Eurecas historia må vara sorglig, men du försatte ju dig i den situationen själv. Det är inte kommunens uppgift att stå med bostad åt folk med anställning som vind för våg flyttat till en ny stad utan att skaffa sig bostad först. Särskilt inte dot-com-ungdomar som kommit direkt från Silicon Valley.
Jo, jag försatte mig själv i den situationen och jag såg det hela som ett spänande äventyr. Men det faktum att jag blev nekad tak över huvet är skrämmande, då det inte bara jag som nekas detta.
Kan tilläga att jag flyttade till stockholm ett par år redan innan jag drog till silicon valley. Och då inte för jobb, utan kärlek. sen blir det som det blir; förhållanden tar slut, man är tvungen att flytta. Man kan inte flytta hem för att föräldrarna har flyttat till mindre lägenhet.. sen så får man chansen att åka till Usa av en tillfällighet och jag drog inte dit för att tjäna feta pengar.. det vågade jag aldrig hoppas på, men såg det som en bra chans att få skejta bland alla proffs där.
Jag betalar gärna 1 krona mer skatt per hundralapp idag om jag vet att bostad är en trygghet en människa aldrig kan nekas. (och dom med missbruksproblem ska få hjälp med vettiga härbärgen; inte 9 personer i samma rum). Det är som du säger inte kommunens ansvar, utan det är vårt ansvar att se till att vi faktiskt bryr oss om varandra.
Finns det ingen bostad i Stockholm finns alltid möjligheten att ta bussen till Karlstad.. Finns det inga lediga bostäder där går det bussar till Kalix.. etc etc..
nja.. såhär funkar det; Kommer du till karlstad så måste du ha jobb för att få lägenhet. Har du inget jobb(eller nån annan sorts ersättning) så får du söka socialbidrag. Men eftersom du då är skriven i Stockholm så hänvisar Karlstad till att det FAKTISKT är stockholm som har ansvar för dig.
Visst går det att lösa, jag löste mitt problem. Men jag kan förstå att om man skulle vara mer deprimerad och inte lika bra på att lösa problem som jag.... då är man illa ute.
