Så stod jag där
Ensam kvar
Medan vårvinden blåste dig bort
Kände dig gå
Förstod i själen då
Att du var den dyrbaraste gåva jag någonsin fått
Att sakna något man aldrig haft
En sorg över något som dött
Tårar över livet som aldrig levts
Pilar i hjärtat rött
Att ha är att förlora
Allt som finns en dag försvinner
Det mörka över det ljusa alltid i slutändan vinner
Vi sveps runt i en storm som sand
Håller fast så gott vi orkar
Kämpar för att hålla oss över ytan
Men är bara är spelpjäser i ödets hand
Några vinner
Några faller
Några orkar inte mer
Jag som alltid trodde, mitt i stormen
Att du skulle vara det första och sista jag ser
Välkommen till klubben, medlem sedan 01-01-2004, känt mig nere sen dess... Förstås vi kanske inte ens talar om samma saker, men är man deppad är man deppad, visst?