Okej, blev personen ifråga ("nr 2") dömd?
Hjälp...
29 svar · 1 289 visningar · startad av Kitti · sida 2 av 2
Frågan, av Kitti
Var ska man börja? Sitter här med två problem; nr. 1: en person verkar ha svikit mig, dvs slutat höra av sig pga jag-har-faktiskt-ingen-aning... nr. 2: Det finns en person som jag inte vill ha nåt med att göra som jag ser nästan varje dag. Problem nr. 3: Hur går jag vidare? \= = = Alltså, för att börja från noll... Ang nr 1. Vi har känt varandra i några år, vi har setts då och d
Läs frågan i sin helhet →
OveRRidE skrev:
Okej, blev personen ifråga ("nr 2") dömd?
Nej, pga att det ej fanns tillräckliga bevis... och det eftersom anmälan kom in tre månader efter övergreppet... :l
Kitti skrev:
Nr 2... har gruvat och grubblat, men kan inte från nånstans ifrån få några idéer om hur man lägger upp detta för chefen...???
Du kanske kan börja lite allmänt? Kolla läget lite med chefen om vad han/hon tycker om konflikter mellan medarbetare. Säg bara så mycket/lite att han/hon förstår att det är något allvarligt men utan att du preciserar vad det handlar om. Fråga om det finns en policy och isf om du kan få läsa den. Eller be chefen berätta innehållet så kan du komma med följdfrågor. Det viktigaste är att du ska få en känsla för om det här är något som a) du kan berätta för chefen och b) något som chefen kan hantera och åtgärda. Hoppas det går bra :)
Hmm.. det finns nog en liten hållhake i det hela (nr 2) och det är att vi befinner oss, som jag skrivit tidigare, ibland på samma ställe (max 1 - 1,5 h i närheten av varndra).. men vi har inte direkt samma chef...
Alltså, hmm, hur ska jag förklara detta... han plockar vissa varor hos oss, åt en annan arbetsgivare... så då vet jag inte riktigt hur det skulle gå om jag berättar för min chef..
Visst, nog tror jag ju att min chef i sin tur kan "avsäga" sig "annat folk" om han av någon anledning inte anser att de gör ett bra jobb hos oss... men i detta fall handlar det ju inte riktigt om det...?
Kitti skrev:
han plockar vissa varor hos oss, åt en annan arbetsgivare... så då vet jag inte riktigt hur det skulle gå om jag berättar för min chef..
...
Visst, nog tror jag ju att min chef i sin tur kan "avsäga" sig "annat folk" om han av någon anledning inte anser att de gör ett bra jobb hos oss... men i detta fall handlar det ju inte riktigt om det...?
Jag tycker nog du kan prova att hinta lite till chefen ändå. Se hur han/hon reagerar. Sen kan du gå vidare utefter det. Om den här killen gör att du känner obehag på arbetsplatsen så har din chef all anledning att göra något åt det :)
celia skrev:
Jag tycker nog du kan prova att hinta lite till chefen ändå. Se hur han/hon reagerar. Sen kan du gå vidare utefter det. Om den här killen gör att du känner obehag på arbetsplatsen så har din chef all anledning att göra något åt det :)
Håller med celia, gör ett försök och känn dig för litegrann. Om din chef är en schysst människa så borde han/hon kunna göra något åt det.
Ang. nr 1, det är inte så att han kanske är deprimerad? Deprimerade människor brukar ju avskärma sig från vänner och bekanta, även såna som står dem riktigt nära. Det skulle kunna vara så i KoTTeNs fall också. Den sjuke själv känner ofta att han/hon bara är en börda och drar sig undan, medan kompisar kan uppfatta det som agg eller egoism att deras kompis inte vill ha kontakt.
Fia skrev:
Ang. nr 1, det är inte så att han kanske är deprimerad? Deprimerade människor brukar ju avskärma sig från vänner och bekanta, även såna som står dem riktigt nära. Det skulle kunna vara så i KoTTeNs fall också. Den sjuke själv känner ofta att han/hon bara är en börda och drar sig undan, medan kompisar kan uppfatta det som agg eller egoism att deras kompis inte vill ha kontakt.
Nja, i mitt fall skaffade min dåvarande kompis en flickvän och två månader senare fick dom reda på att dom skulle få ett barn. Sen bröt dom kontakten med alla och som anledning sa dom saker ingen av oss gjort. En annan vän till dom skulle ha varit hemligt kärr i flickvännen. Jag däremot skulle inte lyssnat på vad dom ville och kommit och stört i deras liv. Ena dagen var allt bra, och andra så får man höra en massa skit och sen försvinner dom. Usch, en bit på en väldigt lång historia, men någon deprision var det inte.
nr 1 Har du aldrig funderat över att Han kanske har/är/blivit förtjust i dig alltefter er vänskap fördjupats och känner att det är ohållbart? Jag menar, du skickar säkert hintar om varm vänskap samt att du faktiskt har sällskap. Han å sin sida har en flickvän som kanske har börjat att ana något i hans beteende vilket gör att hon inte vill att ni ska vara vänner. Summa= han väljer att följa sin flickväns uppmaning eftersom du är upptagen och "bara" ser honom som en god vän - därav tystnaden. Om det inte är så att han är självmordsbenägen vill säga, med tanke på hur han skrev till dig i sitt sista mail, lutar jag mig nog åt att han är, har blivit, förjust i dig och till följd av detta är situationen som den är.
nr 2 Du behöver inte säga mer till din chef än att du känner obehag i hans närhet. Finns det andra kvinnor som kommer i kontakt med mannen? Luska lite grann om de också "känner" samma olust inför honom. Kanske ni i såfall gemensamt kan gå och prata med chefen och lägga fram saken. Mannen kan iofs bli lite aggressiv om han upptäcker att ngt är på G, men troligtvis känner han sig så säker på att ingen ska göra ngt med tanke på att bevisningen inte ledde till ngt varför han i sin självsäkerhet kan komma att "blotta" sig (nu inte bokstavligt talat). Tyvärr funkar det ofta som så att männen vet att kvinnan har svårt för bevisning och de gör att de känner sig ha "övertaget".
I vilket fall som helst handlar det mycket om dig - så länge du inte har bearbetat händelsen kommer den att förfölja dig. Jag säger inte att det är en lätt fråga, absolut inte, jag menar att det enda som kan stoppa hans övertag mot dig är hur du själv konfronterar dina egna känslor när du ser honom.
Skulle han närma sig - tveka inte att anmäla. Det kanske rent av är så att fler blivit utsatt för honom på ett eller annat vis, det är ganska troligt. Han verkar vara "driven".
mvh/Lena
Nr 1...
Här håller jag på att gå i bitar.. Allting säger mig att jag bara vill messa, fråga varför, eller åtminstone bara visa att "här är jag! kommer du ihåg mig?"... Men nånting håller mig tillbaka.. ska jag fortsätta så?
Nr 2..
Kanske känner mig något lugnare nu, det beroende på att personen i fråga inte längre är kvar, han var vikarie för en som varit sjukskriven... så nu kanske det dröjer ett bra tag innan jag ser honom igen..
Att han skulle blivit förtjust i mig... det är jag ytterst tveksam till, med tanke på att vi haft som en bror/syster - relation...