Låt barnet leka medan det ännu är ungt :)
Jag växte upp med: "Du får inte börja en mening med och, men eller sedan,"
sedan blev det inte så mycket mera, alltmedan åren gick och en dag arbetslöshetens snåla vindar börjat vina.
Att gå i skolan igen. Hu hu, att vara där ännu en gång, möta regler av, du får inte, du får, du får inte.
Det gick så långt att jag en dag åkte till en kompis med dator och bad honom packa samman texten till
en uppsats så tätt att den med rödpenna vilt fäktande lärarinnan inte skulle ha en chans att komma till.
Jag ler åt det idag, men då var det allvar och inte lätt. För med darrande ben och benvit vilja visste
jag att det jag skrivit hade värde och ägde innehåll, måhända höll det inte för grammatikalisk granskning,
men likafullt ägde det ett värde.
Som konstnärens palett just då den fyllt med klara färger och penseln börjat smaka på och blanda färgerna
och han känner glädje över att bara göra det? Som fyraåringen som fått sin första tvåhjuling som han är ute och
går med, han kan inte just nu cykla på den, men han är mäkta stolt över att äga den :)
Jag skördade en seger då i senhöstens skola, det kom fram en rödpenna men den hann inte skriva sina mönster av tillrättavisande krummelurer, för människan som läst, hade låtit sig fångas av vad alla orden ville försöka säga.
Så Gunnar! Sparka på och rätta ord och meningar men glöm inte bort att bakom varje finns ett försök att säga något, och kanske är det detta som är det svåra, att säga vad man menar ut i allt snubblandet utav ord, ord får ju mening först när de förstås av någon. Som en länk till att komma vidare...
Jag tror att en del känner glädje över att bygga husen, åter andra gläds över att bo i dem,
kanske du Gunnar är den som känner glädje i att underhålla dem. :)
-----
alpha
