Men plugga kan du göra efter lumpen. Varför så bråttom?
Mönstring i morgon - Täby!
115 svar · 5 161 visningar · startad av m_soderlund · sida 2 av 6
Frågan, av m_soderlund
I morgon mönstrar jag i Täby, Stockholm. Jag har tänkt att bli radartekniker, tolk eller underrättelseassistent, då exempelvis datadriftledare har så lång tid - 15 månader jämfört med 10-12 månader som de andra nämnda befattningar är. Vad ville ni bli, och vad blev ni, alternativt behövde ni göra lumpen? :D
Läs frågan i sin helhet →Web-Tor skrev:
Men plugga kan du göra efter lumpen. Varför så bråttom?
vill flytta till Chile :P , Engelska-Svenska-Spanska och nån sort av datautbildning = MASSA pengar, och det är ju de... sen har jag en stor del av min släkt där :) och sol och bad är ju också bra :)
Kom just hem ifrån min mönstring nere i Östersund, en av de tråkigaste upplevelserna jag haft. Om jag räknar ihop all tid som jag verkligen gjorde någonting, så skulle det summeras upp till en timme.
Gjorde "begåvningstestet" på fyrtio minuter, och sedan diverse läkarundersökningar på tjugo minuter som ledde mig till den trevligaste överläkare jag någonsin mött.
Han, som jag, led av migränattacker med jämna och ojämna mellanrum, därför förstod han mitt problem; om jag blir överansträngd utan att ha fått ordentligt, och regelbundet, mat så kommer jag förpassas till ett stadium då jag inte kan se, spyr och har fruktansvärd huvudvärk. Han ansåg det bäst för mig att inte göra någonting sådant, däremot ville det militära ha mig till att dechiffrera koder (detta p.ga mitt fina resultat på begåvningstestet).
Vid detta tilfälle spred sig paniken genom min kropp, jag som skyr millitären, vill ju verkligen inte göra lumpen.
Doktorn måste ha sett min rädsla, och frågade mig lugnt om jag ville göra lumpen. Mitt svar blev ett nej, kort och gott, så efter ett tags funderande sade han:
"Ja, för mycket skrivbordssittande kan nog säkert också ge migrän" varvid han skrev "ILG" på mina papper. Lyckan var enorm.
Dagen slutade annars bra, med några av mina mönstrande vänner for vi sedan för att inmundiga drycker på någon fin liten pub i Östersund. En trevlig liten stad. Dock lite dött sådär på måndags kväll.
Utvöver detta så var resten händelslöst, obekväma sängar, inget att göra och alldeles för mycket pengar på deras eländiga cola-automater.
Jag tackar den fina överläkaren på Östersunds mönstringsanläggning, en hygglig karl.
Jamppi skrev:
Kom just hem ifrån min mönstring nere i Östersund, en av de tråkigaste upplevelserna jag haft. Om jag räknar ihop all tid som jag verkligen gjorde någonting, så skulle det summeras upp till en timme.
Gjorde "begåvningstestet" på fyrtio minuter, och sedan diverse läkarundersökningar på tjugo minuter som ledde mig till den trevligaste överläkare jag någonsin mött.
Han, som jag, led av migränattacker med jämna och ojämna mellanrum, därför förstod han mitt problem; om jag blir överansträngd utan att ha fått ordentligt, och regelbundet, mat så kommer jag förpassas till ett stadium då jag inte kan se, spyr och har fruktansvärd huvudvärk. Han ansåg det bäst för mig att inte göra någonting sådant, däremot ville det militära ha mig till att dechiffrera koder (detta p.ga mitt fina resultat på begåvningstestet).
Vid detta tilfälle spred sig paniken genom min kropp, jag som skyr millitären, vill ju verkligen inte göra lumpen.
Doktorn måste ha sett min rädsla, och frågade mig lugnt om jag ville göra lumpen. Mitt svar blev ett nej, kort och gott, så efter ett tags funderande sade han:
"Ja, för mycket skrivbordssittande kan nog säkert också ge migrän" varvid han skrev "ILG" på mina papper. Lyckan var enorm.Dagen slutade annars bra, med några av mina mönstrande vänner for vi sedan för att inmundiga drycker på någon fin liten pub i Östersund. En trevlig liten stad. Dock lite dött sådär på måndags kväll.
Jag tackar den fina överläkaren på Östersunds mönstringsanläggning, en hygglig karl.
Tur!, hoppas jag träffar honom sen när jag ska göra den där mönstringen
Om jag räknar ihop all tid som jag verkligen gjorde någonting, så skulle det summeras upp till en timme.
Stress, stress, stress! :x
Var glad att du fick lite tid över med dina tankar - du fick ju t.o.m. betalt. :p
Hur skoj är det på en skala att ha en Korean som är kustjägare med grönful basker skrikandes på dig varje morgon i 10 månader? Att spy efter att ha sprungit några km med full packning och sedan bli kallad för alla möjliga förnedrande saker, trots att man har kommit imål inom tidsramen och långt före alla andra. Det kallar jag inte heller kul.
Tja, kommer man bara ihåg de jobbiga och tråkiga sakerna så visst - då var lumpen inte kul. Men för mig som kommer ihåg det mesta så var lumpen kul.
När jag har kul så umgås jag t.ex. med polare, fast du kanske inte håller på med sånt? Det är möjligt att vi definierar ordet skoj på olika sätt, vad vet jag?
Jag hade kompisar i lumpen, jag är rätt social... Så jag umgicks med kompisar även den tid jag spenderade där. Gick ut och drack öl, raggade brudar, precis som hemma. Plus att jag var ledig varannan vecka och då kunde spendera tid med polarna hemma.
Rodan skrev:
jag vill plugga :) vill komma nån stans i livet.. samma med hela min klass förutom 1 som hade 2 G förra terminen :(
Detta ämne kan diskuteras. Betyder det att man inte kommer någonstans i livet bara för att man gör lumpen? Eller försöker du med din mening ge ett indirekt budskap om att alla som har gjort lumpen inte alls har kommit någonvart i livet? ;)
Själv vill jag plugga på :) Mental ansträngning är min grej (även om jag inte är så relativt bra på det :p) ;)
jag vill plugga vill komma nån stans i livet.. samma med hela min klass förutom 1 som hade 2 G förra terminen
Personligen tycker jag det är mycket värre att börja plugga på universitet direkt efter gymnasiet.
Säkert nyttigt vad gäller just den kunskap som sitter kvar i skallen, men att skaffa sig lite livserfarenhet innan fortsatt bänknötande i plugget anser jag är viktigare och bättre.
Inte minst för att kanske komma på vad man vill syssla med i framtiden. Bara för att testa något annat några månader.
Vad gäller placering i lumpen kan jag verkligen rekommendera flottan.
Att ligga ute till havs och ha en gruppkänsla som slår allt annat jag varit med om är helt perfa. 15 månader av både gott och ont men något att minnas tillbaka till.
oelbal skrev:
Hur skoj är det på en skala att ha en Korean som är kustjägare med grönful basker skrikandes på dig varje morgon i 10 månader? Att spy efter att ha sprungit några km med full packning och sedan bli kallad för alla möjliga förnedrande saker, trots att man har kommit imål inom tidsramen och långt före alla andra.
Ja... och? Det är ju ingen lekskola och man väljer trots allt själv om vad man vill lyfta fram som 'bild' av tiden som soldat. Jag har bl.a liknande minnen men samtidigt blev det en gemenskap som är värd mycket mer än allt sammanräknat elände. Med tiden bleknar det negativa och jag är ganska övertygad om att även du kommer att kunna se det positiva i den pressen man blev utsatt för.. inte nu, inte i morgon men sen. :)
Topic:
När jag mönstrade ville jag nog ingenting, tror jag. Det tog sen 4 år innan jag väl hamnade i lumpen.
Den befattning jag hade då det begav sig för ca 17 år sedan finns inte längre. Men jag var ivf prickskytt och fordonsförare i en beredskapspluton stationerad i vår huvudstad. Vi låg inne på beredskapstid om ett par veckor åt gången och det var blandat med övningar och utryckningar. Mycket fysik, mycket skjutande och en del sprängande samt lite riktig ubåts-jakt och övande på fritagning av kapade flygplan har gett en hel del roliga minnen som överväger det jobbiga (fysiskt och mentalt) som ju bleknar med tiden.
Jag ångrar inte en sekund att jag gjort lumpen.
Jag fick inte ett öre när jag mönstrade (1999), utan fick nöja mig med ett gratis biobesök. För övrigt håller jag med om att mönstringen är sjukt långdragen. Jag fick dessutom varken göra styrketestet, eftersom maskinen var trasig (dock var de snälla nog att uppskatta min styrka till en två), eller konditionstestet, eftersom jag var förkyld vid tillfället.
Räkna inte heller med att få den tjänst som du blir inskriven som. 50% (höftad siffra) i min pluton var inskrivna som närskyddssoldater, men fick istället ägna sina månader åt att upprätta och underhålla stabsplatser (vilket är ett rent skitgöra).
Jag skulle mönstra den 09 september, men den 16:e kollade jag i papprena ännu en gång eftersom jag fått för mig att det var den 19:e jag skulle mönstra, så jag missade mitt mönstrings tillfälle... :r
Ska mönstra igen sent i november... x( Men jag får väll skylla mig själv...
Jag vill bli amfibie soldat i waxholm... :D
jag vill plugga vill komma nån stans i livet.. samma med hela min klass förutom 1 som hade 2 G förra terminen
Vem vill inte det?
Min personliga åsikt är att det är rent av idiotiskt att börja plugga direkt efter att man slutat gymnasiet. Säg att du ska gå en 5 årig utbildning .. kroppen och hjärnan behöver koppla bort om man ska klara av en sådan sak *detta är min åsikt*
Förresten, yrkeserfaranhet är minst lika viktigt/om inte viktigare än studier *i många fall* Nu förutsätter jag självklart att det jobebt du skaffar dig inte är av sådan karaktär att det skiljer sig helt från det du planerar att syssla med i framtiden :)
Jag själv jobbar som webdesigner på ett företag här i borås, känns kanon att kunna lägga undan pengar till möbler och studiekostander för att sedan slippa oroa sig så hemskt mycket för allt vad studielån heter :) Samtidigt som jag skaffar mig erfaranhet och kunskap om den branch jag troligtvis kommer att
jobba i, i framtiden.
Sen kan jag ju som slutkläm dra upp den gamla klychan, du är bara ung en gång. Jag vill ha kul, kunna röra på mig utan att behöva bry mig så hemskt mycket om pengar innan jag tar tag i allvaret igen. Jag har t.ex planerat att spendera från maj-aug utomlands för att sedan återvända hem till studierna med en perfekt extraknäcks utbildning (bartender) att utnyttja för att ha lite mer pengar att röra mig med under studietiden ..
Obs .. ursäkta alla luddiga formuleringar .. orkar inte läsa igenom det :)
PeW: 14:e skv. K1?
Ah, där ser man. Samma här. "Class of -90"
...hur lät det egentligen?
Aja, det var tider hur som helst.
solbulle skrev:
Ah, där ser man. Samma här. "Class of -90"
...hur lät det egentligen?
Aja, det var tider hur som helst.
Kul :D
PeW skrev:
Ja... och?
Och? Senast jag kollade så var det olagligt och straffbelagt att dödshota en värnpliktig. Om du inte förstår det så kan jag inte göra annat än att beklaga...
PeW skrev:
Med tiden bleknar det negativa och jag är ganska övertygad om att även du kommer att kunna se det positiva i den pressen man blev utsatt för.. inte nu, inte i morgon men sen.
Japp, det är beklagligt men sant. Man lurar sig själv att tro att lumpen var kul eftersom minnena av det negativa tynar bort. Tyvärr fungerar vi på det sättet.
Man lurar sig själv att tro att lumpen var kul eftersom minnena av det negativa tynar bort.
Som jag skrev tidigare tyckte jag att det var 50% bra och 50% tråkigt/jobbigt. Men även dom jobbiga och tråkiga stunderna var upplevelser som gav erfarenhet som jag har nytta av i livet.
Tyvärr fungerar vi på det sättet.
Om vi nu fungerar så är väl det bra? Hur kul hade det varit om man bara kommit ihåg livets tråkiga stunder?