marja skrev:
men efter det så blir det hus och bebis(ar)!!
ta de lungt nu..... är ni två om det där (ar) du har på slutet? ;)
Tjejer framför allt..?
53 svar · 3 409 visningar · startad av Kitti · sida 3 av 3
Frågan, av Kitti
Är det bara jag eller? Alltså... nu blir jag snart galen, liksom. Jag menar, överallt, vart jag än vänder mig så ser jag barn... :q Azzå, inte för att det är negativt, men jag börjar ju nästan längta själv... :) Jag menar, så fort jag ser en söt liten unge, kan vara på TV, i tidningar, ute på stan - var som helst och när som helst, jag blir som fast! :e Vill inte ha barn än, med tanke på skola o
Läs frågan i sin helhet →filippo skrev:
marja skrev:
men efter det så blir det hus och bebis(ar)!!
ta de lungt nu..... är ni två om det där (ar) du har på slutet? ;)
Klart vi är två om det, annars blir det ju lite svårt. :)
Tja, marja har ju postat så nu är det väl min skyldighet att lämna ett svar också då och jag kan ju lugnt konstatera att jag har ändrat åsikt de senare åren. Allt är marjas fel. ;)
Skämt å sido, barn lär det bli inom några år och jag känner ingen ångest över det längre. Snarare är det väl tvärtom. Jag menar, någon gång är det väl dags att bli vuxen på riktigt. Och när man ser bilder på annesophies Jacob så förstår man ju att det där måste vara en stor förmån, likadant när man höll i min kusins fyra dagar gamla flicka i höstas. :)
Jag är 16 år, har många konstiga drömmar och saker jag längtar efter. Men små battingar med snoret hängande ur näsan som springer och dreglar och skriker oavbrutet, nja, har liksom aldrig känt att något sådant fattas i mitt liv. Får se vad jag tycker om att torka snor och byta blöjor om ett par år, men just nu alltså.
Klart man delvis måste känna att man är "redo" innan man tänker på att skaffa barn, men som det nämnts tidigare så löser sig det mesta, bara barnet får kärlek!!!
Och jag vet att jag har mycket kärlek att ge... jag längtar efter barn, men av de skäl jag nämnt tidigare så måste jag vänta. Skulle jag nu t ex gå till älsklingen och säga att jag vill ha barn..?? Njäe, inte så lyckat! Lite för tidigt... ;)
Men att man blir crazy när man ser barn/barnvagnar överallt... :l Och när man umgås med småbarn... *drömmer*
Ifall du fortfarande pluggar så bör du vänta, Först studier och sen bebisar....
Jag anser att man inte bör skaffa bebisar innan man har sin ekonomi helt klar och man vet att man klarar av att försörja barn utan att dom behöver lida av pengabrist....
Det jag menar med pengabrist e att utan problem ska kunna skaffa mat, kläder, saker utan att man behöver snåla in på massa saker för att kunna köpa lite mat....Sen bör man ju ha ett fastjobb så man vet att man inte står där endag med en unge och inget jobb.....
Det som jag har svårt att förstå e personer som skaffar barn och som igentligen inte har råd med detta och ungen får lida...
Men även jag vet ju att ungar kan komma helt oväntat, Så man bör tänka sig för lite....
Tack för mig och OBS att jag själv inte har några barn och vet ju inte hur det går till i verkligheten....Men sa bara mina åsikter om det hela....
Jag är rätt nöjd med min knattekusin jag. När han är glad och vaken så tar jag hand om honom och när han är ledsen och allt sånt jobbigt så är det bara att hojta på moster eller morbror som tar hand om honom. ;)
Sen bör man ju ha ett fastjobb så man vet att man inte står där endag med en unge och inget jobb.
Återigen; vad är det som säger att man har fast jobb när man får barn och inte bara när man bestämmer sig för att skaffa barn? I dagsläget går det snabbare att bli av med jobbet än att skaffa barn.
Min syster har två barn, en 4 åring och en som är under ett år, det räcker så bra med dom att det blir över, tror inte jag skulle klara av egna barn, helt enkelt inte gjord för det, tror mina nerver skulle gå sönder.
Jag är inte en "barnkär" person alltså, inte för att jag har nått emot dom, vi passar bara inte så bra ihop, inte längre tider iaf. men det verkar inte stoppa mina systersöner från att gilla mig, men när dom var yngre var dom rädda för mig nästan, den minste är fortfarande lite rädd, men det börjat gå över.
Jag är inte så barntokig nä, men barn verkar gilla mig.
Jag är 33 år & har aldrig haft nån längtan att skaffa barn..
Erik Juhlin skrev:
Vad är meningen liksom?
Att vakna & ha en kvinna som betyder allt nära sig & känna att livet inte snurrar runt en massa bekymmer... ?
Fan, jag som trodde att meningen var att dricka brännvin och lyssna på hårdrock! Har jag slösat bort min lever och mina öron nu då? :(
OveRRidE skrev:
Fan, jag som trodde att meningen var att dricka brännvin och lyssna på hårdrock! Har jag slösat bort min lever och mina öron nu då? :(
Som singel, ja...
Har man en liten älskling så är det inte världens mest lyckade kombination, såvida inte den lilla fagra darlingen tycker om musiken samt avgudar en packad pojkvän! :e