Det jag lyssnar mest på är metal, så jag får väl förklara mig.
Metal skiter i dig. Om du inte gillar ett metalband är det dig det är fel på, inte bandet. Här ska minsann inte smöras. Ett metalband kommer antagligen ändå inte kunna leva på sin musik, så att sälja ut sig är vanligen inte värt besväret.
Metal skiter i vad du tycker. I princip all metal är emot något, vad det än månde vara; från norska nazihedningar som vill ha ett ariskt norden fritt från kristendomens fjättror till kristna amerikaner som hyllar Gud med brutala skrik; och från svenska vänstermänniskor som klagar på kapitalisterna till israeliska satanister som bara är jävligt onda.
Metal skiter i vad du gör. Jag tror inte att jag vet någon annan genre där det inte skulle ses som speciellt underligt om du valde att göra en neoklassicistiskt inspirerad konceptplatta om troll med inslag av slavisk folkmusik. Det finns enormt mycket variation inom metallen, att säga att det bara handlar banka på gitarrerna och banka på trummorna är som att säga att "hiphop är ju bara samma slinga om och om igen". Tvärtom är nog metallen en av de friaste musikstilarna jag haft nöjet att springa in i. Ett exempel på variationen är Melechesh, som kombinerar traditionella blast beats (jävligt snabba trummor) med trumrytmer hämtade från arabisk folkmusik, och det på ett jäkligt bra sätt. Över huvud taget inspireras framför allt black metal av helt andra element och på ett helt annat sätt än vanlig populärmusik.
Samtidigt behöver man inte släppa en massa pretentiösa konceptalbum eller liknande för att lyckas. Cannibal Corpse, till exempel, har klarat sig bra på att vara begåvade på att spela sina instrument och bröla fram sånger om blod och mord.
För att gå tillbaka till de där norska nazihedningarna (jag har en vag känsla av att någon här kommer att reagera på att jag lyssnar på sådant): Burzum, ett enmansband bestående av Varg Vikernes (a.k.a. Greven, ökänd kyrkbrännare och mördare) har gjort den IMHO vackraste musiken någonsin, på plattan "Hvis lyset tar oss". Sorg, ilska, hela paketet. (Texterna är också väldigt vackra, men lite svåra att höra. Däremot kan man läsa dem.)
Metal skiter i vad som är bra. Hatar du så hatar du, är du dyster är du dyster. Du behöver inte känna att alla känslor som folk förväntar sig att du ska förneka är fel. Det är de som är värdelösa.
Metal skiter i allt. Världen kanske går under i morgon. Det är OK, för det är ett ruttet ställe trots allt.