eureca skrev:
Förresten, vad är egentligen "livets hårda skola"? Vore intressant med någon slags definition?
Det är när man satt framför sin amiga och knappade assemblerkod medans alla andra polare antingen satt o råpluggade jobbiga läxor för att tillfredställa föräldrarna eller var ute och körde moppe.
Dom som körde moppe började jobba på ica.. läxläsarna kom in på högskolan och fick sin utbildning serverad fint av föreläsarna/skolan.
Själv så hade man fullt ansvar för att vara både sin egen föreläsare och student samtidigt. Man visste inte heller om det man satsade på skulle löna sig.. man visste inte vilken litteratur man skulle köpa riktigt.. man var tvungen att piratkopiera alla sina program.. man satt på olika hackerparties, drack cola dygnet runt och bytte kunskaper med andra snubbar.. enda sättet att få social kontakt med kunniga personer.. man träffade inga tjejer (hemskt! ;) )
man riskerade mycket. (hur många jobb finns det för assemblerkodande amigasnubbar idag? ;) ).. man fick sen traska ut i det hårda arbetslivet och försöka övertyga folk om att man var rätt grym på datorer trots att man saknade utbildning.
kan tillägga att denna bild inte passar in på mig till 100% eller är en perfekt definition på vad livets hårda skola är.. men ungefär såhär.. :h
Aha, så du menar alltså att folk med utbildning enbart gjorde det för att tillfredsställa sina föräldrar, inte för att tillfredsställa sina egna behov av förkovring samt personlig utveckling?
Hur kommer det sig egentligen att många som jag studerade med på högskolan just var den typ du beskriver, sådana som satt hemma och kodade assembler och som var kungar på allt möjligt som har med datorer att göra, redan innan dom började plugga?
Hur ser din bild egentligen ut av vad man lär sig på högskolan?
Varför genomgår man inte livets hårda skola också om man även genomgått en högskola? Ger en högskoleutbildning automatiskt fördelar som gör att studenten traskar runt på rosor och aldrig utsätts för denna magiska skola, livets hårda?
Är det en hårdare skola att sitta hemma och koda assembler och sedan skaffa sig ett jobb med visst problem än att leva på nudlar och försöka hänga med i en snabb studietakt och sedan gå ut och försöka hitta ett jobb samtidigt som man betalar av sina studielån?
Personligen tror jag att "livets hårda skola" är en floskel som outbildade människor använder sig av när dom på något sätt känner sig underlägsna. Är det några som verkligen genomgår "livets hårda skola" så är det väl t.ex småbarnsföräldrar med mager inkomst som ändå pallrar sig igenom en kvalificerad utbildning för att stilla deras törst på kunskap och för att kanske få bättre förutsättningar till ett intressantare jobb.