19 svar · 897 visningar · startad av m_soderlund
När jag var liten, så var jag en riktigt sprallig kille som fanns överallt hela tiden - dvs en kille full av energi. Oräkneliga gånger gjorde jag föräldrarna arga, otaliga gånger gjorde jag föräldrarna glada.
I skolan var jag bäst i klassen, gjorde alla läxor, hade nästan alltid alla rätt på alla prov, och jag älskade gymnastik. Hemma var jag alltid noggrann, mitt rum var alltid välstädat och jag hittade alltid mina grejor - allt hade jag nämligen en kopiös ordning på.
På högstadiet fortsatte jag att göra alla läxor, alltid lika noggrant, alltid alla läxor. Fortfarande samma noggrannhet hemma. På gymnasiet hände sedan något. :e
Läxor var inte längre lika viktiga. Det var inte längre lika viktigt att städa sitt rum. Man behövde inte köpa julklappar en månad eller flera veckor innan julafton. Man behövde inte alltid ha full koll på allting. :)
Jag började slappna av. Och så skönt det var! Man kunde ju få tid till att göra en massa mer saker nu! Ah, livet bara rullade på, och det gick helt okej i skolan också! :)
Idag går jag 3:e året på gymnasiet. Jag har fortfarande mer ordning än de flesta, men är relativt slapp av mig. Jag sover i och för sig INTE hellre än att göra något kul. Att jag slappnat av lite i skolan betyder inte att jag bara ligger hemma och pillar mig i naveln - nä, jag är produktiv!
Från att ha varit ett oerhört energiskt och oerhört noggrannt barn, gick jag till att bli en bekväm och relativt noggrann ungdom.
Så - hur har ni förändrats genom åren?
Allting började för 20 år sedan... mina föräldrar hade höga förväntningar och förhoppningar, speciellt pappa eftersom jag har en storasyster.
Sen började jag skolan, efter 9 år i grundskolan där lärarna alltid sa att jag var ointresserad, höll på med annant, okoncentrerad osv, men jag var iaf snäll.
Sen började jag gymnasiet och det var likadant där. Nu pluggar jag högskola, tur man inte har kvartsamtal här :D
Bara som en parantes....
Attans vad rätt jag hade då om dig m_soderlund i "Hur föreställer vi oss varandra egentligen?"-tråden! :o :) Damn I'm good... ;)
annesophie skrev:
m_soderlund
Ung, prydlig ”lillgammal” kille. Perfektionist med sakerligen ett ytterst valstadat rum. Valuppfostrad, ar kompis med alla och har alltid har snalla/kloka kommentarer pa lager. :)
http://www.webforum.nu/showthread.php?postid=759749#post759749
Jag var en ängel under hela grundskolan. Jag åt min spenat, gjorde mina läxor och retade inte mina kompisar. Allt var frid och fröjd. Jag började gymnasiet, 1:an gick utan problem, betygen gick inte att anmärka på och allt var fortsatt lugnt.
Sen kom 2:an, och en förvandling skedde. Helt plötsligt kändes ingenting viktigt längre. Jag började dyka upp i skolan orakad, iförd badtofflor, shorts och för stora t-shirtar. Lektionerna var dagens höjdpunkt, för då kunde man ta igen för nattens förlorade sömn. 3:an kom tillslut och en ny förvandlig skedde igen. Det kom att bli det bästa året i skolan, schemat var ett skämt, knappt några lektioner, trots att man läste Samhäll/Ekonomi så var allting allmänt överslappt. Nu började jag trivas i skolan igen, och framåt studenten fick jag fet separationsångest. Jag sitter fortfarande och drömmer mig tillbaka till sista året i gymnasiet ibland...
Någon vecka efter studenten ryckte man in i lumpen. 10 månader till ingen nytta. Det man hade lärt sig tidigare i livet glömde man bort, eftersom den intellektuella stimulansen var lika med noll under värnplikten. Överlevde gjorde jag iallafall och kanske muckade jag som en ny människa. Lumpen gav mig iallafall nått som de aldrig kan ta ifrån mig - tinnitus.
Nu, snart ett år efter muck så sitter man här på högskolan och drömmer sig bort. Jag tror att jag blivit en harmoniskare och betydligt slappare människa med åren. Kanske beror på att jag slutade spela fotboll inför den här säsongen. Glömsk har jag blivit också, jag kan komma ihåg alla kryptiska unix-kommandon i världen, men vad jag åt till lunch, det har jag ingen aning om...
Jag är nog inte rätt person att skildra hur jag har förändrats genom åren. Fråga mina föräldrar, de bör ha skaplig koll. I alla fall tills den dagen då jag flyttade hemifrån. ;)
oelbal skrev:
Sen kom 2:an, och en förvandling skedde. Helt plötsligt kändes ingenting viktigt längre. Jag började dyka upp i skolan orakad, iförd badtofflor, shorts och för stora t-shirtar.
Ja, det ÄR ett förfall. :e
Annars liknar jag m_soderlund rätt mycket.
Har gått från västädat rum till målet att åtminstone kunna se golvytan. ;)
Är det meningen att man SKA se golvet?
Jag har snarare gått åt andra hållet jämfört med er andra.
Fram till 7:an så var jag en bråkstake, slog och hade mig.
Sen la jag av med det, och drog mig bort från andra människor och blev lite av en enstöring, och det är jag nog fortfarande fast kanske lite mindre.
Plugget tyckte jag var ganska tråkigt, det kändes inte stimulerande.
Sen började jag gymnasiet, trodde det skulle bli lite mer stimulerande men det blev det inte, i alla fall inte till en början.
Första året läste jag i min hemkommun, men sen flyttade jag iväg till en internatskola (eller vad man ska kalla det) där jag läste mer matte och data, som jag tyckte var skoj (gör jag fortfarande). Jag var helt överens med mig själv om att jag skulle läsa datateknik på högskolan efter det men veckan innan man skulle bestämt sig så blev jag oense, och bytte fram och tillbaka mellan datateknik och teknisk matematik. Det blev tillslut teknisk matematik.
Och där är jag fortfarande.
Ang. städning, den har alltid varit kass, men det märks mest nu när man inte bor hos sina föräldrar mer. ;)
Jag har inte fullbordat mina studier än. Jag går nämligen i årskurs 8. Jag liknar m_soderlund (hans beskrivning), dock är det en liten detalj som är annorlunda; mitt rum är inte välstädat ;)
Jag har inte ens gått ur frundskolan, men börjar redan få nog av att bli kallad en massa saker (mobbning?), och bli skrattad, bara för att jag har uppnått VG i alla ämnen (förutom två) hittills. Det är det hemska jag vet. Tur att det bara är 1½ år kvar.
När jag var yngre var jag ganska lat av mig, sen har man vuxit upp och nu kallas det att man är bekväm. :h
>> annesophie: du hade mer rätt än du trodde! ;) :D
Intressant tråd denna, tycker jag. Mer inlägg! :)
Min största förändring är nog att jag blivit så enormt mycket smartare med åren.
Skämt åsido, jag var ganska slapp när jag var yngre, sov hur mycket som helst, det kan jag göra nu också, men inte så ofta å inte så mycket.
LeonL skrev:
Jag har inte ens gått ur frundskolan, men börjar redan få nog av att bli kallad en massa saker (mobbning?), och bli skrattad, bara för att jag har uppnått VG i alla ämnen (förutom två) hittills. Det är det hemska jag vet. Tur att det bara är 1½ år kvar.
Jag säger bara det, de kan dra åt h-e! Om ett par år kommer de ångra att de inte pluggade och fick lika bra betyg som du. Det är ju DIN framtid det handlar om och den har de inte med att göra :)
aldrig städat (mor städar när hon inte tycker om röran), aldrig pluggat förrens max 10 min innan lektion. höstadiet klarade jag med 5 vg & resten g.
gymnasitet gick jag ut med 1000p i ig :r :e
Årskurs 1-6: Alltid bäst i nästan alla ämnen.
Årskurs 7: Läste duktigt på läxorna.
Årskurs 8: Började allt oftare att strunta i läxorna.
Årskurs 9: Läxorna gjordes rasten före lektionen eller inte alls. Ändå bra slutbetyg.
Första året, gymnasiet: Har börjat läsa mera på läxorna. Sviterna från att strunta i läxorna tidigare börjar visa sig.
Ibland, inte alltid, men med allt jämnare mellanrum så vill jag citera en av mina favoriter, Jan Stenmark, från hans underbart roliga bok "In och Ut genom dörrar och fönster":
"Jag sträckte mig efter skallran...
...
...
...
Sedan dess har det varit ett enda jävla mörker"
Ja i norrbotten finns det lä inte så jävla mycket ljus § e Hehe
Själv så har jag väll alltid varit speciell...
Enda sen jag va liten har jag hafft grova koncentrations svårigheter och dyslexi... Blev lätt att jag blev klassens clown. Eller i alla fall den som störde mest.
Men Jag lyckaddes ändå gå ur högstadiet med 205 P (180 Är alla g för er som inte kommer ihåg eller vet)
Gymnasiet har jag fortfarane inte gått klart. Hoppade av enfter nästan hela ettan, sen dfess bor jag i spanien och jobbar som webdeveloper och art director.
Jag kan även meddela att jag är fruktansvärt lat av mig... :-)
Nu vet ni lite mer om även mig ;-)
Vi vet att du är sanslöst lat, Mikul. §jr
