Är vi svenskar svårflirtade? Är vi självtillräckliga? Är vi kanske inte tillräckligt nyfikna på nya människor? Av brevinvasionen till Insidan att döma, så har vi kommit åt en öm punkt. Runtom i landet finns en massa människor som flyttat från en annan stad eller ett annat land, och hoppas på att bli inbjudna i gemenskapen.
Huvudet på spiken, tycker jag. Med undantag för två korridorare som var födda utomlands, så känner jag inga invandrare alls. Ej heller några barn till invandrare. Är i och för sig uppvuxen i liten håla där det inte fanns några utomsocknes alls så några såna kontakter var inte möjliga att knyta under uppväxten. Men inte heller här i Uppsala umgås jag med någon enda person med utom-nordiskt påbrå. Det är ju pinsamt! :(
Varför är det så? Är jag typisk blyg svensk? Känner ni andra igen er i detta också?
Att skämmas för att man inte har kompisar med utomnordiskt ursprung är ju bara befängt. Vilka personer man träffar, får kontakt med och lär känna har en viss slumpfaktor.
Vad var det nu det handlade om, blyghet för ickesvenskar eller människor öht!? Jag har umgåtts med en massa olika folk och det är ju liksom vissa skillnader. Tycker det känns som svenskar ofta är ganska slutna av sig på nåt vis. Hade ett långt snack om det med en tjejkompis häromdagen och vi kom fram till att det beror nog på mörkret och kylan. I Italien t ex är folk ute på kvällarna och umgås mest hela tiden, det är varmt och härligt och dom har en annan syn på det där med familjen. Det är liksom inbyggt i deras kultur att vara öppen, hjälpsam och gästvänlig och sådär. Men det finns ju två plan i saken, ett ytligt plan (det jag pratat om) och ett inre djupare plan vilket är typ samma oberoende på kultur.
Vi svenskar är absolut socialt kyliga och instängda av oss. Har ni aldrig varit utomlands och märkt av att alla är mycket mer hjälpsamma och pratglada än här hemma?? Jag tyckte att detta märktes jättetydligt när jag var i New York första gången, men då ska man komma ihåg att amerikanarna är rätt kända för sin verbala förmåga också. Är det något de är bra på är det att hålla låda.
Tillbaks till Sverige - I huset där jag bor hälsar många inte ens på varandra, kan det bli så mycket kyligare än så? :l
Danny: Jag tror absolut inte att vi är socialt kyligare av oss i Sverige p.g.a. att det är kallt och mörkt här. Norge har väl det inte speciellt mycket ljusare än vad vi har? Stora delar av Kanada har det betydligt kallare än vad vi har det, ändå är de mer öppna... osv. Man kan ju vända på steken också, många Afrikaner verkar vara väldigt sociala, borde inte det vara tvärtom, ingen kan ju vara ute och vistas i den värmen?!
Samma sak, fast annorlunda. :)
Danny: Jag tror absolut inte att vi är socialt kyligare av oss i Sverige p.g.a. att det är kallt och mörkt här. Norge har väl det inte speciellt mycket ljusare än vad vi har? Stora delar av Kanada har det betydligt kallare än vad vi har det, ändå är de mer öppna... osv. Man kan ju vända på steken också, många Afrikaner verkar vara väldigt sociala, borde inte det vara tvärtom, ingen kan ju vara ute och vistas i den värmen?!
Samma sak, fast annorlunda. :)
Näe... precis, det har du rätt i :) det där var en liten del av det vi kom fram till, som vanligt orkade jag inte berätta allt utan tog bara en liten del. Den delen var dessutom inge vidare bra :) ...hmm... men vad skulle det då kunna bero på!? Jag kan då inte komma på någon anledning alls just nu.
Jag är uppvuxen med invandrare i min närhet och har det senaste året umgåtts flitigt med gäststudenter från Iran, Indien, Pakistan, Kina, Nigeria och några andra länder genom mina studier. Har bara positiva erfarenheter av det och efter att ha tagit del av deras uppfattning om oss svenskar är jag böjd att hålla med om att vi är ett stelt och tråkigt folk. Samt även lite för självgoda/präktiga.
Inte bara invandrare har svårt att få nya vänner enligt artikeln, även svenskar har det efter ungdomen. Jag antar att man får vänja sig vid ett liv i ensamhet om man bor i Sverige.
Inte bara invandrare har svårt att få nya vänner enligt artikeln, även svenskar har det efter ungdomen. Jag antar att man får vänja sig vid ett liv i ensamhet om man bor i Sverige.
Det låter ju... otrevligt. Jag är förvisso inte den bästa på att bjuda hem folk, men fler nya vänner skulle nog inte skada.
Kom att tänka på en grej från i somras. Gick en sommarkurs i kärlväxter och en av tjejerna där var himla trevlig, "precis min kompistyp" om man får säga så, med liknande intressen som mig. Men jag tordades inte direkt bara haspla ur mig "vill du komma över på fika nån dag?", eftersom vi inte umgicks speciellt mycket. Kanske borde man vart lite framfusigare och vunnit en vänskap. Det känns tyvärr inte speciellt svenskt att göra så, bara bjuda hem nån rakt av, eller hur?
Kom att tänka på en grej från i somras. Gick en sommarkurs i kärlväxter och en av tjejerna där var himla trevlig, "precis min kompistyp" om man får säga så, med liknande intressen som mig. Men jag tordades inte direkt bara haspla ur mig "vill du komma över på fika nån dag?", eftersom vi inte umgicks speciellt mycket. Kanske borde man vart lite framfusigare och vunnit en vänskap. Det känns tyvärr inte speciellt svenskt att göra så, bara bjuda hem nån rakt av, eller hur?
Det känns inte speciellt svenskt nä. Men det känns som man borde göra det ändå. Jag skulle också tycka det vore trevligt med fler bekantingar. Det skulle inte vara så svårt att bjuda in folk liksom. Men jag måste erkänna att efter jag provat lite ett tag så har jag tröttnat då man inte fått samma tillbaka liksom. Så nu är man där igen, fastnat i träsket "var och en sköter sitt", tråkigt men sant. Men tillsammans kan vi ju inspirera oss. Du tar och bjuder in nån främling på kaffe inom den närmsta tiden, så gör jag det också?! bra va? :)
Jag tycker ni svenskar verkar granska varandra och hitta nya fel stup i kvarten istället för att bara leva livet.
För du granskar ju aldrig svenskar och hittar fel... eller hur var det nu? ;)
Eller menar du att vi granskar oss själva? Det är ju ett utmärkt verktyg, att rannsaka sig själv och sitt agerande. Tänk om amerikanare gjorde det samma, då skulle världen se annorlunda ut. ;)
Dessutom skulle det kännas bättre för mig om jag visste att jag drog mitt strå till stacken och minskade integrationsproblemen genom att lära känna invandrare, få dem att känna sig välkomna här.
Dessutom skulle det kännas bättre för mig om jag visste att jag drog mitt strå till stacken och minskade integrationsproblemen genom att lära känna invandrare, få dem att känna sig välkomna här.
I Göteborg kan man bli flyktingguide, vilket kan vara ett sätt för invandrare och svenskar att få kontakt med och hjälpa varandra. Kanske finns det något liknande i Uppsala? :)
260 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2
