sgtpepper skrev:
Aha, så du menar alltså att folk med utbildning enbart gjorde det för att tillfredsställa sina föräldrar, inte för att tillfredsställa sina egna behov av förkovring samt personlig utveckling?
Hade ett par vänner som mer eller mindre gjorde det för att tillfredställa sina föräldrar och inte sig själv. Såna som inte tyckte det var så kul om man kom hem till dom med en assemblerbok och ville ha en mysig assemblerkväll. Nej..dom slöade hellre med en videorulle. :q ;) (men jag förstår att dom inte orkade efter mammans otroligt jobbiga och monotona läxförhör)
Men det är hur jag upplevde det. inte hur du upplevde det. så jag förstår att du reagerar och tycker det låter konstigt om du inte upplevt sånt här.
sgtpepper skrev:
Hur kommer det sig egentligen att många som jag studerade med på högskolan just var den typ du beskriver, sådana som satt hemma och kodade assembler och som var kungar på allt möjligt som har med datorer att göra, redan innan dom började plugga?
Men där har du killar som redan har gått livets hårda skola + att dom breddar sin kompetens ytterligare.
sgtpepper skrev:
Hur ser din bild egentligen ut av vad man lär sig på högskolan?
Jag ska börja på Halmstad högskola i höst, så jag har en väldigt positiv inställning :). Och inte för att jag känner mig "tvingad" eller för att jag vill ha bra jobb..utan för att jag tycker det verkar riktigt roligt och intressant. bakom mig har jag redan en yrkeshögskoleutbildning (där kurser hos uppsala universitet ingick bland annat). Så jag ser verkligen fram emot att få kunna enbart plugga i minst 4 år till.
sgtpepper skrev:
Varför genomgår man inte livets hårda skola också om man även genomgått en högskola? Ger en högskoleutbildning automatiskt fördelar som gör att studenten traskar runt på rosor och aldrig utsätts för denna magiska skola, livets hårda?
Är det en hårdare skola att sitta hemma och koda assembler och sedan skaffa sig ett jobb med visst problem än att leva på nudlar och försöka hänga med i en snabb studietakt och sedan gå ut och försöka hitta ett jobb samtidigt som man betalar av sina studielån?
en högskoleutbildning är planerad utbildning och du vet att du har studielån garanterat så länge du går där.
Att sitta hemma och koda assembler är inget du vet om du kan göra i "lugn och ro" tre år framåt. du har heller ingen handledning och du har inte lika mycket erfarenheter att ta del av. alltså lär du dig att ta eget ansvar. Vilket man också gör i högskolan (där har du dock inte ansvaret för att se till att din utbildning innehåller rätt sorts ämnen och kunskaper på samma sätt)
sgtpepper skrev:
Personligen tror jag att "livets hårda skola" är en floskel som outbildade människor använder sig av när dom på något sätt känner sig underlägsna. Är det några som verkligen genomgår "livets hårda skola" så är det väl t.ex småbarnsföräldrar med mager inkomst som ändå pallrar sig igenom en kvalificerad utbildning för att stilla deras törst på kunskap och för att kanske få bättre förutsättningar till ett intressantare jobb.
vad är en outbildad männsika i dina ögon då? en assemblerhackande snubbe med tunga 68k-tegelstenar i sin bokhylla är väl inte att betrakta som "outbildad"...
som du säger; Man kan gå livets hårda skola även om man går högskolan.. Man kan t ex vara bortskämd och få värsta lyan och pengar av sina föräldrar sålänge man går sin högskoleutbildning. då kan man inte påstå att man gått "livets hårda skola".. men man kanske har bytt bostad flera gånger.. tagit väldigt lite lån samt jobbat samtidigt som man studerat.
man kan ju varit en bortskämd assemblerhackare.. kanske är storebror en väldigt duktig assemblerhackare och man har kanske rika föräldrar som gör att man inte behöver flytta hemifrån eller tänka på utbildning.. kanske får man jobb på pappas företag.. då har man heler inte gått livets hårda skola..
Men iallafall.. en högskoleexamen är något man tryggt kan luta sig tillbaka på när man har den. Har man inte det, men besitter lika bra kunskaper för att genomföra jobbet så har man inte samma trygghet att luta sig mot.. och det är hårt ;)