Idag på morgonen gjorde jag och min kollega frukost här på jobbet när en okänd man plötsligt dök upp i köket med en stor jaktkniv i handen.
F-n vad rädda vi blev.
Jag frågade vad han ville och han svarade på ett, för mig, okänt språk...antagligen arabiska samt hytte med kniven mot oss.
Min kollega skrek då till och han vände och sprang ut genom dörren.
Fem minuter senare när vi ringde polisen så visar det sig att mannen har tagit sig in på Ica som ligger här brevid, satt kniven mot strupen på chefen där och tilltvingat sig hans bilnycklar samt plånbok.
Hmm jo man blir lite skakig. Man förväntar sig inte att hitta någon med en stor tandad jaktkniv bakom ryggen på en inne på ett låst kontor liksom.
Men jag är ok. Det var nog dock tur att Lena skrek till när hon gjorde. Han insåg väl att det var lite för mycket folk i huset för att han skulle kunna göra precis vad han ville...men som sagt. Han hade ju kunnat fara ut med kniven mot någon av oss och då...
Vet inte vad han hade tänkt, det är liksom inte så att vi sitter på en massa kontanter eller så här så jag antar att han mest var ute efter en bil.
Han var tydligen på flykt, därav bilstölden. Men han är tydligen fortfarande på fri fot.
Usch...
Vete tusan hur man skulle reagera om nån dök upp och började vifta med en kniv, men eftersom man jobbar ensam och ibland med större summor pengar så vet man inte men risken finns ju uppenbarligen där... :l
Inte för att vara näsvis, men varför vänta fem minuter med att ringa polisen? Eller var det bara ett sätt att skriva? :)
Inte för att vara näsvis, men varför vänta fem minuter med att ringa polisen? Eller var det bara ett sätt att skriva? :)
Hmm...ja...vi vart ju lite darriga och först stod vi där som två fån och sedan rusade jag fram och drog igen dörren sedan började Lena gråta och ja... Det kanske inte var fem minuter, snarare mot fem minuter. Men, man reagerar inte i verkligheten som man gör i teorin. ;)
