"Så att säga"

[dAEk]

Knasiga funderingar vandrar genom huvudet så här på morgonkvisten även om det inte är så tidigt längre.

Ofta hör man folk säga "bla bla bla, så att säga". Vad har det (bihanget) för innebörd egentligen? På liknande sätt lägger vissa typer till "typ" efter varje mening, typ. Är det ett sätt att markera att man inte är helt säker eller precis i det man säger eller är det mer ett sätt att fylla ut en sats för att den inte ska låta så tom annars? En del verkar lägga till orden efter nästan varenda mening och det gör att sådana som jag uppmärksammar det och liksom slutar lyssna med halva örat. Man är dock inte bättre själv, har faktiskt kommit på mig själv med den dåliga vanan att slänga dit de tomma orden lite titt som tätt.

[spango]

Kul fråga Lite snabbt googlande gav oss http://www.sr.se/cgi-bin/isidorpub/P...Artikel=605122 som säger:
[citat]Språkvetarnas syn på saken är att ord och uttryck som ”så att säga”, ”liksom”, ”typ”, och en mängd andra, inte är helt meningslösa; de har en funktion i det sagda. Ursprungligen hade uttrycken mera av sin ordagranna betydelse. ”Så att säga” betyder ”om jag formulerar mig på det här sättet”. ”Vaghetsmarkör” kallar språkvetarna dessa uttryck, och det finns meningar där de inte dyker upp: man säger inte ”tre gånger elva är så att säga trettiotre”. Här finns ingen plats för vaghet.[/citat]

Syftet med "så att säga", "typ" och gänget är alltså att ge en nyans av ungefärlighet till sitt uttalande, att klart och tydligt meddela att det man säger är en approximering av sanningen. Inte att det är påhittat, men att det kanske inte är 100% korrekt, eller att man inte vet exakt hur man ska uttrycka sig för att få saken att framstå i sin rätta dager för lyssnaren. Varför folk överanvänder dem skiljer sig väl från person till person, men vissa gör det säkert för att fylla ut, men det kan säkert också ibland ha att göra med att man inte vill verka för tvärsäker på sin sak - dåligt självförtroende, janteanpassning, att man inte vet vad man pratar om, eller något liknande. </hobbypsykolog>

Naturligtvis är det oftast bättre att vara klar och säker i sina uttalanden, men det betyder inte att man ska se ner på sådana vansinnigt praktiska konstruktioner som "typ" och "så att säga". Bara man använder dem när man faktiskt är osäker på om det som kommer ur munnen ger en korrekt bild av ämnet hos den mottagande parten, så att säga

[Danne V]

Spango har redan snott mitt svar, så att säga.

Jag kan bara tillägga att detta är ett fenomen som iofs alltid funnits, men som blivit mer utbrett sedan 20-30 år tillbaka.

Å ena sidan är det en ganska bra sak, eftersom man ofta kan använda ett mer målande språk, liksom. Å andra sidan är det ett tecken på att man inte riktigt vet hur man ska uttrycka sig, och överlåter åt lyssnaren att "tolka" åt en istället. Så att säga. Det ger i sin tur utrymme för missförstånd, typ.

Som så ofta annars när det gäller språkbehandling, så reflekterar det ofta tyvärr också vederbörandes utbildning, sociala tillhörighet, osv.

[dAEk]

Spango: Ja, vad säger man? Tack för svaret!

Använder man "så att säga", "typ" eller liknande (för) mycket blir det egentligen bara onödig information som man filtrerar bort och så tappar man som lyssnare/åhörare koncentrationen lättare. Jag hade en lärarinna på högstadiet som drog till med "så att säga" efter nästan varje mening och det var faktiskt ganska jobbigt att gå på hennes lektioner. Till slut hörde man bara "så att säga, så att säga, så att säga...". Hon kanske var ett extremfall, men ändå.

[Dryden]

Typ.

Jag använer "typ" och efter att ha läst spangos svar så ska jag nog sluta med det.

[kaj]

Vaghetsmarkörer opch approximeringar av sanningen kan vara rätt skönt när man är lite halvakademiker och allt man säger och gör på jobbet bör vara underbyggt med egna eller andras bevis. Att få in ett "liksom", "typ" eller "så att säga" i talspråket för vardagen så mycket mindre allvarlig.
Precision är tråkigt, även språklig sådan.