en vanlig man, sen var han borta.

His Divine Shadow skrev:

Han steg ut framför tåget enligt den första posten så jag gissar självmord.

Shit happens.

Sluta spela ball! Har du själv sett någon hoppa framför ett tåg, blodet som stänker. Tror du att du skulle gå därifrån oberörd?

KoTTeN skrev:

Luxman, bra inlägg!

Depression är en väldigt svår sjukdom både för den som lider av det och dess närhet. Att ge allmänheten en riktig bild av en deprimerad människas tillstånd kan förhoppningsvis rädda folk från sådana här situationer i fortsättningen.

Detta är lite snabbt ihopskrivet.

DEPRESSION

Olika sätt att beskriva Depression.:

Reaktiv depression:
En reaktiv depression kan uppkomma efter en kris när personen inte kanske en lösning på sin situation.
Personen underskattar sin förmåga tack vare en hopplöshetskänsla och blir deprimerad.

Man reagerar med förtvivlan, gråt och uppgivenhet, den deprimerade kan inte komma till ro på kvällarna, tankarna hoppar till sin framtid som inte finns.
Det finns en risk at personen tar till alkohol, tabletter eller droger för att kunna slappna av och sova, eller koppla av.

Här är det viktigt att personen får prata med någon som lyssnar och kan, på ett realistiskt och bra sätt, uppmuntra och peka på olika alternativa lösningar på situationen.
Man måste hjälpa till att stärka dennes förmåga att själv återta kontrollen över sitt liv igen.

Melankoliskt syndrom:
Här är förklaringen brist på adrenalin, dopamin eller vanligast serotonin.
En annan förklaring kan vara en grundläggande tilltro till andra människor, det kan handla om en verklig eller upplevd förlust av en viktig person.

Det kan bero på att man T.ex. har blivit övergiven som barn och/eller besviken och inte har kunnat hantera den ångest som väckts.
Ilskan vänds inåt, mot det egna jaget, och självkänslan drabbas eftersom man blivit övergiven.
Melankolikern gör mot sig själv som andra har gjort mot denne, så som han har upplevt sig blivit behandlad av andra.

När man är deprimerad går en separation eller förlust av en viktig person inte att upptäcka på en gång, den kan ligga en lång tid tillbaka, kanske ända till dom första levnadsåren, och tack vare det så kan man sjunka in i en för somliga, oförklarlig melankoli.
I melankolin är flera funktioner påverkade.
Det är sinnesstämningen, tankeinnehållet, viljelivet och handlingskraften, vegetativa och hormonella funktioner.

1. Sinnesstämningen är sänkt, men på olika sätt beroende på graden av melankoli. Det kan vara allt från pessimism som inte märks av omgivningen till att personen är helt fångad i en smärtsam hopplöshet som är svårast på morgonen.

2. Tankeinnehållet kretsar kring att man inte är lika bra som alla andra och inte värd att leva. Självmordstankar återkommer alt oftare. Livsbördan känns övermäktig. Gamla rutiner funkar inte längre, det kan handla om värdet med livet och om personen själv är värd att leva. Tankarna kretsar kring skuld. Man pratar endast om detta och kan inte avledas. Det går inte att stimulera eller pigga upp en människa som är inne i ett melankoliskt tillstånd.

3. viljeliv och handlingskraft kan variera från olust att ta sig för något, till att sluta upp med det mesta. Man bryr sig inte om att sköta sig själv.

4. vegetativa och hormonella funktioner är ”inställda på lågvarv”. Efter ett tag, när tillståndet fördjupas, så tillkommer aptitlöshet, viktminskning, viktökning (sällsynt), förstoppning och minskad sexuell lust.

Framför allt när det gäller depressioner, så är det viktigt att man utesluter somatiska (fysiska) orsaker.
Eftersom allt fungerar långsammare, även kroppens funktioner så kan det uppstå en del fysiska problem.
Det finns sjukdomar som har en liknande symtom, t.ex. hjärntumör och Parkinsons.

En melankolisk person behöver tid, det kan gå över efter 4-5 månader av sig självt.
Det ofta en smärtsam process som gör att anhöriga söker hjälp åt den drabbade.

Det finns alltid en risk för självmord när det gäller depression.
Man anser att de anhöriga och omvärlden skulle ha det bättre, och vara förtjänta av att man inte finns.

Risken för självmord är som störst för melankoliska personer när den antidepressiva medicineringen börjar verka.

Den vanligaste behandlingen är antidepressiva mediciner och ECT.
ECT är Electro Convulsive Therapy, dvs. Elchockbehandling.

Måttliga depressioner kan behandlas med kognitiv terapi.

Rädsla för återfall är relativt stor, och det är ganska vanligt med återfall.

Pace skrev:

att slänga sig framför ett tåg påverkar betydligt fler människor än hans närmsta omgivning. Jag tänker på tågföraren som får leva med ett liv på sitt samvete, även om inte han kunde göra något åt det. Mannens liv är borta, medan nya trauman kanske uppstår hos andra.

Jag håller med dig här Pace, jag förringar inte på något sätt konsekvenserna för tredje man. Det är alltid en fruktansvärd tragedi om någon blir utnyttjad vid ett självmord. Det var inte på något sätt detta jag vände mig emot. Utan det du understryker en gång till:

Pace skrev:

Det är fortfarande själviskt tycker jag. Om det sedan beror på depression eller egoism förändrar inte saken, men det ger i alla fall en förklaring till varför. Jag har svårt att sympatisera med sådana människor, exempelvis Columbinemassakern, som tar andras liv på grund av sitt eget. Att de är psykiskt sjuka betvivlar jag inte, men det rättfärdigar inte deras handlingar.

Här kom två "vanföreställningar" i samma stycke, enligt min åsikt.
- Är det själviskt att vara sjuk?
För annars måste du betvivla att självmord är det är en del av ett sjukdomstillstånd.

- Psykiskt sjuka?
Jag vädjar till dig att läsa lite om depression om du drar likhetstecken mellan Columbinemassakern, psykisk sjukdom och depression. Om mellan 20 och 30 procent av Sveriges befolkning hamnar i depression någon gång i livet så är det alltså att jämföra med att de är psykiskt sjuka!
Om jag då säger att du har fel, det är en fysisk åkomma som kan drabba vem som helst. Räknar man med mörkertalet, alltså de som aldrig söker hjälp för sitt tillstånd så hävdar vissa att de flesta någon gång i livet hamnar någon form av depression.
För vissa så kan det gå över på någon vecka men för andra så blir det så intensivt och långvarigt att de måste få hjälp för att få receptorerna att fungera igen.

Men det är en fysisk åkomma som skapar obalans i signalsystemen i kroppen, en fysisk åkomma som självläker eller går att bota i de flesta fall även om vägen ibland är lång.
Beträffande själviskheten i att begå självmord så är det precis tvärt om, det är det faktiskt, i deras tillstånd, det mest osjälviska de kan göra. De är ju inte längre värda något, bara till besvär, ingen framtid, allt blir oövervinneliga hinder. Vad är bättre då än att skona de nära och kära från det?

Sen att konsekvenserna blir tvärt om i de flesta fall är inget den drabbade kan förstå i sitt tillstånd. Men det är en del av sjukdomen och inte själviskhet.

Pace skrev:

För det tredje har jag aldrig skrivit trams, så sluta citera med dina egna tolkningar av vad jag skriver.

Uppfattat, det ställer jag självfallet upp på.
Att bara citera dig ordagrant alltså.
Om jag framledes tolkar det du säger som trams så skall det med önskvärd tydlighet framgå att det är min tolkning och inte något citerat.

Luxman skrev:

- Psykiskt sjuka?
Jag vädjar till dig att läsa lite om depression om du drar likhetstecken mellan Columbinemassakern, psykisk sjukdom och depression.

Du har rätt, jag ska inte dra paralleller mellan det.

Luxman skrev:

Om jag då säger att du har fel, det är en fysisk åkomma som kan drabba vem som helst. Räknar man med mörkertalet, alltså de som aldrig söker hjälp för sitt tillstånd så hävdar vissa att de flesta någon gång i livet hamnar någon form av depression.
[...]
Beträffande själviskheten i att begå självmord så är det precis tvärt om, det är det faktiskt, i deras tillstånd, det mest osjälviska de kan göra. De är ju inte längre värda något, bara till besvär, ingen framtid, allt blir oövervinneliga hinder. Vad är bättre då än att skona de nära och kära från det?

Sen att konsekvenserna blir tvärt om i de flesta fall är inget den drabbade kan förstå i sitt tillstånd. Men det är en del av sjukdomen och inte själviskhet.

Då förstår jag.

Men du skriver att det är en del av sjukdomen, samtidigt som det är en fysisk åkomma lite längre upp. obelix skriver om reaktiv depression (psykisk) och melankolisk depression (fysisk). Varför är depression inte en psykisk sjukdom då?

(Jag börjar tro att ämnet är för komplext för att ens spekulera i.)

Jag var med om någon liknande en dag när jag var på väg till skolan för några år sedan (Jag har alltid promenerat till skolan). En äldre kvinna som hoppade ut från ett fönster i ett höghus som ligger precis brevid stället jag bodde på. 12e våningen. Hon slog i skallen någonstans på typ 4e eller 5e våningen. Just det och sedan bilden av vad som blev kvar av henne sitter i än.