Hmmm...om ni vill veta hur det känns att göra någon ledsen så fråga mig... 
Plötsligt blev ”poeten” utan ord
det känns som jag gjort ett lönnmord.
Det finns inga ord kvar till tröst
för varje bokstav rör om i ditt bröst
Det bröst som rymmer ett så vackert hjärta
som nu bara känner oändlig smärta.
Jag sträcker ut min hand och torkar din tår
du är vacker även när du sorgsen står.
Detta kanske inte är ett evigt tillstånd
utan bara tingens behövliga anstånd.
Jag älskar dig bortom tid och rum
och kommer alltid att vara din brudgum.
Förlora är ett för tungt ord att bäras
då det obönhörligt får hjärtat att förtäras.
Låt istället tiden visa vilket ord som är rätt
för att beskriva detta handlingssätt.
Jag säger på återseende med saknad och smärta
för att jag denna sorg skapat i ditt hjärta.
*tystnad*
/Luxman
Ajabaja! 
