31 svar · 398 visningar · startad av emission
I Rikards tråd "En ny dag har grytt" fälldes följande kommentar
"Jag ångrar även att jag höll tre tysta minuter för offren i USA. Det är dubbelmoral att göra det."
och liknande yttranden har också fällts av bl.a. Jan Guillou
Är det verkligen dubbelmoral?
Själv tycker jag att det är hemsk att säga att man ångrar att man höll tysta minuter. Var dessa människor inte värda det?
Alla människor är värda en tyst minut efter en tragisk död!!
Håller med goldy!
Jag brukar hålla flera tysta minuter per dag, och några timmar om natten.. 
Dubbelmoral? Allt beror på hur man ser det.
Det är sant att miljoner människor svälter i världen, att många många tusen far illa på olika sätt och att det dagligen dödas folk i till exempel Jerusalem och på Västbanken.
Men där är haken att jag inte kan relatera till dem. Visst, att föräldrar förlorar sina barn osv är hemskt vem det än drabbar, men det är det överallt.
När det däremot dödas människor som jag kan relatera till - då reagerar jag naturligtvis mera.
Jag har varit i USA, jag har gott om amerikanska släktingar, jag har varit uppe i WTC etcetera - är det underligt att man vill göra något för att visa att man tycker det är något extra hemskt så att säga?
Det tycker inte jag, därför deltog jag i de tre minutrarna häromdagen.
jag tycker janne jägare (gouliuuouououou) *eller hur han nu stavar sitt namn* tycker väldigt mycket. Tycker han ska hålla sig till å skriva Carl Hamilton istället.
Vad dom flesta inte fattar är att kriget i vietnam var inget "vi dödar lite vietnamser för det är så jävla kul och det blir säkert bättre i vårt land då" utan mer "nu försöker kommunister ta över ett demokratiskt land som inte har nåt att sätta emot.. kanske borde vi hjälpa dom?"... Tänk såhär - om det var Sverige som blivit invaderat istället för Vietnam - hade vi inte velat ha hjälp då?
Man kan tycka vad man vill om Vietnam-kriget, men visst dödades oändligt många oskyldiga av USAs styrkor i detta krig. Men, hedrar man deras minne genom att inte hedra de som dödades i terrordådet i USA? Är inte felet att de dödade Vietnameserna inte hedrades? Måste vi välja?
Det finns egentligen bara en fråga att ställa sig: "Är offren i USA inte värda att hedras?"
Jag förstår Guillous poäng, men jag håller med :stefan:(skulle stå stefan vid den där smileyn) om att det är naturligt att sörja människor som man upplever sig stå närmare. Det är inte konstigare än att man går på en begravning när en släkting har dött, men inte när någon helt främmande person har dött.
nu försöker kommunister ta över ett demokratiskt land som inte har nåt att sätta emot.. kanske borde vi hjälpa dom?
Jo, vi borde kanske hjälpa dem. I Vietnam blev det uppenbart helt fel. Det finns skäl att verkligen tänka igenom hur man ska hjälpa dem bäst. Tyvärr finns det fler exempel på hur fel det kan bli. I Chile hjälpte USA Pinochet till makten för att stoppa socialisterna där. Jag kan inte säga att jag vet hur det skulle ha blivit om socialisterna hade fått fortsätta, men Pinochets regim var ju knappast något lyckokast. Men sedan har vi ju andra exempel. USAs medverkan i WW2 kan man ju bara vara tacksam för. De gjorde också mycket bra i forna Jugoslavien. Jag tror det är bra om de kan hjälpa till vid konflikter runt om i världen, men det är viktigt att hjälpen sker med omdöme.
OBS, om någon uppfattar kritiken mot USAs engagemang som kommunism, eller uppskattandet av USA i andra sammanhang som blind amerikanism, då kan jag bara säga att världen är inte svartvit. USA och dess inblandningar runt om i världen finns där på både gott och ont.
[Redigerat av UlfT den 17 sep 2001]
det som irriterar folk är att vi alla inte ställer den fråga om offren i irak, sudan, indien, sri lanka, bosnien, serbien, kroation, algeriet, afghanistan, nordirland, sydarfrika, kongo, liberia, colombia, chile, mexiko, paraguay, kina, japan, ryssland, tjetjenien, georgien, estland osv osv osv.
Platser där det dött hundratusentals människor över de senaste 20 åren i attacker, krig, naturkatastrofer etc.
Alla människor är värda at hedras när de dör. Problemet är att medierna bara tycker att det passar ibland.
det dog hundratals amerikaner när deras ambassader bombades för några år sen.. vi hade inga tysta minuter då..
Dom tysta minuterna kom för att det var väldigt många, helt oskyldiga människor i den stad, som om någon, egentligen inte sånt här borde kunna hända i. Vi hade även minst en svensk där, tjugotal danskar och ett antal norrmän. Vi är i USA ofta.
Det är ett välkänt faktum inom media - att ju närmare en själv det händer (detta är nog inte enbart geografiskt, utan känslomässigt också) ju mer relevant känns det - därför blåser media upp det mer.
Att säga att man inte kan sörja för att man inte sörjt andra är fel. Kan jag inte sörja en död släkting utan att sörja alla andra döda människor?
Jag som yttrade orden.
Man får ingenting sagt och gjort genom att knipa käften i en minut.
Och sen har USA mage att kräva tre tysta minuter.
Och sen har USA mage att kräva tre tysta minuter.
Jag kanske har missuppfattat det hela, men jag uppfattade det som att var och en fick göra som de ville, och då valde många att ställa upp på de tysta minuterna. Jag tror knappast att någon hade stoppat dig om du inte ville ställa upp på det.
Individen:
nej det är ju uppenbart att den världsordning du stödjer inte ägnar sig åt eftertanke å sorgearbete (ska nån dö i din värld öht?).
Den fråga som emission ställer är egentligen kärnfrågan här : "Är offren i USA inte värda att hedras?".
Jag tycker det, och deltog därför i de tre tysta minuterna. Att man inte hade tysta minuter för andra offer är ett mycket dåligt skäl för att inte ha det nu.
Som LeJa brukar säga, "två fel gör inte ett rätt".
Man får ingenting sagt och gjort genom att knipa käften i en minut.
Det rätta ordet må vara effektivt, men inget ord har någonsin varit så effektivt som en paus i rätt ögonblick. - Mark Twain
Man får ingenting sagt och gjort genom att knipa käften i en minut.
Har du hört talas ordspråket: "Att tala är silver, att tiga är guld"? Jag skulle inte tro det. 
Och sen har USA mage att kräva tre tysta minuter.
USA har inte krävt någonting!
Och så har vi allt detta snack om att alla mäniskor har lika värde - visst är det så.
Men jag upprepar det som jag skrev i en annan tråd:
Skulle du sörja min mammas död
lika mycket som din egen mammas död?
Alla som svarar ja på den frågan tror jag ljuger...
Till forsvar for "Individen"...
Jag tror inte att Individen menade att han inte respekterade de som foll offer for denna hemska attack i USA. Jag tycker ocksa att en tyst minut ar nagot som visar respekt.
Oavsett om det ar din granne, van, familjemedlem eller en total framling sa kan man ta sig en minut att tyst fundera over livet. Det ska man inte angra. Jag deltog i de tre tysta minuter, men istallet for att "bara vara tyst" och sedan aterga till jobbet, kaffet och “gud vad hemskt” snacket...sa....ja...jag tog en paus....och reflekterade over livet. Livet ar kort, det kanns pa nagot satt kortare och mer intensivt efter den 11:e September. Jag var tvungen att ringa runt till lite folk och bara prata med dom om...ja saker som jag hade skjutit upp. Det kandes pa nagot satt viktigt att avsluta alla gamla grolls, for livet och varlden sag plotsligt annorlunda ut. For mig iallafall.
De tre minuterna blev en vandpunkt i mitt liv. Inte bara tre minuter for att hedra de doda, men ocksa tre minuter att fundera over varfor saker hander och hur man kan losa dom. Varfor vi ser pa manniskors varde pa olika satt, och hur kunde jag forbattra mig sjalv.
Later det flummigt? Ja kanske lite... Men jag tror att man, nar nagot sa pa nagot satt "overkligt" hander, att man inte riktigt vet hur man ska reagera. Samtidigt som vi ALLA kanner frustration, radsla, hat, oro...ja alla dessa kanslor som valler in over mig iallafall....ocksa nu matas med "experters" asikter...artiklar i tidningar om "what about the rest"...osv...jag ar forvirrad.
Som jag skrivit i en annan trad sa handlar det inte om att "ah vilken dubbelmoral"....men det ar kanske det enda sattat man kan forklara de kanslor som dyker upp efter att man har last tex. John Pilgers asikter (OUTSTANDING ARTIKEL) http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,89323,00.html
eller Jan Gullios (har aldrig kunnat med karln men jag tror att han anda har en poang har) artikel http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,89840,00.html
Jag kanner…hmmm…skuld. For jag ar uppfostrad i en familj dar, man antagligen hogst ovetande gor skillnad pa "dom" och "oss". For "dom" har jag aldrig deltagit i en tyst minut, men for "oss" har jag. Ordet "dubbelmoral" kommer da automatiskt in i huvudet, men det betyder inte att det inte ar ratt med de tre minuterna...snarare att man plotsligt inser att man kanske ar en hycklare (i brist pa battre ord) iallafall.
Jag forsoker forbattra mig. Och pa nagot satt kan jag inte lata bli att tanka att “det kommer nagot gott ur det onda iallafall”. Se er om, varlden samlas, sida vid sida. Mannsikor tar kontakt, racker ut en hand. Det ar storre an nagot annat.
Lat oss aldrig glomma den 11:e september 2001. Men lat oss heller inte urskulda det som komma skall med “an eye for an eye”. Vald foder vald.
*kramar*
//A
[offtopic]
UlfT: Nä, det är vissa forumledare som konstruerade den där smileyn när jag bytte nick från Q till mitt riktiga namn med lite : runtikring.
