver bolla lite med men inte vill diskutera för mycket med nära vänner eller familj, då har jag vänt mig till wF och därmed fått en public opinion.
Nu är jag tillbaka med ytterligare en sådan fundering, av mer klassisk karaktär.
Mitt liv går just nu igenom lite förändringar, som jag ser som väldigt positiva, såsom nytt jobb och ny arbetsmiljö. Dock så har jag någonting som håller mig tillbaka, och det är nämligen en gammal förälskelse.
Bakgrund
Denna flicka lärde jag känns för ungefär 8-9 år sedan. Hon är lillasyster till en mycket god vän till mig. Jag hade inga speciella känslor för henne i början dock så tror jag att hon var lite lätt intresserad av mig.
Det kan dock förklaras med att jag är 2 år äldre och hon var i 16-årsåldern vilket ofta kan vara spännande.
Det tog dock ytterligare 2 år innan jag fick upp ögonen för henne. Då jag hade sett henne umgås med sin familj och sina småsyskon som hon alltid hade tid för, oavsett vad hon annars kunde säga.
Jag kom till insikt att hon var en väldigt intelligent, omtänksam, driftig och söt tjej. Där smällde det bara till, jag blev kär.
Under de kommande månaderna så försökte jag förbättra våran kontakt och hängde gärna med på fester som hon gick på där jag deklarerade min kärlek för henne (tyvärr satt vi aldrig ensamma när jag vrålade ut mina känslor).
Svaret blev kallt och jag förstog att hon ser mig som en bror och inte som något annat. Dock så hjälpte det inte mina känslor som ännu idag finns kvar.
Motivering
En av anledningarna till att jag inte lyckas släppa dessa känslor är för att jag sällan får möjlighet att träffa henne. Därmed så fyller jag ut tomrummen med mina egna visioner om den perfekta tjejen. Även fast jag förstår och vet att det inte är så.
När vi väl träffas på fester så är hon toppen.
- Hon dricker inte så mycket
- Hon är social och har lätt för att konversera
- Hon är fortfarande lika söt och vacker
- Hon är snäll
Detta gör ju inte det lättare att gå vidare.
Dilemma
Eftersom hon verkar ha svårt att träffas och umgås privat med mig, även då hon anser att jag är en värdefull vän/bror (vilket jag vet att hon tycker) så blir det svårt att lära känna henne bättre och se henne som den person hon är och inte den gudinna jag har placerat på pedistal.
Nu lade jag en nyårslöfte att jag skulle sluta träffa henne överhuvudtaget, så jag blir så plågad varje gång vi väl träffas (~4ggr/år) och kan inte släppa henne med tankarna på veckor och ibland månader.
Frågan är om det är rätt eller bästa valet jag gör.
Jag värderar henne väldigt högt även om man bortser från min kärlek till henne. Men jag kommer aldrig att hitta någon annan om jag jämför alla tjejer med en ouppnåelig dröm.
Det andra alternativet vore att förklara hela situationen och blotta varenda vrå i mitt hjärta och i min hjärna så att hon förstår precis hur jag känner och vad jag har att välja på, för att se vad hon ansér vara det bästa.
Men det känns inte rättvist mot henne att få ett sådan börda vilket hon inte har gjort någonting för att förtjäna.
Å andra sidan så tycker jag att det inte borde vara några problem för henne om vi slutas umgås alls då vi ändå ses så sällan, och oftast genom mitt initiativ.
Jag kan avslöja att vi träffades på nyårsafton och hon sa 2 saker som fick mig att tänka.
00:00 - [Kram] - "Gott nytt år brorsan"
04:00 - [Hemgång] - "Jag älskar dig" (Tror jag att hon sa, fick hjärnstillestånd och började prata om hennes skor)
Efterord
Som vanligt så tar jag upp mina mest intima känslor på ett publik forum, idiot som man är. Men ibland är det lättast att vädra sina känslor för folk som man knappt har någon relation till alls. Får se om jag vågar ha kvar inlägget här. ;)
Undvik gärna att komma med kommentarer som "patetisk" eller dyl. för det är jag fullt medveten om. Känns dock mest som en sjukdom.
Det du beskriver här är klassiskt men till skillnad mot många andra har du själv grepp om vad som händer med dig. Bra!
Helt klart ska du berätta exakt vad du känner. Detta måste du/Ni komma vidare med, oavsett vilken riktning det tar.
Det skulle faktiskt inte vara helt fel om hon "råkade" få syn på det här inlägget...
DanneSt skrev:
Det skulle faktiskt inte vara helt fel om hon "råkade" få syn på det här inlägget...
Min tanke också!
Matti skrev:
http://www.google.se/search?q=oneitis+disease&start=0&ie=utf-8&oe=utf-8&client=firefox-a&rls=org.mozilla:sv-SE:official
http://www.google.se/search?hl=sv&q=site%3Awww.fastseduction.com+oneitis+disease&meta=;)
Wow! Det där hade jag inte koll på, men verkar stämma någorlunda.
:shock:
Efter att ha läst lite om det där så blev det mest pinsamt nu :r
Tycker du ska verkligen berätta om hur du känner för henne, men inte på nån fest när ni båda är onyktra, har massa folk omkring er osv. De kan uppfattas som oseriöst, hon kanske inte heller tar dina ord på fullt allvar då?
Det är ju bättre att du lägger alla kort på borden än att du kommer grubbla på hur de kanske skulle blivit om du bestämmer dig för att hålla tyst o gå vidare o kanske tänka en o annan tanke på denna tjej i framtiden.
Ring henne, det skulle jag ha gjort!
Finns inget som är så fel som att snacka sånt på fyllan & bara ses nån gång/år..
Konfrontera henne en gång för alla, lägg alla kort på bordet & förvissa dig om vad hon känner för dig till 100%!
Det är trots "bara" kärlek det handlar om, inte massmord eller nån annan döds-synd..
Verkar vara rätt enhälligt att det är en avslutande monolog som måste hållas innan jag kan gå vidare och acceptera detta, för att inte sedan ångra mig.
Jag håller med, dock så känns det rejält otäckt att lägga det i hennes händer när jag med stor säkerhet vet att hennes svar blir det sedvanliga som jag sedan får tolka hur jag vill.
- "Jag ser dig som en bror, och inte mer än så"
Men vem vet, hon kanske kommer med ett betyligt mer slutgiltigt svar trots allt.
Jag får försöka ta och styra upp det där vid tillfälle. Det bästa är om jag träffar henne face to face, så att hon inte kan undvika diskussionen utan att ge någon form av svar.
Annars kan jag försöka följa kuren för OneItIs-syndromet och ragga upp andra brudar bara för att få henne ur systemet.
Bara ignorera den lilla rösten som säger att alla andra tjejer är inget att ha. Men några pilsner brukar dränka den rösten, dock inte ångesten dagen efter.
Bire skrev:
Det är trots "bara" kärlek det handlar om, inte massmord eller nån annan döds-synd..
Det är så sant.
Men när man väl sitter där så känns det som att det är i klass med döds-synder att schabbla bort en sådan tjej. Inte så lätt att hålla sig objektiv.
Koplik skrev:
Men några pilsner brukar dränka den rösten, dock inte ångesten dagen efter.
Ångest har man alltid dagen efter, olyckligt kär eller inte. Get over it.
Koplik skrev:
Men när man väl sitter där så känns det som att det är i klass med döds-synder att schabbla bort en sådan tjej. Inte så lätt att hålla sig objektiv.
Ärligt talat, den enda dödssynden är att du går runt och trånar ;) Det finns liksom två alternativ: (1) Snacka med henne om saken, och glöm henne om hon inte är intresserad, eller (2) glöm bort henne utan att prata med henne om saken. Det där om att du inte vill att hon ska "få bära på den bördan", en giltig synpunkt iofs, men hon lär släppa det förr eller senare. Det är väl inte riktigt vettigt att du ska gå runt och släpa på samma börda i princip på obestämd tid bara för att vara snäll mot henne?
Jag tycker att du ska prata med henne så fort som möjligt och få ett definitivt svar. Destå längre du väntar destå värre blir det ju bara.
Om det nu inte blir nånting så har du iallafall sagt vad du tycker och kan gå vidare. Bättre det än att du i framtiden håller fast vid tanken "tänk om...".
Jag förstår inte pratet om slutgiltiga och definitiva svar. Hon ser på Koplik som en bror. Brukar ni knulla med era syskon?
Be henne läsa ditt inlägg. Det brukar vara lättare att skriva om det än att prata om det.
Fast nu har ju Matti sabbat den möjligheten. :OO
Hon fattar nog också vilken idiotkommentar det var. ;)
Har ni några personer i ert liv som ni känt under 5-10 år eller kanske ännu längre som ni betraktar som bröder eller systrar? Vill ni ha sex med dessa personer? Går ni och hoppas på att någon som ni ser på som en lillasyster eller storebror en dag kommer fram till er och visar er en lång kärleksförklaring där det står att personen under de senaste fem åren har tänkt på [att ha sex med] er? Om ni svarar nej på den senaste frågan, varför vill ni då att Koplik ska utsätta tjejen ifråga för den situationen? Hon har haft (nästan) all tid i världen på sig att bestämma sig för vad hon tycker om Koplik och det verkar rätt tydligt att hon inte tycker om honom på det sättet.
Å andra sidan så har Koplik haft exakt lika lång tid på sig och inte sagt ngt.
Internet, det bästa stället att diskutera på :OO
Matti skrev:
varför vill ni då att Koplik ska utsätta tjejen ifråga för den situationen?
För att han inte ska gå runt och vela i fem år till? Bättre att hon säger jag gillar dig också, men... och känner sig taskig ett litet tag, än att Koplik går och trånar i hemlighet i ytterligare X år tills det ändå kommer fram, vilket det ofelaktligen kommer att göra till slut. Utilitarism, för att det fungerar.
Matti skrev:
Har ni några personer i ert liv som ni känt under 5-10 år eller kanske ännu längre som ni betraktar som bröder eller systrar? Vill ni ha sex med dessa personer?
Var har Koplik skrivit att han vill ha sex med henne? :q
