Jag gjorde ett test med photoshop.
Jag gjorde två bilder. En på 8 bitar och en på 16. (se bifogad) Gjorde en ganska mörk bakgrund, målade en fyrkant och tog drop shadow och ställde den till ganska stor. Det ser ju inte så vackert ut, och det roliga är att det är absolut ingen skillnad på bilden som var 8 bitar och den som var 16. (Hade samma värden och allt på de båda bilderna)
Dessutom så är ju färgpaletten begränsad till 8 bitar eftersom man bara kan ange 256 olika steg. Vid 16 bitar borde det ju att gå att ange 512 steg per färgkanal.
Tänker jag fel någonstans?
Jag har grafikkortet inställt på 32 bitar så det borde inte vara problemet.
Jag har ljusat upp undre delen av den bifogade bilden för att man ska se tydligare.
Du får nog bättre resultat om du använder fotografier med många fler färger, dvs färger som knappt ögat kan skilja på. Redigera en bild (prova Nivåer) i 8 bitar och sedan 16 bitar, så ser du att historgrammet blir "glipigt" med 8 bitar, för att färgdjupet inte räcker till i 8 bitar och den "klipper" i histogrammet. Detta kräver dock att du fotograferar i RAW och sparar bilden till Photoshop i 16 bitar, och inte konverterar en 8 bitarsbild till 16 bitar.
Dina bilder är på 8 respektive 16 bitar per färg. Det gör i verkligheten 24 respektive 48 bitar. Dina 32 bitar på grafikkortet, inkluderar en alfakanal, som också har 8 bitar. Du kan således inte se mer än 8 bitar per färg. Nyttan av att ha 16 bitar per färg i en bild, är att du kan göra fler ändringar (som hos vitbalans, etc) utan att riskera att något faller utanför och blir helt svart eller utfrätt. Du räddar även detaljer i hög- respektive lågdagrar, vilka du kan få in i den vanliga färgrymden efter egna val.
oskob skrev:
Vid 16 bitar borde det ju att gå att ange 512 steg per färgkanal.
Nej, snarare runt 65000 steg. Det sker en fördubbling för varje ytterligare bit.
oskob skrev:
Dessutom så är ju färgpaletten begränsad till 8 bitar eftersom man bara kan ange 256 olika steg.
Nej, du har ingen färgpalett. Du har ju RGB-bilder, så du har totalt 24 bitar per pixel, eller 8 bitar per färg. Hade du däremot haft en bild med 8 bitar per pixel, hade du haft en färgpalett med max 256 färger. Det bör noteras att även dessa färger hade varit RGB-värden med totalt 24 bitar. Eftersom de då hade legat i en palett, hade det räckt med 8 bitar/pixel, då man bara kollar värdet på pixeln, och sedan slår upp det i paletten för att se vilken färg det motsvarar.
Ja just... alphan har ju fortfarande bara 8. Det finns inget format som har högre för just alphakanalen? Jag irriterar mig ofta på ränderna i övertoningarna om man gör "långa" övertoningar.
Men om man då gör en övertoning från svart till genomskinligt och har en vit färg bakom blir det alltså sämre kvalite än om man gör en övertoning från svart till vit (om man har 16 bit).
UlfT: Nej, snarare runt 65000 steg. Det sker en fördubbling för varje ytterligare bit.
Argh vad dum jag är... Men det är fortfarande bara 256 steg i färgväljaren.
Vet inte om du missförstår mig när jag säger färgpalett.
När du dubbelklickar på din färg i Photoshop så kommer ju färgpaletten fram. Det är den jag menar. Där kan man fylla i ett värde för varje färg. T.ex. R255 G255 B255 blir vitt. Med 16 bitar per färgkanal kan ju talet bli upp till ca 65000. Vit borde då bli R65000 G65000 B65000.
Nu hände något som vände upp och ner på allt jag trodde jag förstod...
Den till Vänster är 16 bitar med övertoning utan alpha.
Den till höger är 8 bitar och exakt samma inställningar p övertoningen.
Varför är 16 bitar sämre än 8?
Edit: Nu såg jag hur 8bitaren kunde få sån mjuk och fin övergång.
Istället för att köra gråskalan i "hela" steg såhär:
RGB
555
444
333
222
111
000
Men det är fortfarande bara 256 steg i färgväljaren.
Tanken kanske inte är att du ska skapa bilder med 16 bitar/färg. Däremot bibehåller du mer information i hög- och lågdagrar när du arbetar med ett fotografi med 16 bitar/färg. Dock kommer du inte kunna se alla färger, då ditt grafikkort bara stödjer 8 bitar/färg.
oskob skrev:
Vet inte om du missförstår mig när jag säger färgpalett.
När du dubbelklickar på din färg i Photoshop så kommer ju färgpaletten fram. Det är den jag menar. Där kan man fylla i ett värde för varje färg. T.ex. R255 G255 B255 blir vitt.
Så 16 bitar är helt ointressant för mig om jag inte mixtrar med fotografier, utan gör en bild från början i PS?
Är det ungefär som att de flesta studiomusiker spela in i en himla massa bitar för att ha mer att jobba med men sedan i slutändan ändå mixar ner till 16-bit cd-kvalité?
Detta är luddigt.
16 bitar borde ju vara 16 bitar. Överallt.
Det låter väl ungefär som du har tolkat det rätt. En mastertape på en platta t ex ska ju innehålla väldigt hög upplösning (fler bitar) än en nermixad slutprodukt. Det samma i grafikbranchen. Det är väl kanske overkill att ha 16 bitar hela tiden. Det vore ungefär som om dom distribuerade musik i 192 khz när det räcker med 44 för att örat ändå inte skulle höra någon skillnad.
En annan sak jag tänkte på...
Är det inte så att man har gjort så att det är mindre steg mellan ljusa toner än vad det är mellan mörka, för att det är i den ljusa som "det intressanta" är. Men om man som jah vill jobba med mörka bilder med långa övertoningar så vill jag ju ha det tvärt om.
Vet inte om detta bara är något jag har fått för mig?
Stegen är jämna över hela intervallet av möjliga värden. Det kan ju finnas intressant information i både hög- och lågdagrar. Men för dig, som bara vill skapa toningar, behövs faktiskt inte 16 bitar. Det är ju du som skapar informationen. Då har du full kontroll över var den hamnar. Det är en helt annan sak med fotografier eller scannade bilder, då både hög- och lågdagrar kan råka falla utanför det område som täcks in av 8 bitar/färg.
UlfT. Det här var riktigt intressant. Jag har aldrig fattat vad 8/16 bitar har för nytta i grafikbranchsen. Men om det är sådär skulle man ju önska att digitalkameran tog med 16 bit/färg för då skulle man få skaplig dynamik i bilden ju.
oskob. Hmm... det finns ju en intressant parallell i fotobranchen. Oftast används ju negativ färgfilm just för att det spektra som oftast används är det som... öhh... vad ska man säga... det blir väl så att det oftast mörka toner i bilden, så därför är det bäst att ha negativ film så det mörka representeras av motsatsen istället. Knepigt å förklara, men du fattar nog va :)
UlfT. Det här var riktigt intressant. Jag har aldrig fattat vad 8/16 bitar har för nytta i grafikbranchsen. Men om det är sådär skulle man ju önska att digitalkameran tog med 16 bit/färg för då skulle man få skaplig dynamik i bilden ju.
Det är rätt vanligt att digitala kamerors sensorer brukar kunna ha bortemot 12 bitar/färg. Dessa bitar har man full tillgång till om man fotograferar råformat. Men vill man ha bilderna som tiff-filer, får det bli 16-bitars-bilder, då tiff-standarden inte har någon möjlighet för specifikt 12 bitar. Jpeg klarar för övrigt inte mer än 8 bitar/färg, så väljer man det formatet, missar man den extra dynamiken som kamerans sensor kan fånga.
Danny skrev:
oskob. Hmm... det finns ju en intressant parallell i fotobranchen. Oftast används ju negativ färgfilm just för att det spektra som oftast används är det som... öhh... vad ska man säga... det blir väl så att det oftast mörka toner i bilden, så därför är det bäst att ha negativ film så det mörka representeras av motsatsen istället. Knepigt å förklara, men du fattar nog va :)
Det är nog andra orsaker till valet av negativ färgfilm. Framförallt att många vill ha den kopierad till negativt papper. Annars är det ju inget som hindrar användandet av positiv färgfilm (dia-bilder). Dia-bilderna brukar klara en högre upplösning, men de har sämre exponeringslatitud än negativ film. Därför är det viktigare att exponera rätt. Men det är ju ett problem i både hög- och lågdagrar. Du tänker nog lite knasigt om du tror man kan säga något generellt om att det skulle vara mer intressant att bevara enbart högdagrar.
Det är nog andra orsaker till valet av negativ färgfilm. Framförallt att många vill ha den kopierad till negativt papper. Annars är det ju inget som hindrar användandet av positiv färgfilm (dia-bilder). Dia-bilderna brukar klara en högre upplösning, men de har sämre exponeringslatitud än negativ film. Därför är det viktigare att exponera rätt. Men det är ju ett problem i både hög- och lågdagrar. Du tänker nog lite knasigt om du tror man kan säga något generellt om att det skulle vara mer intressant att bevara enbart högdagrar.
Aha. Hmm, jo kanske det. Det var en kille som jobbar på en Skolfotofirma som sade det till mig förut. Men i min fotobok står står det "Färgnegativfilm passar bra om endast tänker göra kopior". Men borde inte det ha något samband då, "exponeringslatituden" borde ju bero på något.
Exponeringslatituden beror på vad emulsionen består av. Dia- och negativ färgfilm, kräver helt olika typer av emulsioner. Därför är det inget konstigt i att de har olika förutsättningar för att få en bra exponeringslatitud.
Jomen precis. Då är det väl så att högdagrar fastnare lättare på en typ av emulsion, så utnyttjar man det och får då det där sambandet med att Negativfilm används mest i ena fallet?! :) ...nä jag vet inte riktigt, det var bara något som slog mig.
Nu kom jag på ett annat intressant samband. Vid ett visst ISO-tal borde ju en negativfilm ge högre kvalitet än en diafilm.
Nä usch, nu blev det mycket OT, får väl sluta innan någon moderator blir arg :)
Jomen precis. Då är det väl så att högdagrar fastnare lättare på en typ av emulsion, så utnyttjar man det och får då det där sambandet med att Negativfilm används mest i ena fallet?! :) ...nä jag vet inte riktigt, det var bara något som slog mig.
Har man en hög exponeringslatitud, fastnar både hög- och lågdagrar bättre. Allt handlar bara om att kunna fånga så stora skillnader mellan ljust och mörkt så bra som möjligt. Är exponeringslatituden liten, blir det ett problem för både hög- och lågdagrar. Men vad som lider mest av det, beror på hur man har ställt in exponeringen på sin kamera.
Danny skrev:
Nu kom jag på ett annat intressant samband. Vid ett visst ISO-tal borde ju en negativfilm ge högre kvalitet än en diafilm.
Vad skulle det vara i samband med? Det låter inte riktigt genomtänkt, det där. ;)
Har man en hög exponeringslatitud, fastnar både hög- och lågdagrar bättre. Allt handlar bara om att kunna fånga så stora skillnader mellan ljust och mörkt så bra som möjligt. Är exponeringslatituden liten, blir det ett problem för både hög- och lågdagrar. Men vad som lider mest av det, beror på hur man har ställt in exponeringen på sin kamera.
Jo precis, det gäller ju att allt är inställt rätt så det lilla spann som finns utnyttjas på bästa sätt.
Vad skulle det vara i samband med? Det låter inte riktigt genomtänkt, det där. ;)
I samband med emulsionernas känslighet. Det brukar stå i min fotobok titt som tätt att diafilm ger bra kvalitet i upp till ISO100 medans negativfilm ger bra kvalitet ända upp till ISO400.
I samband med emulsionernas känslighet. Det brukar stå i min fotobok titt som tätt att diafilm ger bra kvalitet i upp till ISO100 medans negativfilm ger bra kvalitet ända upp till ISO400.
Möjligt att det kan vara så. När jag tänker efter, är det väldigt sällan jag har sett några riktigt högkänsliga dia-filmer. Å andra sidan blir ju all sorts film mer finkorning, ju mindre känslig den än är. Kodak Ektar 25 är ju inte att förakta, hur "negativ" den än är. I alla exempel jag har haft möjlighet att jämföra (ISO50-200), har dia-filmen haft högre upplösning.
276 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2
