74 svar · 1 253 visningar · startad av obelix
Tänkte spinna vidare lite på tråden om folkvalda och fråga vad ni har för syn på hemlösa...
Tycker ni att dom är lata, kriminella knarkare?
Själv så tror jag att majoriteten har hamnat i den sitsen tack vare en rad olyckliga omständigheter, psykisk ohälsa för att nämna en orsak.
Jag tror defenetivt inte att det är en självvald situation dom sitter i, tror inte heller att majoriteten är missbrukare.
Men det är bara vad jag tror...
Och nej, jag vill inte att detta ska bli en politik tråd.
Jag undrar om det nästan inte krävs att vara missbrukare för att klara av att vara hemlös??
En bostadslös vill nog inte gärna sova i trappuppgångar, under kartonger etc och kämpar nog med näbbar och klor för att på något sätt lösa boendefrågan genom att kvarta hos familj och vänner.
En missbrukare däremot brukar inte tycka att de kan sjunka så mycket lägre i samhällets ögon och tar till vad som helst bara för att få sova.
:l
Det känns som det är lite av varje. Brist på komtetens och missbruk är minst lika vanligt och med det ena kommer ofta det andra.
Det man blir lite sur på, är när någon kommer fram till en i tunnelbanan och frågar efter pengar, samtidigt som denna har en cigg i handen.
Men jag kan säga att jag har en väldigt öppen syn på hemlösa då jag träffar några, under min praotid, som faktiskt ville gå upp i samhället.
Några tog inte alls droger, andra hade slutat. Så det finns nog vilja...
Det är vår förbannade plikt att se till idag 2002 att det inte ska finnas några ofrivilligt hemlösa i Sverige, det är en skandal, det är sjukt, vi är inte så "bra" här i Sverige som vi nog vill tro när det kommer till vårt berömda "sociala skyddsnät".
Fy fan för att vara hemlös, kan knappt tänka mig det men vilket helvete. Och NEJ, jag tror inte så många väljer att bli hemlösa eller tigga, sova i trappuppgångar, de har inget val. Någon skrev, sov hos vänner. Alla kanske inte har några vänner
Hmm...
Alla kan bli uteliggare, men få kan ta sig ur det.
Betyder det att alla kan dega ner sig & har sig själv att skylla i grund o botten eller att det kan inträffa olyckliga saker i allas liv som gör att man hamnar utanför det sociala nätverket i ett välfärdsland som Sverige?
Jag vill nog, kallt, påstå att det i dagens sverige inte är speciellt många av de "nya" hemlösa etc som har annat än sig själv att skylla..
+ att det givetvis finns människor det ÄR synd om på riktigt.
Utan att ha några fakta att luta mig mot vill jag ändå slänga upp frågan på bordet. Är det inte så att problemet med hemlösa började eskalera i och med psykiatrireformen? Alltså nedläggandet av mentalsjukhusen och inslussandet av människor med psykiska problem i samhället, ett samhälle som visade sig inte vara kapabelt att ta det ansvaret.
Dessa människor tillhör definitivt inte kategorin "får skylla sig själva" då de inte orkar på samma sätt som en frisk person. De behöver mer stöd från samhället och när det stödet inte finns där är risken stor att allt går på h...vete.
Min syn på det hela...
Jag var ju hemlös för två år sen när jag kom hem från min guldvaskningsrunda i Silicon Valley. Bodde först hos en polare.. och sen i en andrahandslägenhet. Men så fick jag flytta ut ur den och stod utan tak över huvet. Första veckan fick jag testa sju olika soffor hos sju olika vänner. Man fick anpasa sig efter vännernas sovvanor.
nån gick o la sig kl 3 på natten. Sen skulle man upp och börja jobba nästa dag. Det funkar ju i några dagar.. men inte mer. Började göra lite fel på jobbet... det tog längre tid för mig att göra saker o ting. jag jobbade då som frilansande konsult och lönen var ju baserad på vad jag presterade förstås..
till slut så började vännerna försvinna för en. (det var inga nära vänner, då jag inte är från stockholm ursprungligen)... jag började bli rejält trött på min situation (samtidigt så tyckte jag det var fascinerande att få en insyn på hur man blir hemlös)... dagarna då jag inte visste var jag skulle sova för kvällen blev fler o fler. När den enda vännen jag alltid garanterat kunde sova hos flyttade från stockholm blev jag riktigt desperat. jag ringde socialen och frågade vart jag skulle ta vägen.
svaret jag fick var att dom inte kunde göra något, förutom erbjuda mig härbärge (men det sa soss-tanten att det egentligen inte var nån bra ide). Men då hade jag hellre sovit utomhus under ett träd eller nåt... jag frågade soss-tanten om jag skulle börja med lite droger och alkohol för att hamna på behandlingshem, för då kanske jag kan få hamna på hem o få tak över huvet... men det tyckte hon inte var nån bra ide. Då frågade jag henne vad jag skulle göra ikväll. men hon hade inget svar. argt så frågade jag henne om hur hon kunde jobba kvar på sitt jobb med rent samvete. Jag hade aldrig jobbat nånstans där min arbetssituation förhindrar mig från att göra mitt jobb ordentligt. inte när det gäller att arbeta med andra människors liv.... sista jag skrek åt henne var att säga upp sig och att jag skulle dra iväg o köpa lite sprit o åka skateboard på plattan hela natten.
...så jag såg framför mig hur jag skulle sova på obekväma ställen... inte klara av att jobba.... känslan av att ingen brydde sig om en och att alla tyckte väl att man fick skylla sig själv som inte hade anhöriga i sthlm, eller rika föräldrar som kunde betala en lägenhet åt en.
Hade jag börjat sova ute hade jag nog lätt börjat dricka lite.. bara för att kunna somna.. man minns ju hur det var lätt o somna på hultsfred när man var full, jämfört med nykter...
Nu hade jag det så bra ställt att jag jobbade (och jobbar fortfarande) med datorer, så jag fick ju bra betalt och hade pengar för att hyra en husvagn på en camping.. men vad hade hänt om jag inte haft pengar?
tycker inte ni att det är sjukt av samhället att inte kunna erbjuda en frisk och normal människa tak över huvet?
Ville dela med mig min historia, för jag var där vid porten till total hemlöshet.. och är man inte galen innan så blir man det när man är där.
..hur det gick sen? jo, jag fick ett bostadshotellrum... skaffade fast anställning och köpte mig lägenhet och har ett riktigt hem idag. Och fastän det har gått två år sen så njuter jag än idag av att ha en riktig bostad och tänker varje dag hur bra jag har det jämfört med för två år sen. Jag är dock inte bitter över att jag fick testa på att vara vid hemlöshetens port. Det var verkligen lärorikt och något som varje politiker borde genomleva i några månader. (varför har man inte nån politikerutbildning som krav för alla? det borde vara obligatoriskt med "hemlöshet i en vecka"-praktik)
Är det någon som har tänkt på att det räcker med en enda betalningsanmärkning för att bli hemlös...
Det är även lättare att bli vräkt idag, än vad det var förr...
Sen är jag böjd att hålla med Bendro, att psykiatrireformen har en del på sitt samvete.
Och en del personer med psykiska problem, kan verka vara påverkade pga sitt beteende, men det behöver inte vara så.
Sen finns det en del som "självmedicinerar" sig, men dom slutar med det när dom får adekvat vård, hjälp och stöd.
Att säga att alla hemlösa är missbrukare är nog ett enkelt sätt att döva sitt samvete och inte behöva se eländet, för då kan man med lätthet säga att dom har sig själv att skylla.
Bendro skrev:
Är det inte så att problemet med hemlösa började eskalera i och med psykiatrireformen?
Så är det tveklöst. I stort sett alla uteliggare är psykiskt sjuka och/eller har ett missbruk och psykiatrireformen såg till att kasta ut dessa i kylan.
obelix skrev:
Att säga att alla hemlösa är missbrukare är nog ett enkelt sätt att döva sitt samvete och inte behöva se eländet, för då kan man med lätthet säga att dom har sig själv att skylla.
Knappast. Ingen människa med en gnutta empati och intelligens tror på fullt allvar att allvarligt alkohol- och / eller narkotikamissbruk är något som den enskilde individen helt själv har att skylla sig för. Missbruk är en sjukdom likaväl som schizofreni är en sjukdom.
Men visst finns det säkert människor som fnyser och säger att uteliggarna med missbruksproblem får skylla sig själva, det tar ju dock inte bort faktumet att de flesta faktiskt är fast just i ett missbruk. Ring till Stadsmissionen i Stockholm och fråga om du inte tror mig.
Eurecas historia må vara sorglig, men du försatte ju dig i den situationen själv. Det är inte kommunens uppgift att stå med bostad åt folk med anställning som vind för våg flyttat till en ny stad utan att skaffa sig bostad först. Särskilt inte dot-com-ungdomar som kommit direkt från Silicon Valley.
Finns det ingen bostad i Stockholm finns alltid möjligheten att ta bussen till Karlstad.. Finns det inga lediga bostäder där går det bussar till Kalix.. etc etc..
Ingen behöver vara utan bostad.
Bire skrev:
Finns det ingen bostad i Stockholm finns alltid möjligheten att ta bussen till Karlstad.. Finns det inga lediga bostäder där går det bussar till Kalix.. etc etc..
Jepp. Det finns t.o.m bostäder på betydligt närmare håll som faktiskt möjliggör att man ändå kan jobba i Stockholm. Transportmöjligheterna i Mälardalsregionen är ganska omfattande och jag tror nog att det går att hitta hyreslägenheter t.ex Eskilstuna, Strängnäs, Västerås eller liknande om man har en inkomst.
Har själv bott i Västerås, kommer hellre leva på gatan än i den gurkstan. ;)
Precis.. Det är lätt att skylla på samhället! ;)
samhället=vi
Bire skrev:
Finns det ingen bostad i Stockholm finns alltid möjligheten att ta bussen till Karlstad.. Finns det inga lediga bostäder där går det bussar till Kalix.. etc etc..
Ingen behöver vara utan bostad.
Det där känns lite naivt. Är det så Eureca skulle ha gjort om han inte hade hittat någonstans att bo?
Generalisera är vi så j*vla duktiga på i präktiga sverige... Alla männsikor kanske inte är så starka.
Bire skrev:
Finns det ingen bostad i Stockholm finns alltid möjligheten att ta bussen till Karlstad.. Finns det inga lediga bostäder där går det bussar till Kalix.. etc etc..
Ingen behöver vara utan bostad.
Är du allvarlig nu eller???
Vaddå ta bussen? Har man inget jobb och kan betala hyran hur i hela friden skall man då få en lägenhet? Ja det går nog inte så bra ens i Kalix...
Det är bara att inse att politikerna idag klarar tyvärr inta att handskas med problemet. Det ska inte finnas uteliggare i Sverige... Inte idag, inte år 2002. Men ändå så finns de. Och att leta efter orsaken som gör att vissa människor är uteliggare är ju helt fel. Man skall istället leta efter lösningen som kan hjälpa de människor så att de kommer på rätt spår igen.
Om jag gör i dag det ingen annan vill så kan jag i morgon göra det ingen annan kan!!! - sova på gatan
Naivt eller inte.. I detta extrema fall vad gäller eureca så är väl det mest naiva att hals över huvud åka från USA & till Stockholm & där tro att det blir enkelt att hitta ett hem ;)
Jag är naturligtvis lite ironisk i mitt uttalande om att man bara kan ta bussen dit det finns lediga bostäder, men kan försäkra att det är betydligt enklare att skaffa en lägenhet i Kalix eller annan norrländsk småstad än det är i stockholm om man inte har nått jobb ;)
:) Tack Bire för det klargörandet
Om jag skulle flytta till sthlm & börja jobba där så har jag skaffat bostad innan jag åker, annars stannar jag hemma.
Så enkelt ser jag det. ;)
