77 svar · 1 576 visningar · startad av annesophie · sida 3 av 4
Tycker att vi idag när det är måååndag behöver lite filosofi och mystik här i Cafeet. :) Jag kan ärligt säga att jag alltid har hånskrattat åt de som hävdat att själen lever vidare och att man kan kontakta andar etc. Jag är ju, och har alltid varit ateist och tror behårt på att man föds lever och dör – och så är det inte mer. Eller...det trodde jag åtminstone tills den 20:e oktober 2003. Vår r
Läs frågan i sin helhet →Rufus skrev:
Irrelevant är det, men i förhållande till vad?
Till vårat universum menar jag, vi kan lika gärna behandla allt som händer som ett singulärt universum eftersom alla dom andra om dom finns kommer inte att påverka vårt universum nått.
Har för mig denna tråden handlade om ett liv efter detta innan vi två halkade in på fel spår.
Jasså? Trodde den handlade om maränger, ja iaf. har väl sagt mitt också.
Re: Re: Tror ni på livet efter detta?
His Divine Shadow skrev:
Tror att det inte var nått speciellt, antingen så var mediumet väldigt proffesionellt och hade letat upp information om personer nära dom som skulle deltaga, inte omöjligt, sen finns det ju de som är väldigt slipade i att säga precis sådana saker som låter specifika men egentligen är flummiga saker som man kan attributera till dom flesta människors liv, hej t.om. den som bokade denhär seansen så kan ha varit med på hela saken och givit information om dom som skulle deltaga(det kan väldigt enkelt räcka med bara ditt namn).
Så det är en kombination av bluff, avancerad informations teknik, kanske lite genuin galenskap och lite tur, eller bara en av dessa saker.
Nån möjlighet att det skulle varit riktigt så existerar inte.
Nå, jag håller med. Eller, rättare sagt innan den 21:a oktober skulle jag hållt med 110% i ditt resonemang. Jag är ateist, var iallfall fullkomligt övertygad om att det inte finns något liv efter döden. Nu vet jag inte.
Gud har ingenting med det här att göra. Det krävs ingen religiös tro för att tro, eller för att börja tvivla.
Men summa summarum är att det:
faktiskt inte hade räckt med mitt namn, eller ens personnummer för att få reda på information om min farmor. Det skulle krävas en hel del spånande för att överhuvudtaget få reda på vad min farmor hette om man utgår från mitt namn eller personnummer. Jag har nämligen försökt så här i efterhand... ;)
Om hon nu hade haft tillgång till min farmors namn, eller personnummer, så hade det fortfarande inte gett henne mycket att gå på. Absolut inga specifika saker mer än ålder och födelseplats. Hur skulle hon hitta information om min farmor som varit död i åtta år. Det finns ingen information på nätet, du kan inte få information om hennes udda *ler* utseende via en myndighet. Glöm heller ej att INGEN här, där jag bor och arbetar, känner min familj eller har ens träffat dom. Jag har inte berättat om min farmor på jobbet just därför att jag inet tror på sånt här...
Eller trodde... Hmm ja jag är lite förvirrad. ;)
Hur kunde hon då dels beskriva min farmor så, otroligt detaljerat?
Ja, det kan ju vara ren tur förstås, eller galenskap...
Hade hon nu börjat prata om en liten tant i plicerad kjol och kråsblus så hade jag bara skrattat och sagt "vad var det jag sa", men nu gjorde hon inte det....och det är det som förvånar mig.
Min farmor skiljde sig verkligen från mängden, och man måste nästan ha träffat henne för att kunna beskriva henne, både till sätt och utseende. Det var inte luddig information som jag sedan vred till för att få den att stämma med det jag vet. Faktiskt inte. Informationen var väldigt rakt på sak och detaljerad.
(glöm inte att jag har utelämnat en del personliga saker som kom fram - lite för privat för WF)
Hur kunde hon med sådan precision beskriva min farmor på det där kortet ända ner till rävboan?
Ja, egentligen spelar det ingen roll. Huvudsaken är ju vad jag kände, och känner. Jag blev mycket ställd. Mycket. Och faktiskt rörd.
Inte rädd eller förbannat eller någon annat som skulle kunna ha varit en mer logisk reaktion. Jag blev rörd.
För oavsett om detta är sant eller ej, så känns det ganska fint att min farmor kanske....kanske....är hos mig ibland.
Sedan att jag inte tror på Gud eller livet efter detta gör mig ju lite splittrad, minst sagt, men det är en annan historia... ;)
/A
Du har blivit lurad. Punkt slut.
Sådant där har åter och återigen vederlagts genom strikt vetenskapliga expriment. Det visar sig alltid att mediet inte kan se någonting övernaturligt alls då hon inte får göra en förundersökning, tala med vänner o bekanta till "offret" osv.
Ofta kan man ha råkat säga något sublimt som mediet vrider på så att det låter som något hon/han kom på när det i själva verket var man själv som sade det för någon minut sedan.
ALLT finns det en naturlig förklaring till. Vi lever i naturen och hitintills har vi framgångsrikt kunnat beskriva den med logiska resonemang i matematik, fysik osv. Parapsykologi och annat trams passar inte in i pusslet...
Sedan förstår jag inte varför dessa utvalda, sända-från-ovan-medier, lägger tid på att ge beskrivningar av folks farmödrar när de kunde göra lite nytta i stället. Varför sa inte någon av dem till innan bomberna i Spanien? :birp
r) Hur mycket sa hon som inte stämde?
trexter skrev:
Du har blivit lurad. Punkt slut.
Ofta kan man ha råkat säga något sublimt som mediet vrider på så att det låter som något hon/han kom på när det i själva verket var man själv som sade det för någon minut sedan.
annesophie skrev:
Det var inte luddig information som jag sedan vred till för att få den att stämma med det jag vet. Faktiskt inte. Informationen var väldigt rakt på sak och detaljerad.
Jag vet att det du säger är lite av en annan innebörd, men jag tror att det annesophie menade var att hon faktiskt var klarvaken och alert och att mediet inte lurades så vitt hon kunde se.
trexter skrev:
Du har blivit lurad. Punkt slut.
Sådant där har åter och återigen vederlagts genom strikt vetenskapliga expriment. Det visar sig alltid att mediet inte kan se någonting övernaturligt alls då hon inte får göra en förundersökning, tala med vänner o bekanta till "offret" osv.
Dom lyckades inte att sätta dit Saida... :o :p
trexter skrev:
Det visar sig alltid att mediet inte kan se någonting övernaturligt alls då hon inte får göra en förundersökning, tala med vänner o bekanta till "offret" osv.
...ok jag skulle kunna köpa ditt resonemang... MEN (och det är ett viktigt MEN) vem har hon pratat med isåfall? Jag har ett flertal gånger i tråden sagt att det inte är fullt så lätt eller självklart att leta reda på information om mig, och framförallt inte om min farmor.
Det går inte ihop liksom. Lika lite som ni tror att detta faktiskt var "sant" så kan jag köpa "hon-har-bara-pratat med någon/gissat/chansat/etc".
Sedan kan man ju tvista om vad som hände...men som sagt - en "förundersökning", som du kallar det, skulle ha gett henne närapå ingenting. Faktiskt.
nix, tror jag inte. finns ingen som helst vetenskaplig förklaring till hur det skulle fungera. så nej, det finns ingen gud, och inget liv efter detta.
Annesophie, jag har ingen aning om du blivit lurad eller ej. Jag vågar inte säga varken det ena eller andra säkert, för jag har själv varit med om konstiga saker. I mitt fall rör det sig dock inte om att okända människor har vetat saker om mig så mycket som att jag har vetat saker som jag inte borde veta. Saker som jag inte begriper hur jag kan veta. Eller jag vet dem ju inte egentligen. Jag gissar bara. Det är bara det att jag gissar rätt lite för ofta...
Men det jag slås av när jag läser det du skrivit är att du inte verkar veta så mycket om hur man luras. Det är ju inget negativt i det, tvärtom är det positivt att vara en snäll människa som inte vill lura andra. Det är bara det att om man inte vet hur man luras så har man betydligt svårare att upptäcka när någon lurar en. Om du inte vet vad du ska titta efter så ser du det inte.
Jag kan ju berätta lite grundläggande saker, om du är nyfiken. Säg att jag skulle vilja ha tag i information om din farmor. Jag skulle börja med att plocka fram ditt personnummer ur folkbokföringen. På ditt födelsenummer ser jag vilket län du är född i. Nu var det länge sen jag var inne i folkbokföringen, så jag kommer inte ihåg om man som standard får upp föräldrarnas personnummer, men om man inte får det skulle jag prova en sökning på ditt efternamn (om det är ovanligt) i ditt födelselän och se vad som kommer upp. Skulle inte det gå skulle man kunna kolla din telefonräkning efter nummer till ditt födelselän och se vart de går. (En sån sak skulle jag inte göra eftersom det är olagligt, men jag har ändå möjlighet att kolla såna saker om jag vill.) Skulle inte det heller gå och det är så att du har gift dig och bytt efternamn och det gamla inte syns i folkbokföringen skulle man kunna leta rätt på den skola du gick i och plocka fram en kopia av slutbetygen med hjälp av personnumret och där förhoppningsvis se ditt släktnamn som man kan gå vidare med.
När man sen får tag i dina föräldrar gäller det bara att ha en tillräckligt trovärdig story som gör att de börjar berätta om din farmor. Några spontana tankar: att man är en journalist som skriver om hur det var förr, eller att man gick i samma skola som farmor.
Skulle jag hamna i en återvändsgränd och inte få tag i tillräckligt mycket information om din farmor så är det bara att jag försöker kolla upp farfar eller mormor eller någon annan släkting, för det var ju inte du som valde vem mediet skulle berätta om utan det gjorde hon ju själv!
Likaså behöver man ju inte ta reda på en massa saker, för man ska ju inte svara på frågor och vara insatt i ämnet, utan man ska ju blott redovisa det man har fått veta!
Nu vet jag ju inget om dig och ifall det är så enkelt som jag beskrev ovan eller om det är någon omständighet som komplicerar det hela. Men tror du att min lilla tillvägagångssättsbeskrivning skulle funka så bör du nog ta dig en funderare, för det är inga komplicerade saker jag har skrivit. Inga hemligheter. Och jag är inget proffs. Jag bara kan lite sånt här för jag tycker det är nyttigt att veta för att undgå att bli lurad själv. Men jag har ändå blivit lurad.
Sammanfattningsvis, även om det nu skulle vara möjligt att det kan ha gått till så; att det kan ha gått att ta reda på information om din farmor, så finns det ju ingenting som säger att det är så det har gått till. Bara för att mediet kunde ha lurats så är det ju inget som säger att hon verkligen gjorde det. Jag är bara inte lika säker som du på att det är omöjligt att få fram information. Om det sen beror på att du som sitter inne med fakta vet att det är svårare än jag tror, eller om det är så att det är jag som har mer kunskap om lurendrejeri, det har =jag= ingen aning om, men det kanske =du= har nu? :-)
Jag vet inte om det finns något liv efter detta. Det känns som det kvittar. Jag försöker göra det bästa jag kan av det liv jag lever just nu. Kommer det nåt mer sen så får jag ta itu med det då.
Nåväl, bara ett litet anspråkslöst försök att sammanfatta mina erfarenheter i ämnet. Och så ber jag om ursäkt för mina långrandighetstendenser så här på kvällskvisten.
Ja du Tydal…
Vad ska jag säga nu.
Kanske är det så att jag blivit lurad. Vad vet jag? Blåögd är jag inte. Troende är jag inte. Skeptisk var, och är, jag mycket. Fundersam också. Men du har nog rätt.
Fast, även med mitt personnummer, min pappas personnummer och min farmors personnummer får man inte fram mycket. Jag upprepar det.
Jag har min mammas efternamn, och med det efternamnet finns ca 50 familjer i den stad där jag är född. Min pappa och min farmor hade i tal samma efternamn, men stavade dessa helt olika.
Farmor var 90 år när hon dog. Inga syskon eller vänner finns i livet och platsen där hon växte upp är sedan länge bebodd av främmande människor som inte kände henne. Min pappa har inga syskon. Det finns överhuvudtaget mycket lite familj kvar i livet på min pappas sida, bara ett fåtal personer.
Jag berättade om mediumet under en släktmiddag i början på året och frågade om någon har på något sätt pratat om farmor med en främmande person, för även jag tänkte i banorna av att någon utgjort sig för att vara någon annan tex journalist och på så sätt fått reda på information, men nej...det hade ingen gjort.
Du skriver ” Jag vet inte om det finns något liv efter detta. Det känns som det kvittar. Jag försöker göra det bästa jag kan av det liv jag lever just nu. Kommer det nåt mer sen så får jag ta itu med det då.”
Precis så känner jag också. Jag påstår inte att jag vet, eller ens förstår det här. Jag säger bara att jag, som en klarvaken, alert, sann skeptiker av naturen och som någon man inte lurar i första taget, inte förstår hur det här har gått till.
Sedan får man ju tycka vad man vill om detta, eller om mig...men det bryr jag mig mindre om.
Det var bara ett ämne som jag tyckte passade bra för en tråd på måndagen... That’s all.
Nej jag tror inte heller på livet efter döden, men däremot är jag inte övertygad om att det inte skulle finnas något variant av det här, återstår att se ;)
Jag tror på omfödelse. Att man lever flera liv. Och att man gång på gång får lära sig nya saker. Det slutgiltiga målet är väll att bli så vis och förståndiga så man uppskattar allt livet har att ge och då kommer man till paradiset.
De flesta här verkar INTE tro på det övernaturliga.
Först vill jag bara säga. Det är inte övernaturligt, Bara det att de flesta av oss är inte redo att möta sanningen. Då vi inte har förmågan att bearbeta oss själva kan vi heller inte bearbeta livet.
Men detta är bara min tolkning av det hela. Jag dömmer ingen som tänker anorlunda. Alla är vi här för att lära.
Det finns logiska förklaringar till allt, det gäller bara att hitta dem.
- Självklart! grejen är att detta är logiskt men man måste hitta det på ett helt djupare plan. Man kan inte lita på det matriela hela tiden då livet är mycket större än så.
annesophie skrev:
Ja du Tydal…
Vad ska jag säga nu.
Kanske är det så att jag blivit lurad. Vad vet jag? Blåögd är jag inte.
Själv tvivlar jag på att det har gått till så som Tydal beskrev att det skulle kunna gå till. Det finns iofs en del exempel från verkligheten, där folk som har utgett sig för att ha övernnaturliga förmågor, faktiskt har anlitat privatdetektiver inför seanser. Sedan har de kommit väl pålästa till seansen, och kunnat berätta saker som de enligt all rimlig vardagslogik inte borde kunna känna till. Så, visst, allt är möjligt. Dock tror jag att den typen av detektivarbete bara förekommer när de håller seanser i stor skala, t ex på en stor scen där de bjuder upp någon utvald som redan är kartlagd, samtidigt som de har en publik med flera tusen betalande åskådare som får förundras. Det verkar orimligt att man skulle kunna få någon ekonomi i detta när det förekommer inom mindre sällskap. Alltså tror jag att ditt fall har någon annan förklaring. Frågan är bara vilken.
Jag vill dock att alla försöker föreställa sig följande situation:
Du går på en trolleriföreställning med Joe Labero, och du finner att du faktiskt inte förstår hur han gör alla sina små tricks. Du förstår verkligen inte det, hur mycket du än funderar. Det tycks verkligen som om Labero gör något som borde vara helt omöjligt. Vad tror du då? Tror du att Labero är så pass talangfull och skicklig att han lyckas lura dina ögon? Eller tror du att han omöjligen skulle kunna lura dina ögon och ditt skarpa intellekt? Och just därför måste detta innebära att han faktiskt har övernaturliga förmågor på riktigt? Han trollar verkligen fram kaniner ur en hatt på riktigt?
Vad jag menar är att vi överskattar oss själva, om vi tror att vi kan genomskåda alla trick. Man är inte korkad bara för att man blir lurad. Man är bara överlistad.
ett liv efter döden, och ett liv innan födseln.
jo, det tror jag.
en del säger: att det skulle vara tråkigt om man bara la sig ner platt fall.
jo, va skulle meningen med det vara?
som jag tror så kommer man till en annan "värld" efter döden där man rannsakar sig själv. och sedan får en dom.
ska man födas igen eller gå vidare till en högre "värld".
men fortfarande så finns frågan.
vad är meningen med livet?
meningen med livet borde vara att allt ska komma i harmoni.
våran själ ska komma i harmoni, och världsaltet ska komma i harmoni.
Om man skulle handla så som man tror att sin själ vill, så tror jag att man skulle må mycket bra, och då skulle man känna att det fanns mycket mening med livet.
.......
nix, tror jag inte. finns ingen som helst vetenskaplig förklaring
till hur det skulle fungera. så nej, det finns ingen gud,
och inget liv efter detta.
Ett annat sätt att se på det:
Ingen människa på jorden kan ju påstå att allt vetenskapen i dag känner till, är verkligen allt som existerar.
Saker och ting tar tid att röna ut.
Vissa fenomen som idag är oförklarliga är kanske i morgon självklara och av vetenskapen erkända.
Därför tycker jag att det är trångsynt att bara luta sig tillbaka på dagens vetenskap,
och bortse att vi människor har enormt mycket mer att lära om vår tillvaro. För det har vi vill jag påstå.
Men samtidigt förstår jag all skepsis som förekommer i den här tråden.
Det har ju trots allt förekommit massor av skojare/bluffmakare i dem här sammanhangen. :l
anders4u skrev:
men fortfarande så finns frågan.
vad är meningen med livet?
Vad får dig att tro att det finns en mening med livet?
Människans oförmåga att se objektivt på frågan om livets mening, är förmodligen basen för all form av religion. Folk kan helt enkelt inte föreställa sig ett liv som saknar en förutbestämd mening. Man klarar inte av att inse att man får fylla sitt liv själv med en mening. Och just därför att man inte förmår ta till sig dessa insikter, förefaller tron på ett liv efter döden, som högst naturligt. För om allt bara tar slut efter döden, då bevisar det ju bara det "otänkbara" att det inte finns någon förutbestämd mening med livet.
Sluta bekymra dig om vad meningen med livet är! Fyll det med en mening istället!
UlfT skrev:
Vad får dig att tro att det finns en mening med livet?
.........
.........
Sluta bekymra dig om vad meningen med livet är! Fyll det med en mening istället!
jo, jag kan hålla med om det du säger till viss del,
men jag tror fortfarande att vi är på väg någonstans.
kanske det är som du säger?
Jag kanske bara längtar efter "kärlek" eller vad som helst, precis som alla andra, och därför så har jag denna åsikt? :)
vem vet.
;)
Om man inte tror på ett liv efter döden.. Vad händer då?? Svartnar allting? Jag menar, någonting måste jue hända.
Det är kanske ett av mina större frågetecken här i livet när det gäller filosofi. Det finns jue ingen logik i att inget alls händer.. Samtidigt är det helt omvänt.. Det måste jue hända nått..
Hursomhelst.. Efter detta liv kommer man nog få veta..
Smogge skrev:
Om man inte tror på ett liv efter döden.. Vad händer då?? Svartnar allting?
Det är många som redan har dött. Inte har världen svartnat för det. Vad som har hänt, är att de har upphört att existera.
Smogge skrev:
Det finns jue ingen logik i att inget alls händer.. Samtidigt är det helt omvänt.. Det måste jue hända nått..
Jo, visst händer något när du dör. Du upphör att existera. Det är inte konstigare än att det har funnits en tid innan ditt liv, då du inte existerade.
