IIngridMedlem sedan dec. 19997 740 inlägg Åsså själva mobbingen: (faktiskt värd att skratta åt - not, på gamla dar)
Fyra flickor i ett litet tält, på sin första överlevnadskurs...precis utanför våra lägenhetsfönster där vilden smög omkring... Han skek -BLÄÄÄÄ!!! och skar sin vilda kniv i tältduken.
Killen med ölburken full av äcklig sörja som "råkade" hälla den över mig.
Killen som tryckte ner mig i snödrivan så att jag FAKTISKT höll på att kvävas.
Killen som la sig ovanpå mig och juckade lite granna när jag var 10 år
den andra som väntade tills jag var 14
Grannflickorna som var mina antagonister under hela skoltiden
och skröt som en mindre jordbävning om alla sina eskapader, och när jag pep så fick jag mig en rak höger :e
killen som när jag äntligen började tycka att jag var värd någonting, högt och tydligt vrålade - KOLLA HON HAR FÅTT BRÖST!
Killen som, enbart för att han tyckte det var jättekul, placerade sin äckliga sköldpadda i min famn (någon som har en aning om hur läbbiga de är på undersidan?)
Själv var jag ett ljus! :)
SsteffokMedlem sedan nov. 20027 inlägg Det finns så många roliga minnen från högstadiet. Och jag måste säga att det var den absolut bästa tiden i mitt liv.
I våran klass så hade vi väl inte direkt någon mobbing, eller det fanns väl någon som var lite utsatt men aldrig direkt mobbing. Eller jo. En kille som heter Patrik Greus, killen måste ha varit en korsning mellan en hyena å människa eller nåt liknande. För frisk var han inte.
Men jag kommer ihåg en idrottslektion så väl. Det var sista lektionen för dagen. I våran klass hade vi en kille som var ganska självsäker. Jag tror vi gick i sjuan då. Men iaf den här otroligt självsäkra killen börjar skrika tjockis åt en kille som var ca 2 ggr så stor som han plus att han hade vänner, så dom var 4 mot en. Men fan vad kul det var dom två återstående åren av högstadiet. Killen sa inget, inte en stavelse.
Veckan innan vi slutade 7:an så sprang jag och en kompis ner till hockeykällaren stup i kvarten och tjuvrökte. Det var tider de. Fy fan vad kul vi hade..
Saknar den tiden. DEt var underbart
EsenMedlem sedan mars 20024 456 inläggTror det var i 8:an, När våra två "huvudlärare" bestämmer att dom ska ta med hela klassen ut i skogen, Alltså typ 17 pers som aldrig varit utanför tullarna förut, ska nu ut och åka lite pendel...
Vi tar Saltsjöbanan mot solsidan, Och tror vi går av vid Erstaviksbadet, Det enda som fanns var skog och lite vatten, och kommer inte riktigt ihåg vad vi skulle göra, men saken var iallafall att lärarna bestämmer sig för att gå en annan väg tillbaka när dagen börjar ta slut, och det slutar med att 17 elever och två lärare e vilse i skogen, utan att veta hur man ska ta sig därifrån.
Men allt ordnade sig iallafall tillslut, Då vi träffade på någon slags "skogsvaktare" som kunde hjälpa oss hem igen...
Lärarna såg själv jävligt vilsna ut, och ville ju inte direkt erkänna det för oss, och vet än idag inte ifall dom bara skämtade med oss och visste hela tiden var vi va eller iafall dom verkligen var vilsna, Men vi kom iallafall hem, Och efter det så e det nog bäst att forstätta hålla sig innanför tullarna...
LLoLoMedlem sedan feb. 20072 750 inlägg
Pellefant skrev:
Hej hopp!
Dina starkaste(bäste, sämsta, välj själv) skolminnen ?
Minns min allra bästa bästa och finaste vän som var en kille jag hade urkul med under hela grundskolan, vi hade nördlekar, som att spela schack, monopol, kortspel. Han hjälpte mig ofta med matematiken som jag vägrade befatta mig med. :p Jag hjälpte honom med lite annat. Sen är det så många andra bra och dåliga minnen att det skulle fylla flera sidor och vissa grejer som man helst vill glömma. Började skriva faktiskt, men insåg att det inte går att korta ner.
:stefan:Medlem sedan apr. 200015 687 inläggAv nån anledning kom jag nu att tänka på en lärare på högstadiet (detta var i slutet av 80-talet) som på 70-talet jämt hade på sig en skum grön kostym, väst och hela baletten.
Då när jag gick i Tappströmsskolan gott och väl femton år senare kallades han fortfarande för Gurkan. :e