nr. 1: en person verkar ha svikit mig, dvs slutat höra av sig pga jag-har-faktiskt-ingen-aning...
nr. 2: Det finns en person som jag inte vill ha nåt med att göra som jag ser nästan varje dag.
Problem nr. 3: Hur går jag vidare?
= = =
Alltså, för att börja från noll...
Ang nr 1. Vi har känt varandra i några år, vi har setts då och då, haft jättebra kontakt.. men helt plötsligt, som från ingenstans, hör jag inget mer av honom (ej pojkvän). Jag har försökt med allt, sms:at, ringt (utan svar), mailat, t o m skrivit personligt brev (dvs "vanlig post" :e)... och nu har det snart gått två veckor sen sista kontakten... och då var det i sig inte mycket heller, så egentligen har jag inte haft kontakt med honom på..... snart två månader...
Nr. 2. Denna kille ser jag ofta, nästan varje dag... vi var kompisar för ca 5 år sen, men sen gjorde han något som tjejer utsätts för mycket nuförtiden. Om ni ej kan gissa; tänk på något som kan få "åtal" som konsekvens... :l Det var en hemsk tid, har egentligen aldrig kunnat bearbeta det.. eller ja, det gick bra fram till dess att han dök upp igen... Har inte sett honom på flera år, och därför har jag kunnat åtminstone koppla bort händelsen i vardagslivet... tills nu!
Och nu är jag tillbaka på ruta 1 igen.. med tankar, flashbacks och minnen som aldrig ebbar ut... x( :(
Alltså... det verkar ju inte vara nån vidare kompis det där... isf är det väl ingen idé att hålla kontakt... "bara" att släppa och gå vidare om det är så... jag vet ju inte hur det är, men det verkar ju nästan så va... speciellt eftersom du tror du är sviken... han verkar ha hittat på nåt annat eller så...
Ehm... det var inte du som var utsatt då alltså eller? Isf är det ju liiite tungt. Har inget bra tips sådär, det beror ju på hur det var som sagt... men annars försöka bearbeta det på nåt vis ibland, för om man liksom undertrycker såna där viktiga saker så kan dom ploppa upp igen flera år senare kanske och ta sig andra uttryck, och det vill man inte... men samtidigt kan man ju inte stå ut med ALLA människor heller... gäller kanske bara att hitta en bra balans...
Nr 1. Till saken hör... han var som en bror för mig... och jag kan bara inte förstå varför det blivit så här, han har varit så snäll och rar, inte gett den minsta blink till nåt annat,.. och så nu helt plötsligt känns allt som bortblåst...
Jag har frågat varför (skriftligt), för över en vecka sen, men har inte hört något...
Ska jag ge upp? Ska jag blicka framåt? Är det ett avslutat kapitel? Jag känner mig så kluven...
Nr 2... ja, det är jag som blivit utsatt... (*tung andning...* Nu fick jag det sagt tydligt..*)
Jag träffar honom via jobbet... Förö inte så många veckor sen såg jag honom... (via jobbet), det var första gången på några år.. och ja, alltså... den chock jag fick var total...
Alltså, det är kanske bara 30-60 min vi ses - max... men det känns som en evighet...
Nr 2... ja, det är jag som blivit utsatt... (*tung andning...* Nu fick jag det sagt tydligt..*)
Jag träffar honom via jobbet... Förö inte så många veckor sen såg jag honom... (via jobbet), det var första gången på några år.. och ja, alltså... den chock jag fick var total...
Alltså, det är kanske bara 30-60 min vi ses - max... men det känns som en evighet...
Se till att hålla ett avstånd till honom! Han har skadat dig förut och han kommer skada dig igen om du inte gör det. Du ska blicka framåt och inte låtsas om honom. Om han skulle försöka sig på något olagligt, ring polisen direkt, och tveka inte!
Lämna honom bakom dig NU! Han har skadat dig förut och han kommer skada dig igen. Du ska blicka framåt och inte låtsas om honom. Om han skulle försöka sig på något olagligt. Ring polisen direkt, och tveka inte!
1.
Har han träffat en tjej? Har du träffat en kille? Det "kan" vara anledningen.
Är det inget av det så tycker jag du skall ta det lugnt ett tag. Även om det inte
finns någon orsak till att han inte hör av sig, kanske det finns en anledning? nte
för att jag kan komma på nån nu men tycker du om honom, som person, kanske
du skall låta honom vara en stund. Vissa (mig inkluderat) håller mig lite avsides
nu, av olika anledningar. Jag svarar knappt i telefon. Är jättedålig på att hålla
kontakt med mina vänner, nära och kära. Av en enkel anledning: Jag behöver
min ensamhet. Kort och gott: Låt det ta en stund. Jaga inte på.
2.
Maila mig nästa gång du vet var han finns så sätter jag mig i bilen och... ja.. x(
...fattar inte hur den där jävla killen kan palla med att leva med sig själv och dessutom i närheten av dig... han verkar ju lite... öhh... puckad... jag tycker som Nitro, håll avstånd... max en timme säger du, det är ju iaf så att det går att ändra kanske, du kan ju prata med din chef och dra ihop nånting annat om du inte vill säga som det är, så kanske du slipper se honom överhuvudtaget...
1. Jag tror liksom sneeze att det kan vara så att han har kärat ner sig i nån tjej och bara har ögon för henne. Det finns flera möjligheter förstås, men det där var det första jag kom att tänka på i alla fall.
2. Usch, det låter verkligen inte trevligt! Jag vet inte alls vad du har för en chef, men om du har bra kontakt med honom/henne kanske det går att ändra schema eller liknande så du slipper se knäppot. Oavsett så tror jag att det vore bra för dig själv om du kunde prata med någon om det hela och bearbeta det. Jag skulle föreslå en terapeut eller liknande, men riktigt nära vänner kan vara ett bra stöd också.
Nr. 1. Njäe, att det skulle vara en ny tjej som är orsaken kan jag aldrig tro, med tanke på att han redan har en tjej och jag redan har en kille (sambo), så det skulle liksom inte vara någon "nyhet", om man säger så...
Det är så svårt allting, vad ska jag göra? Jag har hela tiden lust att ringa eller skicka ett sms, men nånting säger mig att jag skall låta bli... och jag håller mig till det... men tillika känns det som att om jag aldrig hör av mig... så kommer vi aldrig mer prata med varandra...
??? ??? ??? ??? ?
Nr. 2. Jag har flera gånger haft lust att prata med min chef ang detta, men jag har ingen aning om vad jag skulle säga... vet inte ens hur jag skulle börja, för om det visar sig att han ej kan göra nåt (exempelvis) så känns det som att jag gett honom "onödig information".. Förstår ni hur jag menar?
Usch, jobbig situation båda två. För att svara på fråga nummer ett så tror jag tyvärr inte att du kan göra så mycket mer. Du har verkligen försökt på alla sett och viss under lång tid, det är nu han som har bollen och det är bara han som kan kasta tillbaks den, tyvärr. Jag tror det enda du kan göra är att ge honom tid och hoppas på det bästa. Skulle han av någon anledning inte vilja ha din vänskap, ja då är det han som förlorar på det!
En av mina bästa vänner fick en knäpp förut och sa upp kontakten med alla inklusive mig. Jag försökte och försökte nå honom men utan resultat. Jag blev bara mer och mer irriterad och tillslut så orkade jag inte engagera mig mer. Det var två år sedan och jag har fortfarande inte hört ett ord från honom. Ett sätt som hjälpte mig mycket vara att prata med de gemensamma vänner vi hade och diskutera saken, vilket alltid slutade att vi tillsammans blev irriterade på honom. Alltid en tröst att få medhåll.
Din andra fråga är för mig svår att svara på. Jag tycker att han på något plan borde känna sig skyldig för det som gjort, vilket logiskt sett borde göra att han håller sig borta från dig eller iaf på något sätt fråga om det är ok för dig att han överhuvudtaget befinner sig i samma stad. Har han inte den spärren är jag rädd att han fortfarande är farlig. Sen en lösning vet jag inte.
Jag har flera gånger haft lust att prata med min chef ang detta, men jag har ingen aning om vad jag skulle säga... vet inte ens hur jag skulle börja, för om det visar sig att han ej kan göra nåt (exempelvis) så känns det som att jag gett honom "onödig information".. Förstår ni hur jag menar?
Jag tycker att du har rätt att kräva av din chef att han/hon gör något åt situationen! Det är du som har blivit drabbad och du ska absolut inte behöva drabbas igen indirekt pga en feg chef. Är det ett stort företag kanske de har en policy för liknande situationer? Om inte chefen vet kan du kontakta personalavdelningen, chefens chef eller någon annan som du har förtroende för. Finns det en facklig representant? Han/hon borde också kunna hjälpa dig.
Men framförallt, stå på dig!! Såna idioter som den där killen ska inte få förstöra ännu mer för dig!! Det är ju inte du som har gjort något fel, det är han, och har han något innanför pannbenet över huvud taget borde han hålla sig långt borta från dig x( x( x(
Men framförallt, stå på dig!! Såna idioter som den där killen ska inte få förstöra ännu mer för dig!! Det är ju inte du som har gjort något fel, det är han, och har han något innanför pannbenet över huvud taget borde han hålla sig långt borta från dig x( x( x(
Tack för alla uppmuntrande svar, förresten! Det känns att bra att man alltid kan vända sig till wF... :f
Det som är det jobbiga med Nr 1 är ju att jag inte kan förstå hur han bara kan "försvinna" bara sådär.. Alltså, det är som så sjukt alltihop. Jag menar, det allra senaste messet jag fick från honom innehöll följande rader: "Förlåt för allt. Jag ångrar allt, vill inte förlora dig.."... Typ.... Hur kan det då ha blivit så här? Snart tappar jag räkningen på veckorna och dagarna som passerar utan jag hört nåt... alltså, inte ens ett litet hej... Jag förstår inte vad som hänt...
Ändå vet jag att han varit på internet ett flertal gånger (vilket innebär att man, om inte annat, kan skicka gratis sms)...
Ska jag bara vänta... på att detta rinner ut i sanden... eller har det praktiskt taget redan gjort det???
Nr 2... har gruvat och grubblat, men kan inte från nånstans ifrån få några idéer om hur man lägger upp detta för chefen...???
260 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2
